Nörd, nördigare, Kicki

Nog för att jag vet med mig att jag lätt kan snöa in på aktiviteter som att organisera bilder, tidningsklipp, pdf-filer och blogginlägg, men jag förvånar nästan mig själv nu. Sitter och tar upp samtliga blogginlägg som hör till kategorin sömnad och stoppar in dem i rätt underkategori och lägger dessutom till taggar. Nästan lite rörande, faktiskt. Men har man (som jag) inte uppdaterat WordPress på nästan åtta år så märker man att det faktiskt har hänt en del.

nörderi

Dessutom har jag upptäckt att jag har flera fotoalbum på Facebook med grejer som jag sytt men som jag inte brytt mig om att lägga in i bloggen! Shock! Horror! Quelle horreur! Självfallet ska jag skapa nya blogginlägg här så att allt finns samlat på ett och samma ställe. Rätt ska ju ändå vara rätt.

Diskuterade fram och tillbaka med vännen Karin; ska jag i så fall lägga de ”nygamla” inläggen i sin korrekta tidsmässiga hierarki, eller ska jag bara skapa ett nytt inlägg och säga att det här gjorde jag för X antal år sedan?

Här skulle jag vilja citera min man: ”Du kommer aldrig att klara av att det inte är i rätt ordning”, och det har han ju fullständigt rätt i. Alltså får det bli så att jag lägger in inläggen med gamla grejer i rätt tidsordning, och skapar sedan nya inlägg där jag talar om att nu finns det på plats och så länkar jag dit. Annars försvinner de liksom rätt ned i myllan bara.

Tänk, så skönt det känns i kamrerssjälen nu när jag vet hur jag ska göra!

Lite handsömnad och ganska mycket nörderi

I somras var jag ledig sex veckor och fick lust att sy lite för hand, så då började jag med en nåldyna av hexagoner. Pappersmallarna köpte jag färdiga från England från Sew and Quilt som specialiserat sig på området, och tygerna är William Morris-reproduktioner i mindre format.

IMG_3905

Metoden att vika tygbitar över pappersmallar så att man får skarpa kanter och kan skapa finurliga geometriska mönster heter English Paper Piercing (EPP). Den är flera hundra år gammal. Man syr samman bitarna med små stygn, så smått och tätt man kan. De ska helst inte synas alls!

Eftersom jag har en förmåga att nörda ner mig totalt i den här typen av projekt, gjorde jag grundlig research på nätet för att komma fram till vad som är den allra bästa tråden för EPP. Tack vare bland annat den omfångsrika och jättefina engelska bloggen Flossie Teacakes insåg jag att tråden jag behövde var Bottom Line från Superior Threads. Jag valde en silvergrå nyans som verkligen försvinner mot de flesta bakgrundsfärger.

Bottom Line är en polyestertråd som inte luddar det minsta lilla. Den är väldigt tunn och det tog ett litet tag innan jag vant mig med att sy med den. Jag är egentligen ingen handsömmerska, men eftersom jag för det mesta resonerar som så att det finns tusen olika sätt att göra en sak på men bara ett som är rätt, så fick det bli specialtråden.

EPP må vara gammalt som gatan, men en viss utveckling har ändå skett. Förut tråcklade man fast tyget runt papperet, nu är det snabbaste sättet att använda limpenna. Sewline gör en bra penna som jag köpte här i Östersund där jag bor. Annars är det ofta så att specialprodukter får man köpa på nätet.

Nåväl!

Nu är det januari 2016 och nåldynan som jag började på i somras har legat i min systudio och bara väntat på att jag ska fylla den med vadd, sy igen öppningen och sedan sy fast en knapp i mitten. För sådan är jag också – en sak som fångar mitt intresse till 100 procent kan från en dag till en annan plötsligt kännas tråkig och trist.

Men nu har jag höger fot i gips sedan snart tre veckor tillbaka och hoppar på kryckor. Jag är sjukskriven januari ut (till att börja med) och tiden går väldigt långsamt! Så i dag tog jag mig uppför trappen till min studio genom att sitta på ett trappsteg i taget och lyfta mig bakåt till nästa ända tills jag var uppe. Och så plockade jag fram nåldyneskalet! Nu är det fyllt med polyestervadd och nästan helt ihopsytt. I morgon ska jag göra klart den!

Tredje Swoonväskan

Jag opererade foten nu i december, och om man ska sova en natt på sjukhuset måste man ju ha en ny väska med prylarna man behöver! Detta är modellen Evelyn från Swoon Patterns i USA. Tygerna har jag haft jättelänge men inte kombinerat förrän nu.

Det är så snyggt att sätta en metallstopp i slutet av blixtlåset! Ser proffsigt ut.

Eftersom jag är journalist känns ju det här fodertyget helt perfekt. Köpte det i New York 2011. Det finns en blixtlåsficka i ena sidan och i botten ligger en stadig platta.

Blixtlåset sydde jag fast mellan infodringen och fodret, det är den snyggaste lösningen tycker jag.

Väskan rymmer en hel del och är inte tänkt att användas som handväska. Funkade utmärkt för en övernattning!

Och här ser man på ett ungefär hur stor den är.