Ibland är jag både hit och dit

Ibland tänker jag att herre gud, nu är det måndag igen och det är värsta dagen på veckan och jag står bara inte ut och jag vill inte.

Ibland tänker jag att vad härligt med en ny vecka! Nu ska jag kasta mig över alla de roliga projekt som jag tänkte ut i helgen.

 

Ibland tänker jag att snart är november här och det blir bara mörkare och mörkare och mörkare.

Ibland tänker jag vad vackert det är på hösten ändå med alla färger i naturen och vad luften är härlig att andas.

 

Ibland tänker jag att om Sarah Palin blir ny vicepresident i USA och i värsta fall president för att John McCain trillar av pinnen, då kryper jag in under sängen och kommer aldrig fram igen.

Ibland tänker jag att om Sarah Palin blir ny vicepresident i USA och i värsta fall president för att John McCain trillar av pinnen, då är jag i alla fall glad att jag inte bor i USA.

 

Ibland tänker jag att de på Coop Lillänge är helt galna som börjar sälja julpynt i mitten av oktober.

Ibland tänker jag att julen är bästa tiden på året med pepparkakor och glögg och Stilla natt och stearinljus i adventsljusstaken.

 

Ibland tänker jag att vad skönt det är att barnen är så stora nu och klarar sig själva så bra.

Ibland tänker jag att vart tog småbarnsåren vägen och varför passade jag inte på att pussa ungarnas fötter oftare och snusa i deras nackgropar?

 

Ibland tänker jag att jag kräks snart på allt snack om ”marknaden” som om den vore en naturvetenskaplig lag medan den i själva verket består av ett gäng hypernervösa girigbukar som bara är ute efter att sko sig på andras bekostnad.

Ibland tänker jag att milde Moses vad glad jag är att jag inte är en av dem.

 

Ibland tänker jag att i förra veckan var jag en slashas som bara tränade två gånger fast jag hade tänkt att det skulle bli fem.

Ibland tänker jag att en gång är bättre än ingen gång och två gånger är dubbelt så bra.

 

Ibland tänker jag att Vägverket är helt verklighetsfrånvänt när det bestämmer att vi inte ska få köra fortare än 100 km/t i det här länet.

Ibland tänker jag att jag kommer ju fram ändå.

 

Ibland tänker jag vad långt det är till nästa sommar och det är ju ändå sommaren vi lever för och varför kan man bara inte få gå i ide och vakna första veckan i maj?

Ibland tänker jag att livet är vad man gör det till och jag vill inte missa en enda dag av det.

 

Ibland tänker jag att ingen kan vara så hopplöst hit och dit som jag är och vad skulle folk egentligen tro om de fick veta?

Ibland tänker jag att jag är som människor är mest – fullständigt unik och ändå precis som alla andra.

 

(Kicki Gustafsson är redigerare och krönikör på ÖP. Ibland vill hon vara Agnetha i Abba och ibland vill hon vara Frida.)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *