Vad är det för finansiellt instrument som åsyftas?
Naturkrafterna gör sig kraftigt påminda så här års. Askmolnet från Island stoppar flygtrafiken, vårfloden dränker byar och samhällen, pollenallergikerna tvingas beväpna sig med nässprej, ögondroppar och tabletter om de ska kunna sticka näsan utanför dörren. I Mexikanska golfen sprutar oljan med sådan kraft att BP:s svenska ordförande, Carl-Henrik Svanberg, kanske snart sköljs bort.
Andra krafter, som ofta beskrivs som om även de verkar som naturlagar, är de så kallade marknadskrafterna. Och de har verkligen låtit tala om sig den sista tiden.
Det har ännu inte gått två fulla år sedan Den Globala Krisen slog till. Det var i september 2008 som jätteinvestmentbanken Lehman Brothers gjorde den hittills största konkursen i amerikansk historia, med tillgångar på 600 miljarder dollar i boet (ni får själva räkna ut vad det blir i svenska kronor). Efter det gick liksom botten ur västvärldens ekonomier.
Men de svåra tiderna gick mot sitt slut i år, och världens börser gick upp. Härliga tider, strålande tider!
Fast nu kärvar det i Grekland, och inte så lite heller. Nu snackar vi inte om en konkursad bank, utan ett helt land som står på ruinens brant. Och plötsligt förvandlas världsekonomin till ett gungfly igen med börser som åker berg- och dalbana. I den moderna tidens avreglerade och digitaliserade världsekonomi sitter allting ihop, och om en finansaktör drabbas av snuva kan man ge sig den på att han smittat alla i systemet inom 24 timmar.
EU kraftsamlade och erbjöd nyss Grekland ett lån med så många nollor att det inte gick att förstå vad det var för summa, bara att den var väldigt, väldigt stor, men kommer det att hjälpa? Självutnämnda förståsigpåare (till exempel chefsekonomer på banker och andra större företag, samt krönikörer i finanspressen) hörs mumla att den här krisen kan bli mycket värre än den för två år sedan.
Marknaden tycktes i veckan anse att euron inte längre är att lita på, för den sjönk som en sten. För att försöka stävja finansoron införde Tyskland förbud mot en procedur med det lätt ekivoka namnet naken blankning.
Vad är då det? Jo, vid naken blankning satsar en investerare på att ett finansiellt instrument ska falla i värde. Affären görs utan att han äger instrumentet i fråga.
Glasklart, eller hur? Men vad är det för finansiellt instrument som åsyftas – en kulram? Räknedosa? En hundring rätt i handen?
Marknaden gjorde förstås tummen ned för förbundskansler Angela Merkel, oklart varför. Men i mångt och mycket består marknadskrafterna av extremt nervösa människor vars förtroende skyggar för minsta lilla. I vissa kretsar kallas det här för att ”marknaden korrigerar sig själv”. Jaha?
Strax före superkonkursen hösten 2008, skickade direktionen för Neuberger Berman, ett investmentföretag som ägdes av Lehman Brothers, ut ett mejl där man bland annat föreslog att ledningen för Lehman Brothers skulle avstå från sina multimiljondollar-bonusar. Det skulle övertyga både anställda och investerare om att ledningen inte försökte smita undan ansvaret för den ansträngda ekonomiska situation man hamnat i.
Men George Herbert Walker IV, en av toppdirektörerna på banken, bad i stället styrelse och ledning om ursäkt för det befängda förslaget. Minska bonusen? ”Jag vet inte vad det är för något i vattnet som de dricker på Neuberger Berman. Jag skäms och ber om ursäkt.”
Och det är alltså sådana som han och hans kompisar som utgör marknadskrafterna!
Ju mer jag tänker på det, desto förnuftigare verkar tanken på att lägga besparingarna i madrassen i stället för att sätta in dem på fonder och sparkonton. I madrassen kommer i alla fall inte marknaden åt dem.
