Handväska av yllesjal från Liberty

Jag ville sy en höstväska i ett lite lättare material än Harris tweed men som ändå kändes höst och vinter. Kom på att jag hade en 32 år gammal yllesjal från Liberty som jag sällan använder nuförtiden – den var värd ett bättre öde än att bara ligga i en byrålåda. Påfågelsmönstret är ett klassiskt Libertymotiv som har namnet Hera. Det skapades 1887 och är i dag en ikon. Liberty grundadades 1875 av Arthur Lasenby Liberty, som var samtida med William Morris. Har ni ännu inte besökt Liberty måste ni göra det nästa gång ni besöker London! Det är ett stycke levande kulturhistoria.

Modellen är min gamla vanliga med ficka på baksidan. Blev riktigt bra mönsterpassning! Jag trivs verkligen med den här modellen, men kanske ändå att jag skulle variera mig nästa gång…?

Linningen och fodret på locket är Liberty Tana Lawn (fin bomull av mycket tunna trådar men med hög trådtäthet). Detta tyg har ett annat påfågelsfjädermotiv och heter Caesar. Det skapades speciellt till The Classic Tana range 2007, men tillverkas inte längre. Om man stryker på ett stabiliserande mellanlägg får tyget nästan en sidenaktig yta. Att denna typ av bomull hos Liberty heter Tana lawn beror på att bomullen odlades vid sjön Tana i Etiopien.

Ytterfickan.

Guldfärgad metall från USA.

Sytråden färgmatchar så bra att man skulle kunna tro att den tagits fram speciellt för det här projektet.

Hittade ett blixtlås som passade perfekt i färg till fodret.

Fickan är klädd med samma tyg som insidan på locket.

Jag hade inte tillräckligt med tyg i samma färgställning så därför fick jag använda två olika. Men det ser ju nästan tänkt ut…

Snodd för nycklar.

(Klicka på bilden för större storlek.)

Så här skrev jag i dagboken när jag var 19 år och hade jobbat några veckor som au pair i London. Detta tycker jag är ett bevis på att tidlösa klassiker älskas genom hela livet. Eller som Coco Chanel sa: ”La mode se démode, le style jamais” (”mode blir omodernt men aldrig stil”).

Ännu en Harris tweed-väska

Så blev det då ännu en väska i Harris Tweed, ylletyget som handvävs på Yttre Hebriderna. Älskar färgerna! För att riktigt krångla till det valde jag denna gång att vrida tyget 45 grader så att rutmönstret blir ”diamantformat”. Det går åt betydligt mera tyg då…

Baksidan med ficka, mönsteranpassad så gott jag kunde. Axelremmen består av både tweed och linne.


Är lite missnöjd med remmen, den kunde gott ha varit bredare. Får se om jag ids sy en ny…

Locket uppfällt. Fodret är ett Kaffe Fassett-tyg som jag även använt i en annan Harris Tweed-väska.

Fickan på utsidan är förstås fordrad med samma tyg som på insidan.

Är det inte ett snyggt lås?! Och ser ju himla proffsigt ut också!

Man skruvar alltså fast plattorna. Och så måste man göra hål rakt igenom alla tyglager och mellanlägg. DET var ett mindre helvete!

Detta är ren och skär väskpornografi för mig. Ser ni glansen i metallen? De läckra ringarna och hakarna har jag köpt från http://u-handbag.com/.

Hake för de gånger man har nycklarna i väskan.

2013 års första väska!


Det här är nog den finaste handväska jag har gjort. Tyget är William Morris ”Strawberry thief” som i dag trycks av engelska Sanderson. Det här är den tredje väskan som jag gör i den här formen, men i den här versionen har jag gjort den 3 cm bredare för att få lite bättre plats.

När man lyfter på locket döljer sig blommor ovanför fåglarna. Fodret är Kaffe Fassetts ”Silhouette Rose” som jag har i fyra olika färgsättningar. Det här är tredje gången jag använder tyget som passar utmärkt som foder.

Baksidan har en annan uppsättning fåglar. En ficka löper över hela sidans bredd, och jag slet som ett djur för att få perfekt mönsterpassning!

Eftersom fickan sluter tätt kring baksidan har jag ingen stängning. Perfekt för kartor, boardingpass, biljetter, broschyrer etc.

En liten hake är fastsydd i en tamp. Bra för nycklar så de är lätta att hitta.

Den mönsterpassade bakfickan.

Guldfärgat magnetlås.

Ficka i insidan på fodret. Fickan är i sin tur fodrad med ett annat William Morris-tryck (som jag tyvärr inte har namnet på).

Fickor för mobiltelefon etc.

Alla sakerna på plats.

De här urtjusiga karbinhakarna kommer från Cox the saddler, en engelsk firma som är specialister på sadlar och annan hästutrustning. Här finns som synes även oumbärliga ting för väsktillverkare.

The strawberry thief.

Fågel på baksidan.

Fodral för näsdukar och trosskydd.

Höstväskan klar!

Couture Qiqui Gustafson est tres hereux att kunna presentera höstens nya väska:

Naturfärgat linne och höstmönstrade tyger blev det. Samt lite bling! Dock inga tyg-jojoar. Designen är min, men själva grundmönstret kommer som vanligt från Nicole Mallalieu i Australien. Den här modellen har jag sytt en gång tidigare (i juni), men den blev inte helt lyckad i sidsömmarna bredvid blixtlåset, och håller just nu på att monteras ned…

Botten är full med höstlöv samt väskfötter (purse feet).

Precis som på den blommiga sommarväskan gjorde jag en så kallad ”structured base” – jag sydde på en tygklädd platta av Vilene S520 över bottensömmen . Det ger professionell finish på modellen, men det blir fan inte lättare när man sytt färdigt och ska vränga själva väskkroppen genom fodret… Jag tror jag svettades bort två kilo innan det var klart! Jag har Vilene S520 som mellanlägg och det är verkligen styvt.  Linnet är ju också ganska rejält! Väskan blev väldigt skrövlig, men det värsta försvann när jag pressade den efteråt.

L’automne. Das Herbst. The Autumn. Hösten.

Innerfickan med blixtlås.

Fodret är ett batiktyg som går i höstliga färger. För övrigt samma foder som jag har i min körväska (kör= sånggrupp, inte kör= åka med fordon).

Den här väskan är ganska djup och rymmer mycket, därför är en nyckelsnodd bra att ha så man slipper gräva runt bland grejerna om man släppt ned nycklarna.

Tja, har ni följt med i mitt väsktillverkande känner ni igen interiören. Jag gillar att ha en ficka där man kan stoppa en penna, en ficka som är måttsydd efter mobilen och så några andra fack där man t ex kan ha en liten burk med salva, läppstift osv.

Och det är jag som har sytt den.

Axelremmen sydde jag speciellt till väskan. Karbinhakarna fäst i öljetter (vars hål var ett helvete att göra eftersom axelremmen är så pass stadig med mellanlägg). Egentligen, egentligen, egentligen hade jag tänkt sätta små öljetter i tamparna som håller fast karbinhakarna, men det borde jag ha gjort innan jag sydde fast dem i väskan. Det är lite för trångt att göra det nu, även om det går. Men jag vet att det kommer att vara så pillrigt och bökigt att jag kommer att bli på oerhört dåligt humör!

Eftersom jag satte fast två öljetter kan man korta axelremmen om man vill, men mest är det för att det är snyggt med metall!

Som sagt – lite bling är inte fel. Det här är egentligen en nyckelring. ”Mind the gap” är ett uttryck från Londons tunnelbana.

Puh!

Trots att jag är väldigt nöjd med väskan kan jag ändå känna att det här är en väldigt snäll och städad modell. Jag skulle vilja sy en lite mera crazybetonad, kanske med foton överförda till tyg. Har massor med döläckra svartvita bilder på Greta Garbo som skulle kunna bli hur läckert som helst!

Sen funderar jag som sagt på en julväska också…

Väskan växer fram

Har pysslat med min höstväska nu några dagar. Snart är det bara själva hopsömnaden som är kvar… Försöker också komma fram till hur axelremmen ska se ut, har ingen färdigköpt från U-handblog den här gången.

Är lite orolig över att det blir för mycket kal linneyta. Funderar på att dekorera med en jojo eller två av tyg, men då skulle jag vilja ha ett hjälpmedel som jag tror att jag sett på Panduro. Ska ta en sväng på stan i morgon så får vi se!