(Rött till både över- och undertråd! Vilken julstämning.)

(Bilden är inte felvänd, men tagen ovanifrån.)

Ibland blir man lite slut av att quilta ett täcke i en vanlig symaskin. Detta ständiga manövrerande av tygsjok hit och dit! Man syr fem centimeter i taget, sen måste man styra. Men nu handfållar jag kantband!

• Har nästan sytt klart framsidan av jultäcket, fattas bara två rambitar i linne/bomull.

• Vill gärna ha gosig fleece på baksidan, men vad? Åhléns har fina filtar med stjärnor. Tyvärr räcker det inte med en…

• Ska sy matchande kuddfodral, men om man kviltar dem – måste man då ha ett tyg bakom vadden…? Eller blir tre lager allt för tjockt till en kudde?

• Klarar jag av att sy i blixtlås i kuddfordalen? (ja!)

• (Och så den riktigt stora frågan:) Hur f-n ska jag kvilta täcket???

”Sanningsrörelsen” kallar sig en löst hopknuten samling människor som låtit höra talas om sig på sista tiden.

Gruppen hävdar att 11 september-attentaten i USA inte alls gick till så som vi trott. Det var inte al-Qaida som styrde flygplanen in i World Trade Center, utan det var den amerikanska regeringen som iscensatte det hela för att berättiga president George W. Bushs krig mot terrorismen.

”Sanningsrörelsen” är med andra ord ett gäng konspirationsteoretiker, och sådana finns det ju många av här i världen. Människor som ”vet” hur saker och ting ”egentligen” har gått till, sådant som ”myndigheterna” av någon anledning vill hemlighålla.

Särskilt lätt är det förstås att konspirera och leverera egna teorier kring sådant som faktiskt aldrig klarats ut, då är ju liksom inte kraven på bevis lika starka.

Men många konspirationsteoretiker kastar sig glatt över de mest självklara sanningar och vägrar acceptera att 2+2 faktiskt är 4 och inte 5. En sund skepsis är inte fel, men går det inte litet väl långt ibland? Är det verkligen rimligt att tro att USA:s regering med berått mod skulle mörda tusentals människor i New York bara för att få kriga mot Saddam Hussein?

Men visst är det lite spännande med konspirationsteorier, det måste jag medge. Framför allt tycker jag det vore roligt att starta några egna och se hur många som hänger på. Vad tror ni om de här?

Anledningen till att Jens Nilsson (S) lämnar kommunstyrelsen och Rådhuset i Östersund är inte för att han ska flytta till Bryssel och bli EU-parlamentariker. Nej, så här förhåller det sig: Storsjöbadets upprustning som landade på 85 miljoner och inte 41, höll i själva verket budgeten, MEN Jens Nilsson tvingade alla att salta räkningarna ordentligt och sedan lade han pengarna i egen ficka! Ingen törs polisanmäla på grund av rädsla för att aldrig mer få göra ett jobb åt kommunen, och poli tikerna törs inte göra några offentliga uttalanden av rädsla för att demokratin ska rasa samman. I stället hittar man på att Jens fått en plats i EU-parlamentet, medan han i själva verket ska jobba som stenograf i Strasbourg.

Storsjöodjuret fångades in redan 1943 av ett fiskarlag från Norderön och grillades över öppen eld, men eftersom man redan då förstod hur viktigt det var för turismen att myten om odjuret levde vidare, tystades det hela ned. Det underlättades av att det var mitt under brinnande världskrig. Forskare har dock aldrig fått se de kompletta odjursarkiven som Jamtli förfogar över, utan dokumentationen om 1943 års fångst förvarades på topphemligt ställe, sedan stoppade Sten Rentzhog in papperen i mikron och strödde därefter smulorna över frukost filen. Sedan avgick han som museichef.

Jämtland blev svenskt 1645 efter slaget vid Brömsebro. Nästa år är det 365 år sedan. Nästa år är det också 224 år sedan Östersund grundades 1786, och 224 plus 365 är 589. 5+8+9 är 22, och 22 är ett ödestal i den urgamla mayaaztek-numerologin. Det här betyder att Östersund kommer att förintas i ett meteoritnedslag år 2032 (2010+22). Endast Torvalla kommer att klara sig.

Nå, vad säger ni? Är det någon som hänger på?

Äntligen, efter sjuhundra turer (och pengar som jag inte vet om jag får tillbaka), har jag en Canon Powershot G10 i min ägo! Fick den i går kväll och har alltså inte hunnit testa den så mycket, men den känns jättebra i handen, har superb display och många olika finesser.

Bland annat kan man ta bilder med ISO 3200! Okej, det blir brus i sådana bilder, men för webbpublicering är det helt fantastiskt! Kvällsbilder inomhus utan blixt!

Julklapp i fjol av Lassegubben.

Tyger till det som ska bli mitt jultäcke i tv-soffan. Linne/bomullstyg i botten och åtta batiktyger  i rött till höger. Men vad ska jag ta som nummer nio? Ett av de två som ligger till vänster – antingen det ljusa med guldhjärtan som bryter av lite fräckt, eller så ett rött batik… Vad tycker ni? Kommentera!

Det här täcket fick ett par som fick en liten flicka – Emma! Stjärnan heter Friendship star och jag har använt sex olika rosa tyger till spetsarna.

Tror inte det framgår så bra, men det är kviltat i de svarta partierna samt de vita (och den gula mittrutan). Konturerna framhävs alltså.

Baksidan är ett Ikeatyg som faktiskt är riktigt läckert!

Renoveringen och upprustningen av Storsjöbadet har kommit att kosta betydligt mer än de planerade 41 miljonerna.Hela 82 miljoner kronor har runnit iväg, men det kan bli ännu mer:

– Vi har hittills bokfört drygt 85 miljoner kronor på ombyggnadsprojektet, sa Jan Högberg, teknisk förvaltning, till ÖP i måndags.

Storsjöbadet invigdes 12 december 1986. Byggandet av det nya, ”tredje generationens badhus”, föregicks av en mångårig och ofta vildsint debatt om läge, innehåll och inte minst kostnad. Namnfrågan avgjordes förstås i en tävling, och jag kan inte låta bli att minnas gamle Östersundsmoderaten och Frösöprofilen Magnus Albinssons luttrade förslag: Costa Vadevill.

Ibland kommer jag på mig med att sakna det gamla badhuset, byggt 1938, som låg på Rådhusgatan en bit bortom Gamla Teatern.

Det var ett totalt osexigt badhus utan rutschbanor, barnbassänger och relaxavdelning. Här fanns bara en 25 meter lång bassäng med ett fåtal banor, ett par trampoliner och en kaffeautomat. Ändå var det inga problem för en 11–12-åring att tillbringa en hel lördag här på 1970- talet.

Minns ni den rödmålade, fruktansvärt hala spiraltrappan som gick från damernas omklädningsrum upp till duschar och bastu? Tänk att jag aldrig ramlade och bröt benen av mig där fast det var så nära många gånger.

Minns ni de speciella duscharna för hårtvätt? Dem kan jag sakna.

Minns ni raderna med små duschar där man kunde skölja ur baddräkten och tvätta sig ”för hand” om man inte ville bli blöt i håret? Minns ni den inglasade damturken där man aldrig såg någon enda människa och aldrig kunde fatta vad den egentligen var till för? Den saknar jag inte.

Minns ni omklädningsrummet med dess militäriskt strama inredning och hårfläktarna som var placerade så obändigt till? En av dem torkade mitt hår när jag i sexan eller sjuan för första gången provade på nymodigheten hårbalsam.

Ibland kommer jag på mig med att sakna det gamla Länsbiblioteket, så som det såg ut på 70-talet. Minns ni apparaten som läste av lånekortet och bokens kort som satt i en liten ficka längst bak? När jag vill kan jag höra ljudet av den apparaten i mitt huvud.

En bit bortom lånedisken satt alltid en rad herrar och läste dagstidningar och i rummet innanför fanns långa bord där man kunde läsa tidskrifter. Engelska Melody Maker var alltid flera veckor gammal, men kändes ändå exotisk.

I Damernas Värld läste jag om de nya kajalpennorna som revolutionerade ögonmakeupen, och i en intervju med Maria Scherer förklarade den grånande skådespelaren och gentlemannen Georg Rydeberg att det var en ren synd av en kvinna att täcka den sköna pannan med hellugg. Är det därför jag inte haft lugg sedan 1982?

Ibland kommer jag på mig med att sakna Fruktcentrum som låg vid Stortorget. Såldes där frukt? Det var ju godiset som hägrade. De kilometerlånga lådsystem med plockgodis som finns i varenda livsmedelsbutik i dag var ännu icke uppfunna. Fruktcentrum var paradiset där tomteklubbor, godishalsband och märkvärdig lakrits trängdes på hyllorna.

Ibland kommer jag på mig med att sakna glasshörnan på Temporestaurangen där man kunde köpa mjukglass för en krona, och Ringbaren där jag alltid, alltid valde samma rätt: Grillkorv med pommes fritt.

Hösten 1978 hade den oerhört glättade 50-talsfilmen ”Grease” med John Travolta premiär. En klasskompis anförtrodde mig att hon önskade att hon hade fått leva på 50-talet, ”för det verkade så mysigt då”. Jag tyckte hon var stendum, men vad är det jag gör nu, ett år innan vi skriver 2010? Jag romantiserar 70-talet och önskar att jag fick leva då, för det verkade så mysigt. Och då var jag ändå med om det!

Mn kan aldrig vara för ung för en handväska. Den här varianten fick lilla Lily, 2 år, för några månader sedan, men jag har gömt att lägga ut bilderna.

Vår dotter är utmanare på Radio Jämtlands P4-toppen! Nästa fredag får vi veta hur det gick, men bara att hon spelades på radion i dag och blev intervjuad är ju superkul!!

Här kan ni lyssna på på låten “Contagious”. Vill ni ringa och rösta (klart ni vill!) är numret 099-50136.

I dag sydde jag färdigt duken. Känns så bra! Färgerna passar bra till höst/vinter.

Jag valde att sy kantbandet med samma tyg som ramen eftersom mittpartiet består av så många tyger. Ramen behövde vara stillsammare.

Till baksida kan man använda fultyger! I alla fall när det är saker man inte ska ge bort.

Duken på bordet.

Här hittar du äldre saker som jag sytt.

I veckan fick Försäkringskassan på nöten av Stockholms tingsrätt.

Det var fel och könsdiskriminerande att inte ge sjukpenning till gravida kvinnor som sjukskrivits av läkare för sådana besvär som smärtsamma sammandragningar, ryggont och värk i ljumskarna.

Några hade också drabbats av foglossning, och jag misstänker att det var när detta ord dök upp på läkarintygen som kassans nitiska handläggare började få högre puls.

– Foglossning? Jamen, det hör ju till en graviditet! Det är helt naturligt, inte kan man då gå hemma och dra benen efter sig på samhällets bekostnad!

För det är alltså här skon klämmer: ”För att ha rätt till sjukpenning måste graviditeten avvika från det normala förloppet genom komplikationer som är i sådan omfattning att det betecknas som sjukdom”, stod det i ett av avslagsbesluten. Men trots att läkare intygat att det varit så i dessa fall, kunde inte Försäkringskassan falla till föga:

– De sade att jag själv valt att bli gravid och därför fick skylla mig själv, berättade en av kvinnorna för TT.

”En normal graviditet betecknas inte som sjukdom eftersom den hör ihop med den normala livsprocessen” mästrade kassan i ett av besluten, och med den inställningen inser jag att här finns ju oerhört stora pengar att hämta om man ser sig omkring i försäkringssystemen.

Att ha bröst måste onekligen sägas höra ihop med den normala livsprocessen för en kvinna, och att bröst drabbas av cancer lite då och nu, det är ju egentligen bara vad man kan vänta sig. Vem behöver kostsam mammografi? Låt oss lita på livsprocessen och invänta dess normala gång.

Och varför ska den svetsare som bränt av sig fingrarna få ersättning bara för att olyckan hände på jobbet? Det måste väl ändå anses rimligt att viss sveda och värk kan uppstå i en del utsatta jobb, och att det hör till den normala jobbprocessen. Svetsaren får väl skylla sig själv som valde jobbet!

•••

Årets upplaga av november verkar hamna på min personliga topp tio-lista över de bedrövligaste månaderna någonsin, och då har det ändå bara gått en vecka. Men sällan har november känts så grå, kall och miserabel. Kvaliteten på dagsljuset ska vi inte ens prata om.

Hur möter man det här? Ska man tro damtidningar och kvällspress: Genom att träna varje dag, undvika skräpmat och lägga ned extra energi på att tänka positiva tankar.

Jag tror jag ska bejaka bitterheten i stället, vara sur, tvär och inåtvänd. Inte kämpa emot utan sucka, och stånka. Frossa i choklad. Borra ned mig i ett hörn av tv-soffan och titta på dvd-boxar tills november gått över.

•••

Jan Guillou avslöjades som KGB-agent för någon vecka sedan. Ha! säger jag, vänta bara tills riskpressen får nys om det jag har att berätta om Sveriges störste journalist!

Hösten 1984 gjorde jag Journalisthögskolans praktiktermin på det regionala nyhetsprogrammet Sydnytt i Malmö. I samma tv-hus jobbade Jan Guillou med Rekord-Magazinet. Men inte nog med: Jan Guillou bodde dessutom i samma hus som jag, och det var där, i fastighetens tvättstuga, som jag gjorde den epokgörande upptäckten: Karln gjorde inte rent luddfiltret i torktumlaren!

KGB? Bla-ha, bla-ha, säger jag.

Flera bra dagar på rad – härligt! I går tränade jag och det gick jättebra. Så skönt!

I dag har jag äntligen sytt på kantbandet på duken och börjat handfålla. Hann faktiskt med en riktigt bra bit.

Pratade en hel del med en kviltväninna på lördagens syträff om att sy moderna kviltar med moderna tyger. Kviltar som är ganska enkla men som ger ett starkt intryck. Fick sedan en vision om ett jultäcke till tv-soffan när jag såg denna batik fat quarter-collection på nätet! Var tvungen att beställa. Jag tänker mig nio niorutor (men det är ju bara åtta tyger? ja, men jag lägger till av det jag redan har!) som omges av naturfärgat/oblekt linne/bomull. Kanske kviltat med guldtråd? Noël! Måtte jag få tygerna i tid och måtte musan stå mig bi så att jag får klart det i tid!

Jag är helt chockad över vilken bra måndag jag har haft (hittills – klockan är 17.14 och jag har en kväll på jobbet framför mig, men det ska nog gå bra)! En grå måndag i november, men jag har varit på toppenhumör hela dagen och fått massor gjort: Bäddat rent i sängarna, tvättat tre maskiner, sorterat ren tvätt, tankat bilen, åkt med skräp till återvinningen, dammsugit kontoret, gått långpromenad, duschat & tvättat håret och t o m gjort tråkiga magövningar! Jag har inte fållat på babytäcket, men det tänkte jag göra när jag kommer hem i kväll (om jag orkar).

När jag jobbar kvällsvecka börjar jag inte förrän 17.00. så man har hela dagen på sig hemma, och har faktiskt råd att ta sovmorgon till 10. DET VAR SÅ SKÖNT!

Tänk om det här goda humöret ändå kunde hålla i sig hela veckan, eller varför inte resten av året?

Har även tagit beslutet att nu får det vara slutunnat i november; inget mer godis! Fattar inte varför jag tappat fattningen så? Stopp även för vettlöst fikande och allmänt okynnesätande. Basta! Känns bra.

I går var det sydag med Jämtkvilten. Temat var jul, men jag sydde i stället på det babytäcke som snart är klart, tack vara intensivt arbete både i fredags och i går. Nu ska jag bara handsy kantbandet längs ena kortsidan och någon decimeter till.

När det är klart ska jag sy på kantband på duken jag håller på med, och sedan borde jag ta tag i stjärntäcket. Det är dock så himla stort, så tanken på att kvilta det själv känns bara jobbig. En Jämtkviltare tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att öva frihandskvilting med maskin, och det har hon rätt i… men det är så svårt och ångestladdat!

Har funderat hit och dit om jag ska sy en julhandväska eller inte, och just nu känns det mest – inte. Orkar inte!

Vill sy nytt till tv-soffan, vill använda fina tyger och sy något som känns modernt och fräscht och i tiden. Men hur? Mönster? Tyger? Tål att tänkas på.

Ååååh, vad denna november känns mörk och seg! Och då har det ändå bara gått tre dagar.

Jag känner mig trött, gammal, sliten och totalt utan energi. Det är väl nu man verkligen BORDE träna, men det vill jag minst av allt. Bara krypa upp i soffan och titta på film eller ligga i sängen och läsa.

I morgon är det dags för ett naprapatbesök igen. Min rygg i vanlig ordning.

Varför kan man inte göra som björnarna? Krypa i ide och inte komma fram förrän till våren.