Ännu en väska

Allt började i somras med att jag ville ha en lite stabilare ”kasse”, det som på engelska kallas tote bag, en väska som kan rymma en bok, en tidning, en ipad osv. Bra att ha på resa. Den väska jag tidigare använt var på tok för mjuk och sladdrig.

Först sydde jag en prototyp:

Den är gjord av lite resttyger som legat länge, men den blev rätt fin ändå. Mellanlägget är Vildona.
Men jag tyckte att väskan blev lite väl konformad – botten blev för snäv. Och så ville jag göra den något mindre hög. Så då blev det den här väskan, som jag skriver om längre ned på sidan.

Jag blev väldigt nöjd med den här väskan, men möjligen blev det lite väl mycket ”väska” och mindre ”kasse” eller ”tote bag”. Mellanlägget är Decovil, som påminner om läder.
När min vän Elin Olofsson kom ut med sin andra roman, ”Till flickorna i sjön”, uppvaktade jag inte med blommor utan med en väska, och då gjorde jag en tredje variant av min tote bag. Den har Vildona som mellanlägg, och Vildona är tunnare än Decovil men ger ändå bra stadga.

”J’ecris” är franska och betyder ”jag skriver”. Bokstäverna strök jag fast med Vlisofix, och sedan sydde jag med raksöm längs bokstävernas form, inte sicksack. Brukar kallas typ ”raw application”. Under bokstäverna satte jag en reservoarpenna. Linnetyget är en stuvbit som legat länge, men det är riktigt fint tycker jag.

Bilderna på bokomslagen laddade jag ned från förlagets hemsida och skrev ut på tyg direkt i skrivaren. Det är ett speciellt skrivarpapper som har tyg monterat på ett papper som man sedan drar bort. Färgen är inte arkivbeständig i 100 år eller så, men lite kul är det.

Den här väskan har inga metalldelar förutom ett runt magnetlås längst upp, och jag insåg att egentligen så var det nog någonting sånt här jag var ute efter när jag först började skapa den här modellen. Den här väskan är lika hög som prototypen, men bredare längst ned.

Det är verkligen snyggt med infodring! Det gjorde jag inte på prototypen, men den var mest framtagen för själva formens skull. Två enkla fickor sitter i fodret så att man kan skilja lite på grejerna om det behövs.

Botten blev riktigt bra. På insidan sitter en kraftig platta gjord av ett stabilt mellanlägg som har klister på båda sidorna.

Här kan man se skillnaderna i modellerna.

Just nu håller jag på att sy en fjärde variant av väskan! Den blir som den till höger, lika hög men med ännu något bredare botten. Den är också gjord av enfärgat linne med applikationer, och när den är klar lägger jag ut bilder här.

Sommarhandväska i fransk toile

shft1

Jag gjorde ju en handbageväska av den franska toile som jag köpte i Aix-en-Provence (kan man läsa om här), men det blev förstås också en handväska i mitt eget mönster (den lite smalare modellen).

shft2

Baksidan med tättslutande ficka utanpå. Jag hade tur med mönsterpassningen.

shft3

Locket stängs med magnetlås.

shft4

Alla mina handväskor har samma inredning – en ficka med blixtlås för läppstift och annat småkrafs, en ficka mitt i för mobilen och så ett par fickor för läsglasögon, kam och lite annat. Vanliga köpeväskor har knappt några fickor alls.

shft5

Metall på handväska. Älska.

shft6

Den lilla flickan som fick ansiktet sönderskuret av ett blixtlås på förra väskan hamnade på axelremmen den här gången och klarade sig bättre nu.

shft7

”Fejkbotten” som åstadskoms med hjälp av kilar som sys ihop. Ger lite vidd samtidigt som den slanka linjen är kvar.

shft8

Så här blev det!

Handbageväska i fransk toile

Alltihop började med att jag flög till Skåne två gånger i våras. Mina handväskor är ganska slanka och rymmer inte t ex böcker och paraplyer. Tog därför den här gamla tygkassen som jag sydde för flera år sedan efter ett mönster av Lise Bergene.

ursprung

Men det finns ingen vidare stadga i den här kassen, vilket irriterade mig. Nog borde jag väl kunna sno ihop en stabilare väska?

prototyp

Sagt och gjort, jag ritade ett mönster och sydde en prototyp. Jag ville inte ha en väska som var helt fyrkantig, men såg på en gång att jag gjort botten allt för smal. Väskan gick också att kapa lite på höjden. Den här varianten har varken fickor eller stängning eftersom jag bara var ute efter att hitta rätt form. Trots att detta alltså bara är en dummy går den utmärkt att använda. Mellanlägget är Vildona, vilket ger bra stadga, men är ändå mjukare än Decovil, som jag sedan använde i den ”rätta” väskan.

Så här fick det bli! Väskan är fortfarande bredare upptill än nedtill för att ge ett lite snitsigare snitt. Tyget köpte jag i Aix-en-Provence, och mönstertypen kallas la Toile de Jouy. Det är ritat i slutet av 1700-talet, förmodligen av Jean-Baptiste Huet som gjorde flera sådana här motiv. Just det här tyget kommer från MFTA, Manufacture Française des Textiles d’Ameublement. Jag tycker det är ljuvligt!

På ena utsidan finns en ganska stor ficka som stängs med blixtlås. Bra för biljetter och liknande som man snabbt vill hitta. De fyrkantiga metallringarna (!) sitter fast med stabila linnetampar som orkar stå av sig själva utan stöd.

(I made this bag because I wanted something a bit sturdier as hand luggage when I travel. Something where I can put books, magazines, my iPad, an umbrella and stuff like that. I am no fan of big everyday handbags, but if you are, this bag will probably fit the bill.)

Här ser man på ett ungefär hur stor väskan är. Många tycker säkert att detta är en helt okej storlek för en väska som man använder varje dag, men jag tycker den är för stor. Men om man varje dag bär med sig mycket papper, surfplatta osv osv så funkar den ypperligt.

(Here you can see the size. The outside zippered pocket is perfect for flight tickets and other stuff that you want to have easy access to. The fabric is French with a Toile de Jouy pattern from the late 18th century, probably by the french artist Jean-Baptiste Hue. For interfacing on the bag front, back and bottom, I used Decovil by Freudenberg, which gives a leatherlike feel. It’s fantastic and you can buy it online. For interfacing on the lining, facing och pockets, I always use Vilene H250 which I simply love. You iron on both of these interfacings.)

Väskan stängs med blixtlås. Den lille fiskargossen klarade sig fint, men hans söta vän fick blixtlåset mitt i nyllet.

Blixtlåstamp med pastoral idyll. (Zipper tab.)

Ytterfickan har samma foder som inne i väskan. Det är William Morris klassiska Willow boughs som han skapade 1887. (The pocket and bag lining is William Morris classic ”Willow boughs” from 1887.)

Runt blixtlåsen har jag sytt med neutral färg på tråden. Det kan vara lite knöligt att sy här, och blå tråd skulle avslöja minsta lilla snedsteg.

Stabil botten med väskfötter som skyddar och ger ett proffsigt intryck. (Probably the prettiest bag bottom I’ve ever made!)

Insidan har två stora fickor för att man ska kunna hålla isär grejerna lite. (There are two large pockets inside for easier sorting of your stuff.)

För att ge en uppfattning om storleken la jag i min mobil här. (I slipped my mobile in so you can get a feel for the size of the pockets.)

Så här skulle det kunna se ut på flygplatsen.

Det var först när jag var klar med hela väskan som jag såg hur turligt det här ansiktet hade hamnat på hällan som sitter i ena sidosömmen.

I hällan kan man t ex hänga solglasögon, fina nyckelringar eller annat bling-bling. (This little loop can be used for sunglasses, nice key rings, decorative straps etc.)

bandmiss

När man syr intensivt blir man extremt närsynt. När jag sytt fast ena axelremmen och såg att den invikta änden inte låg helt i linje med remmen utan stack ut 1,5 mm, var jag nära att börja grina och tog fram sprättkniven. Men jag besinnade mig, bestämde att jag skulle sova på saken, och dagen efter kunde jag knappt se det!

snett

Här var jag också nära att sprätta och göra om, men sen tyckte jag att handgjorda/hemgjorda väskor måste få ha sina små egenheter. Det är en del av charmen.

 

(Edit 160106: Och varför skrev jag detta även på engelska? För att jag visade upp inlägget i en krets där ingen talade svenska.)

 

Ännu en Harris tweed-väska

Så blev det då ännu en väska i Harris Tweed, ylletyget som handvävs på Yttre Hebriderna. Älskar färgerna! För att riktigt krångla till det valde jag denna gång att vrida tyget 45 grader så att rutmönstret blir ”diamantformat”. Det går åt betydligt mera tyg då…

Baksidan med ficka, mönsteranpassad så gott jag kunde. Axelremmen består av både tweed och linne.


Är lite missnöjd med remmen, den kunde gott ha varit bredare. Får se om jag ids sy en ny…

Locket uppfällt. Fodret är ett Kaffe Fassett-tyg som jag även använt i en annan Harris Tweed-väska.

Fickan på utsidan är förstås fordrad med samma tyg som på insidan.

Är det inte ett snyggt lås?! Och ser ju himla proffsigt ut också!

Man skruvar alltså fast plattorna. Och så måste man göra hål rakt igenom alla tyglager och mellanlägg. DET var ett mindre helvete!

Detta är ren och skär väskpornografi för mig. Ser ni glansen i metallen? De läckra ringarna och hakarna har jag köpt från http://u-handbag.com/.

Hake för de gånger man har nycklarna i väskan.

2013 års första väska!


Det här är nog den finaste handväska jag har gjort. Tyget är William Morris ”Strawberry thief” som i dag trycks av engelska Sanderson. Det här är den tredje väskan som jag gör i den här formen, men i den här versionen har jag gjort den 3 cm bredare för att få lite bättre plats.

När man lyfter på locket döljer sig blommor ovanför fåglarna. Fodret är Kaffe Fassetts ”Silhouette Rose” som jag har i fyra olika färgsättningar. Det här är tredje gången jag använder tyget som passar utmärkt som foder.

Baksidan har en annan uppsättning fåglar. En ficka löper över hela sidans bredd, och jag slet som ett djur för att få perfekt mönsterpassning!

Eftersom fickan sluter tätt kring baksidan har jag ingen stängning. Perfekt för kartor, boardingpass, biljetter, broschyrer etc.

En liten hake är fastsydd i en tamp. Bra för nycklar så de är lätta att hitta.

Den mönsterpassade bakfickan.

Guldfärgat magnetlås.

Ficka i insidan på fodret. Fickan är i sin tur fodrad med ett annat William Morris-tryck (som jag tyvärr inte har namnet på).

Fickor för mobiltelefon etc.

Alla sakerna på plats.

De här urtjusiga karbinhakarna kommer från Cox the saddler, en engelsk firma som är specialister på sadlar och annan hästutrustning. Här finns som synes även oumbärliga ting för väsktillverkare.

The strawberry thief.

Fågel på baksidan.

Fodral för näsdukar och trosskydd.