Kärnkraften är het just nu, det riktigt strålar om den.

Kärnkraften har gjort rejäl comeback efter det stora jordskalvet och tsunamin i Japen. Kärnkraften är het just nu, det riktigt strålar om den. Jomen allvarligt!

I början av rapporteringen från det katastrofdrabbade Japan var det själva skalvet och den påföljande tsunamin som dominerade, men när bränslestavarna i Fukushima plötsligt blottades flyttades fokus.

I veckan steg halterna av radioaktivt jod i kranvattnet i Tokyo över det tillåtna gränsvärdet för spädbarn, sedan sjönk det igen.

Men ändå. Vore jag tvungen att välja mellan Cryptosporidium eller radioaktivt jod i dricksvattnet skulle jag välja parasiten alla gånger.

Kärnkraften har gjort sig påmind på andra sätt också. I onsdags var det nämligen 31 år sedan folkomröstningen om kärnkraft hölls i Sverige (kanske inget jämnt jubileum, men i alla fall).

Minns ni den? Det fanns tre alternativ att rösta på som i grova drag såg ut så här:

Linje 1: Ja till kärnkraft.

Linje 2: Mja till kärnkraft.

Linje 3: Nej till kärnkraft.

Linje 2 var ett alternativ för dem som egentligen ville rösta ja, men inte kunde tänka sig att rösta på något som Moderaterna var positiva till, men det var också ett alternativ för dem som egentligen ville rösta nej, men som inte kunde tänka sig att gå emot Palme och det socialdemokratiska partiet (eller ”partiiiiiit” som Mona Sahlin säger).

I skolvalet på Wargentinsskolan i Östersund väckte det lokala Nöjespartiet stor uppmärksamhet med sina iögonfallande affischer. På dem kunde man läsa budskapen ”Hellre en flaskhals än Ringhals” samt ”Bättre en bärsaback än Barsebäck”. Så otroligt slagfärdigt! Jag gick första året och var ganska lättimponerad, men vem som fick min röst är jag faktiskt inte säker på. Det kan ha varit linje 3.

Debatten böljade fram och tillbaka. På radion kunde man höra kultförklarade Dag Vag sjunga ”Hellre aktiv i dag, än radioaktiv i morgon”. Motståndarna bar knappar vars slogan löd ”nej till atomkraft”, förmodligen för att det ordet lättare gav associationer till det ännu hemskare ödet atombomb.

Den store humanisten och geniale ordkonstnären Tage Danielssons monolog om sannolikheten citerades ordagrant av linje 3:arna. Minns ni? Olyckan som inträffat i kärnkraftverket i Harrisburg 1979 var så osannolik att den nästan egentligen inte hade hänt, men eftersom det nu ändå hade hänt, så var sannolikheten för att det skulle kunna hända igen så liten att den var direkt försumbar.

Det skulle dock visa sig att en olycka kunde hända igen, en som till och med var mycket värre än Harrisburg, för 1986 exploderade en reaktor i Tjernobyl. Då var Tage Danielsson död, men hans drift med kärnkraften hade aldrig känts aktuellare.

De senaste 10–15 åren har kärnkraften varit harmlös. Ingen har riktigt orkat bry sig. Till och med Centern har omfamnat kärnkraften, för Maud Olofsson tycks inte ha haft några problem med att dagtinga med sitt samvete, det som den store centerprofilen och statsministern Thorbjörn Fälldin sa sig aldrig kunna göra (kärnkraften blev mycket riktigt en fråga som sprängde en av de borgerliga trepartiregeringarna).

Nej, nu är det vindkraften som upprör. Den ger visserligen inget avfall som måste lagras i hundratusentals år flera kilometer ner i urberget, men den förstör ju utsikten! Och den är subventionerad! Ja, herregud så hemskt. Man darrar!

De radioaktiva utsläppen från Japan har nu nått Sverige, men halterna som uppmätts är mycket låga och ska inte vara skadliga för människor eller miljö, enligt Strålsäkerhetsmyndigheten. Nedfallet kommer heller inte att bli värre, sannolikheten

talar visst för det, så då måste det ju vara sant.

Eller hur, Tage?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *