Början på någon nytt

När jag gick i skolan hatade jag januari. Jullovet tog slut, det var mörkt, det var svinkallt (jo, för det här utspelade sig på 1970- och 80-talen när minus 30 inte var någon ovanlighet och tågen jämt var försenade för växlarna frös) och det var 31 dagar som liksom aldrig tog slut. Ingen extra röd dag så långt ögat nådde, ingen festlighet. Bara grå, grå vardag. Någonstans i en oerhört avlägsen framtid svävade sport­lovet, men i januari påminde det mest om en hägring.

Men det är länge sedan jag slutade skolan och genom årens lopp har jag omvärderat januari. Numera är det en månad som jag verkligen gillar.

Adventsljusstakar och julpynt som var så roligt att plocka fram i början av december är nu dammiga och trista. Det är en fröjd att stoppa undan dem, och vardagsrummet blir så mycket större utan gran! Pepparkakorna känns torra och julstjärnorna har tappat nästan alla blad. Bort, ut, slut!

Det baktalade januari är ett oskrivet blad, en chans att börja om på nytt. Januari är synd­ernas förlåtelse eller åtminstone en tid att reparera misstagen. Det är nu vi slutar röka, börjar träna och äter bättre. En del tycker att det är väldigt lustigt och strör hånfulla kommentarer kring sig om det löjliga med nyårslöften. Själv tycker jag det är bättre att börja året med goda föresatser och kanske lyckas till hälften än att inte har några ambitioner alls. Dessutom är det mycket lättare att börja träna regelbundet om starten går 1 januari i stället för 9 september. Hade jag bara den rätta psykologutbildningen bakom mig skulle jag kunna ge en vetenskaplig förklaring till varför det är så, nu får ni helt enkelt lov att tro mig på mitt ord.

Men bortsett från de eventuella nyårslöftena är januari en väldigt kravfri månad. Inga särskilda kak­or ska bakas, inga karameller kokas eller drivor av presenter köpas. Ingen begär heller att januari ska vara en extra mysig månad med massor av stämning. I januari behöver man inte göra sig till. I januari får man ha tråkigt.  

Här kan det för övrigt vara på sin plats att påminna om det man brukar säga till barnen: Om det vore jul varje dag året om skulle det ju aldrig bli någon skillnad och då skulle julen inte vara så speciell. Om vi satt och öppnade paket 365 dagar om året skulle vi till slut bli tokiga. 

I januari är vi tacksamma över enklare men samtidigt underbarare underhållning: Ljuset som återvänder och förlänger dagarna.

Just nu riktas världens ljus mot Gaza, och bodde jag där vore förstås den här krönikan omöjlig att skriva. Där spelar varken nyårslöften eller löften om vapenvila någon roll. Löften om hämnd och evigt hat tycks dock aldrig brytas. 

Vore det inte fint om januari kunde bli början på något nytt även där, eller åtminstone en tråkig och händelselös månad? Vi får aldrig sluta hoppas.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *