Berusande kvinnokraft

I lördags var jag ordentligt berusad nästan hela dagen. Så där så att man blir yr i huvudet och rejält trött dagen efter. Så där så att man pladdrar okontrollerat och blir röd om kinderna. Vad som berusade mig? Varken alkohol eller andra droger, faktiskt. Utan kvinnogemenskap och kvinnlig kreativitet.

Jag är medlem i föreningen Jämtkvilten där vi ägnar oss åt att sy i lapp- och kviltteknik (till exempel lapptäcken men även dukar, väskor, pärmfodral och en miljard andra saker). Fyra gånger per år träffas alla lokalföreningar i länet en hel lördag för att sy efter samma tema och för att utbyta erfarenheter, bli inspirerade, få svar på frågor och så vidare.
Det är skönt och coolt att tillsammans med likasinnade kunna grotta ned sig i livets stora frågor – synålarnas olika dimensioner, att tvätta eller inte tvätta tygerna innan man börjar sy, internetsajterna man inte bör missa, vilka speciallinjaler som är värda att lägga ned pengar på och så vidare i all oändlighet.

Men de här lördagsträffarna innehåller så mycket mer. När drygt 90 kvinnor i blandade åldrar träffas så där i klump uppstår det märkliga och häftiga synergier. Det där med reell ålder upphör liksom att gälla – alla hamnar i ett skönt 20-årstillstånd där man och barn och jobb och hus och hem inte längre är något annat än samtalsämnen. I och för sig väldigt intressanta samtalsämnen, men i den där stora kvinnoklumpen har vi på något sätt kapat förtöjningarna från vår vanliga verklighet. Här bara är vi.

Verkar det flummigt? Det tycker jag med, men jag älskar det. Den stora massan med endast kvinnor gör på något vis att gränsen för det tillåtna flyttas mycket längre bort.
• Plötsligt flashar en kvinna som enligt papperet är pensionär sin bh, bara för att illustrera just den modell hon trivs bäst med.
• Vid ett annat bord sitter en kvinna som med tårarna rinnande lyssnar när en väninna berättar om en dramatisk sommar.
• Längre bort sitter en grupp där alla skrattar så mycket att det rinner både här och där.
• Någon förstår äntligen hur man ska sy specialhörn och blir så lycklig att hon lyser upp hela rummet.
• En annan inser efter att avbördat sig för någon hon aldrig träffat förut att hon måste byta jobb om hon ska behålla sitt förstånd.

Så kommer man hem och ska försöka rekapitulera dagen. Orden snubblar ur munnen och meningarna kommer huller om buller – samtliga förblir oavslutade. Resten av familjen utbyter erfarna blickar och rycker litet på axlarna. Det går snart över, är den gemensamma slutsatsen.
Och det gör det. Men jag längtar redan till nästa gång när jag utan flytväst ska hoppa från den högsta trampolinen och dyka rätt ned i kvinnohavet. Sen guppar vi tillsammans på vågorna och skålar med våra mentala paraplydrinkar. (Publicerad i ÖP 9 september)

(Kicki Gustafsson är redigerare och krönikör på ÖP. Hon lever i villfarelsen att hon en dag ska kunna sy en röd julklänning i sammet.)

2 kommentarer till “Berusande kvinnokraft”

  1. Jag syr också lapptäcken och förstår precis hur du menar och känner. Visst är det underbart, det känns som man känner varandra fast man inte har träffats för ut.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *