JAKTEN PÅ DRÖMFRANSARNA (publicerad i ÖP 22 maj)
Min man sa med ett lätt irriterat tonfall något väldigt underligt härom dagen när ännu en reklam för mascara visades på tv:
- Hur många sätt finns det egentligen att få färg på ögonfransarna med en liten borste?
Ja, ni hör ju själva hur tokigt det låter, för svaret på frågan är förstås: Ett oändligt antal. Här handlar det nämligen om det smink som de flesta kvinnor väljer när de ska svara på frågan om vilken produkt de inte kan klara sig utan, och kosmetikaindustrin vet förstås detta. Varför bara framställa en sort när man kan göra en babiljard?

Marknaden svämmas över av mascaror, och ska man tro reklamen (det ska man inte) är det ingen hejd på hur våra ögonfransar kan förbättras. De kan bli längre, tjockare, tätare, svartare, extra supersvarta och dessutom vackert böjda. Med en vattenfast sort kan du simma tvärs över Vallsundet och tillbaka och ändå se pigg och vaken ut. Du får en intensivare blick och kan fälla en normalt funtad man på tio meters håll ...
... åtminstone lovar annonserna det. I verkligheten händer inte så mycket mer än att fransarna blir svartare och marginellt tjockare.

Själva borstens utformning skulle man kunna skriva en D-uppsats om. Strånas tjocklek, längd och antal, vad de är gjorda av, hur tätt de sitter och så vidare - det tar aldrig slut. En bra borste minimerar klumpar och ger tillräckligt med färg, en dålig borste kan förstöra en hel dag. En bra borste kan dock aldrig ge dig fler fransar, hur gärna du än vill tro det.
Och när vi ändå är inne på redskap: Det är ögonfranstången som ger dig böjen på fransarna, inget annat. Och även fast alla vet att det är en dödssynd att böja fransarna efter att man målat dem (fransarna kan gå av) gör ändå 96 procent av alla mascaraanvändare det (en helt ovetenskaplig uppskattning men förmodligen riktig).

Vissa mascaror appliceras i två steg - först läggs ett baslager som ska bygga upp fransarna, därefter borstar man på själva färgen. Många kosmetikaföretag vill få oss att tro att vi med den här metoden kan få fransar som är precis lika dramatiska som lösögonfransar, men, handen på hjärtat, är det någon som verkligen kan skriva under på det...?
Vi ser alla att modellen i annonsen bär lösögonfransar som dessutom är digitalt retuscherade och förbättrade, men vi vill ju så gärna tro att den där fiktionen kan bli verklighet. Den dag vi läser om en mascara som kan gå ut med hunden, vattna blommorna och ta in posten lär vi köpa den också.

Hur många mascaror ligger i skräpkorgar världen över, använda bara en gång och kasserade i vredesmod för att de faktiskt inte kunde ge de där drömfransarna? Ett förbluffande stort antal. Men industrin behöver knappast ängslas - illusionen om De Perfekta Ögonfransarna är nästan omöjlig att spräcka.

Fotnot: Den moderna mascaran uppfanns 1913 av kemisten T. L. Williams. Han gjorde en blandning av kolpulver och vaselin till systern Mabel. Ur detta spirade kosmetikajätten Maybelline (namnet är en blandning av Mabel och vaselin).
Källa: Wikipedia

k o m m e n t e r a

LONG TIME NO WRITE
Den här sidan uppdateras inte så ofta nuförtiden. Det beror förstås på att jag har en annan blogg att hålla igång, den på OP.se.
Men jag vill inte lägga ned här! Vad tycker ni? Läser ni min andra blogg?

k o m m e n t e r a

Det känns som att här kan jag trots allt vara mer privat än på jobbloggen. Å andra sidan och å tredje sidan...

Jag kan i alla fall meddela att på mascarafronten är allt som vanligt, dvs jag jagar ständigt nytt. Max Factors 2000 calorie med böjd borste som jag dissade i mars har jag omvärderat. Nu tycker jag faktiskt att den är riktigt bra!
Sen har jag äntligen tordats prova DIors Diorshow Blackout. Det som avskräckt mig är att borsten är så stor, plus att hypen kring Diorshow varit så stor att jag blivit tveksam om den verkligen kan vara så bra.
Men ja, den är inte dum alls. Och det är en viss skillnad (om ej himmelsvid) mellan svart och supersvart.
Men när det gäller att få till bästa böjen på fransarna har jag till slut kapitulerat och börjat göra det mest förbjudna, nämligen att även böja fransarna efter att man målat dem. Det finns inte en enda skönhetsredaktör eller make up-artist som öppet skulle erkänna att de böjer fransar med mascara, men de gör det, believe you me.
Som om det inte vore nog med det här handlar min nästa krönika om mascara.

För övrigt känner jag mig trött och slut och längtar till semestern. Tack och lov är nu alla fönster putsade och sommargardinerna sitter uppe. Och jag har en rabatt mindre än i fjol att rensa. Och i morgon är det lördag! [18 maj)

k o m m e n t e r a

DAMMRÅTTOR OCH SILVERFISKAR (publicerat i ÖP 8 maj)
Våren är här, gott folk, och även fast det är härligt kan vårsolen vara obarmhärtig. Randiga fönster, dammiga garderober och solkiga köksgardiner avslöjas. Hur hanterar du vårstädningen? Vissa människor sliter som galningar medan andra bara gäspar. Vilken sort tillhör du? Ta vårt enkla test!

Är det nödvändigt att damma tak och väggar?
1) Vad har den frågan med vårstädning att göra? De ska dammas varje månad.
x) Det beror på hur det ser ut – finns det synbart damm kan man ta bort det.
2) Man kan öppna fönstret en stund så blåser det bort.

Hur putsar du fönstren?
1) Först tvättar jag av dem med svamp och vatten med diskmedel i, sedan sköljer jag med rent vatten och mirakeltrasa, sedan sprutar jag på fönstertvätt och tar bort det med fönsterskrapa. På särskilt smutsiga fönster (de som vetter mot gatan) gör man hela processen två gånger.
2) Fönstertvätt och skrapa.
3) Jag låter regnet göra jobbet.

Städar du sovrummet på något särskilt sätt?
1) Jag tömmer garderoberna, skurar dem och vädrar alla kläder, köper nya bäddmadrasser, vädrar sängbottnarna, tvättar överkast och fodral till prydnadskuddar, torrmoppar alla väggar, diskar lampor, klockor och andra lösa föremål, putsar fönstren.
x) Tvättar överdragen till bäddmadrasserna, putsar fönstren.
2) Jag fluffar upp min kudde.

Finns det något städredskap du inte skulle klara dig utan?
1) Dammsugaren, moppen, mirakeltrasan, stålullen, såpan, rotborsten och 26 olika rengöringsmedel.
x) Dammsugaren.
2) Mamma.

Vad finner du mest irriterande?
1) När folk som kommer på besök inte vill ta på sig de tofflor jag sytt av mirakeltrasor.
x) Att det dras in så mycket grus på våren.
2) Att man är tvungen att ta av sig skorna hemma hos vissa människor.

Hur blir man av med silverfiskar?
1) Smörj in hela badrummet med en pasta gjord av arsenik, uran, absint och lätt glödande lava. Låt verka i 14 dagar.
x) Är det bara några enstaka får man leva med det, annars kan man kanske testa Radar.
2) Jag har inga smycken som föreställer fiskar.

Vad tänker du när du hör ordet vårstädning?
1) Åh, vad härligt! Det här har jag längtat efter hela året!
x) Att det är ytterligare en syssla som ska hinnas med.
2) Att det är dags att ställa fram klockan en timme.

Resultat:
Flest 1: Du bör 15 gånger varje dag rabbla ”bättre lite skit i hörnen än ett rent helvete”.
Flest x: Du är att gratulera, du är fullständigt normal.
Flest 2: Kognitiv beteendeterapi biter på de flesta fobier – lycka till!

k o m m e n t e r a

SVENSSON-LIVET
Vet inte om jag lät oerhört självgod i går med min lista om Svensson-livet...? Jag ville helt enkelt slå ett slag för vanligheten. Att det kan vara härligt! [8 maj]

k o m m e n t e r a

NU ÄR HUSET KOMPLETT

Jag visste det inte förut, men det vårt hus verkligen behövde var en markis! Jo, jag hade retat mig på solen som låg på vår matplats, men jag visste inte att huset skulle se så fint ut med en markis! Det blev som en sista finish, liksom. Den röda färgen matchar stolsdynorna.

Och så blev det en ny korgmöbel till den inglasade delen. Här ska man bara mysa och slappa, inte sitta och äta. Bordet är till för gin&tonic, Silvaner- och Rieslingviner samt glossiga magasin och böcker. Mer lapptäcken och bättre kudde till soffan (när man ska ligga och läsa) ska till senare.

k o m m e n t e r a

Och apropå det skulle jag vilja göra en bekännelse: Jag älskar mitt Svensson-liv!
Jag älskar att vara gift (med världens bästa man, dessutom).
Jag älskar att ha två barn.
Jag älskar att bo i hus.
Jag älskar att ha en altan som är så stor att vi kan glasa in hälften av den.
Jag älskar att ha ett bra jobb med bra arbetskompisar.
Jag älskar att kunna cykla till jobbet och få bra motion.
Jag älskar att bo i min hembygd i den lagomt stora staden Östersund.
Jag älskar att sjunga i en bra kör.
Jag älskar att vara med i en sygrupp.
Jag älskar att vi ska åka på chartersemester med Lars syster med familj.

Det där var tio punkter bara rakt av, men jag tror jag skulle kunna komma på tio till utan problem. Paris Hilton har mer pengar än jag har, men har hon ett lika bra liv? Jag tror inte det. Dessutom ska hon in i kurran nu! [7 maj]

k o m m e n t e r a

TILLBAKA PÅ TUNDRAN
Efter flera dagar med 28-gradig värme känns den jämtländska våren just nu extra svår. Kallt, kallt. Grått, grått. Regn i luften.
I Würzburg var det högsommar. Det var uteserveringar, Weinstuben och Marillestrudel mit Eis und Sahne. *suck*
Men det var hääärligt! Och himla roligt hade vi, Octavagänget. Hela resan var som en underbar vitamininjektion. Livet känns lättare att leva.

Jag, som aldrig brukar sverka, har lyckats med något som till och med Polly skulle ge godkänt.
För nåt år sen (två?) köpte jag ett halsband och ett armband från Pilgrim som gick i silver och grönt. Jag var speciellt nöjd med armbandet och använde det ofta. Men en vacker dag när jag skulle ta på mig det gick armbandet sönder: Pärlorna och stenarna hölls samman med någon sorts elastisk tråd som brast. Skit också, tänkte jag, lade undan det trasiga armbandet och sörjde djupt.
TIll min födelsedag i mars i år köpte jag två nya halsband från Pilgrim. I samband med det berättade jag om armbandet, och att det var så himla trist eftersom det var så fint. Expediten undrade om kvittot fanns kvar, för då kunde man göra en reklamation.
Kvitto? Icke sade Nicke. Jag sa att armbandet varit en present (visserligen från mig till migsjälv, men det är ju också en present) och att det därför inte fanns något kvitto kvar. Då kunde det bli svårt med en reklamation, men expediten tyckte jag skulle ta in det så fick guldsmeden titta på det och se om det gick att laga.
Okej, tyckte jag och lämnade in armbandet nästa dag.
Tiden gick och jag glömde bort det hela. Tills i går, när de ringde från affären och meddelade att de hade ett helt nytt armband (samma färg och modell) som låg och väntade på mig, helt gratis!
My God. Är det verkligen så här lätt? Jag törs knappt tänka på vad jag kan ha gått miste om under årens lopp! [4 maj]

k o m m e n t e r a