En av mina favoritförfattare är amerikanen Dominick Dunne. Han skriver om människor som rör sig i den högsta sociteten, människor som tillhör överklassen antingen genom födsel eller genom stora förmögenheter (något som ofta sammanfaller). Han beskriver med stor skicklighet och kylig elegans vad makt och mycket pengar gör med människor.

 I hans böcker finns alltid en berättare som påminner om författaren själv. Det är en person som inte hör till samma klass som de personer han berättar om, en person som mer av en tillfällighet råkar röra sig i utkanten av samma cirklar som dem. Han är fascinerad av människorna, men betraktar dem med en utanförståendes skärpa.
Figurererna och händelserna är alltid baserade på verkligheten, om än lätt förklädda.

 Dunne skriver inte bara romaner utan medverkar regelbundet i tidskriften Vanity Fair.  De bästa av hans bidrag finns samlade i böckerna Fatal Charms och The Mansions of Limbo, där man bland annat kan läsa en oerhört välskriven betraktelse över Sotheby's auktion av Hertiginnan av Windsors (Wallis Simpson) smycken. Så bra att man ryser när man läser!

 I romanen A Season in Purgatory är det inte svårt att känna igen familjen Kennedy. Porträtten av människorna (framför allt modern och fadern) är imponerande i träffsäkerhet.
 Boken handlar om den katolska familjen Bradley, en stor familj med många barn som styrs med järnhand av den store patriarken Gerald Bradley. Modern är en mycket sträng katolik, som blundar för alla sexuella snedsprång som hennes make gör.
  Familjens fattiga irländska bakgrund ligger dem hela tiden i fatet, men pappan ser nogsamt till att alltid dra det längsta strået. Han har stora planer för sina söner, och inte ens det mord som den charmige och vackre favoritsonen råkar begå får förhindra dessa planer. Han vill se sin son i Vita Huset, och inget ska stoppa det...
 Boken är mycket, mycket bra, men blev tyvärr en rätt tafflig TV-film (Brian Dennehey spelar pappan) som man gott kan hoppa över.
 Själva mordhistorien i boken är baserad på en verklig händelse 1975, mordet på den 15-åriga Martha Moxley. Så sent som i september 2002 dömdes Kennedykusinen Michael Skakel (brorson till Ethel Kennedy som är änka efter Robert Kennedy, bror till president John F. Kennedy) till 20 år i fängelse för att ha mördat flickan. Läs mer om fallet här.

 The Two Mrs Grenvilles handlar om en anrik New York-familj, där den ende sonen och arvingen, Billy Grenville, råkar gifta sig med en så kallad showgirl, Ann Arden.
 Hon förvandlas raskt till århundradets social climber, men blir naturligtvis aldrig accepterad av de människor hon så gärna vill likna.
  Äktenskapet blir till ett helvete. När maken en dag får veta att hans fru aldrig formellt skiljt sig från den man hon gifte sig med som mycket ung, blir Ann desperat. Hon skjuter sin man men hävdar att hon tog miste och trodde att han var en inbrottstjuv.

 Hellre än att låta skandalpressen få nys om vad som egentligen hänt, sluter hela familjen Grenville upp bakom henne. De får också de övriga fina familjerna på Fifth Avenue och i Newport att utåt sett acceptera det hela som en olyckshändelse. Men alla vet förstås vad som hänt, och Ann hamnar allt längre och längre utanför.

 Verklighetens Ann Arden hette Ann Woodward, och hela historien utspann sig ganska likt den i boken. Berättarjaget påminner delvis om författaren själv, men ännu mer om Truman Capote.
 I Capotes aldrig fullbordade Bönhörd (Answered Prayers) finns ett kapitel som handlar om hur berättarjaget (Capote) sitter på en fashionabel New York-restaurang ("La Cote Basque") och får hela Ann Woodward-dramat berättat för sig (fast i boken kallas hon för Ann Hopkins).
 The Two Mrs Grenvilles blev en mycket påkostad TV-miniserie med Ann-Margret i huvudrollen.

 Andra böcker Dunne skrivit är bland annat People Like Us och An Inconvinient Woman, båda bra men inte så fullkomliga som de andra. De första böckerna hör till dem som jag läst flera gånger – det är omöjligt att tröttna på Dunnes följsamma språk och hans sociala dissektioner.