Den olösliga pensionsgåtan

Ända sedan människan började gå på två ben och lämnade Afrikas savanner för att erövra resten av planeten, har hon strävat efter utveckling. Vi lärde oss att hantera elden, vi uppfann hjulet och vi byggde pyramider. Så småningom lyckades vi klyva atomer, landa på månen och kartlägga alla gener i människans DNA.

Men det finns en sak som fortfarande gäckar oss, en gåta som tycks ligga bortom alla nobelpristagares samlade visdom, och det är hur man ska kunna riva upp Nordeas frikostiga pensionsavtal.

Den 56-årige Thorleif Krarup var vd för Nordea i ungefär ett och ett halvt år. Han blev ingen lyckad lösning och försvann därför ganska snabbt från posten. Ändå anses han värd 150 miljoner i pension!

”Avtalet präglades av mycket speciella omständigheter” hette det i en första kommentar från Nordea när avtalet blev känt.

Speciella omständigheter? Hade Krarup en samling sicilianare med sig vid förhandlingsbordet? Hade han en fjärrkontroll som kunde utlösa en vätebomb på slottet? Skulle Nordeas styrelseordförande Hans Dalborg rullas i honung och sedan kastas i en stack med soldatmyror om inte avtalet skrevs på?

I Sverige, i Europa, ja, faktiskt i hela världen rivs avtal upp och ändras eller bryts helt och hållet varje dag. Som kund i Nordea kan jag intyga att till exempel mina avtal för huslånet inte alls ser ut som de gjorde i början.

Sverige hyser inte mindre än 4 539 advokater och 1 789 biträdande jurister (siffror från Svenska Advokatsamfundet) – säkert finns det en och annan slug rackare som skulle kunna hjälpa Nordea att ta sig ur denna rävsax! 

När Thorleif Krarups pensionsavtal blev känt i förra veckan sades det till en början att Nordea inte längre gör så frikostiga avtal. Men snabbare än man hinner säga ”premiepension” kom det fram att nuvarande vd Christian Clausens avtal är värt 114 miljoner kronor – eller 150 miljoner kronor när han går i pension. Och då blev det annat ljud i skällan:

– Det här är branschstandard, sa Nordeas presschef Helena Östman.

Hur var det tänkt att vi skulle reagera på det uttalandet?

”Jaha! Jamen dåså! Vad bra! Vad härligt att en gubbstrutt som inte klarade jobbet ändå kompenseras så fint, och vad skönt det känns att jag får vara med och betala!”

Julen står för dörren och vi har dråsat ned i en lågkonjunktur. Vore det inte fint om Thorleif Krarup kunde visa litet ädelmod och säga: ”Vet ni vad, jag är ju redan miljonär flera gånger om, och jag förstår verkligen att mitt pensionsavtal väcker starka känslor. Jag river avtalet och Nordea behöver inte ge mig några pengar!”

Men att hoppas på det är väl som att tro på att det är faktiskt är Tomten som kommer med julklapparna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *