Så blev de äntligen gifta! Ja, jag snyftade därhemma i soffan flera gånger. Victoria var så oerhört vacker, och klänningen en dröm och DANIELS TAL!!! Vilken kille! Leve honom! Hurra, hurra, hurra, hurra!

Varför är det så att låtar som fastnar i hjärnan och som är stört omöjliga att sluta nynna på, ofta är låtar som man faktiskt avskyr?

Handen på hjärtat: Visst har både du och jag kommit på oss själva med att sitta och gnola ”Nu blir det fredagsmys, hm-hm-hm-hm la-la-la-la, slut på veckan, da-da-da-da fredagsmyyys!” En reklamsång som man hört så många gånger att man nästan kräks, den tycker hjärna, stämband och tunga är något som bör ägnas ännu mera uppmärksamhet.

Oerhört konstigt.

På jobbet är vi ett helt gäng gnolare som omedvetet sitter och hummar fram den ena låten efter den andra. Utan att vi riktigt tänker på det ”ger” och ”tar” vi låtar av varandra, vilket kan få till följd att man en helt vanlig onsdag förbluffat ställer sig frågan – varför sitter jag och sjunger ”Alive” med Da Buzz? Inte är det för lyriken i alla fall: ”I’m alive for the first time in my life, I just know that I’m alive”.

På min standardrepertoar trängs så skilda verk som Harry Brandelius ”Gamla Nordsjön”, Sparks ”Talent is an asset”, psalmen ”I denna ljuva sommartid”, i princip vad som helst från Anni-Frid Lyngstads soloplatta ”Frida ensam” (1975) och ”Only the lonely” med Frank Sinatra. Varför just de här sångerna för evigt etsat sig in i hjärnbarken har jag ingen aning om, jag vet bara att de ofta ploppar upp. De flesta tycker jag faktiskt om, men – “Gamla Nordsjön”? Nej, det är helt obegripligt. Fullständigt vettlöst!

En teori om varför Låtarna-vi-avskyr sätter sig så lätt, är att de har så förföriskt enkla melodier att de fastnar på en gång hos lyssnaren. Men denna enkelhet gör också att man tröttnar mycket fortare – en låt vars refräng man kan utantill redan efter första gången bjuder liksom inget tuggmotstånd. Alltså fastnar den.

De så kallade sommarplågorna är ofta enkla och grymt effektiva på att kroka i hjärnan för tid och evighet. Vem minns inte “Ingen sommar utan reggae” med Markoolio (2007), “Boten Anna” med Basshunter (2006) och “Macarena” med Los Del Rio (1996)?

Den som stått på Stortorget när Magnus Uggla och Tomas Ledin uppträtt under Yran, inser att de båda har skrivit låtar som hela svenska folket verkar kunna utantill. Ingen av dem kan anklagas för att vara särskilt ”svåra” kompositörer. Men effektiva.

På annan plats i den här Lördagsbilagan konstateras att rätt musik gör att man presterar upp till 20 procent mer under träningspasset. Men då krävs det att man gillar musiken och har valt den själv. På mitt gym dunkas rock, pop och techno i en evighetsslinga som för det mesta inte stör mig nämnvärt, utom vid ett tillfälle, och det är när ”Do you love me?” med Kiss från 1976 spelas.

Ja, ni läste rätt: ”Do you love me?” med Kiss! Då gäller det att hålla hårt i hantlarna så att man inte tappar dem, för ”Do you love me?” får mig nästan jämt att skratta rakt ut. Jag blir 13 år igen och sitter i flickrummet framför bandspelaren och tror knappt mina öron när Paul Stanley funderar över kärleken:

You really like rock ‘n’ roll

All of the fame and the masquerade

You like the concerts and studios

And all the money, honey, that I make, but

Do you love me, do you love me?

Do you love me, really love me?

Så larvigt och töntigt att det blir lite härligt också på samma gång! Men knappast något som får mina muskler att spännas hårdare.

Vad som blir årets sommarplåga står ännu skrivet i stjärnorna. Men det är väl inte omöjligt att Lady Gaga släpper något nytt, och på Youtube har Sean Banan redan stora framgångar med ”Skaka rumpa”. Vad det än blir kommer vi att hata det i augusti men ändå gå och nynna på det fram till jul, för så funkar hjärnan. Oerhört konstigt!

¤ Försommarkväll och studentkväll i Östersund. Jag är gräsänka eftersom Lars Vegas Trio spelar på Hamburger Börs i Stockholm i morgon. Simon är hos mormor & morfar i Krångede, Märta är på stan med kompisar. Tyvärr är det svinkallt ute. Misstänker att jag kommer att anlitas som chaffis senare i kväll…

¤ Snart har jag jobbat deltid i två månader. Det är lätt att konstatera att det verkligen var rätt beslut! Inte för att jag fått mer tid att göra en massa saker på, utan mer tid att bara finnas till, ta igen sig. Jag känner mig inte lika pressad längre! Underbart. Lediga måndagar är en succé. Visst, jag går ned i lön, det påverkar antalet semesterdagar med full ersättning, men det är det värt.

¤ Jag har trappat upp träningen. Detta är fjärde veckan med träning tre gånger - dock blir det “bara” två denna vecka, eftersom jag var magsjuk två dagar (uuuäk!), men det är helt klart skillnad mot tidigare i år. Jag är bättre i ryggen, dock inte helt bra, men det kan jag nog inte bli. Är bland annat överrörlig, vilket ställer till det. Ibland känns det som om mina ryggkotor lever sitt eget liv…

¤ Av och till känns det som att HERREGUD, nu måste jag verkligen ta i på allvar och gå ned 5 kilo! Men för det mesta känner jag faktiskt att, give me a break, jag är 47 år och mitt klimakterium har börjat. Varför ska jag ligga i ständig strid med kroppen? Varför tror jag att 55 kilo är något viktigt? Jag är rundare om magen än jag vill vara, men jisses… Vet inte vad jag väger, men på kläderna känns det som 59 ungefär. Kanske 60.

¤ Väntar på att sömnadslusten ska komma tillbaka. Nu när badrummet uppe är klart är det inget i vägen för min hobby, men lusten, vänner, lusten… Det är lite synd, för jag har ett projekt påbörjat som nu ligger i plastpåsar, jag vill ha en ny sommarväska och det finns en nyfödd i min närhet som bör få ett täcke.

¤ Vi har äntligen fått bredband via fiber! 100 Mbit! Men. Tyvärr kommer vi bara upp i 17-22 MBit om vi använder det trådlösa  nätverket. Har man kabel mellan dator och router skuttar det upp till över 80 Mbit. Tyvärr, tyvärr verkar trådlös internetuppkoppling vara ett mysterium. IT-avdelningen på jobbet har samma problem i sina hem. Nu har Lars skaffat Apples Airport Extreme (har faktiskt ingen koll på hur den funkar), så det blir spännade att se om det gör någon skillnad. Annars får vi nog så lov att dra kabel… Känns inget kul att betala för fiber och äkta bredband och inte ha snabbare internet än när vi hade 24 Mbit adsl (som vi för övrigt var nöjda med).

¤ Den här sidan lever ett sorgligt liv. Jag är dålig på att uppdatera, och jag blir sämre och sämre på att kolla upp nätvännerna. Tiden som har sin gång?

¤ Skriver detta på min lilla bloggdator. På bilden kan man se så fint den matchar Hemglassbilens jordgubbsglass… Sitter i vardagsrummet och slökollar tv. I alla fall: Har absolut inte satt mig in i pc-världens alla mysterier. Jag brukar ju annars vara så med nya grejer, jag går från 0 till 100! Men jag ids inte. Det här är trots allt inte min huvuddator. But it sure is cute!

¤ Kollade på “It’s complicted” med Maryl Streep och Alec Baldwin tidigare. Den var verkligen hilarious! Scenerna när hon röker på för första gången på över 20 år var bland det roligaste jag sett. Hyr den!

Transparens är ordet för dagen. Det betyder ursprungligen genomskinlighet, och är i dag en allt vanligare synonym till insyn och offentlighet.

I näringslivet och bland politiker är ordet transparens särskilt populärt, men det förekommer hos i stort sett alla som vill låta lite märkvärdiga och insatta. Sociala medier påstås ge transparens, och journalister som vill verka för ökad transparens lägger till exempel ut researchmaterial på webben.

Transparens verkar vara ett vapen att ta till mot mygel och dolda agendor, medan den vanliga gamla insynen mera känns som något som uppstår när grannen kan se rakt in i ditt vardagsrum efter det att höstlöven fallit.

Transparens har omvandlats till en sorts högre, skimrande ideal som bara de bästa kan leva upp till, men som alla har rätt att utkräva och sträva efter.

Samtidigt är transparensen svårfångad och inte helt enkel att definiera för dem som inte förstår. Därför händer det inte sällan att man pratar om både transparens och insyn, som någon sorts extrafet grädde på moset:

”Den kommunala skolan är en offentlig verksamhet med stor transparens och insyn till skillnad från den katolska kyrkan.” (Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund i debattartikel)

”Med bildandet av Skanova Access säkras marknadens krav på transparens och insyn.” (TeliaSonera i ett pressmeddelande)

”Hur skapas transparens och insyn så att man ska kunna göra medvetna val? Detta var några av de frågor som diskuterades under miljöimpulsen på temat etiska fonder.” (Från Näringslivets Miljöchefers webbplats)

Transparens används i alla politiska läger:

”Varje privat partibidrag över 20 000 kronor skall redovisas. När det gäller bidrag från företag och organisationer redovisar vi från den första kronan. Vi tror på öppenhet och transparens i den politiska processen” (De rödgrönas webbplats).

”Miljonärer är varken bättre eller sämre människor än andra. Men de ska uppmuntras till att använda sina förmögenheter i Sverige. [...] Kapitalmarknaden ska också förse sparare med prisvärda sparprodukter med maximal transparens” (Moderaternas webbplats).

Vi kommer att få en transparent valrörelse, var så säkra.

Man kan också vara emot ökad transparens. Men då måste det vara i sammanhang där medborgarnas personliga integritet kan anses vara hotad, eller när nya lagar gör det svårare att ostraffat tanka ned musik och film från internet.

Man kan dock inte vara emot ökad transparens i politiken, för då hamnar man i sällskap med Kim Jong Il i Nordkorea.

Vilken sorts transparens kan man förvänta sig av sommarens kungliga bröllop? Tja, Victoria bär med största sannolik en vackert broderad tunn slöja, och nylonstrumporna lär knappast vara opaka (ogenomskinliga). Opaka strumpor ligger ju oftast på 40 denier eller mer, och passar inte på sommaren under en lång klänning.

På tal om det, ja – kanske kunde transparenta slöjor och burkas godtas av Strömsunds Sverigedemokrater (de vill förbjuda huvudbonader under lektioner, på affärer och i banken)? En klassisk svensk kompromiss som eventuellt kan exporteras. Fast Afghanistans talibaner lär nog göra tummen ned …

Tycker ni att transparens/transparent börjar bli uttjatat (vi börjar bli några stycken), kommer här till sist några synonymer: genomlyslig, skir, klar, flortunn, uppenbar, tydlig, evident.

Och vem vet, kanske föredrar både Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt en riktigt flortunn demokrati?