Present till en väninna

Jag sydde en necessär en gång till en väninna, men den hade blivit så sliten och urtvättad att det var dags för nytt. Den här gången sydde jag inte bara en necessär utan också en påse som man kan använda till lite större grejer, eller underkläder eller liknande när man packar en resväska. Och så ett fodral för pappersnäsdukar! Tyget är designat av Carina Hägg. Jag fyndade på Tradera.

Alla tre delarna har samma foder. Ser mycket svenskt ut men är köpt i New York.

Blanka band gör att det ser lite lyxigt ut! Jag använde Soft and stable som mellanlägg den här gången också, funkade jättebra. Blev bra stadga.

50-årspresent till en väninna

Det här lilla settet sydde jag till en väninna som fyllde 50 år nu i slutet av sommaren. Tanken är att det ska vara något som passar oss ”tjej-tanter”, vi som är både tuffa och lite romantiska och coola och inte mer än 25 år men tydligen ändå ett halvt sekel!

Spetsen är gammal, men jag tror inte den är handgjord. Kommer från mammas förråd. Såväl necessär, påse som näsduksfodral är fodrade med tangentbordsmönstrat tyg, syns lite grann på sista bilden.

Årets första väska!

Denna lilla bärkasse är sydd efter Lise Bergenes mönster, men tygvalet är förstås mitt eget.

Väskan rymmer typ tre dvd-filmer eller möjligen ett par inneskor som man har med sig när man ska gå bort eller kanske ett par böcker som ska tillbaka till biblioteket.

Lägg märke till det svenska färgvalet. Ja, förutom i tygbiten längst ned till höger. Den kommer för övrigt från en klänning som jag köpte till Märta en midsommar när hon var fyra år.

*fniss*

Pippi på linne

Jag tycker det är så himla kul att sy i linne! Här kommer senaste alstret (eller egentligen inte, men det kan jag inte visa för det är en julklapp):

Det är min nya påse för läppstift, spegel, alvedon osv. Ligger i min handväska. Spetsen kommer från mamma – vet inte om den är köpt eller hemmagjord. Jag har fällt in den i linnet och klippt bort tyget bakom så att det rosa fodret skymtar. Jag tycker det blev jättefint! Ovanför och under spetsen har jag sytt hålsöm med särskild vingnål som för undan linnetrådarna så att det blir små hål.

Otroligt villken tid det tar att hålla på och sy såna här grejer som faktiskt inte är särskilt stora. Men det är mycket detaljer. Undrar just vad timpenningen är?

Så här ser mina nya namnband ut. Det är snyggast att vika dem på mitten och sy fast dem i sidosömmen, men det glömde jag förstås bort. Därför denna variant, inte helt snygg eftersom lappen skevar…