Det blev inget Paris
Vi skulle ha åkt till Paris i vår, maken och jag. En weekend-tripp; iväg på fredag och hem på måndag. Bara han och jag, inga barn. Oh, det skulle bli så underbart! I flera veckor gick jag omkring och låtsades att jag var Ella Fitzgerald och gnolade på det eviga örhänget ”April in Paris”:
April in Paris, chestnuts in blossom
Holiday tables under the trees
April in Paris, this is a feeling
That no one can ever reprise
Tänk att möta våren i Paris! Tänk att, iförd basker och tvärrandig bomullströja, vandra under blommande kastanjeträd, slå sig ned på en fransk gatuservering och läppja på ett glas vin. Kanske knapra på en bit baguette med färsk brie. Känna sig kontinental och romantisk. L’amour, toujours l’amour!
Vi har varit i Paris en gång förut, men då hann vi inte med kvarteren i Montmartre och Sacré-Cœur. Men nu skulle det betas av, liksom Musée d’Orsay där mängder av världsberömda impressionister och post-impressionister hänger; Monet, Manet, Degas, Renoir, Cézanne, Seurat, Gauguin och Van Gogh. Kanske skulle vi hinna med en drink i baren på legendariska Moulin Rogue – oh la la!
Jag hade till och med planerat vad jag skulle köpa för parfym; Chanel no 5. Jag har aldrig ägt den tidigare, men nu ville jag bära den som en hyllning till modets och kärlekens huvudstad. Och varför inte måla läpparna i korall eller knallrött med ett stift från Dior? D’accord!
Nu blev det inte så. För på Island vaknade Eyjafjallajökull till liv efter att ha sovit sedan 1823. Faktum är att Eyjafjallajökull är en ganska stillsam vulkan, som bara har haft fyra kända utbrott sedan Island befolkades (enligt Wikipedia). Det första dokumenterade utbrottet inträffade 920, och det senaste alltså nu i år.
Och vilket utbrott det blev! Hips vips lamslog askmolnet hela Europas flygtrafik på ett sätt som skulle göra vilken terrorist som helst grön av avund. Flygbolagen blödde pengar och ute i världen satt svenskar både här och där utan möjlighet att ta sig hem. Men vad brydde väl jag mig om dem? Det enda jag kunde tänka på var: Kommer vi iväg till Paris?
Kvällen innan vi skulle resa kollade jag SAS hemsida det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig. Allt såg okej ut. Men medan jag sov ställdes vår flight in. Vad göra nu?
Det blev Trondheim i stället. Det var trots allt ett annat land med annan valuta och annat språk. Och, bäst av allt: Det gick att ta sig dit med bil på bara några timmar.
Sent på fredagseftermiddagen började vi kolla på nätet efter Trondheims bästa restauranger. Kom vi inte iväg till Paris skulle vi i alla fall inte snåla på maten! Endast det bästa var gott nog.
Och vi hade tur som tokar. I vanliga fall måste man boka bord flera veckor i förväg om man vill äta på Credo, men vi fick bord samma dag. Förmodligen hade andra långväga gäster stoppats av askmolnet.
Ville vi inleda femrättersmenyn med ett glas champagne, undrade servitören. Mais biensûr!
Efter den första perfekt tempererade klunken av Michel Turgy Grand Cru Blanc de Blanc kunde man nästan inbilla sig att vi kommit till Paris i alla fall. Maten var superb rakt igenom – pilgrimsmussla, torsk, oxfilé och oxsvans smakade himmelskt. Menyn var uppbyggd som en symfoni, med osten som kraftfullt crescendo. Desserten? Ren och skär njutning.
Tre timmar tog måltiden, och jag minns inte att vi pratade om någonting annat än det vi åt och drack. Det är inte alls säkert att vi hade ätit bättre i Paris.
Paris finns kvar. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan vi kommer dit, men blir det i år lär kastanjeträden ha blommat färdigt.
Mais – c’est la vie! Au revoir!
Fotnot 1: ”April in Paris” skrevs 1932 av Vernon Duke (musik) och E. Y. Harburg (text) till Broadwaymusikalen ”Walk a little faster. Den har framförts av många kända artister som Louis Armstrong, Count Basie, Frank Sinatra, Ella Fitzgerald, och Doris Day.
Musikalen blev film 1952 med Doris Day i huvudrollen. Filmen hette också ”April in Paris”.
Fotnot 2: Chablis Brasseri og Bar är en annan restaurang i Trondheim med liknande menyer.
