Handbagage 2.0

Jag blev så nöjd med väskan jag sydde till min vän Elin att jag var tvungen att sy en till mig själv också.

Jag skulle åka till Paris i september, och då kan man ju inte komma med samma handbagage som man hade till Kreta i juli. Fransmännen skulle skratta och peka finger.

Det här är den tredje versionen jag gör av min handbagageväska om man räknar in prototypen. Den är ännu något bredare i botten men lika hög som prototypen. Dekoren är Kaffe Fassett som jag applicerat.

Andra sidan.

Precis som Elins väska har denna modell en slimmad profil.

Satinsömmen som jag använt är plattare än vanlig sicksack.


Detta lilla bling-bling ser ju ut som det vore skapat just till den här väskan eftersom de stämmer så bra i färg, men det är en nyckelring med motiv från The Cosmati Pavement, som är ett fantastiskt mosaikgolv framför högaltaret i Westminster Abbey. Det lades redan år 1268!

Man kan hålla ihop väsköppningen med ett magnetlås. Jag valde samma tråd att sy med som jag använde till applikationerna, trots att det skiljer i nyans mot linnetyget. Jag väljer att se det som ett designval…

Väskfötter ser alltid snyggt ut.

Det här ska ju egentligen bara vara en sorts bärkasse och har ingen komplicerad inredning. Men ett par fickor finns det och en stabil bottenplatta. Och så är det ju så snyggt med en infodring i samma tyg som utsidan!

Et voilà.

Ännu en väska

Allt började i somras med att jag ville ha en lite stabilare ”kasse”, det som på engelska kallas tote bag, en väska som kan rymma en bok, en tidning, en ipad osv. Bra att ha på resa. Den väska jag tidigare använt var på tok för mjuk och sladdrig.

Först sydde jag en prototyp:

Den är gjord av lite resttyger som legat länge, men den blev rätt fin ändå. Mellanlägget är Vildona.
Men jag tyckte att väskan blev lite väl konformad – botten blev för snäv. Och så ville jag göra den något mindre hög. Så då blev det den här väskan, som jag skriver om längre ned på sidan.

Jag blev väldigt nöjd med den här väskan, men möjligen blev det lite väl mycket ”väska” och mindre ”kasse” eller ”tote bag”. Mellanlägget är Decovil, som påminner om läder.
När min vän Elin Olofsson kom ut med sin andra roman, ”Till flickorna i sjön”, uppvaktade jag inte med blommor utan med en väska, och då gjorde jag en tredje variant av min tote bag. Den har Vildona som mellanlägg, och Vildona är tunnare än Decovil men ger ändå bra stadga.

”J’ecris” är franska och betyder ”jag skriver”. Bokstäverna strök jag fast med Vlisofix, och sedan sydde jag med raksöm längs bokstävernas form, inte sicksack. Brukar kallas typ ”raw application”. Under bokstäverna satte jag en reservoarpenna. Linnetyget är en stuvbit som legat länge, men det är riktigt fint tycker jag.

Bilderna på bokomslagen laddade jag ned från förlagets hemsida och skrev ut på tyg direkt i skrivaren. Det är ett speciellt skrivarpapper som har tyg monterat på ett papper som man sedan drar bort. Färgen är inte arkivbeständig i 100 år eller så, men lite kul är det.

Den här väskan har inga metalldelar förutom ett runt magnetlås längst upp, och jag insåg att egentligen så var det nog någonting sånt här jag var ute efter när jag först började skapa den här modellen. Den här väskan är lika hög som prototypen, men bredare längst ned.

Det är verkligen snyggt med infodring! Det gjorde jag inte på prototypen, men den var mest framtagen för själva formens skull. Två enkla fickor sitter i fodret så att man kan skilja lite på grejerna om det behövs.

Botten blev riktigt bra. På insidan sitter en kraftig platta gjord av ett stabilt mellanlägg som har klister på båda sidorna.

Här kan man se skillnaderna i modellerna.

Just nu håller jag på att sy en fjärde variant av väskan! Den blir som den till höger, lika hög men med ännu något bredare botten. Den är också gjord av enfärgat linne med applikationer, och när den är klar lägger jag ut bilder här.

Ny väska sommaren 2012

elefantA

Det här är den andra väskan som jag gör efter eget mönster (samma modell som den förra i Harris tweed). Tyget, som är ganska grovt linne, är skapat av Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn, och det började tryckas i slutet av 1930-talet.

elefantB

 

På baksidan har jag sytt en ytterficka utan stängning som sluter tätt intill bakstycket. Den är gjord för att man snabbt ska kunna ta fram t ex flygbiljetter, boardingcards, teaterprogram osv. Allt som man vill ha lättillgängligt när man är på språng!

Det påpressbara mellanlägget, som ger väskan stadga, heter Decovil. Det är kraftigare än Vildona (ni synördar vet!) och ger tyget en läderaktig känsla. Väldigt stabilt och bra, men jag klarade inte  av att vända den rätt utan fick be maken om hjälp. Han är starkare…

Vildona och Decovil kommer från samma företag som gör Vliselin, nämligen Freudenberg.

Insidan på ytterfickan fodrad med samma tyg som väskans insida. Kommer från Moda, men det är allt jag vet.

elefantC

Så här ser locket ut när det är uppfällt mot baksidan. Lägg märke till den formen längst ned – är det inte lite elefantöra, typ?

Magnetiskt lås. Första gången som jag använder brons/”vintage”, brukar annars alltid ha silver/kromfärgade metalldelar. Men man måste ju förnya sig, och till elefanttyget kändes det rätt med den här varianten.

elefantD

Naturligtvis vill man matcha så gott det går! Fodral för pappersnäsdukar och ett platt fodral för trosskydd/binda.

elefantE

För att få lite vidd i botten klipper man ut små kilar som sedan sys ihop. Väskans slanka profil är ändå kvar.

elefantF

Min etikett, fickor som rymmer mobil, kam och lite annat. Lägg märke till pennorna som båda kommer från förstklassiga etablissemang: Östersunds-Posten samt hotell Waldorf-Astoria.

elefantG

Rymlig innerficka som stängs med blixtlås. Perfekt för småskrammel som hårdsnoddar, läppstift, värktabletter, liten spegel mm.

Hällor (en på varje sida) håller reda på pennor.

En liten hake fastsydd på en rem som sitter fast i fodret. Perfekt att sätta fast nycklar i, som sedan är lätta att fiska upp utan att man behöver gräva nere på botten.

Älskar de här karbinhakarnas form, men gillar egentligen krom/silverfärgade bäst. Guldfärgade öljetter passar bra här.

Höstväskan klar!

Couture Qiqui Gustafson est tres hereux att kunna presentera höstens nya väska:

Naturfärgat linne och höstmönstrade tyger blev det. Samt lite bling! Dock inga tyg-jojoar. Designen är min, men själva grundmönstret kommer som vanligt från Nicole Mallalieu i Australien. Den här modellen har jag sytt en gång tidigare (i juni), men den blev inte helt lyckad i sidsömmarna bredvid blixtlåset, och håller just nu på att monteras ned…

Botten är full med höstlöv samt väskfötter (purse feet).

Precis som på den blommiga sommarväskan gjorde jag en så kallad ”structured base” – jag sydde på en tygklädd platta av Vilene S520 över bottensömmen . Det ger professionell finish på modellen, men det blir fan inte lättare när man sytt färdigt och ska vränga själva väskkroppen genom fodret… Jag tror jag svettades bort två kilo innan det var klart! Jag har Vilene S520 som mellanlägg och det är verkligen styvt.  Linnet är ju också ganska rejält! Väskan blev väldigt skrövlig, men det värsta försvann när jag pressade den efteråt.

L’automne. Das Herbst. The Autumn. Hösten.

Innerfickan med blixtlås.

Fodret är ett batiktyg som går i höstliga färger. För övrigt samma foder som jag har i min körväska (kör= sånggrupp, inte kör= åka med fordon).

Den här väskan är ganska djup och rymmer mycket, därför är en nyckelsnodd bra att ha så man slipper gräva runt bland grejerna om man släppt ned nycklarna.

Tja, har ni följt med i mitt väsktillverkande känner ni igen interiören. Jag gillar att ha en ficka där man kan stoppa en penna, en ficka som är måttsydd efter mobilen och så några andra fack där man t ex kan ha en liten burk med salva, läppstift osv.

Och det är jag som har sytt den.

Axelremmen sydde jag speciellt till väskan. Karbinhakarna fäst i öljetter (vars hål var ett helvete att göra eftersom axelremmen är så pass stadig med mellanlägg). Egentligen, egentligen, egentligen hade jag tänkt sätta små öljetter i tamparna som håller fast karbinhakarna, men det borde jag ha gjort innan jag sydde fast dem i väskan. Det är lite för trångt att göra det nu, även om det går. Men jag vet att det kommer att vara så pillrigt och bökigt att jag kommer att bli på oerhört dåligt humör!

Eftersom jag satte fast två öljetter kan man korta axelremmen om man vill, men mest är det för att det är snyggt med metall!

Som sagt – lite bling är inte fel. Det här är egentligen en nyckelring. ”Mind the gap” är ett uttryck från Londons tunnelbana.

Puh!

Trots att jag är väldigt nöjd med väskan kan jag ändå känna att det här är en väldigt snäll och städad modell. Jag skulle vilja sy en lite mera crazybetonad, kanske med foton överförda till tyg. Har massor med döläckra svartvita bilder på Greta Garbo som skulle kunna bli hur läckert som helst!

Sen funderar jag som sagt på en julväska också…