William Morris-gardiner

I många, många år drömde jag om att ha vardagsrumsgardiner med William Morris kanske mest klassiska tygmönster: Willow boughs i grönt, skapat 1887. Jag såg det hemma hos en inredningsintresserad företagare i Östersund någon gång under första hälften av 1990-talet. Även tapeterna i rummet bar samma mönster.

Men det skulle bli en dyr historia förstod jag. Tills jag lärde mig handla på Ebay.

I september 2015 köpte jag från England (Katsfabric på Ebay) vad jag trodde var 6 meter tyg för 747 kronor (dagens värde 9 februari 2017, men tror inte det skiljer så mycket från när jag köpte), men när jag hösten 2016 äntligen vecklade upp tyget och började mäta, visade det sig vara drygt 8 meter!

Med ett sådant pris är tyget förstås andrasortering, och det verkade också vara slutet på rullen (förmodligen därför det blev 2 meter extra). Hela trycket är aningen snett, vilket märks vid stadkanterna – ibland går trycket ända ut över stadkanten, vilket gör att det blir en vit rand längs med motsatt stadkant. Men vem märker sånt på en gardinlängd eller ett kuddfodral?

Ett nytt William Morris-tyg kan i Sverige kosta 1 000 kr/m eller mer!

Tyget är 137 cm brett, och jag har delat det mitt på så att jag fått två längder på 68 cm, och sedan har jag gjort smala, smala längsgående fållar. Jag sydde fyra längder till vardagsrummet, och det blev faktiskt jättebra!

Jag är inte så förtjust i det brittiska sättet att fösa samman gardinerna tätt, tätt så att man knappt ser mönstret. Den observante noterar att det står en kudde med William Morris-mönstret Chrysanthemum i soffan.

De svarta ringarna och nyporna har jag haft liggande i ett skåp i minst 20 år, så det var ju på tiden att jag äntligen fick användning för dem.

Jag har fortfarande ganska mycket tyg kvar, så det borde räcka till några väskor också…

Dukar i William Morris-tyg

Sommaren 2106 sydde jag dessa två dukar till vår nya altanmöbel. De runda bordens ytor är ganska fula, och jag hade ett William Morris-tyg i en färgställning som jag inte var så jättenöje med, så jag tänkte att det här får bli ett experiment.

Mönstret heter Golden Lily och finns i många olika färgställningar. Tyvärr var den beiga bakgrunden lite för mörk i min smak, och tillsammans med de gröna, röda och blå nyanserna kändes det för mycket 1970-tal. Men ute på altanen, där ljuset blir ganska skarpt, funkar det! Det är ett ganska stabilt möbel-/gardintyg, och planen är att sy några kuddar också i samma tyg.

Mina William Morris-tyger köper jag alltid på Ebay. Det är otroligt mycket billigare än att köpa nytt.

För att få dukarna riktigt släta och mer stabila har jag strykt på ett mellanlägg från Vilene. Kanterna har jag sytt med tät sicksack.

 

Vad händer här då?

Man kan inte gärna påstå att jag varit särskilt aktiv här den senaste tiden. Det var jätteroligt att göra om hemsidan och rensa upp i röran, men så småningom tog min sjukskrivning slut (jag hade opererat en fotled), och jag började jobba igen. Tyvärr har inte sylusten kommit tillbaka ännu.

Men jag funderar i alla fall lite hit och dit på täcken, filtar och dukar som jag skulle vilja göra, och snart känns det fel att gå runt med en handväska i Harris Tweed nu när våren och snart sommaren är här. Och då måste jag ju sy en ny väska!

selfieI min systudio ligger Tula Pinks ”16th century selfie” från kollektionen ”Elizabeth” och väntar i inte mindre än tre olika färgställningar. Men det är ju det där svåra med att komma igen efter ett längre uppehåll… Hur gör man egentligen för att sparka sig själv där bak?

Nörd, nördigare, Kicki

Nog för att jag vet med mig att jag lätt kan snöa in på aktiviteter som att organisera bilder, tidningsklipp, pdf-filer och blogginlägg, men jag förvånar nästan mig själv nu. Sitter och tar upp samtliga blogginlägg som hör till kategorin sömnad och stoppar in dem i rätt underkategori och lägger dessutom till taggar. Nästan lite rörande, faktiskt. Men har man (som jag) inte uppdaterat WordPress på nästan åtta år så märker man att det faktiskt har hänt en del.

nörderi

Dessutom har jag upptäckt att jag har flera fotoalbum på Facebook med grejer som jag sytt men som jag inte brytt mig om att lägga in i bloggen! Shock! Horror! Quelle horreur! Självfallet ska jag skapa nya blogginlägg här så att allt finns samlat på ett och samma ställe. Rätt ska ju ändå vara rätt.

Diskuterade fram och tillbaka med vännen Karin; ska jag i så fall lägga de ”nygamla” inläggen i sin korrekta tidsmässiga hierarki, eller ska jag bara skapa ett nytt inlägg och säga att det här gjorde jag för X antal år sedan?

Här skulle jag vilja citera min man: ”Du kommer aldrig att klara av att det inte är i rätt ordning”, och det har han ju fullständigt rätt i. Alltså får det bli så att jag lägger in inläggen med gamla grejer i rätt tidsordning, och skapar sedan nya inlägg där jag talar om att nu finns det på plats och så länkar jag dit. Annars försvinner de liksom rätt ned i myllan bara.

Tänk, så skönt det känns i kamrerssjälen nu när jag vet hur jag ska göra!

Systudion renoverad

studio1

Min renoverade systudio ligger på övervåningen. Välkommen upp till Le Studio!

studio2

Och så här ser det ut när man tittar tillbaka på varifrån man kom. Skyddsräcket och trästolpen som går upp i taket ska målas vita. Om jag orkar. Tapeten är från Cole and son och heter Cow Parsley (hundloka).

studio3

Men så trevligt! Den runda mattan hade jag förut, men golvet är nytt.

studio4

Rakt framifrån. Hyllsystemet är Ikeas Algot med 30 s k meshbackar. Som en dröm! Fantastisk överskådlighet. Så himla skönt att ta adjö av pappers- och plastlådor på golvet. I backarna i ställningen längst till vänster ligger mellanlägg, vadd och flecce.

studio5

Den gröna lampan matchas av några små gröna plastbackar som är bra för plock. Tidningarna ryms i ställen, och den vita spetsvasen är en ljuslykta. Tack vare topphyllplanet på ställningarna får man bra avlastningsyta.

studio6

Lampa med dimmer från Ikea. Känns lite smygelegant! De gröna backarna är för tillfällig förvaring av pågående eller nyss avslutade projekt. De genomskinliga plastlådorna innehåller smålappar och tygrester.

studio7

Restbitar av påpressbara mellanlägg och vaddbitar.

studio8

Här ligger tyger som hör till samma kollektioner.

studio9

Pågående och ej avslutade arbeten.

studio10

Parisfynd! Det översta är en bit läder som jag bara var tvungen att köpa. Det orangea/persikofärgade längst till höger är 3 meter skimrande siden som jag inte har en aning om vad jag ska ha till, men det stod KICKI i eldskrift ovanför hyllan där det låg, så det var bara att lyda.

studio11

Altaret, kallade min man detta. Äsch då! Böcker och pärmar och så den fina, fina tavlan som Svenssons Ramar gjort. Pappasken är från Ladurée och innehöll macarons.

studio12

Korten köpte jag på Musée des Arts Décoratifs. Ramen och passepartouten (som inte är svart men svår fånga på bild) passar perfekt till motiven. Min hommage à Paris. Bilden nere till vänster är tagen på Place Vendôme i slutet av 1930-talet.

studio13

Symaskinsbord och strykstation. Symaskinsbordet kommer ursprungligen från mässen vid Krångede kraftverk och måste vara från 1930-40-tal. Sedan blev det köksbord hos mamma och pappa och i dag står det hos mig. Och var ska man ha en matta med knappmotiv om inte här?! Från Ikea.

studio14

Skär- och arbetsbord. Takfönstret släpper in ljus men ger ingen direkt utsikt.

studio15

Det här är är egentligen ett handduksställ för badrum, men jag använder det för att tillfälligt kunna hänga undan tyger man jobbar med så att det inte ska bli så himla mycket på skärbordet.

studio16

Detta ”rum” på övervåningen är en sorts allrum eller stor hall. I slutet av korridoren har vår dotter bott. Mattan köpte jag 1986 till min tvåa som jag köpte på Björkbackavägen. Återbruk! Lutad mot väggen står min designboard som jag gjorde i somras. Den är gjord av tre cellplastskivor som används för isolering som jag satt ihop och sedan klätt med bomullsvadd. Den är lätt att plocka in i studion när jag behöver.

studio17

Dessa bilder på Greta Garbo och Audrey Hepburn är printade på tyg som strykits fast i ett mellanlägg. Sedan är det frihandsquiltat. En uppgift på en helgkurs med Mikael Svensson som Jämtkviltens Östersundsgrupp ordnade. Bilderna har legat i en låda några år, men nu lämnade jag in dem till Svenssons Ramar. Fint!

studio18

Står man i korridoren och tittar rakt fram ser det ut så här. Dörren leder till sonens rum.

studio19

Och om man tittar lite mer åt höger.

studio20

Skräpkorg. Perfekt för trådavklipp. Kaffe Fassett-tyget köpte jag i New York 2011.

studio21

Min Ipod och min gamla mobil funkar med denna högtalare. Perfekt! Tack vare vårt trådlösa nätverk kan jag lyssna på radio och Spotify även fast jag inte har något abonnemang längre till telefonen.

studio22

Slagbordet i hörnet är avställningsyta för min andra symaskin, plus att det ryms en massa tyg (gamla gardiner och lite annat) i den nedre lådan. Bordet kommer från min pappas föräldrahem i Lockåsen.

studio23

Minibyrån Moppe på hyllan ska målas har jag tänkt. Eller i alla fall göras lite roligare än nu. Ikonen köpte jag på Kreta – den är så fin! På skärbordet får det inte stå några grejer som har sin permanenta plats där. Det ska vara rent.

(Edit 160111: Jag målade Moppe vit och klädde lådfronterna med en Pariskarta.)

moppe1 moppe2

studio24

Plastbyrån till vänster var tidigare fullproppad med tyg, men nu kan jag använda både den och byrån till höger för förvaring av en massa olika sybehör osv. Hur mycket plats som helst blev det.

studio25

Innan min snälla man målade golvlisterna var de mörkbruna. Blev enorm skillnad! Takpanelen var lika mörk den när vi flyttade in, men den målade maken om för många år sen.

Här skriver jag lite mer om hur jag tänkte när jag gjorde om min systudio.