Tillbakablickar och förutsägelser

Det återstår bara några timmar av 2010, ett år som inramades av eld och vatten. Jag tänker förstås på branden i Centralpalatset i början av året och utbrottet av Cryptosporidium i dricksvattnet i slutet.

Men det inträffade naturligtvis mängder med andra händelser också – Sverige fick en ny prins när Daniel från Ockelbo äntligen fick gifta sig med kronprinsessan Victoria, askmolnet från Island lamslog Europas flygtrafik och Socialdemokraterna gjorde ännu ett rekorduselt val.

Dagarna runt nyårsafton präglas av tillbakablickar och förutsägelser. Historien igenom har vi människor känt oss märkligt säkra när vi gissar hur framtiden kommer att se ut. Så här sa till exempel den romerske militärteoretikern Julius Frontinus, ståthållare i Britannien åren 74–78:

”Jag tänker avfärda alla idéer om nya krigsredskap och maskiner. Uppfinningen av dem har nått sin kulmen och jag hyser inga förhoppningar om att de ska kunna förbättras ytterligare.”

En lika säker spådom som när skivbolaget Decca tackade nej till den nya gruppen The Beatles i februari 1962, med motiveringen att ”gitarrgrupper snart skulle vara ute”.

Hade jag skrivit den här krönikan i december 1753 hade jag inte kunnat undgå att nämna införandet av den gregorianska kalendern. Trots att regeringen redan 1699 beslutat att överge den julianska kalendern, som inte längre höll tiden utan släpade efter, fick övergången vänta i 54 år på grund av krig och annat elände. Införandet gick till så att man helt enkelt slopade de elva sista dagarna i februari. Den 17 februari följdes av 1 mars.

Inte oväntat gnälldes det över detta. Vad hände med de elva dagar som försvann? Vem blev ekonomiskt ansvarig? Hur länge hade dagarna hållit på att rinna ut ur almanackan, vem hanterade UV-filtret i kalendern och v-a-r-f-ö-r ställde inte socknen ut hästdragna tankvagnar med extra dagar till medborgarna?

Trots detta slutade inte jorden att snurra ens i Sverige, utan 1754 inföll snällt och vänligt så att kunga familjen äntligen kunde flytta in i det nybyggda Stockholms slott, eftersom det gamla brann ned i maj 1697 (krig och annat elände hade återigen kommit emellan så att saker och ting drog ut på tiden).

Det händer att människor känner ödmjukhet inför framtiden och utvecklingens gång. Den amerikanske patentchefen Henry Ellsworth skrev i en rapport till kongressen år 1843: ”Utvecklingen är nu så snabb att den närmast verkar otrolig och tycks förebåda en era när utrymmet för förbättringar tagit slut.”

Detta var ett retoriskt grepp av Ellsworth för att poängtera ökningen av patent. Han har dock felaktigt gått till historien som en man som trodde att allt som går att uppfinna redan var uppfunnet.

Ledarskribenten i New York Tribune verkade anse att utvecklingen gick i svindlande takt när han 1 januari 1880 skrev: ”Det är inte längre sant att vetenskapen endast långsamt kryper framåt. I århundraden kröp den, sedan marscherade den, sedan sprang den, och nu flyger den med blixtens vingar. Ett nytt år innebär en ny värld.”

Vad menas egentligen med en ny värld? Under hela 1900-talet förutspådde science fiction-författare och -filmare att vi i framtiden (det vill säga nu) skulle gå omkring i unisexoveraller av syntetiskt material, inta all näring i tablettform samt åka omkring i luftburna bilar. Den framtiden känns fortfarande mycket, mycket avlägsen.

Däremot fick George Orwell mer rätt än han kunde ana när han beskrev fenomenet teleskärmar i sin berömda dystopi ”1984”. Teleskärmen sänder propaganda men bevakar även medborgarna eftersom den ständigt är påslagen. Hm, få se nu, 2010 … datorer, internet, mobiltelefoner, Youtube, Google earth?

Vad ska man då tro om 2011? Tja, kunglig bröllopsyra fortsätter att sprida glans och sälja tidningar, eftersom den engelske tronarvingen prins William gifter sig i april med Kate Middleton. Säga vad man vill om engelsmännen, men de kan det här med pomp and circumstance.

I Östersund får vi fortsätta att koka kranvattnet åtminstone januari ut, i september kommer inte en människa att tordas flyga för då är det tio år sedan terrorister jämnade World Trade Center i New York med marken, och resten av året ägnas åt förberedelser inför 2012. Jo, för då ska ju jorden gå under (igen!), i alla fall om man tror på pratet om mayaindianernas kalender som tar slut då.

Jag tror att det kommer att gå bra. Jag tror, för att citera titeln på Henrik Berggrens stora Palmebiografi som kom i år, att ”vi har underbara dagar framför oss”. Vill ni så ses vi igen 2011.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *