Önskar alla ett riktigt Gott Nytt År! 2010 kan bara bli bättre!

Vi var visserligen i London i somras, men jag vill åka dit igen – fast bara jag och maken. Bo på lite lyxigare hotell, unna sig att äta gott på bra restaurang… Här är två alternativ jag är sugen på:

The Montague on the Gardens

Ligger på Montague Street i Bloomsbury, alldeles bredvid British Museum. Gillar verkligen detta område som ligger på perfekt promenadavstånd till centrum.

I somras bodde vi på Royal National som ligger en pytteliten bit från Russel Square, och varje gång vi gick ut gick vi Montague Street. Hotellet verkar supernice!

The Academy (kan vara så att länken inte funkar, verkar vara tillfälligt problem)

Ligger också i Bloomsbury fast på andra sidan British Museum på Gower Street.

Ooooooohhh…. jag vill, vill, vill. Gå på musikal, teater, opera. Museer. Shoppa lite. Ta en drink i hotellbaren.

Visst är det snart jul å så, men viktigast av allt måste väl ändå att man har ett juste kamerafodral?!

Jobbar tre dagar och får sedan julledigt till 1 januari då jag går på kvällsvecka.

Känner mig lite wobblig men ändå på rätt väg, och snart är det nytt år med nya friska tag…

…blir allt så jobbigt att man måste ta time out.

Ni vet hur det är. Vissa dagar är det som förgjort. Just när man satt sig i bilen och redan är en halvtimme försenad till jobbet, börjar lampan som indikerar att det är tomt på olja att blinka.

Kaffekoppen du lyckas spilla ut över kläderna lämnar en extremt iögonenfallande stor blaffa rakt över ena bröstet – men det ser du först när du kommer hem på kvällen.

Precis när det är din tur att köra in bilen i tvätthallen kommer en stöddig SUV-ägare och snor platsen rakt framför ögonen på dig.

Men tänk så här: Det kunde ha varit värre!

Du kunde ha hetat Tiger Woods och fått se hela din omsorgsfullt uppbyggda helylle­image fullständigt raseras sedan det kommit fram att du haft utomäktenskapligt sex med minst åtta olika kvinnor. Dessutom har din svenska svärmor tagit ledigt från jobbet som landshövding och rest till USA för att stötta den blonda och serena hustru du så skändligen bedragit. Som om det inte räckte med att medier från hela världen nu följer vartenda steg du tar, har Jesper Parnevik offentligt fördömt dig och sagt att han hoppas att Elin tar en driver nästa gång.

Du kunde ha hetat Anna Anka och talat vitt och brett om alla uppoffringar man får göra för att leva som lyxhustru till en äldre och stenrik man, men nu fått äta upp dina egna ord om att om ”suga av honom varje morgon om han vill det, för det är din plikt”. Antingen struntade du i just den speciella morgonritualen eller så var det något annat, för Paul Anka har ansökt om skilsmässa.

Du kunde ha hetat Cristina Husmark Pehrsson och varit socialförsäkringsminister och fått uppdraget att dra undan mattan för de allra svagaste i samhället, till exempel cancerpatienter och kroniskt sjuka, och samtidigt tvingats försöka förklara varför det här är det bästa för alla parter.

Du kunde ha hetat Maths O Sundqvist och fått se hur såväl pengar som fastigheter ­glidit dig ur händerna. Först får du affärsbanken Carnegie på fall och tvingas springa gatlopp i pressen hela året. Nu är lyxpalatset på Östermalm som skulle ha blivit juvelen i din livsverkskrona ute till försäljning, och ordspråket ”Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket” får en nästan kusligt tydlig innebörd.

Du kunde ha varit på fest på brandstationen i Östersund och vaknat med lustgas tungt huvud dagen efter och frågat dig: Var det verkligen värt det? Och snabbt funnit svaret: Nej.

Du kunde ha sökt till ”Idol” i hopp om att bli den nya Agnes eller Darin men gjort ett så uselt framträdande redan på första auditionen att klippet som genast lades ut på Youtube fick 50 miljoner visningar bara på en vecka.

Du kunde ha hetat Rudolf med röda mulen och krasst fått konstatera att:

1) Så grava pigmentförändringar i mulen kan tyda på malignt melanom.

2) Klimatförändringarna gör att det ser mörkt ut om man vill försörja sig på slädfärder.

Så. Vad spelar det egentligen för roll att det känns som att du alltid hamnar i den långsammaste kön? Det kunde ha varit värre!

Här ligger täcket i ensamt majestät (klicka på bilden för större format)…

…och här har det fått sällskap av kuddarna (klicka på bilden för större format).

Baksidan på täcket är mullig fleece i djupaste julrött.

Kantband av tyg från Tilde (hos Panduro).

Täcket är quiltat med raka linjer. Först två diagonala linjer över hela täcket (som ett kryss), sedan “fyller” man i varje fjärdedel. Det blir liksom stora v-formade “pilar” som pekar in mot täckets mitt (klicka på bilden för större format).

Och här är kuddarna. Tyckte den till höger fick för lite av de röda tygerna, men tog igen det på den vänstra (klicka på bilden för större format).

Bägge kuddarna har likadana baksidor i rödvidrutigt tyg.

Enda kudden är quiltad med zigzaglinjer…

…den andra med vanlig raksöm.

• Sydde i går färdigt det ena av två kuddfodral som matchar jultäcket. Fodral nummer två ska bara sys ihop (tillsammans med blixtlås), sedan är det också klart. Jag hoppas kunna lägga ut bilder i morgon!

• Satte pepparkaksdegen i går kväll. Planen är att börja baka i morgon… Nytt för i år är att jag varit lite generösare med kryddorna än jag brukar. Kungens pepparkakor är milda i smaken och det är därför jag alltid älskat dem, men ska man äta med grönmögelost är det gott med lite mera sting.

• Känner mig noll inspirerad att handla julklappar. Vill inte ha några heller! Vill bara hoppa över. (Fast så blir det ju inte.)

• Surfar runt på tygaffärer efter fat quarter bundles med Amy Butler- och Anna Maria Horner-tyger. Varför? Jag har massor av tyger hemma som ligger och väntar på att bli tagna i bruk, bl a en massa Kaffe Fassett.

• På torsdag är det Nobeldagen samt 20 år sedan jag och Lars blev ihop! Helt otroligt vad tiden går…

Självklart kunde inte Försäkringskassan låta bli att överklaga tingsrättsdomen om att fyra gravida kvinnor diskriminerades när de nekades sjukpenning.

– Vi gör alltid en bedömning om det finns en sjukdom som sätter ner arbetsförmågan. Graviditet är ingen sjukdom, säger försäkringsdirektör Birgitta Målsäter till TT.

För att få sjukpenning under graviditeten måste arbetsförmågan vara nedsatt med minst en fjärdedel. Men vad betyder väl ett eller två eller femton läkarintyg som förklarar att så är fallet för Försäkringskassan? Platt intet! ”Graviditet är ingen sjukdom, graviditet är ingen sjukdom” är det heliga mantrat som mässas så fort ämnet kommer på tal.

Märkligt nog är graviditet fortfarande den största omställning en kvinnokropp kan genomgå, och riskfri är den sannerligen inte. I stora delar av världen dör kvinnor på grund av problem under graviditeten eller när de ska föda.

Men i Sverige var det tydligen bara farligt och omvälvande förr i världen, nuförtiden kan ingenting hända. Graviditet är ingen sjukdom och hör sen!

Försäkringskassan förändras i takt med att de nya tuffare sjukförsäkringsreglerna tas i bruk.  Mer och mer påminner den om något i Kafkas ”Processen”. Kroniskt sjuka människor finner sig plötsligt utförsäkrade och förväntas hitta en arbetsgivare som vill satsa på någon som räknar det som en bra dag när man orkar plocka upp posten ur brevlådan.

Ja, det känns väl rimligt? Visst har vi alla läst platsannonserna som ser ut ungefär så här:

”Projektledare och controller sökes

• Saknar du all kraft och initiativförmåga? Har du ständig värk och lätt till illamående? Händer det att du måste ligga och vila ett par timmar mitt på dagen för att klara dig till kvällen? Då är det dig vi söker!  Du som känner dig rädd, bräcklig och utsatt och inte törs tänka på morgondagen är en välkommen medarbetare hos oss.

• God förmåga att leda och utveckla är förstås ett plus, samt att du är drivande, uthållig och kan hantera ett flertal olika ansvarsområden samt kopplingar mellan dem.”

På DN Debatt berättade i onsdags sju specialistläkare och en kurator vid onkologkliniken på Karolinska universitetssjukhuset, om hur kroniskt sjuka cancerpatienter ska tvingas ut på arbetsmarknaden. De sjuka prövas nämligen mot hela arbetsmarknaden efter 180 dagars sjukskrivning och måste söka nytt jobb om de inte kan jobba heltid hos sin gamla arbetsgivare. Dessutom ifrågasätts ofta läkarnas bedömning av patienternas arbetsförmåga av den allvetande Försäkringskassan: ”Detta gäller även patienter som har fått återfall (metastaser) trots att detta tillstånd med få undantag på sikt leder till döden”, skriver läkarna.

Men sådant här dumt prat upprör socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (M):

– Det gör mig arg och ledsen när man pratar om att svårt sjuka människor ska tvingas till arbetsförmedlingen. Så är det absolut inte. Är man svårt sjuk, om hälsoläget riskerar att försämras om man deltar eller om man har en psykisk sjukdom, då gör försäkringskassan troligtvis bedömningen att de inte ska till arbetsförmedlingen, säger hon till TT.

Troligtvis? Men det har ju faktiskt hänt flera gånger!

Nej, det enklaste måste ju ändå vara att vi helt skrotar sjukförsäkringen, så slipper vi dessa förnedrande avslag och misstänkliggöranden. Och tänk så mycket pengar vi sparar! Då kan cheferna på våra statliga affärsdrivande verk få ännu högre bonusar, och det är de ju så väl värda.

Folk får teckna privata försäkringar eller lita på barnen. Köpa en Trisslott. Binda kvastar i köket och sälja på torget. Sjunga en stump på gågatan och lita på givmilda medmänniskor. Knäppa händerna och be en stilla bön.

Vi är där fortare än ni tror.

I morgon är det första advent. Min första tanke inför detta faktum var: Nej, men redan? Åh, herre gud, hur ska man hinna få upp julgardinerna och nu drar det igång igen och vad ska man köpa för julklappar till barnen i år och fy vad allt känns jobbigt och så ska man baka också och fungerar alla lampor i utebelysningen och vilken stress och … hjälp!

Sedan drog jag efter andan och tänkte: I morgon är det första advent. Äntligen! Äntligen tänds det ljus överallt. Som vi behöver det efter den sällsynt mörka och dystra november vi snart tagit oss ur!

I går var det fyra år sedan min mamma dog. Det året råkade första advent infalla just den 27 november, och det märkliga var att det blev en sorts tröst för mig. Det kändes som att hela Sverige tände stearinljus och elljusstakar just för mammas skull. Vilket vackert farväl! När jag åkte hem från sjukhuset på morgonen föll snön mjuk och vit över Östersund. Jag kände mig fylld av frid.

Julen måste inte vara jobbig och hemsk. Man måste inte göra något annat än det man själv vill. Man måste till exempel inte sy adventskalendrar till barnen med 24 små inslagna paket, baka pepparkakshus, binda egen krans till ytterdörren, rimma på alla paket, göra egen sill, trilla köttbullar, koka lakritskola, driva upp hyacinter och amaryllis, fylla frysen med lussebullar eller klä in i hela huset i blinkande lysdioder.

Ingen måste det. Man får göra det om man vill, men man kan faktiskt strunta i allt det här och nöja sig med att bara tända ett kronljus i en vanlig ljusstake. Värma en pizza i mikron. Lyssna på ”Stilla natt” och ”När det lider mot jul” och försöka ta till sig orden om glädje och ljuvaste frid.

Vi lever i ett av världens mest sekulariserade länder, men att sitta i en kyrka och lyssna till julens vackraste sånger kan vara förunderligt rogivande för själen. Pröva! Ingen kommer att kasta ut er för att ni inte tror på Gud.

Själv tillhör jag dem som byter gardiner och dukar och hänger tomtar och annat pynt på exakt samma ställe som året innan. Det ska vara som det alltid varit.

Jag stånkar och stönar en del när jag står där vid strykbrädan och sliter med vad som känns som kilometer efter kilometer med rödvitrutigt tyg med vävda grisar på, och undrar varför jag utsätter mig för det här varje år (i fjol tvättade jag gardinerna och då krympte den långa längden så mycket att jag var tvungen att sy om och förlänga – det slipper jag nu!). Men när sedan gardinerna är på plats är jag nöjd och känner mig som ekorren Piff (eller är det Puff?) i ”Kalle Anka och hans vänner”, när han förnöjt spatserar på en julgranskvist som pyntats med Musse Piggs fina dekorationer, och njutningsfullt suckar: ”Well, what do you know?!”

Förmodligen kommer jag även i år att baka pepparkakor (de som mamma alltid bakade, Kungens i Stora kokboken), och förmodligen kommer jag även i år att få ångest för att jag inte kavlar tillräckligt tunt och röda hetsrosor på kinderna när plåtarna ska passas … men efteråt kommer jag att vara nöjd.

Vad gör dig nöjd? Gör bara det, och strunta i det andra. Det är din jul och ingen annans, och framför allt: Det är ingen tävling!

• Jultäcket är klart (blev färdigt i söndags, första advent!). Dock har jag inte fotat det ännu, men bilder kommer. Trixar just nu med kuddöverdrag – det blir antingen jättebra eller en ren katastrof.

• Jag är klar med två julklappar! Rekordtidigt.

• Sätta pepparkaksdeg på lördag?

• Skulle vilja gå ned fem kilo bara sådär pang bom, på en gång. Går det? Nähä. Men i januari, då är det tagelskjorta på… Fattar inte att jag fått sånt godissug i höst? Måste vara klimakteriet.