2013 års första väska!


Det här är nog den finaste handväska jag har gjort. Tyget är William Morris ”Strawberry thief” som i dag trycks av engelska Sanderson. Det här är den tredje väskan som jag gör i den här formen, men i den här versionen har jag gjort den 3 cm bredare för att få lite bättre plats.

När man lyfter på locket döljer sig blommor ovanför fåglarna. Fodret är Kaffe Fassetts ”Silhouette Rose” som jag har i fyra olika färgsättningar. Det här är tredje gången jag använder tyget som passar utmärkt som foder.

Baksidan har en annan uppsättning fåglar. En ficka löper över hela sidans bredd, och jag slet som ett djur för att få perfekt mönsterpassning!

Eftersom fickan sluter tätt kring baksidan har jag ingen stängning. Perfekt för kartor, boardingpass, biljetter, broschyrer etc.

En liten hake är fastsydd i en tamp. Bra för nycklar så de är lätta att hitta.

Den mönsterpassade bakfickan.

Guldfärgat magnetlås.

Ficka i insidan på fodret. Fickan är i sin tur fodrad med ett annat William Morris-tryck (som jag tyvärr inte har namnet på).

Fickor för mobiltelefon etc.

Alla sakerna på plats.

De här urtjusiga karbinhakarna kommer från Cox the saddler, en engelsk firma som är specialister på sadlar och annan hästutrustning. Här finns som synes även oumbärliga ting för väsktillverkare.

The strawberry thief.

Fågel på baksidan.

Fodral för näsdukar och trosskydd.

Ny väska sommaren 2012

elefantA

Det här är den andra väskan som jag gör efter eget mönster (samma modell som den förra i Harris tweed). Tyget, som är ganska grovt linne, är skapat av Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn, och det började tryckas i slutet av 1930-talet.

elefantB

 

På baksidan har jag sytt en ytterficka utan stängning som sluter tätt intill bakstycket. Den är gjord för att man snabbt ska kunna ta fram t ex flygbiljetter, boardingcards, teaterprogram osv. Allt som man vill ha lättillgängligt när man är på språng!

Det påpressbara mellanlägget, som ger väskan stadga, heter Decovil. Det är kraftigare än Vildona (ni synördar vet!) och ger tyget en läderaktig känsla. Väldigt stabilt och bra, men jag klarade inte  av att vända den rätt utan fick be maken om hjälp. Han är starkare…

Vildona och Decovil kommer från samma företag som gör Vliselin, nämligen Freudenberg.

Insidan på ytterfickan fodrad med samma tyg som väskans insida. Kommer från Moda, men det är allt jag vet.

elefantC

Så här ser locket ut när det är uppfällt mot baksidan. Lägg märke till den formen längst ned – är det inte lite elefantöra, typ?

Magnetiskt lås. Första gången som jag använder brons/”vintage”, brukar annars alltid ha silver/kromfärgade metalldelar. Men man måste ju förnya sig, och till elefanttyget kändes det rätt med den här varianten.

elefantD

Naturligtvis vill man matcha så gott det går! Fodral för pappersnäsdukar och ett platt fodral för trosskydd/binda.

elefantE

För att få lite vidd i botten klipper man ut små kilar som sedan sys ihop. Väskans slanka profil är ändå kvar.

elefantF

Min etikett, fickor som rymmer mobil, kam och lite annat. Lägg märke till pennorna som båda kommer från förstklassiga etablissemang: Östersunds-Posten samt hotell Waldorf-Astoria.

elefantG

Rymlig innerficka som stängs med blixtlås. Perfekt för småskrammel som hårdsnoddar, läppstift, värktabletter, liten spegel mm.

Hällor (en på varje sida) håller reda på pennor.

En liten hake fastsydd på en rem som sitter fast i fodret. Perfekt att sätta fast nycklar i, som sedan är lätta att fiska upp utan att man behöver gräva nere på botten.

Älskar de här karbinhakarnas form, men gillar egentligen krom/silverfärgade bäst. Guldfärgade öljetter passar bra här.

Ny höst/vinterväska i Harris tweed

Hösten 2010 sydde jag en väska av Harris tweed som jag blev så nöjd med. Läs mer om den här. Det blev en bit tweed över, och nu när julen tog slut kände jag att det var dags att ta itu med den. Jag kunde ju inte fortsätta använda min julhandväska! Folk skulle skratta och peka finger… 😉

I alla fall: Ändå sedan jag började sy egna handväskor har det varit väldigt angeläget för mig att sy väskor med en riktig, platt botten med väskfötter, en väska som kan stå på egna ben, så att säga. Men nu kände jag att – fuck that shit! Nu ville jag ha en slankare väska, en lite elegantare, mindre fyrkantig sak. I höstas (när mina egna väskor var på utställning på Länsbiblioteket) använde jag min väska från Longchamp som jag köpte i Paris 2006. Den har formen som jag var ute efter nu, men saknar helt fickor (har bara en avdelare i mitten som gör att väskan har två ”fack”) och har ingen rundning i botten för att skapa utrymme.

Alltså gjorde jag en egen väska med fack och fejkbotten! Snodde själva ytterformen från Longchamp genom att helt enkelt rita av den. Gjorde sedan eget mönster, hoppade över blixtlås men lade till lock att stänga med. Så här blev det – och jag måste säga att jag är otroligt nöjd!

Jag har länge lekt med tanken att dekorera en väska med ett egetritat mönster. Den här psykedeliska tribaltatueringen ritade jag i mindre skala, drog sedan upp den kopieringsapparat och applicerade i linne på tweeden. Linne + tweed = passar bra ihop. Jag hade sån himla tur att jag hade linne i orange hemma – färgen passade perfekt med den orangea randen i tweeden.

För att få lite mera utrymme i botten klippte jag ut kilar som sedan syddes ihop. Enkelt men bra knep. En liten kil goes a long way.

Jag använde ett Kaffe Fassett-tyg i samma serie som till förra tweedväskan, men det här är varmare och går egentligen ännu bättre ihop med tweeden än det kallare i rosa/blått. Himla roligt att jag hade likadana tyger i olika färgställning! Det gör att den här väskan verkligen känns som en vidareutveckling av den förra, en Harris tweed 2.0. Jag har sytt fickor på samma sätt som jag brukar i mina väskor.

Fickan med dragkedja blev inte stor eftersom det här är en ganska liten väska, men det är ändå bra att ha något som skyddar t ex lösa plåster, värktabletter och ett läppstift.

Det sitter en hälla i båda sidsömmarna. Här har jag en penna, i den andra kan jag t ex fästa ett mobilfodral med karbinhake.

Den lila börsen och korthållaren är från La Bagagerie i Paris. Köpte hösten 2010. Passar ju très bien till väskan, n’est-ce pas?

Locket utfällt mot baksidan. Stängs med magnetlås. Jag formade locket efter applikationens form och var länge ganska tveksam till om det skulle bli bra, men nu är jag skitnöjd. Väskans öppning är lätt rundad, vilket gjorde det lite trixigare att få locket snyggt än om det bara varit raka kanter.

Axelremmen är gjord av det fina ylletyget jag använde till julväskan (kostade över 300 kr/m). Funderade jättelänge på vilken söm och tråd jag skulle använda, och testade in absurdum. Till slut blev det så här – no fuss, typ. Älskar de här rejäla karbinhakarna! Really chunky. Ger väskan ett proffsigt intryck. Och öljetter är en sömmerskas bästa vän…

Den här gången sydde jag fast etiketten med en tråd som går i tweedens färg, inte etikettens. Kändes lite uppkäftigare. Gjorde samma med min egen etikett på insidan.

Ibland får jag frågan hur lång tid det tar för mig att sy en väska, men jag har aldrig kunnat svara på det. Jag vet i alla fall att den här väskan tog extra lång tid, helt enkelt för att jag själv gjorde allting från skratch – ritade egna mönster, funderade ut olika lösningar. Det blir mycket som ska testas, och då tar det längre tid. Men jag måste säga att den här väskan är bland det roligaste jag har sytt! Kände mig oerhört kreativ, mycket tillfredsställande. Jag är supernöjd med själva formen – den är nästan ännu snyggare än Longchamporiginalet. Och jag är supernöjd med de förbättringar jag gjorde (fickorna och fejkbotten). Och jag är supernöjd med att göra en väska som inte är inte mindre helvete att vränga rätt (när utsidan ska dras genom fodret)!

Det har tidigare varit viktigt för mig att ha en väska där jag utan problem kan lägga ned t ex en dvd eller en bok, men ska jag vara ärlig är det sällan jag har behov av det. Då är det skönare att ha en väska som inte tar någon nämnvärd plats när jag bär den, en som utan problem rymmer mina ”essentials” men inte så värst mycket mer.

Känner mig redan sugen på att sy den här modellen flera gånger till! En till våren och en till sommaren? Vill gärna testa att göra en som stängs med blixtlås (utan lock). Vill testa flera applikationer, fler utsmyckningar osv. Watch this space!

Julhandväska!

Ibland bara måste man göra helt crazy grejer – alltså förverkligade jag min tokiga idé om att sy en julhandväska…

julvaskan

Väskans två olika sidor. Jag har använt mina pepparkaksmått som mallar, utom för granarna som jag ritade själv. (Klicka på bilden för större format.) Det grafitgrå ylletyget blev perfekt bakgrund.

Karbinhake från Nicole Mallalieu (”You sew girl!”, länk till höger). Älskar den hör stora varianten! Och öljetter är så snyggt. Grundmönstret till väskan är också från Mallalieu.

Axelremmen är utsmyckad med dekorsöm sydd med brodertråd. Ger nästan ett lätt samiskt intryck.

Den här oemotståndliga lilla svampen hänger i blixtlåskläppen.

Tre pepparkaksgubbar! Bara hattarna på sne’ som fattas.

julvaskan2

När jag skulle sy på kanttyget insåg jag att det var för brett och var tvungen att göra urtag för stjärnan och hjärtat. I efterhand ser det ut som att det var planerat från början…

Väskfötter ger snygg finish.