Dukar i William Morris-tyg

Sommaren 2106 sydde jag dessa två dukar till vår nya altanmöbel. De runda bordens ytor är ganska fula, och jag hade ett William Morris-tyg i en färgställning som jag inte var så jättenöje med, så jag tänkte att det här får bli ett experiment.

Mönstret heter Golden Lily och finns i många olika färgställningar. Tyvärr var den beiga bakgrunden lite för mörk i min smak, och tillsammans med de gröna, röda och blå nyanserna kändes det för mycket 1970-tal. Men ute på altanen, där ljuset blir ganska skarpt, funkar det! Det är ett ganska stabilt möbel-/gardintyg, och planen är att sy några kuddar också i samma tyg.

Mina William Morris-tyger köper jag alltid på Ebay. Det är otroligt mycket billigare än att köpa nytt.

För att få dukarna riktigt släta och mer stabila har jag strykt på ett mellanlägg från Vilene. Kanterna har jag sytt med tät sicksack.

 

En duk in progress

Nä, jag syr inte bara väskor. Här håller jag på med en duk av rester som blev över när jag sydde ett täcke till en 40-åring. Nu handlar det om en massa avskurna trekanter som jag sedan sytt ihop, trekanter som kanske inte är helt millimeteranpassade till varandra…

Men på håll ser det ju hyfsat bra ut! De fem svarta blocken är utfyllnad eftersom resterna bara blev 35 block. Sen ska det på ramar, men hur de ska se ut har jag inte bestämt än. Kanske samma svarta tyg?

I den bästa av världar stämmer alla mötande sömmar, även i närbild:

Men i den verkliga av världar ser det ut så här ibland:

Ja, ja! Det ska bli en duk som ska ligga på vårt köksbord, det är inte en present som jag ska ge bort, och nu kom i alla fall de där resterna som legat i en påse till användning. Allting måste inte vara perfekt och livet är inte en tävling!

(Fast… varför känns det så ofta så?)