Present till en väninna

Jag sydde en necessär en gång till en väninna, men den hade blivit så sliten och urtvättad att det var dags för nytt. Den här gången sydde jag inte bara en necessär utan också en påse som man kan använda till lite större grejer, eller underkläder eller liknande när man packar en resväska. Och så ett fodral för pappersnäsdukar! Tyget är designat av Carina Hägg. Jag fyndade på Tradera.

Alla tre delarna har samma foder. Ser mycket svenskt ut men är köpt i New York.

Blanka band gör att det ser lite lyxigt ut! Jag använde Soft and stable som mellanlägg den här gången också, funkade jättebra. Blev bra stadga.

2013 års första väska!


Det här är nog den finaste handväska jag har gjort. Tyget är William Morris ”Strawberry thief” som i dag trycks av engelska Sanderson. Det här är den tredje väskan som jag gör i den här formen, men i den här versionen har jag gjort den 3 cm bredare för att få lite bättre plats.

När man lyfter på locket döljer sig blommor ovanför fåglarna. Fodret är Kaffe Fassetts ”Silhouette Rose” som jag har i fyra olika färgsättningar. Det här är tredje gången jag använder tyget som passar utmärkt som foder.

Baksidan har en annan uppsättning fåglar. En ficka löper över hela sidans bredd, och jag slet som ett djur för att få perfekt mönsterpassning!

Eftersom fickan sluter tätt kring baksidan har jag ingen stängning. Perfekt för kartor, boardingpass, biljetter, broschyrer etc.

En liten hake är fastsydd i en tamp. Bra för nycklar så de är lätta att hitta.

Den mönsterpassade bakfickan.

Guldfärgat magnetlås.

Ficka i insidan på fodret. Fickan är i sin tur fodrad med ett annat William Morris-tryck (som jag tyvärr inte har namnet på).

Fickor för mobiltelefon etc.

Alla sakerna på plats.

De här urtjusiga karbinhakarna kommer från Cox the saddler, en engelsk firma som är specialister på sadlar och annan hästutrustning. Här finns som synes även oumbärliga ting för väsktillverkare.

The strawberry thief.

Fågel på baksidan.

Fodral för näsdukar och trosskydd.

50-årspresent till en väninna

Det här lilla settet sydde jag till en väninna som fyllde 50 år nu i slutet av sommaren. Tanken är att det ska vara något som passar oss ”tjej-tanter”, vi som är både tuffa och lite romantiska och coola och inte mer än 25 år men tydligen ändå ett halvt sekel!

Spetsen är gammal, men jag tror inte den är handgjord. Kommer från mammas förråd. Såväl necessär, påse som näsduksfodral är fodrade med tangentbordsmönstrat tyg, syns lite grann på sista bilden.

Plötsligt händer det.

Man hittar ett mönster på fodral för pappersnäsdukar som man bara måste testa på en gång. Och det blir bra! Och man tänker: Jag kan ju sy i ett blixtlås och kanske använda det som ett mobilfodral eller kanske till kameran och hur skulle det bli i linne med metalltråd?

(Var snäll och överse med de slarvigt sicksackade kanterna runt öppningen, jag ville bara bli färdig…)