SEMESTER!
Kom hem från Portugal i går kväll och körde hem från Arlanda. 03.15 anlände
vi på Rotvägen!
Jag är lite brun och lite skär och lite fräknig och väldigt prickig och har solblekt
hår. Känner mig glad och nöjd! Och semestern håller på i tre och en
halv vecka till – hurra! [27 juni]
IBLAND VILL MAN BARA...
... resa sig upp ur stolen och gå fram till vissa människor och kräkas rakt ned i knät på dem. Som ett stilla men talande uttryck för vad man tycker om det de just sagt (eller så kan man diskutera i enskilt rum mellan fyra ögon – vilket jag valde att göra).
Ja, vi har diskuterat bloggar här på jobbet, vad som skrivs i dem och inte och vad det kan tänkas finnas för läsvärde med dem och lite annat. Någon avfärdade bloggandet som "bara trams".
Så den här sidan kommer inte alls att läggas ned! För det här skulle jag inte kunna skriva på min jobblogg. Faktum är
att jag i skrivande stund inte vet om jag vill ha kvar den bloggen.
Kanske är jag bara i desperat behov av semester, och då är
det ju en himla tur att den infaller om 28 och en halv timme. [14 juni]
k o m m e n t e r aJAG VET JU VAD HON HETER! (Publicerad i ÖP 12 juni)
Du hyrde en film i helgen som du tyckte var lite spännande, så när du kommer till jobbet på måndag vill du gärna berätta om den. Men eftersom du är 40-plussare är det lättare sagt än gjort. För vad är det du säger egentligen?
– Jag såg en ganska cool film i helgen!
– Jaha, vilken då?
– Ja, nu kommer jag ju inte ihåg vad den heter, men den var bra. Det var en framtidsthriller med han den här ... han som är med överallt nu, vad-heter-han ...han var med i den där engelska filmen med hon den där kvinnan som fick en Oscar för bästa kvinnliga huvudroll nyss...
– Tom Cruise?
– Nej, inte han ... jag har det på tungan ... eh...
– Stellan Skarsgård?
– Nej, nej ... han är engelsman! Han var ju med i det där klassdramat som den där berömda regissören gjorde ...han som dog för ett tag sen och som gjorde sådana där filmer med flera parallella handlingar liksom...
– Robert Altman?
– Ja, han!! Men vad heter skådisen ...?
– Vem var det mer som var med i filmen då?
– Hon den där rödhåriga – fast hon var inte så himla rödhårig nu – som också varit med i sådana där filmer med många historier i ... åh! Jag vet ju så väl vad hon heter!!
– Shirley MacLaine?
– Nej, är du dum i huvudet!? Den jag pratar om är ju mycket yngre!
Ja, så där håller vi på, vi som har slut på utrymme på våra biologiska hårddiskar. Efter 20 minuters fullständigt outhärdligt tjafsande och efter att ha jagat upp och ned på Internet Movie Database kommer man så småningom fram till att filmen heter Children of Men och vad skådespelaren heter. Kanske, kanske hade man kommit på det under natten och satt sig käpprakt upp i sängen och skrikit ut:
– Det var ju Clive Owen! Och han var med i Gosford Park med Helen Mirren!
Men det är inte alls säkert.
Det är så mycket vi 40-plussare inte minns längre. Var lade jag klockan? Vart tog fjärrkontrollen vägen? Hur många förnamn gav vi våra barn?
Till skillnad från en datorhårddisk kan vi inte radera bort överflödig information från våra hjärnor, ni vet; telefonnumren till alla klasskamrater i nian, vem som låg etta längst på Skivspegelns singellista 1977 (Shenandoah med Jan Lindblad), alla svenska bidrag som tävlade i Eurovison song contest 1970–1985.
Inte heller kan vi med hjälp av smarta sökprogram hitta allt det där som vi vet finns lagrat men inte kan accessa; de tre-siffriga telefonnumren till våra två närmaste kolleger, namnen på våra barns klassföreståndare, receptet på sockerkakan vi bakat 4 000 gånger.
Hur ska man klara sig när man blir ännu äldre? Om jag måste lära mig en enda PIN-kod till är jag rädd för att min hjärna exploderar. Mitt hopp står nu till de datachips som man länge
opererat in i science
fiction-hjältarnas hjärnor.
Framtiden lär visst stå och
lura alldeles bakom
hörnet, har jag för mig
att jag har läst någonstans – frågan är bara var ...?
SKIT OCKSÅ!
Ställde mig på vågen i morse – det var inte kul. Det var väl iofs ingen katastrof, men 55,0 väger jag inte. Inte bra. Jag försöker tänka att muskler väger mera än fett, men såååå jävla muskulös är jag inte!
Jag "unnar" mig för mycket helt enkelt. För mycket fika, för mycket gå och ta ett litet kex litet då och då, för mycket glass, för mycket av allt osv osv. Skit! OK, det handlar om 2–3 kilo, men det känns mycket för mig!
Cyklar inte särskilt ofta till/från jobbet nuförtiden. Herregud, för tre år sen var jag helt besatt och cyklade ända in i november! Jag känner mig oftast för trött på morgonen, eller så ska jag träna och då är det så jobbigt att cykla hem efteråt, eller så är det nåt annat. Nån annan ursäkt..
Jobbar sista veckan före semestern. Det ska bli skönt. Vi åker till Albufeira i Portugal (har jag väl sagt?) på tisdag nästa vecka. Skulle vilja ha en ny baddräkt och nya sandaler och gärna en ny klänning också.
I vanlig ordning känner jag mig mest stessad inför semestern, men jag brukar ju vara så så jag vet att det går över, och att det beror på att jag är trött och slut.
I dag ska jag nog byta ut penséerna på graven mot tagetes, tror jag. Det har varit på tok för torrt och varmt för blommorna nu, och inget regn. Hoppas det inte ser allt för visset ut på graven...
Jag har läst min första vampyr-romance. Jo, det är sant! Fattar det knappt själv, men eftersom en av mina favvo-romanceförfattare nämnde den här serien ville jag prova. Har nu beställt alla böcker i serien. *rodnar* [11 juni]
I MIN BLOGG PÅ OP.SE...
...skriver jag om stinkande skor samt visar bilder från min trädgård. Bland mycket annat! Läs den här. [5 juni]
ÄR DU REDO FÖR BIKININ? (publicerad i ÖP 5 juni)
Beach 2007 är strax här. Kanske har ni redan börjat gå i shorts. Kanske har ni redan filat bort fula förhårdnader från fötterna och smörjt in hälarna för att slippa de där förhatliga sprickorna. Kanske har ni redan lackat er med brun-utan-sol (BUS) för att inte benen ska skimra i grönvitt (som mina).
Men har ni hunnit fixa till figuren?
En snabbtitt i tidningshyllorna visar att detta förmodas vara det mest primära målet i våra liv just nu. Gå ned sju, fem eller tre kilo! På tre, två eller bara en vecka! Vi har menyerna för hela perioden, och du väljer själv vilken diet du vill följa: GI, Atkins, Viktväktarna, Bara Dricka Kranvatten eller Håll Andan Tills Du Blir Blå I Ansiktet Och Inte Kan Äta Ett Skit!
Ibland undrar jag om det finns någon kvinna som har ett enkelt och okomplicerat förhållande till mat. Det känns som att den övervägande majoriteten av oss inte kan äta någonting utan att fundera på om det ska sätta sig på höfter och lår. Att gå upp i vikt är ju nästan det värsta som drabba en modern människa.
Och handlar det om godis, tårta och fikabröd blir det ännu svårare. Hur ofta säger inte vi, som lever i ett genomsekulariserat samhälle, att vi ”syndar” när vi äter något gott? Eller ursäktar oss genom att ta så liten bit som möjligt? Det är få som inte känner att de på något sätt måste förklara sig inför de andra när de väljer att äta något som egentligen är ”förbjudet”.
Så gott som alla kvinnor, oavsett vikt, verkar tycka att de borde gå ned några kilo, även om de är 1,72 och väger 55 kilo. 53 är nog bättre. Typ.
Överhuvud taget är det inte mycket på våra kvinnokroppar som duger som det är, och aldrig är det så tydligt som på sommaren. Att fixa i ordning oss själva är ett ständigt pågående projekt utan slut, men på vintern syns det åtminstone inte när du hoppat över att måla tånaglarna.
Själv håller jag på att få dårpippi på alla BUS- och bronzingprodukter som översvämmar marknaden just nu. Hallå! Vi vet att det är både skadligt och gravt rynkeframkallande att sola. Kan vi inte få vara vita då? Måste vi låtsas som att vi är bruna? Varför ska man skämmas över sina vita ben?
Finns det någon nu levande varelse som:
1) Känt sig toppennöjd med hur resultatet blev sedan de smörjt sig med BUS?
2) Inte är nära att kräkas över den äckliga lukten när huden och krämen reagerar med varandra?
Hör av er till mig och berätta hur ni gjorde, höll jag på att säga, men jag har bestämt mig: Jag ska ge oss blekansikten ett ...eh ...ansikte.
Ja, så där håller vi på.
Och sen får våra döttrar ärva hela den tunga ryggsäcken. Grattis. Vi har verkligen kommit långt i utvecklingen...
ÄNTLIGEN FULLTRÄFF!
Efter ett idogt sökande i djungeln av mascaror verkar det som att jag äntligen kan avsluta jakten: Flex WP, den vattenfasta varianten av Lancômes Flextencils, håller böjen på fransarna HELA dagen!
Jag har aldrig använt vattenfasta mascaror tidigare, men det kan vara det som är problemet. Vattenlösliga blir ofta för blöta och tynger ned/rätar ut böjen, medan vattenfasta inte gör det. Så det är möjligt att det finns andra vattenfasta mascaror som är lika bra som Flex, men det orkar jag faktiskt inte med att undersöka!
Men det är ju svårt att få bort vattenfast mascara, tänker ni, och det tänkte jag också när jag med skälvande fingrar greppade borsten första gången.
Men det gick bra! Man behöver förstås en särskild remover, och tricket är att hålla bomullstussen mot ögat medan man långsamt räknar till 20. Då hinner removern lösa upp mascaran och man behöver inte gnugga så förbannat.
Ikväll är det vinlotteri med grillning, i morgon är det stort 50-årskalas. Det ska bli jätteroligt, men det så mycket som ska hinnas med den här tiden på året. Ibland blir jag så stressad och trött att det nästan känns jobbigt att gå på fest. Knäppt, men tyvärr sant. Nåja. Det brukar kännas bättre när man väl är på plats.
I vanlig ordning stressar jag upp mig inför semestern också. Känns som att jag borde gå ned 5-6 kilo och vad har jag egentligen för skor och vad har jag för klänningar och vad har jag för shorts och jag ORKAR INTE smörja in mig med brun utan sol!! Folk får fan acceptera att jag är vit som ett lakan.
Och vad har jag egentligen för baddräkter...? [1 juni]