Necessär av tygrester (scraps)

I januari gjorde jag slag i saken och sydde en necessär som jag länge gått och funderat på: jag ville göra en mer fyrkantig version av de ovala necessärer/beauty bags som jag tidigare sytt (Nicole Mallalieus mönster), och jag ville sy den av överblivna tygrester (scraps), sånt som jag förvarar i mina lapplådor. Så här blev det:

För att det inte skulle bli alltför rörigt höll jag mig till några få färger: rött, vitt, svart och grått. Eftersom några tygbitar innehöll guldmönster använde jag guldtråd till stickningar.

Det här blev en ganska bullig necessär eftersom det är så många sömsmåner på grund av alla småbitar som jag sytt samman. Man kan se det rätt tydligt runt locket och botten:

Å andra sidan blev den rätt stadig och tappar inte form så lätt.

Bilden ovanför visar ”gångjärnet” på baksidan. Där satte jag tygbitarna horisontellt och inte vertikalt.

Här nedan ett par närbilder på hur handtaget sitter i metallringarna:

Det var väldigt roligt att blanda ihop alla dessa olika nyanser och strukturer till en helhet!

Trots att det var fjärde gången jag sydde den här (nu omgjorda) modellen, glömde jag bort hur man egentligen ska sy fodret. Jag använde ett mellanlägg med klister på båda sidor, och strök fast fodret på insidan. Så var det inte tänkt! Fodret ska sys på blixtlåset och sedan vikas över så att man bara ser blixtlåständerna, men det gick inte nu. I stället ser man hela blixtlåset som en svart orm runt insidan. När jag insåg vad jag hade gjort ville jag först bara slänga hela projektet i papperskorgen, men lugnade ned mig. Efter ett tag.

Nu tycker jag inte det gör så mycket att man ser även själva ”blixtlåsbandet” – det ser nästan lite fräckt ut mot det vita och rödblommiga fodret.

Fickorna i locket rymmer mer än i den vanliga modellen eftersom de är djupare.

Här ser vi en annan detalj som jag hoppade över – egentligen ska sömmarna som håller ihop locket och dess kanter, och botten med de högre kanterna (”väggarna”), täckas över med en snedremsa i samma tyg som fodret. Men eftersom det blev så tjocka sömsmåner på grund av alla sömsmåner mellan alla små lappar, kändes det för jobbigt. Det här var något av ett test, och det kan inte vara hela världen om jag hoppade över ett moment! Fast sömnadspolisen kan ju ringa på när som helst …

Jag sicksackade i alla fall kanterna för att det skulle se lite prydligare ut.

Guld och svar är inte fel:

Kommer jag att sy den här versionen igen? Kanske. Men den blev faktiskt större än jag trodde. Och även om det var roligt att sy ihop en massa tygspill, så blev det alltså lite bökigt på grund av alla sömsmåner. Men klart blev det, trots att det ibland mer påminde om en brottningsmatch.

ÖFK-necessären

Julen 2016 önskade sig min dotter en necessär i Östersund FK:s (ÖFK) färger, svart och rött. Så då sydde jag en tredje version av Nicole Mallalieus (You sew girl!) fina beauty bag-mönster.

Falkmönstret på locket är supporterföreningen Falkarnas logga. Det var lite pillrigt att få det snyggt, men med hjälp av Vlisofix går det lättare.

Detta är s k raw edge application; jag har inte vikt in kanterna utan bara sytt fast motivet med raksöm.

De guldfärgade ringarna tog jag till vara från en gammal köpeväska som jag aldrig använder. Och guldtråd ger ett lite mer glamouröst intryck.

Baksidans ”gångjärn”.

Botten. De röda sömmarna blev snyggare än vad bilderna visar.

Den vita undertråden lyser inte igenom fullt så här mycket, utan ses extra väl vid en närbild. Blixtlåset är på metervara som jag köper från Quiltbiten. Finns många färger!

Så ser den ut inuti. Fickor både i locket och längs sidorna.

 

 

Sidennecessär

En god vän fyllde 50 i oktober 2016, så då sydde jag den här necessären. Modellen är enkel utan fickor, men den rymmer ganska mycket, och i den här fallet är det ju tyget som får tala. Jag köpte detta sidentyg i Paris september 2014 – en stuvbit på 3 meter, eller ”coupon” som det heter på franska.

Färgen är underbar och känns väldigt mycket ”min”, men är svår att återge eftersom den skimrar så vackert i flera nyanser. Och vad ska man kalla fägen? Persika? Rosaorange? Varmt skär?

Det mönstrade tyget är ett quilttyg i bomull från Andover Fabrics kollektion ”Downton Abbey”. Just detta heter ”Lady Edith medallion green”. Det passade så himla bra med sidentyget!

Jag använde ett tjockare mellanlägg, och då träder quiltningen fram så vackert.

 

William Morris-gardiner

I många, många år drömde jag om att ha vardagsrumsgardiner med William Morris kanske mest klassiska tygmönster: Willow boughs i grönt, skapat 1887. Jag såg det hemma hos en inredningsintresserad företagare i Östersund någon gång under första hälften av 1990-talet. Även tapeterna i rummet bar samma mönster.

Men det skulle bli en dyr historia förstod jag. Tills jag lärde mig handla på Ebay.

I september 2015 köpte jag från England (Katsfabric på Ebay) vad jag trodde var 6 meter tyg för 747 kronor (dagens värde 9 februari 2017, men tror inte det skiljer så mycket från när jag köpte), men när jag hösten 2016 äntligen vecklade upp tyget och började mäta, visade det sig vara drygt 8 meter!

Med ett sådant pris är tyget förstås andrasortering, och det verkade också vara slutet på rullen (förmodligen därför det blev 2 meter extra). Hela trycket är aningen snett, vilket märks vid stadkanterna – ibland går trycket ända ut över stadkanten, vilket gör att det blir en vit rand längs med motsatt stadkant. Men vem märker sånt på en gardinlängd eller ett kuddfodral?

Ett nytt William Morris-tyg kan i Sverige kosta 1 000 kr/m eller mer!

Tyget är 137 cm brett, och jag har delat det mitt på så att jag fått två längder på 68 cm, och sedan har jag gjort smala, smala längsgående fållar. Jag sydde fyra längder till vardagsrummet, och det blev faktiskt jättebra!

Jag är inte så förtjust i det brittiska sättet att fösa samman gardinerna tätt, tätt så att man knappt ser mönstret. Den observante noterar att det står en kudde med William Morris-mönstret Chrysanthemum i soffan.

De svarta ringarna och nyporna har jag haft liggande i ett skåp i minst 20 år, så det var ju på tiden att jag äntligen fick användning för dem.

Jag har fortfarande ganska mycket tyg kvar, så det borde räcka till några väskor också…

Dukar i William Morris-tyg

Sommaren 2106 sydde jag dessa två dukar till vår nya altanmöbel. De runda bordens ytor är ganska fula, och jag hade ett William Morris-tyg i en färgställning som jag inte var så jättenöje med, så jag tänkte att det här får bli ett experiment.

Mönstret heter Golden Lily och finns i många olika färgställningar. Tyvärr var den beiga bakgrunden lite för mörk i min smak, och tillsammans med de gröna, röda och blå nyanserna kändes det för mycket 1970-tal. Men ute på altanen, där ljuset blir ganska skarpt, funkar det! Det är ett ganska stabilt möbel-/gardintyg, och planen är att sy några kuddar också i samma tyg.

Mina William Morris-tyger köper jag alltid på Ebay. Det är otroligt mycket billigare än att köpa nytt.

För att få dukarna riktigt släta och mer stabila har jag strykt på ett mellanlägg från Vilene. Kanterna har jag sytt med tät sicksack.