Handbageväska i fransk toile

Alltihop började med att jag flög till Skåne två gånger i våras. Mina handväskor är ganska slanka och rymmer inte t ex böcker och paraplyer. Tog därför den här gamla tygkassen som jag sydde för flera år sedan efter ett mönster av Lise Bergene.

ursprung

Men det finns ingen vidare stadga i den här kassen, vilket irriterade mig. Nog borde jag väl kunna sno ihop en stabilare väska?

prototyp

Sagt och gjort, jag ritade ett mönster och sydde en prototyp. Jag ville inte ha en väska som var helt fyrkantig, men såg på en gång att jag gjort botten allt för smal. Väskan gick också att kapa lite på höjden. Den här varianten har varken fickor eller stängning eftersom jag bara var ute efter att hitta rätt form. Trots att detta alltså bara är en dummy går den utmärkt att använda. Mellanlägget är Vildona, vilket ger bra stadga, men är ändå mjukare än Decovil, som jag sedan använde i den ”rätta” väskan.

Så här fick det bli! Väskan är fortfarande bredare upptill än nedtill för att ge ett lite snitsigare snitt. Tyget köpte jag i Aix-en-Provence, och mönstertypen kallas la Toile de Jouy. Det är ritat i slutet av 1700-talet, förmodligen av Jean-Baptiste Huet som gjorde flera sådana här motiv. Just det här tyget kommer från MFTA, Manufacture Française des Textiles d’Ameublement. Jag tycker det är ljuvligt!

På ena utsidan finns en ganska stor ficka som stängs med blixtlås. Bra för biljetter och liknande som man snabbt vill hitta. De fyrkantiga metallringarna (!) sitter fast med stabila linnetampar som orkar stå av sig själva utan stöd.

(I made this bag because I wanted something a bit sturdier as hand luggage when I travel. Something where I can put books, magazines, my iPad, an umbrella and stuff like that. I am no fan of big everyday handbags, but if you are, this bag will probably fit the bill.)

Här ser man på ett ungefär hur stor väskan är. Många tycker säkert att detta är en helt okej storlek för en väska som man använder varje dag, men jag tycker den är för stor. Men om man varje dag bär med sig mycket papper, surfplatta osv osv så funkar den ypperligt.

(Here you can see the size. The outside zippered pocket is perfect for flight tickets and other stuff that you want to have easy access to. The fabric is French with a Toile de Jouy pattern from the late 18th century, probably by the french artist Jean-Baptiste Hue. For interfacing on the bag front, back and bottom, I used Decovil by Freudenberg, which gives a leatherlike feel. It’s fantastic and you can buy it online. For interfacing on the lining, facing och pockets, I always use Vilene H250 which I simply love. You iron on both of these interfacings.)

Väskan stängs med blixtlås. Den lille fiskargossen klarade sig fint, men hans söta vän fick blixtlåset mitt i nyllet.

Blixtlåstamp med pastoral idyll. (Zipper tab.)

Ytterfickan har samma foder som inne i väskan. Det är William Morris klassiska Willow boughs som han skapade 1887. (The pocket and bag lining is William Morris classic ”Willow boughs” from 1887.)

Runt blixtlåsen har jag sytt med neutral färg på tråden. Det kan vara lite knöligt att sy här, och blå tråd skulle avslöja minsta lilla snedsteg.

Stabil botten med väskfötter som skyddar och ger ett proffsigt intryck. (Probably the prettiest bag bottom I’ve ever made!)

Insidan har två stora fickor för att man ska kunna hålla isär grejerna lite. (There are two large pockets inside for easier sorting of your stuff.)

För att ge en uppfattning om storleken la jag i min mobil här. (I slipped my mobile in so you can get a feel for the size of the pockets.)

Så här skulle det kunna se ut på flygplatsen.

Det var först när jag var klar med hela väskan som jag såg hur turligt det här ansiktet hade hamnat på hällan som sitter i ena sidosömmen.

I hällan kan man t ex hänga solglasögon, fina nyckelringar eller annat bling-bling. (This little loop can be used for sunglasses, nice key rings, decorative straps etc.)

bandmiss

När man syr intensivt blir man extremt närsynt. När jag sytt fast ena axelremmen och såg att den invikta änden inte låg helt i linje med remmen utan stack ut 1,5 mm, var jag nära att börja grina och tog fram sprättkniven. Men jag besinnade mig, bestämde att jag skulle sova på saken, och dagen efter kunde jag knappt se det!

snett

Här var jag också nära att sprätta och göra om, men sen tyckte jag att handgjorda/hemgjorda väskor måste få ha sina små egenheter. Det är en del av charmen.

 

(Edit 160106: Och varför skrev jag detta även på engelska? För att jag visade upp inlägget i en krets där ingen talade svenska.)

 

Ännu en Harris tweed-väska

Så blev det då ännu en väska i Harris Tweed, ylletyget som handvävs på Yttre Hebriderna. Älskar färgerna! För att riktigt krångla till det valde jag denna gång att vrida tyget 45 grader så att rutmönstret blir ”diamantformat”. Det går åt betydligt mera tyg då…

Baksidan med ficka, mönsteranpassad så gott jag kunde. Axelremmen består av både tweed och linne.


Är lite missnöjd med remmen, den kunde gott ha varit bredare. Får se om jag ids sy en ny…

Locket uppfällt. Fodret är ett Kaffe Fassett-tyg som jag även använt i en annan Harris Tweed-väska.

Fickan på utsidan är förstås fordrad med samma tyg som på insidan.

Är det inte ett snyggt lås?! Och ser ju himla proffsigt ut också!

Man skruvar alltså fast plattorna. Och så måste man göra hål rakt igenom alla tyglager och mellanlägg. DET var ett mindre helvete!

Detta är ren och skär väskpornografi för mig. Ser ni glansen i metallen? De läckra ringarna och hakarna har jag köpt från http://u-handbag.com/.

Hake för de gånger man har nycklarna i väskan.

2013 års första väska!


Det här är nog den finaste handväska jag har gjort. Tyget är William Morris ”Strawberry thief” som i dag trycks av engelska Sanderson. Det här är den tredje väskan som jag gör i den här formen, men i den här versionen har jag gjort den 3 cm bredare för att få lite bättre plats.

När man lyfter på locket döljer sig blommor ovanför fåglarna. Fodret är Kaffe Fassetts ”Silhouette Rose” som jag har i fyra olika färgsättningar. Det här är tredje gången jag använder tyget som passar utmärkt som foder.

Baksidan har en annan uppsättning fåglar. En ficka löper över hela sidans bredd, och jag slet som ett djur för att få perfekt mönsterpassning!

Eftersom fickan sluter tätt kring baksidan har jag ingen stängning. Perfekt för kartor, boardingpass, biljetter, broschyrer etc.

En liten hake är fastsydd i en tamp. Bra för nycklar så de är lätta att hitta.

Den mönsterpassade bakfickan.

Guldfärgat magnetlås.

Ficka i insidan på fodret. Fickan är i sin tur fodrad med ett annat William Morris-tryck (som jag tyvärr inte har namnet på).

Fickor för mobiltelefon etc.

Alla sakerna på plats.

De här urtjusiga karbinhakarna kommer från Cox the saddler, en engelsk firma som är specialister på sadlar och annan hästutrustning. Här finns som synes även oumbärliga ting för väsktillverkare.

The strawberry thief.

Fågel på baksidan.

Fodral för näsdukar och trosskydd.

Ny väska sommaren 2012

elefantA

Det här är den andra väskan som jag gör efter eget mönster (samma modell som den förra i Harris tweed). Tyget, som är ganska grovt linne, är skapat av Estrid Ericson, grundare av Svenskt Tenn, och det började tryckas i slutet av 1930-talet.

elefantB

 

På baksidan har jag sytt en ytterficka utan stängning som sluter tätt intill bakstycket. Den är gjord för att man snabbt ska kunna ta fram t ex flygbiljetter, boardingcards, teaterprogram osv. Allt som man vill ha lättillgängligt när man är på språng!

Det påpressbara mellanlägget, som ger väskan stadga, heter Decovil. Det är kraftigare än Vildona (ni synördar vet!) och ger tyget en läderaktig känsla. Väldigt stabilt och bra, men jag klarade inte  av att vända den rätt utan fick be maken om hjälp. Han är starkare…

Vildona och Decovil kommer från samma företag som gör Vliselin, nämligen Freudenberg.

Insidan på ytterfickan fodrad med samma tyg som väskans insida. Kommer från Moda, men det är allt jag vet.

elefantC

Så här ser locket ut när det är uppfällt mot baksidan. Lägg märke till den formen längst ned – är det inte lite elefantöra, typ?

Magnetiskt lås. Första gången som jag använder brons/”vintage”, brukar annars alltid ha silver/kromfärgade metalldelar. Men man måste ju förnya sig, och till elefanttyget kändes det rätt med den här varianten.

elefantD

Naturligtvis vill man matcha så gott det går! Fodral för pappersnäsdukar och ett platt fodral för trosskydd/binda.

elefantE

För att få lite vidd i botten klipper man ut små kilar som sedan sys ihop. Väskans slanka profil är ändå kvar.

elefantF

Min etikett, fickor som rymmer mobil, kam och lite annat. Lägg märke till pennorna som båda kommer från förstklassiga etablissemang: Östersunds-Posten samt hotell Waldorf-Astoria.

elefantG

Rymlig innerficka som stängs med blixtlås. Perfekt för småskrammel som hårdsnoddar, läppstift, värktabletter, liten spegel mm.

Hällor (en på varje sida) håller reda på pennor.

En liten hake fastsydd på en rem som sitter fast i fodret. Perfekt att sätta fast nycklar i, som sedan är lätta att fiska upp utan att man behöver gräva nere på botten.

Älskar de här karbinhakarnas form, men gillar egentligen krom/silverfärgade bäst. Guldfärgade öljetter passar bra här.

Ny höst/vinterväska i Harris tweed

Hösten 2010 sydde jag en väska av Harris tweed som jag blev så nöjd med. Läs mer om den här. Det blev en bit tweed över, och nu när julen tog slut kände jag att det var dags att ta itu med den. Jag kunde ju inte fortsätta använda min julhandväska! Folk skulle skratta och peka finger… 😉

I alla fall: Ändå sedan jag började sy egna handväskor har det varit väldigt angeläget för mig att sy väskor med en riktig, platt botten med väskfötter, en väska som kan stå på egna ben, så att säga. Men nu kände jag att – fuck that shit! Nu ville jag ha en slankare väska, en lite elegantare, mindre fyrkantig sak. I höstas (när mina egna väskor var på utställning på Länsbiblioteket) använde jag min väska från Longchamp som jag köpte i Paris 2006. Den har formen som jag var ute efter nu, men saknar helt fickor (har bara en avdelare i mitten som gör att väskan har två ”fack”) och har ingen rundning i botten för att skapa utrymme.

Alltså gjorde jag en egen väska med fack och fejkbotten! Snodde själva ytterformen från Longchamp genom att helt enkelt rita av den. Gjorde sedan eget mönster, hoppade över blixtlås men lade till lock att stänga med. Så här blev det – och jag måste säga att jag är otroligt nöjd!

Jag har länge lekt med tanken att dekorera en väska med ett egetritat mönster. Den här psykedeliska tribaltatueringen ritade jag i mindre skala, drog sedan upp den kopieringsapparat och applicerade i linne på tweeden. Linne + tweed = passar bra ihop. Jag hade sån himla tur att jag hade linne i orange hemma – färgen passade perfekt med den orangea randen i tweeden.

För att få lite mera utrymme i botten klippte jag ut kilar som sedan syddes ihop. Enkelt men bra knep. En liten kil goes a long way.

Jag använde ett Kaffe Fassett-tyg i samma serie som till förra tweedväskan, men det här är varmare och går egentligen ännu bättre ihop med tweeden än det kallare i rosa/blått. Himla roligt att jag hade likadana tyger i olika färgställning! Det gör att den här väskan verkligen känns som en vidareutveckling av den förra, en Harris tweed 2.0. Jag har sytt fickor på samma sätt som jag brukar i mina väskor.

Fickan med dragkedja blev inte stor eftersom det här är en ganska liten väska, men det är ändå bra att ha något som skyddar t ex lösa plåster, värktabletter och ett läppstift.

Det sitter en hälla i båda sidsömmarna. Här har jag en penna, i den andra kan jag t ex fästa ett mobilfodral med karbinhake.

Den lila börsen och korthållaren är från La Bagagerie i Paris. Köpte hösten 2010. Passar ju très bien till väskan, n’est-ce pas?

Locket utfällt mot baksidan. Stängs med magnetlås. Jag formade locket efter applikationens form och var länge ganska tveksam till om det skulle bli bra, men nu är jag skitnöjd. Väskans öppning är lätt rundad, vilket gjorde det lite trixigare att få locket snyggt än om det bara varit raka kanter.

Axelremmen är gjord av det fina ylletyget jag använde till julväskan (kostade över 300 kr/m). Funderade jättelänge på vilken söm och tråd jag skulle använda, och testade in absurdum. Till slut blev det så här – no fuss, typ. Älskar de här rejäla karbinhakarna! Really chunky. Ger väskan ett proffsigt intryck. Och öljetter är en sömmerskas bästa vän…

Den här gången sydde jag fast etiketten med en tråd som går i tweedens färg, inte etikettens. Kändes lite uppkäftigare. Gjorde samma med min egen etikett på insidan.

Ibland får jag frågan hur lång tid det tar för mig att sy en väska, men jag har aldrig kunnat svara på det. Jag vet i alla fall att den här väskan tog extra lång tid, helt enkelt för att jag själv gjorde allting från skratch – ritade egna mönster, funderade ut olika lösningar. Det blir mycket som ska testas, och då tar det längre tid. Men jag måste säga att den här väskan är bland det roligaste jag har sytt! Kände mig oerhört kreativ, mycket tillfredsställande. Jag är supernöjd med själva formen – den är nästan ännu snyggare än Longchamporiginalet. Och jag är supernöjd med de förbättringar jag gjorde (fickorna och fejkbotten). Och jag är supernöjd med att göra en väska som inte är inte mindre helvete att vränga rätt (när utsidan ska dras genom fodret)!

Det har tidigare varit viktigt för mig att ha en väska där jag utan problem kan lägga ned t ex en dvd eller en bok, men ska jag vara ärlig är det sällan jag har behov av det. Då är det skönare att ha en väska som inte tar någon nämnvärd plats när jag bär den, en som utan problem rymmer mina ”essentials” men inte så värst mycket mer.

Känner mig redan sugen på att sy den här modellen flera gånger till! En till våren och en till sommaren? Vill gärna testa att göra en som stängs med blixtlås (utan lock). Vill testa flera applikationer, fler utsmyckningar osv. Watch this space!