Det finns två serier med flickböcker som faktiskt kan läsas som pendanger till Wilhelm Mobergs fantastiska svit om Utvandrarna (Invandrarna, Nybyggarna, Sista brevet till Sverige): Martha Sandwall-Bergströms böcker om Kulla-Gulla och Laura Ingalls Wilders serie om Det lilla huset på prärien.

 Om vi börjar med Laura Ingalls Wilder, så måste jag på en gång säga att TV-serien som visats även i Sverige, egentligen inte har någonting med böckerna att göra. De är skrivna i en helt annan ton än den som förmedlas i TV-serien, och de har ett historiskt värde som inte alls kan tillskrivas TV-serien.

 Laura Ingalls Wilders böcker är en lätt tillrättalagd berättelse om hennes eget liv och uppväxt. De utspelar sig nästan samtidigt som Utvandrarna-sviten. Men här är perspektivet den amerikanske nybyggarens, inte den svenske. Här är det också en kvinna som berättar, medan Moberg är en rejäl karl.
 Laura Ingalls Wilder skriver utförligt om kvinnors sysslor och hur de utfördes. Här finns noggranna beskrivningar om hur mat tillagades och förvarades, hur man tog till vara på minsta smula och hur man klarade sig under långa vintrar när nästan ingen mat fanns att tillgå. Man får till exempel veta hur Lauras mamma gjorde för att färga smöret gult på vintern med hjälp av en morot!

 Man får läsa om hur människor gick klädda, hur man sydde kläderna, hur man skulle ha håret (Laura klippte lugg när hon blev tonåring och lockade med locktång - det kallades "galenfrans" och ansågs nästan lite vågat) och många, många andra saker.  Som vuxen har jag haft mycket mer glädje av böckerna än jag hade då jag läste dem som barn. Då upplevde jag dem som litet torra och tråkiga.

 Vår svenska Kulla-Gulla har fått lida mycket litterärt spott och spe, men jag tycker att böckerna om henne är väldigt fina. Det är inte många barn- och ungdomsböcker som är så vackert skrivna, eller som så realistiskt berättar om Fattigsverige i början av 1900-talet.
 Sagan om hur fattighjonet Kulla-Gulla förvandlas till den lilla herrskapsfröken Gunilla Sylvester är naturligtvis inget annat än en saga, men det fina är att sagan handlar om solidaritet! De orättvisor som Kulla-Gulla så väl känner till vill fröken Sylvester göra sitt bästa för att ändra på, och hon hittar så småningom sin bundsförvant i studenten Thomas Thomasson, som läser socialistiska böcker som på den tiden klassades som samhällsfarliga! Var hittar man sådant i andra flickböcker?!

 Om Kulla-Gulla levat några år tidigare hade hon kanske fått följa med Karl-Oskar och Kristina till Amerika. De kom från samma bygd. Men som fattighjon saknade förstås Kulla-Gulla varje möjlighet att själv bestämma över sitt liv.

 På samma sätt som man i böckerna av Laura Ingalls Wilder finner iakttagelser som kompletterar Wilhelm Mobergs bild av livet som utvandrare och nybyggare, hittar man i Kulla-Gulla-böckerna en mängd detaljer som bekräftar och förtydligar Mobergs Fattig-Sverige.
Kulla-Gulla-böckerna har jag gråtit mycket åt, och gör det fortfarande. Det är omöjligt att inte bli rörd. Martha Sandwall-Bergström är värd en guldmedalj!

Upp igen