Foglossning? Ja, men det hör ju till graviditeten!

I veckan fick Försäkringskassan på nöten av Stockholms tingsrätt.

Det var fel och könsdiskriminerande att inte ge sjukpenning till gravida kvinnor som sjukskrivits av läkare för sådana besvär som smärtsamma sammandragningar, ryggont och värk i ljumskarna.

Några hade också drabbats av foglossning, och jag misstänker att det var när detta ord dök upp på läkarintygen som kassans nitiska handläggare började få högre puls.

– Foglossning? Jamen, det hör ju till en graviditet! Det är helt naturligt, inte kan man då gå hemma och dra benen efter sig på samhällets bekostnad!

För det är alltså här skon klämmer: ”För att ha rätt till sjukpenning måste graviditeten avvika från det normala förloppet genom komplikationer som är i sådan omfattning att det betecknas som sjukdom”, stod det i ett av avslagsbesluten. Men trots att läkare intygat att det varit så i dessa fall, kunde inte Försäkringskassan falla till föga:

– De sade att jag själv valt att bli gravid och därför fick skylla mig själv, berättade en av kvinnorna för TT.

”En normal graviditet betecknas inte som sjukdom eftersom den hör ihop med den normala livsprocessen” mästrade kassan i ett av besluten, och med den inställningen inser jag att här finns ju oerhört stora pengar att hämta om man ser sig omkring i försäkringssystemen.

Att ha bröst måste onekligen sägas höra ihop med den normala livsprocessen för en kvinna, och att bröst drabbas av cancer lite då och nu, det är ju egentligen bara vad man kan vänta sig. Vem behöver kostsam mammografi? Låt oss lita på livsprocessen och invänta dess normala gång.

Och varför ska den svetsare som bränt av sig fingrarna få ersättning bara för att olyckan hände på jobbet? Det måste väl ändå anses rimligt att viss sveda och värk kan uppstå i en del utsatta jobb, och att det hör till den normala jobbprocessen. Svetsaren får väl skylla sig själv som valde jobbet!

•••

Årets upplaga av november verkar hamna på min personliga topp tio-lista över de bedrövligaste månaderna någonsin, och då har det ändå bara gått en vecka. Men sällan har november känts så grå, kall och miserabel. Kvaliteten på dagsljuset ska vi inte ens prata om.

Hur möter man det här? Ska man tro damtidningar och kvällspress: Genom att träna varje dag, undvika skräpmat och lägga ned extra energi på att tänka positiva tankar.

Jag tror jag ska bejaka bitterheten i stället, vara sur, tvär och inåtvänd. Inte kämpa emot utan sucka, och stånka. Frossa i choklad. Borra ned mig i ett hörn av tv-soffan och titta på dvd-boxar tills november gått över.

•••

Jan Guillou avslöjades som KGB-agent för någon vecka sedan. Ha! säger jag, vänta bara tills riskpressen får nys om det jag har att berätta om Sveriges störste journalist!

Hösten 1984 gjorde jag Journalisthögskolans praktiktermin på det regionala nyhetsprogrammet Sydnytt i Malmö. I samma tv-hus jobbade Jan Guillou med Rekord-Magazinet. Men inte nog med: Jan Guillou bodde dessutom i samma hus som jag, och det var där, i fastighetens tvättstuga, som jag gjorde den epokgörande upptäckten: Karln gjorde inte rent luddfiltret i torktumlaren!

KGB? Bla-ha, bla-ha, säger jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *