Om ändlösa telefonköer och krånglande bredband

Föga överraskande är det telekommunikationstjänster – tv, mobil, bredband och internet – som fortsätter att toppa listan över vad som irriterar oss kunder mest.
På plats två kommer försäkringar och bronspengen kniper bank- och finanstjänster.
Inte heller det får väl oss att lyfta på ögonbrynen nämnvärt, tvärtom – listan bekräftar bara det de flesta av oss känner; detta är tjorvigt och krångligt och det går aldrig att helt säkert räkna ut vad som är det bästa alternativet för just mig, och ska jag ha tag på någon att fråga måste jag avsätta en halv arbetsdag för att sitta i telefonköer, knappa in personnummer och kundnummer och välja bland 18 olika tonvalsalternativ innan jag kommer fram, bara för att mötas av att jag skulle ha tryckt 13 och # och ”tyvärr kan jag inte koppla dig utan du måste ringa upp igen”.
Listan jag refererar till är ”Konsumentrapport 2014” som Konsumentverket publicerade i veckan. Den är baserad på klagomålsstatistik, anmälningar och den årliga konsumentmarknadsundersökningen.
Den sammanställdes dock innan vårt bredband dök i förra veckan, så därför tar jag här tillfället i akt och upplyser om det.
Vårt bredband kastade in handduken i torsdags förra veckan. Det var tämligen uppenbart att det rörde sig om ett hårdvarufel eftersom själva bredbandsmojängen på väggen i tvättstugan var död. Inga små lampor lyste på det där trivsamma sättet som signalerar att här flödar det ettor och nollor så det står härliga till.
Bredbandsmojängen kallas av Jämtkraft för stadsnätsbox, och den är placerad där fibern kommer in i huset. Vi är alltså anslutna till Stadsnätet, men man ska icke ringa Jämtkraft när fel uppstår visar det sig, utan internetleverantören, i vårt fall Bredband2.
Sagt och gjort. Efter en viss ihärdighet accepterar Bredband2 till slut att det faktiskt inte hjälper att starta om datorerna (har vi gjort) eller kolla om det är den trådlösa bredbandsdelaren som fallerar (den funkar); bredbandsmojängen på väggen i tvättstugan är helt enkelt ur funktion. Det finns ingen elektricitet i den! Den är en ex-bredbandsmojäng som ligger på rygg med tassarna i vädret!
Faktum är att det förmodligen bara är själva strömadaptern som är boven i dramat eftersom alla uttagen fungerar. Och jo, vi har testat dem också.
Eftersom bredband i hemmet i dag nästan är en förutsättning för att man ska kunna klara av livet (bankärenden, deklaration, receptförnyelse, ip-telefoni och så vidare i all oändlighet) blir man ju inte glad när man en torsdag får beskedet att ”inom tre arbetsdagar ska ärendet vara registrerat hos vår underleverantör”. Lördag och söndag är ju liksom inte arbetsdagar i de här sammanhangen.
Men eftersom det är Jämtkraft (!) som är underleverantören är de trots allt inblandade i ärendet, för det är nämligen de som ska fixa bredbandsmojängen på väggen i tvättstugan, och då kan det väl inte vara helt fel att ringa dem den här veckan för att få veta hur länge det kan tänkas ta innan de kommer hem till oss?
Nejdå, det går bra. Om vi bara hade haft ärendenumret!
Ännu en telefonkö till Bredband2 betas av innan ärendenumret är vårt, men inte blir vi gladare för det, för kan man tänka sig – på tisdagen är ärendet faktiskt inte registrerat hos Jämtkraft! Så den där extra telefonvändan spelade egentligen ingen roll, vi sitter ändå med skägget i brevlådan.
Jämtkraft har förstås också underleverantörer, och det är en sådan som ska undsätta den bredbands­behövande familjen i Torvalla. Fast ingen vet vem eller när.
Det här är ju heller ingen vanlig vecka. På onsdag är det valborgsmässoafton, dag före helgdag, för
1 maj är ju röd dag, och fredagen klämdagarnas klämdag. Folk vill vara lediga, och det får man ju förstå. Det är då man vill sjunka ned i soffan och titta på prisbelönta tv-serier som strömmas via nättjänster man prenumererar på, fast det förutsätter ju att bredbandsleverantören förmår leverera det som vi avtalat med dem om att de ska – bredband.
Det minsta man kan begära är väl att Bredband2 drar av på fakturan för de dagar då vi faktiskt inte kunnat ta del av den tjänst som vi betalar dem för, men ska man lyckas med det måste man nog heta Carl Bildt eller ringa från ”Lyxfällan” eller hänvisa till att farsan kan ett jävligt bra polisgrepp.
Det finns faktiskt ett slut på den här historien.
Maken tappade nämligen tålamodet och blev sin egen kreativa underleverantör.
Han hoppade i bilen, körde till Jämtkraft och hämtade i receptionen ut en ny strömadapter fast man egentligen inte ska få göra det eftersom det är fel gång. Någon kanske kan bli stämd? Men si, det funkade!
För oss är ärendet därmed avslutat.
Bredband2:s inställning har jag inte en aning om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *