Testar att blogga från mina nya bloggdator, den glassrosa ASUS EEE PC 1005P 1.6 1GB/160 10.1# W7S PINK.

Naturkrafterna gör sig kraftigt påminda så här års. Askmolnet från Island stoppar flygtrafiken, vårfloden dränker byar och samhällen, pollenallergikerna tvingas beväpna sig med nässprej, ögondroppar och tabletter om de ska kunna sticka näsan utanför dörren. I Mexikanska golfen sprutar oljan med sådan kraft att BP:s svenska ordförande, Carl-Henrik Svanberg, kanske snart sköljs bort.

Andra krafter, som ofta beskrivs som om även de verkar som naturlagar, är de så kallade marknadskrafterna. Och de har verkligen låtit tala om sig den sista tiden.

Det har ännu inte gått två fulla år sedan Den Globala Krisen slog till. Det var i september 2008 som jätteinvestmentbanken Lehman Brothers gjorde den hittills största konkursen i amerikansk historia, med tillgångar på 600 miljarder dollar i boet (ni får själva räkna ut vad det blir i svenska kronor). Efter det gick liksom botten ur västvärldens ekonomier.

Men de svåra tiderna gick mot sitt slut i år, och världens börser gick upp. Härliga tider, strålande tider!

Fast nu kärvar det i Grekland, och inte så lite heller. Nu snackar vi inte om en konkursad bank, utan ett helt land som står på ruinens brant. Och plötsligt förvandlas världsekonomin till ett gungfly igen med börser som åker berg- och dalbana. I den moderna tidens avreglerade och digitaliserade världsekonomi sitter allting ihop, och om en finansaktör drabbas av snuva kan man ge sig den på att han smittat alla i systemet inom 24 timmar.

EU kraftsamlade och erbjöd nyss Grekland ett lån med så många nollor att det inte gick att förstå vad det var för summa, bara att den var väldigt, väldigt stor, men kommer det att hjälpa? Självutnämnda förståsigpåare (till exempel chefsekonomer på banker och andra större företag, samt krönikörer i finanspressen) hörs mumla att den här krisen kan bli mycket värre än den för två år sedan.

Marknaden tycktes i veckan anse att euron inte längre är att lita på, för den sjönk som en sten. För att försöka stävja finansoron införde Tyskland förbud mot en procedur med det lätt ekivoka namnet naken blankning.

Vad är då det? Jo, vid naken blankning satsar en investerare på att ett finansiellt instrument ska falla i värde. Affären görs utan att han äger instrumentet i fråga.

Glasklart, eller hur? Men vad är det för finansiellt instrument som åsyftas – en kulram? Räknedosa? En hundring rätt i handen?

Marknaden gjorde förstås tummen ned för förbundskansler Angela Merkel, oklart varför. Men i mångt och mycket består marknadskrafterna av extremt nervösa människor vars förtroende skyggar för minsta lilla. I vissa kretsar kallas det här för att ”marknaden korrigerar sig själv”. Jaha?

Strax före superkonkursen hösten 2008, skickade direktionen för Neuberger Berman, ett investment­företag som ägdes av Lehman Brothers, ut ett mejl där man bland annat föreslog att ledningen för Lehman Brothers skulle avstå från sina multimiljon­dollar-bonusar. Det skulle övertyga både anställda och investerare om att ledningen inte försökte smita undan ansvaret för den ansträngda ekonomiska situation man hamnat i.

Men George Herbert Walker IV, en av toppdirektörerna på banken, bad i stället styrelse och ledning om ursäkt för det befängda förslaget. Minska bonusen? ”Jag vet inte vad det är för något i vattnet som de dricker på Neuberger Berman. Jag skäms och ber om ursäkt.”

Och det är alltså sådana som han och hans kompisar som utgör marknadskrafterna!

Ju mer jag tänker på det, desto förnuftigare verkar tanken på att lägga besparingarna i madrassen i stället för att sätta in dem på fonder och sparkonton. I madrassen kommer i alla fall inte marknaden åt dem.

Okej, här kommer en hel radda bilder som visar det nya badrummet på övervåningen. Egentligen skulle jag väl ha haft före-bilder också, men… Det var inget roligt badrum! Vi har tagit bort en liten bastu som vi aldrig använde och i stället gjort en duschvrå. Resultat: Luftigt, snyggt, läckert!

Konstnärlig vinkel.

Lägg märke till duschen som har både handhållen stril och stor stril som sitter ovanför huvudet.

Glasmosaik. Det vita kakelt är vågigt i strukturen – lite svårt att fotografera…

Allt är nytt, även toalettstolen. Här ser man lite av vågorna i kaklet. Skåpen är Vedum Basic i valnöt.

Kommoden. Såååå skönt att få undan alla grejer! Gissa vem som har mest, vår snart 17-åriga dotter eller vår 15-årige son?

Nytt och blankt. Och rent!

Lampor och spegel. Snedtaket som syns i spegeln har fönster. Tidigare var taket vit, smal panel. Nu är det helt slätt och mycket, mycket snyggare.

Takspottar (med dimmer).

Rostfria detaljer.

Om ni tittar på blandaren ser ni mig med kameran.

Stilrent från Clas Ohlsson.

Rödvita handdukar från Hemtex.

I badrummet nere har vi blå mosaik (till vitt kakel).

Matten är lite svår att fotografera – de olika fasetterna speglar ljuset åt alla håll.

Jag är supernöjd!

Vi skulle ha åkt till Paris i vår, maken och jag. En weekend-tripp; iväg på fredag och hem på måndag. Bara han och jag, inga barn. Oh, det skulle bli så underbart! I flera veckor gick jag omkring och låtsades att jag var Ella Fitzgerald och gnolade på det eviga örhänget ”April in Paris”:

April in Paris, chestnuts in blossom

Holiday tables under the trees

April in Paris, this is a feeling

That no one can ever reprise

Tänk att möta våren i Paris! Tänk att, iförd basker och tvärrandig bomullströja, vandra under blommande kastanjeträd, slå sig ned på en fransk gatuservering och läppja på ett glas vin. Kanske knapra på en bit baguette med färsk brie. Känna sig kontinental och romantisk. L’amour, toujours l’amour!

Vi har varit i Paris en gång förut, men då hann vi inte med kvarteren i Montmartre och Sacré-Cœur. Men nu skulle det betas av, liksom Musée d’Orsay där mängder av världsberömda impressionister och post-impressionister hänger; Monet, Manet, Degas, Renoir, Cézanne, Seurat, Gauguin och Van Gogh. Kanske skulle vi hinna med en drink i baren på legendariska Moulin Rogue – oh la la!

Jag hade till och med planerat vad jag skulle köpa för parfym; Chanel no 5. Jag har aldrig ägt den tidigare, men nu ville jag bära den som en hyllning till modets och kärlekens huvudstad. Och varför inte måla läpparna i korall eller knallrött med ett stift från Dior? D’accord!

Nu blev det inte så. För på Island vaknade Eyjafjallajökull till liv efter att ha sovit sedan 1823. Faktum är att Eyjafjallajökull är en ganska stillsam vulkan, som bara har haft fyra kända utbrott sedan Island befolkades (enligt Wikipedia). Det första dokumenterade utbrottet inträffade 920, och det senaste alltså nu i år.

Och vilket utbrott det blev! Hips vips lamslog askmolnet hela Europas flygtrafik på ett sätt som skulle göra vilken terrorist som helst grön av avund. Flygbolagen blödde pengar och ute i världen satt svenskar både här och där utan möjlighet att ta sig hem. Men vad brydde väl jag mig om dem? Det enda jag kunde tänka på var: Kommer vi iväg till Paris?

Kvällen innan vi skulle resa kollade jag SAS hemsida det sista jag gjorde innan jag gick och lade mig. Allt såg okej ut. Men medan jag sov ställdes vår flight in. Vad göra nu?

Det blev Trondheim i stället. Det var trots allt ett annat land med annan valuta och annat språk. Och, bäst av allt: Det gick att ta sig dit med bil på bara några timmar.

Sent på fredagseftermiddagen började vi kolla på nätet efter Trondheims bästa restauranger. Kom vi inte iväg till Paris skulle vi i alla fall inte snåla på maten! Endast det bästa var gott nog.

Och vi hade tur som tokar. I vanliga fall måste man boka bord flera veckor i förväg om man vill äta på Credo, men vi fick bord samma dag. Förmodligen hade andra långväga gäster stoppats av askmolnet.

Ville vi inleda femrättersmenyn med ett glas champagne, undrade servitören. Mais biensûr!

Efter den första perfekt tempererade klunken av Michel Turgy Grand Cru Blanc de Blanc kunde man nästan inbilla sig att vi kommit till Paris i alla fall. Maten var superb rakt igenom – pilgrimsmussla, torsk, oxfilé och oxsvans smakade himmelskt. Menyn var uppbyggd som en symfoni, med osten som kraftfullt crescendo. Desserten? Ren och skär njutning.

Tre timmar tog måltiden, och jag minns inte att vi pratade om någonting annat än det vi åt och drack. Det är inte alls säkert att vi hade ätit bättre i Paris.

Paris finns kvar. Förhoppningsvis dröjer det inte alltför länge innan vi kommer dit, men blir det i år lär kastanjeträden ha blommat färdigt.

Mais – c’est la vie! Au revoir!

Fotnot 1: ”April in Paris” skrevs 1932 av Vernon Duke (musik) och E. Y. Harburg (text) till Broadwaymusikalen ”Walk a little faster. Den har framförts av många kända artister som Louis Armstrong, Count Basie, Frank Sinatra, Ella Fitzgerald, och Doris Day.

Musikalen blev film 1952 med Doris Day i huvudrollen. Filmen hette också ”April in Paris”.

Fotnot 2: Chablis Brasseri og Bar är en annan restaurang i Trondheim med liknande menyer.