Inför helgen hade jag gjort en lista med 7–8 punkter som jag tänkte beta av. Det blev bara en… Sen var det slöa och slappa som gällde, och dåligt samvete efteråt.

Varför, varför, varför klarar jag inte av att hålla i träningen mer än ett par veckor i taget? Okej, nu kom det hjärtklappning emellan på grund av kostombyte, men i alla fall. Inte ens en promenad har jag gått. I dag SKA jag ut och gå efter maten, och i morgon kväll SKA jag styrketräna.

Magövningarna som min naprapat tycker att jag bör göra helst varje dag, vad hände med dem?

SKÄRP DIG NU, KICKI!!!

Kanske är jag sjuk, men jag funderar allvarligt på att sy en speciell julhandväska! Att invigas första advent. Hela julen är ju ett enda stort bling, tänkt alla små söta kulor osv som man kan sätta fast i blixtlåskläppen! Och hemma har jag fina glittriga jultyger från USA… *fniss* Jag tror att det kan bli hur bra som helst, faktiskt!

En av mina favoritförfattare, Dominick Dunne, har dött. Jag tror jag har alla hans böcker. “The two mrs Grenville” från 1985 har jag säkert läst 15 gånger och jag har även miniserien med Ann-Margret i huvudrollen på video. Jag skulle kunna läsa den 15 gånger till och ändå hitta små detaljer som jag tidigare inte lagt märke till.

Han var även en fantastisk skribent i Vanity Fair. Jag har två böcker med några av hans bästa artiklar, bland annat en som handlar om auktionen av hertiginnan av Windsors (Wallis Simpson) smycken som är en stilla nåd att få läsa för att det är så fantastiskt välskrivet.

“Den amerikanske författaren Dominick Dunne har avlidit, 83 år gammal. Dunne hade två parallella karriärer; som romanförfattare och skildrare av uppmärksammade kändisrättegångar i USA, bland annat för tidskriften Vanity Fair.
Dominick Dunne blev själv en internationell celebritet när han bevakade OJ Simpson-rättegången i Los Angeles 1994-95 och skrev flera romaner som byggde på de fall han följde. Med en bakgrund från filmens Hollywood rörde han sig med lätthet i societeten och skrev helst om brott bland “the rich and famous”.
Han medverkade även i flera tv-serier om famösa brottslingar.
Dunne fick sitt genombrott som författare först i 50-årsåldern, med romanen “The two Mrs Grenvilles”. Då hade han sadlat om efter att ha varit filmproducent i Hollywood i över 20 år.
Han kom att bli en förkämpe för brottsoffer och deras rättigheter sedan hans 22-åriga dotter Dominique blivit mördad 1982. Offren förblev utgångspunkten i hans kriminalreportage.
Dominick Dunne var far till skådespelaren Griffin Dunne, bror till framlidne författaren John Gregory Dunne som i sin tur var gift med författaren Joan Didion. (TT Spektra)”

Efter att ha skjutit upp och skjutit upp sydde jag i kväll på de två ramar som fattades på mitt stjärntäcke. Det blev så här:

Av detta kan man sluta sig till att det är för litet för att ha som överkast på vår dubbelsäng. Å andra sidan hade jag inte tänkt att det skulle bli det när jag började sy. Å tredje sidan kan man ju sy på ytterligare en ram så att det blir ett överkast. Å fjärde sidan – va’ himla jobbigt!

Lite närmare.

Närmast. Om jag nu har det här täcket i soffan i stället för på sängen… då är det ett himla stort täcke för soffan. Eller? Själva quiltandet kan bli en mardröm… Funderar på fleccebaksida så blir det åtminstone ett lager mindre som måste ligga still.

—

Sonen cyklade omkull väldigt oturligt igår. Fick ett stort sår på ena låret som blödde kraftigt och krävde besök på akuten. Två stygn! Och ett par kryckor. Om ett par dagar lär det mesta vara som vanligt igen, men stygnen ska sitta två veckor.

Tänk ändå att man kan må så dåligt bara för att man lägger om kosten!

I går tog jag ut en kompdag för att jag helt enkelt inte orkade jobba. När jag la mig i måndags kunde jag inte somna på grund av hjärtklappningen, och sen sov jag jättedåligt. Det har känts jättejätteotäckt –  hjärtklappning ger både ångest och panik.

Men, har man hållit på i tre veckor (med LCHF) tar det kanske längre tid för kroppen att normalisera sig än ett par dagar (bröt i lördags). Pratade ändå med företagshälsovården och i dag togs blodtryck (115/65) och puls (90). Allt var som det skulle! Känner mig redan bättre, låg i går kväll och djupandades och hade mindre hjärtklappning.

Konstigt att talas så tyst om det här bland alla LCHF-frälsta!

För några år sen planterade vi i en krusbärsbuske för att det är så gott med krusbärssylt. Minns inte riktigt när – 2004, 2005?

Augusti 2007. Tre burkar. Något mindre än året innan (då jag tyvärr inte tog kort på burkarna). Svartvinbär med några bitar äpple (blev väldigt “chunky” och gott!).

Augusti 2008. Mera bär! Lade på ny jord under buskarna och gödslade.

Augusti 2009. Busken har gått helt bananas och producerade så många bär att jag blev chockad när jag började plocka. Det tog aldrig slut! 4,6 kilo bär! Det fanns säkert ett par deciliter kvar när jag till slut gick in, men då var jag så sönderstucken av taggar att det fick vara.

Mer än dubbelt så många bär på ett enda år! Det måste vara fjolårets jord+gödsel som gav resultat, för i år lade jag inte på något nytt. Men ändå. Det är bara en enda buske!

Krusbär är verkligen Nordens druva. När man lyfter på grenarna som inte ser ut att ha ett enda bär visar det sig att de hänger i klasar. Perfekta, orörda, vackra. Så himla kul! Man känner sig privilegierad.

Vi har en svartvinbärsbuske också, men de bären är mycket tristare tycker jag. I fjol fick fåglarna ta dem.

Efter flera års funderande slog vi i går till: Vi var på Ikea och köpte överhyllor till våra Billy i vardagsrummet.

Tittar man noga kan man se att hylla nr 2 från höger inte är riktigt samma färg som de övriga: Den är i bok medan de andra är i ek. Av någon anledning hade inte Ikea ek i sortimentet ett tag. Men spela roll!

Här kan man också se att överhyllorna är lite ljusare än själva bokhyllorna. Det är tidens gång som fått dem att mörkna.

Sen kan man också fundera över om man verkligen behöver ha så här mycket böcker? Och då ska man betänka att jag under åren som gått slängt säkert en hel bokhylla med böcker!

Efter tre veckor måste jag konstatera: Jag kan inte köra så kolhydratsnålt som LCHF är. Jag får hjärtklappning! De senaste dagarna har jag tagit 1000 mg magnesium/dygn, dagsbehovet för kvinnor är 280-300 mg. Ändå känner jag hur hela bröstkorgen liksom snörps ihop! Nu måste jag dra mig åt GI-hållet.

Kanske fungerar LCHF bra som viktminskning när man har fler kilo att gå ned än jag har (4–5, av rent kosmetiska skäl), kanske fungerar det bättre om man inte har lågt blodtryck som jag har, kanske skulle “övergångsbesvären” försvinna om jag härdade ut. Men tyvärr tycker jag att hjärtklappning/hopsnörpt bröstkorg snarare ökat än minskat ju längre jag hållit på.

Jag vet inte. Kanske har jag ätit för litet fet, för litet protein. Men jag inser nu att – jag vill inte ha ett så komplicerat förhållningssätt till mat! Jag såg det här LCHF-försöket som ett sätt att brya sommarens dåliga vanor med allt för mycket fika, glass, vin, nötter & popcorn så fort man tittar på film osv osv. Det var inte svårt att äta LCHF och det skulle inte vara svårt att fortsätta om det inte vore för detta med hjärtklappningen och “hopsnörpet” i bröstet! Men jag vill hellre känna att jag kan äta allting – men inte alltid. Så har jag alltid funkat hittills, och så har alltid mina medvetna viktminskningar funkat: Jag har “skärpt till mig”. Jag har ätit havregrynsgröt till frukost, jag har ätit äpplen till mellanmål, jag har skippat okynnesätandet vid tv:n osv.

MEN. En förändring som jag kan känna nu är att jag är 46 år och inne i klimakteriet. Klimakteriet är samlingsnamnet för hela hormonomställningen och inte bara själva menopausen (där är jag inte, även om jag märker att mina alltid så regelbundna menstruationer nu börjar komma med längre intervall), och det är väl känt att denna omställning även påverkar ämnesomsättning/vikt. Kanske är det så att jag vid 46 års ålder inte kan begära att jag ska ha exakt samma kropp som jag hade när jag var 42?

Tankar?

Jag pinnar på med min LCHF-kost, men jag vet inte. Det här med hjärtklappning är inget kul! I helgen var vi i Ramsele hos svägerskan och hade en ganska stor släktsammankomst, och så passade vi på att besöka Rafnastämman (spelmansstämma) vilket var jättekul, med det blev ju ett rejält avsteg från LCHF… Är det därför jag får hjärtklappning igen? Hamnar man automatiskt på noll om man inte är religiöst nitisk?

Vi får se. Jag kör ett tag till. Men det kan vara så att jag lägger till kolhydrater i form av frukt och hårdbröd.

——

Nu har vi haft vår diskmaskin i elva år, och det känns som att den börjar sjunga på sista refrängen. Lister går av och på framsidan är det en lång spricka ovanför handtaget.  Vi skulle behöva byta ut hela köksinredningen – skåpen är från 1986 då huset byggdes och de är slut nu. Vi lät sprutlackera luckorna när vi köpte huset, men det är som sagt elva år sen… Även badrummet uppe måste renoveras.

——

Stor fest med drygt 20 pers kommer att avhållas i detta hus om några veckor. Det blir Ikea på lördag! Måste hitta tyg som jag kan sy dukar av, och kika på glas och bestick. När vi gifte oss för 17 år sen (på lördag!) trodde jag att våra fina bestick som vi fick i bröllopsgåva skulle räcka livet ut. Men under resans gång har en och annan kniv försvunnit och en och annan sked, och märkligt nog är de inte riktigt lika fläck- och repfria som de var i obruten förpackning. Visst duger de till oss, men det kan vara kul att ha en uppsättning som är komplett och passar till fest! Och Ikea är inte dyra.

——

Sommaren går mot sitt slut. Snart är september här. På måndag börjar skolorna! Märta ska börja gymnasiet, det kan jag knappt fatta. Musikestet blir hon.

——

Planerar redan i huvudet alla väskor jag vill sy. Och hur jag ska anpassa mönstren för att få dem mer som jag vill ha.

Besatt, jag? Ja, verkligen! Men nu är min nya väska klar. Även detta tyg kommer från Shaukat i London. En riktig sommarväska!

Väskan stängs med blixtlås.

Fodret har tangentbordsmönster, mycket roligt!

Den obligatoriska fickan med dragkedja.

Här har jag sytt in en hake som man kan sätta fast nycklarna i. Så slipper man leta!

Botten med “structured base”. En lös platta som man syr fast från utsidan, över själva bottensömmen. Visst ser det imponerande ut?!

Små öljetter hindrar ringen från att glida ned. Och så är det ju snyggt med lite metall på en väska! Inte min egen idé, utan förstås Nicole Mallalieus. Därifrån kommer även väskmönstret.

Puh!

I dag har jag träffat lilla Vilma, drygt en månad gammal. När hon låg med huvudet i min halsgrop och bökade på det där viset som spädbarn gör, då blev jag nästan kär! Hon fick det här babytäcket av mig:

Det blommiga tyget köpte jag i London hos Shaukat i somras. En fantastisk affär som har det största urvalet av Liberty-tyger. Tyget i täcket är inte Liberty, men väldigt vackert!

Baksidan är fleece i en väldigt bra kvalitet som jag fyndade på rea en gång. Jag var tvungen att skarva för att få till en baksida, och de skarvarna täckte jag sedan med tygremsor. Här kan man även se hur jag quiltat täcket. Älskar den där vågiga sömmen på min Husqvarna!

Har sytt som en besatt i dag, ända fram tills att jag var tvungen att kasta i mig middagen och sedan rusa till jobbet. Det är ju så roligt att se hur en ny väska växer fram!

Men jädrar i min lilla låda vilken skillnad det är på att använda Vilene S 520 jämfört med Vildona! Det är inte tjockare men mycket styvare. När jag skulle vända väskan så att framsidan (av tyget) hamnade på utsidan trodde jag först inte att det skulle gå! Men det gjorde det, med lite muskelkraft…

Nu är det foder och fickor och handtag och inte minst blixtlåset kvar. Vojne, vojne! Men jag tror att det kommer att gå bra. Testade även att göra en s k “structured base”, en sorts förstärkning av väskans botten som sys på från utsidan. Trodde det skulle vara jättesvårt, men det var lätt som en plätt och blev superbra. BIlder kommer!

Ännu en kunglig förlovning! Madde och Jonte gör sällsis med Vickan och Daniel af Ockelbo. Kul!

Själv har jag i dag styrketränat, och det gick jättebra! Känns så skönt när man märker att man orkar mer än för några veckor sen. 

Har över huvud taget mått jättebra i dag, mindre matt än i går och ingen hjärtklappning.

Gjorde i går en god dressing till vitkålssalladen: Crème fraîche, honungssenap, olivolja, vinäger och en nypa salt. Be mig inte om måtten, för jag tog typ en klick och en slatt av allt

Nästa väska som jag tänkte sy är Nicole Mallaliues day bag – grundmönstret ser ut som på bilden, men man kan variera den i det oändliga med handtag, fickor, olika tyger, lock (är det rätt? Flap på engelska) osv osv.

Jag beställde mellanlägget Vilene S 250 från Nicole – lite dumt eftersom frakten från Australien blir det den blir! Måste höra med Panduro om det inte finns i deras sortiment eller om de kan beställa det. Som jag fattar det är Vilene och Vliseline produkter från samma företag, Freudenburg. 

Har ju använt Vildona nu i några väskor, men Vilene S 250 har en annan styvhet ( har visserligen bara testat på provbitar, men i alla fall) som jag tror kan bli bra. 

Kollade lite snabbt på min lilla samling med röd-vit-svarta tyger och pulsen slog genast snabbare…

Nu är det bara handfållningen av kantbandet på presenten jag snart är klar med som står mellan mig och det nya väskprojektet! (Fast det där var ju en sanning med modifikation. Jag har ju ett jobb och en familj och träning och en massa annat som också ska hinas med!)

Jag har helt snöat in på Thåströms låt “Kort biografi med litet testamente” från “Kärlek är för dom” som kom i år. Hade aldrig hört den förrän jag såg Thåström i Badhusparken på Storsjöyran, och låten gick liksom rakt in i hjärtat på mig.

“Och ni vet jag gråter aldrig när jag går på begravning
men när jag ser en på TV så bölar jag som ett barn
Jag har glömt min första kyss
men jag minns klart o tydligt när jag fick Rolle Stoltz autograf”

Så grymt bra! Kan det vara så att jag måste skaffa mitt livs första Thåström-platta? Gillar nämligen även titelspåret på senaste skivan. Om någon för några veckor sedan skulle ha påstått att jag skulle komma att ångra att jag inte såg hela spelningen med Thåström skulle jag ha gapskrattat, men faktum är att jag ångrar mig! Alla jag pratat med håller med om att det var en skitbra konsert.