William Morris-gardiner

I många, många år drömde jag om att ha vardagsrumsgardiner med William Morris kanske mest klassiska tygmönster: Willow boughs i grönt, skapat 1887. Jag såg det hemma hos en inredningsintresserad företagare i Östersund någon gång under första hälften av 1990-talet. Även tapeterna i rummet bar samma mönster.

Men det skulle bli en dyr historia förstod jag. Tills jag lärde mig handla på Ebay.

I september 2015 köpte jag från England (Katsfabric på Ebay) vad jag trodde var 6 meter tyg för 747 kronor (dagens värde 9 februari 2017, men tror inte det skiljer så mycket från när jag köpte), men när jag hösten 2016 äntligen vecklade upp tyget och började mäta, visade det sig vara drygt 8 meter!

Med ett sådant pris är tyget förstås andrasortering, och det verkade också vara slutet på rullen (förmodligen därför det blev 2 meter extra). Hela trycket är aningen snett, vilket märks vid stadkanterna – ibland går trycket ända ut över stadkanten, vilket gör att det blir en vit rand längs med motsatt stadkant. Men vem märker sånt på en gardinlängd eller ett kuddfodral?

Ett nytt William Morris-tyg kan i Sverige kosta 1 000 kr/m eller mer!

Tyget är 137 cm brett, och jag har delat det mitt på så att jag fått två längder på 68 cm, och sedan har jag gjort smala, smala längsgående fållar. Jag sydde fyra längder till vardagsrummet, och det blev faktiskt jättebra!

Jag är inte så förtjust i det brittiska sättet att fösa samman gardinerna tätt, tätt så att man knappt ser mönstret. Den observante noterar att det står en kudde med William Morris-mönstret Chrysanthemum i soffan.

De svarta ringarna och nyporna har jag haft liggande i ett skåp i minst 20 år, så det var ju på tiden att jag äntligen fick användning för dem.

Jag har fortfarande ganska mycket tyg kvar, så det borde räcka till några väskor också…

Gardindilemma

Jag har tjatat en del om att jag tvättat mina julgardiner. Tyvärr krympte den långa gardinen en del på längden. Bilden är tagen från knästående läge, så den ser kanske lite extra kort ut på bilden, men… kommer jag att kunna acceptera det här eller måste jag göra nåt åt det?

Jag kan sprätta upp fållen, men vinner nog inte mer än max två centimeter. Jag kan fälla in ytterligare en vit rad, men hur jobbigt är inte det??

Fast frågan är om det inte är jobbigare att irritera sig över att gardinen är för kort varje gång jag kommer in i köket? Eller så är jag bara för jävla anal!