Present till en väninna

Jag sydde en necessär en gång till en väninna, men den hade blivit så sliten och urtvättad att det var dags för nytt. Den här gången sydde jag inte bara en necessär utan också en påse som man kan använda till lite större grejer, eller underkläder eller liknande när man packar en resväska. Och så ett fodral för pappersnäsdukar! Tyget är designat av Carina Hägg. Jag fyndade på Tradera.

Alla tre delarna har samma foder. Ser mycket svenskt ut men är köpt i New York.

Blanka band gör att det ser lite lyxigt ut! Jag använde Soft and stable som mellanlägg den här gången också, funkade jättebra. Blev bra stadga.

Block- och pennväska

En liten 7-årig flicka som gillar att skriva väldigt mycket men har lite svårt att hålla reda på alla pennor och block, fick den här väskan av mig:

Det lilla trollet sitter fast i kläppen på dragkedjan (som är en ring). Tyget har jag haft hur länge som helst! Jag använde inget påpressbart mellanlägg i denna väska utan använde Soft and stable som Byannie tagit fram. Det påminner lite om lite tjockare skumgummi (tänk diskunderlägg) fast med annan yta. Det är lätt och mjukt men håller ändå formen väldigt bra. Perfekt för en väska av det här slaget.

När man öppnar väskan finns det en vinylficka på varje sida som öppnas med blixtlås. Det är lätt att se vilka pennor man har! Ett eller ett par block får plats i själva väskan. Jag använde blixtlås på metervara för första gången till väskans öppning, och det var väldigt mycket lättare än jag hade trott! Alla säger att det är så himla svårt att få på själva kläppen, men det går mycket lättare om man drar isär blixtlåset först och klipper av ena biten en liten bit. Jag köpte från Quiltbiten som har blixtlås på metervara i hur många färger som helst och till bra pris.

Till fickorna använde jag vanliga blixtlås. I ”ryggen” mellan sidorna har jag stoppat in en skiva av styvare plast för att inte sidan ska tappa formen när man bär i handtaget.

Den här påsen ligger löst i väskan och innehåller en liten linjal, blyertspenna, radergummi och pennvässare.

Flickans namn börjar på L.

Och lyfter man på hjärtat finns ett till under.

Axelremmen kan enkelt tas av om man vill det, och så kan man bära i handtaget. Fina hakar gör väskan lite tuffare.

Sömsmånerna döljs av snedkantsband. Första gången jag vågade på mig nåt sånt, och det blev lite vingligt på sina håll, men i det stora hela riktigt bra. Eller heter det kanske skråband? Kantband? Snedremsa? Man skär tyget i 45 grader så att tyget går lättare att töja, vilket är ett måste när man har runda kanter.

Väskan är quiltad för att tyget ska sitta bra. Det här var ett roligt projekt som jag kan tänka mig att göra större och vuxnare versioner av. Det är så när jag sytt färdigt nåt, då tänker jag ”nästa gång ska jag testa att göra si och så, och då ska jag prova att använda det och det”.