JAMEN...
...vad gör jag nuförtiden och varför uppdaterar jag så sällan? Ja, det
är vådan av att ha
en annan blogg också !
Ni besöker väl min jobblogg? Där skriver jag nästan varje dag.
Min sysida är uppdaterad. Dels med bilder på några påsar
jag sytt, dels med ett täcke som jag sytt till en väninna som numera
bor i England.
I dag har jag sytt som en tok på det som ska bli ett överkast till vår
dubbelsäng:
Det här täcket ska jag inte kvilta själv – det blir för stort och bökigt. Dessutom vill jag att det ska se proffsigt ut med dekorativa kviltsömmar. Därför tänker jag vända mig till Pastellen i Gävle där man kan köpa sådana tjänster. Men först måste jag förstås sy klart själva överdelen! [30 september]
k
o m m e n t e r aNO MORE FACEBOOK
Det blev rent löjligt till slut! Så jag har tagit bort mig från Facebook. Det tog för
mycket tid och energi. [14 september]
HÄR HÄNDER DET INTE MYCKET
Det är bara skräp med den här sidan nu! Jag bloggar på min ÖP-blogg istället, och hänger på Facebook. Det sistnämnda är helt sjukt. Vi är flera på redaktionen nu som blivit helt förhäxade av den nya webbflugan.
Jag har tre kilo kvar att gå ned. Grr! Ska jag aldrig nå fram? [13 september]
ALLA ANDRA VERKAR JU HINNA... (publicerad i ÖP 11 september)
Jag lider av additionsstress. Visst låter det ganska märkvärdigt?! Och vad betyder det egentligen?
Vill man verka lite torrt akademisk kan man förklara det som när andras sammanlagda prestation jämförs med den egna enskilda. I praktiken: Du kommer till jobbet på måndag och börjar prata med kollegerna om hur helgen har varit. Pelle har krattat hela gräsmattan, Lisa har tapetserat om i sovrummet och Olle har plockat 15 liter lingon. Det enda du har gjort är att tvätta några maskiner kläder! Det känns med andra ord som om du inte gjort ett dugg medan alla andra har varit jätteduktiga.
Du glömmer att dina kolleger bara har gjort en grej var, och slår därför ihop deras prestationer som om de var och en gjort allting.
Ett sätt att testa additionsstressen är att ställa sig framför en riktigt välfylld tidningshylla. Skumma av rubrikerna på veckotidningar och tidskrifter: Renovera sommartorpet, sticka en kofta, håll koll på ditt pensionssparande, säkerhetskopiera hårddisken, börja löpträna i god tid, baka matbröd med lågt GI, hitta jeansen som passar just dig, cykla med hela familjen i Toscana. Höjdes pulsen? Kände du dig lockad att köpa en tidning eller ville du bara springa därifrån?
Jag inbillar mig att det är vi kvinnor som är mest additionsstressade. Ni vet, förutom att greja balansakten mellan hemmet och jobbet och familjen och vårt eget självförverkligande ska vi ju även kunna feng shui, kama sutra och tai chi. Klara av ett snabbt däckbyte. Sitta i föräldrarådet och hålla i julfesten på dagis.
Fixar vi inte allt det här utan tillbringar helgen i soffan med en bok, då kommer det dåliga samvetet. Och känslan av att man är en lågpresterande lätting som borde ha gjort så mycket mer.
Varför är det så här? Har det alltid varit så? Eller är det bara jag?
Livsstilscoachen Mia Törnblom (som nu har talkshow i TV3 tillsammans med Renée Nyberg) har två mantran som hon med emfas upprepar: "Jämför dig inte med andra" och "Du duger som du är". Visst har Mia rätt. Problemet med additionsstress är tyvärr att den slår till när man är som mest ... stressad. När man flänger runt som ett torrt skinn för att hinna med allt man ska och dessutom har sovit för lite, då orkar man liksom inte stå emot alla de där inbillade kraven.
Det finns en del handfasta motmedel att ta till mot additionsstressen och känslan av att inte ha riktig kontroll över livet. Min goda väninna Lisbet kallar det för ångestreduktion, och det låter kanske inte så sexigt, men faktum är att tråkiga vardagssysslor hjälper: Röj undan i köket och torka diskbänken riktigt ordentligt. Dammsug hallen. Sortera i alla fall en av tvätthögarna. Panta högen med PET-flaskor.
Du behöver inte göra allt det här på samma dag. Poängen är att om man får ett synligt bevis på att man fått någonting gjort, så brukar tillfredsställelsen gjuta ett sorts lugn över själen. Jag kanske inte har bestigit Matterhorn, men se så vacker min diskbänk är, och resten kan jag faktiskt med gott samvete skita i. Ett annat knep är att skriva listor med alla "krav" och sedan stryka allt det där som egentligen bara är strunt.
Håhåjaja. Och vilka tricks tar ni till?
(Kicki Gustafsson är webbredaktör på ÖP. Hon funderar starkt på att skaffa ett par riktigt snygga skygglappar i läder.)