Helene Hanff
 "84 Charing Cross Road" – ett måste för alla bokälskare. Jag har läst boken på svenska och på engelska, jag har sett filmen (Anne Bancroft och Anthony Hopkins) och till och med bevittnat pjäsen (London 1983)! Hanff har skrivit flera böcker i samma bedårande stil; "Letter from New York", "Underfoot in Show Business", "Apple of my eye" och "Q's legacy".

Evelyn Anthony
 Engelsk thrillermästarinna. Serien om Davina Graham är ypperlig. För att inte tala om "Den persiska fällan".

Ira Levin
 "Rosemarys baby", javisst, men kanske ännu hellre "En vacker dag" och "Pojkarna från Brasilien".

Kerstin Thorwall
 Blir bara bättre och bättre. Läs "Oskuldens död"! Det har jag gjort – 10-15 gånger.
Allra bäst är böckerna om modern och familjen, "När man skjuter arbetare..." och "I skuggan av oron". Skakande läsning.

Jonas Gardell
 "En komikers uppväxt". Rolig, gripande, hemsk och en bok om vår uppväxt (vi som föddes i början av 60-talet).

Jan Guillou
 Läs "Ondskan" och försök förstå varför föräldrar slår sina barn.
Coq Rouge-serien är bäst i början och når sin topp med "Fiendens fiende". Sen blir det lite tråkigt.

William Gibson
 Mannen som skapade begreppet "cyberspace". Triologin "Neuromancer", "Count Zero" och "Monalisa overdrive" är nästan hypnotisk, trots att i varje fall jag bara fattar ungefär hälften. Vi kan bara hoppas att framtiden inte blir lika dyster som den ter sig här. Men datatekniken tar jag gärna!

Kerstin Ekman
 "Häxringarna", "Springkällan" och "Änglahuset". Svensk kvinnohistoria.

 Jay McInerney
"Bright Lights, Big City" – 1980-talsbibeln. New York, droger, klubbar, allt skildrat med klaustrofobisk träffhet. Hela boken är skriven i du-form.
"Story of My Life" är om möjligt ännu svartare men är inte riktigt samma stilistiska njutning.

Tom Wolfe
 "Fåfängans fyrverkeri" är en suverän samtidsskildring från 80-talet. Ett fyrverkeri i sig själv.
"The Right Stuff" blev en minst lika bra film (med bl a Sam Shepherd i en av hans bästa roller) om USA:s vråltuffa testpiloter, som så småningom blev de första austronaterna. Frågan var; vilka var av det rätta virket, the right stuff? Helt klart är att Tom Wolfe är gjord av det.

Vibeke Olsson
 Tonårsböckerna om Ulrike som växer upp i Hitler-Tyskland ("Ulrike och kriget", "Ulrike och freden"), borde vara kurslitteratur på högstadiet. Som efterföljare kan man läsa "Molnfri bombnatt".
 Serien om livet i romarriket är otroligt fängslande; "Hedningarnas förgård", "Kvarnen och korset", "Sabina", "Sabina och Alexander", "Krigarens sköld" och "En plats att vila på". De första böckerna om slavinnorna Callistrate och hennes dotter Sabina är bäst.

 P C Jersild
 Mycket bra svensk författare, givna klassiker är "Barnens ö", "Babels hus" och "En levande själ".

Sidney Sheldon
 Vafalls, underhållningsromaner, tantsnusk?! Nej, faktiskt inte. Sidney Sheldon är en suverän historieberättare – kanske ingen tungviktare, men man sträckläser hans böcker. Njut av "På andra sidan midnatt", "Tracys hämnd" och "Rage of angels".

Stephen King
 Liksom kollegan ovanför skriver Stephen King väldigt filmiska böcker. Man ser lätt scenerna i sitt eget huvud. Hans bästa och kusligaste roman är "Varsel" ("The Shining").  När jag läste den första gången hade jag sett filmen, så jag visste att det var en hemsk historia, men jag visste också hur den slutade. Trots det kunde jag inte lägga boken ifrån mig innan jag läst ut den, för om jag gjorde det skulle liksom allt det hemska "finnas kvar". Vid 03-tiden var jag klar, men jag lät för säkerhets skull sänglampan vara tänd...
 King är också känd för att skriva otroligt tjocka böcker. "Carrie" är ett trevligt undantag. Den klämmer man lätt på en kväll.

Daphne du Maurier
 Åh, vilka böcker! Hur kan man bara skriva såna fantastiska historier? "Dig skall ingen annan äga" och "Rebecca" är båda mästerverk. Håller för omläsning igen och igen och igen.