Just nu

ROTVÄGEN 3 KL. 20.10 (med infravärme)

[28 september]

VILL SYYYY
Jag vill sy så himla mycket att det går runt i skallen på mig:
Ny körväska med Octavas logga
Flera tygpåsar (samma modell som nedan)
Barghellotäcket som jag syr av fula tyger bara för att testa tekniken men som ser ut att bli rätt fint trots allt
Täcke/pläd med blocket som jag gjort egen färgsättning på i mitt Quilt Pro
Täcke/pläd av mina läckra Kaffe Fassetttyger (men jag har ingen aaaaaning om vilket mönster jag ska göra)
Överkast till vår dubbelsäng fast ett som bara täcker typ en tredjedel från fotänden och uppåt (tänk hotellsäng så kanske ni förstår)
Höstbonad med trianglar som man gör med Tri-Rec-linjaler
Julbonad
Tallriksunderlägg
...och en massa annat också! Tid, var finns Du? [27 september]

k o m m e n t e r a

NÄSTAN KLART!

Nu är inglasningen och taket över den klar! Det enda (...) som fattas nu är att vi ska göra i ordning golvet samt bättra på målningen på några ställen. Och att vi bestämmer vad vi ska ha för möbler där.
Alla fönster/dörrar går att skjuta undan, utom de nedre fönstren på vänster sida.

I går tränade jag och det kändes jättebra. Ibland är det bra att ha en träningsfri vecka ;-) I dag fick jag en halvtimmes massage på jobbet, och efter det känner jag mig otroligt mjuk och behaglig i rygg och axlar.

Shoppade tre par jeans på Lindex i dag. Måste ju utnyttja rabatten på 25 procent vid ett och samma köptillfälle! Svarta, jättemörkblå och mörkblå med bara lite slitning på blev det. Och ett coolt skärp. [26 september – Bryan Ferrys 61-årsdag]

k o m m e n t e r a

SÅDÄRJA!

Om man är en mamma som gillar att sy och som har en dotter som har jättemycket smink men som förvarar allt i en sunkig plastpåse från Åhléns, vad gör man då? Jo, man syr sminkpåsar! En för ögonsmink och glitter, en för läppsmink. Möjligen kan man fråga sig om en 13-åring verkligen behöver så här mycket smink, men det är en fråga som aldrig kommer att besvaras...
Simon har en påse i samma modell för sina glaskulor, men jag har ingen. Funderar på att sy en för förvaring av bomullsplättar. Det är ju så kul att sy!

Vi har varit duktiga i helgen och städat i skåp och lådor i köket. Nu står det fem svarta sopsäckar i hallen med sånt som ska slängas plus två lådor med gamla brödrostar och fula porslinsmuggar som också ska hivas. Skrämmande att man har så mycket rat som bara står och tar plats. Och då har vi inte tagit itu med övervåningen ännu. Eller tvättstugan. Eller. Eller. Eller.

Lars har varit superduktig och grundat samt målat två varv vitt på träsnickerierna till uterummet. Nu fattas bara glaset! Jag målade faktiskt också lite grand, men inte alls så mycket som Lars. Dock hann jag få färg i håret. [24 september]

k o m m e n t e r a

SJUK?
Känner inte riktigt igen mig själv den här veckan. Trött och hängig och vill bara titta på film, inget annat. Håller jag på att bli sjuk? Simon är hemma med förkylning och Lars har varit hemma. Märta med. Så det är väl min tur...

Andra avsnittet av Vita huset i kväll. Det känns som det blir en bra säsong!

Jag håller på att överdosera på engelsk historia och drottning Elizabeth i synnerhet. Har beställt detta:
• Mansfield Park (Jane Austen-film från 1999 med Embeth Davidtz i huvudrollen)
• Charles II - The Power & The passion (brittisk miniserie från 2003 med Rufus Sewell som Charles II, levde 1630–1685)
• Virgin queen (brittisk miniserie från 2005 med Anne-Marie Duff som Elizabeth)
• Elizabeth I (brittisk miniserie från 2005 med Helen Mirren som Elizabeth)
• Elizabeth R (brittisk tv-serie från 1971 med Glenda Jackson som Elizabeth)

Puh! Helen Mirren-serien är jättebra, Virgin Queen har jag sett början av, Charles II var jättebra, Mansfield Park har jag sett förut, Glenda Jackson har ännu inte anlänt.
Det är nåt visst med engelsk historia, det kan inte hjälpas. [22 september]

k o m m e n t e r a

TRÄNINGSSTREJK
Jag träningsstrejkar den här veckan (eller har i alla fall gjort hittills). Jag har varit på tok för trött för att orka släpa mig till gymmet. Jag har bara mig själv att skylla, för jag har lagt mig alldeles för sent, men jag tror också att den intensiva helgen nu tar ut sin rätt.
I går gick jag och la mig 20.15!

Är jättesugen på att sy men har inte orkat. Ligger och funderar i sängen innan jag somnar vad jag vill göra: Sminkpåse till Märta, ny väska för körnoter till mig, ny filt till soffan..

Äntligen har det börjat snickras på det som ska bli vårt inglasade uterum. Kul! Hoppas det blir bra. [21 september]

k o m m e n t e r a

LYCKAD TRIPP
Stockholmsbesöket i helgen var mycket lyckat. Vi bodde på hotell Clarion vid Skanstull, ett svårt designat hotell som vi tyvärr inte hann se särskilt mycket av. Men till och med gästerna såg designade ut.
John Gabriel Borkman på Dramaten var bra, särskilt Agneta Ekmanner. Det är nåt visst ändå med att se teater live!

Ingen Stockholmstripp är komplett utan en runda på NK. Vet man bara vad man är ute efter så kan det gå snabbt, och det visste jag: Tom Fords upphottade version av Estée Lauders parfym Youth Dew: Amber Nude. I like!
Har varit på jakt efter en tröja eller kofta i kashmir och hittade en på Gant som var rena drömmen. Den går i rosa och beige och kostade egentligen på tok för mycket men det är å andra sidan ett plagg jag kan ha resten av livet. Bild kommer.

Det var kul att se Kaffe Fassett-utställningen på Waldemarsudde. Jag börjar gilla hans tyger och färger mer och mer, även om jag fortfarande tycker att vissa kviltar är för brokiga. Jag har en samling av hans tyger hemma och i går beställde jag en omgång till. Men jag vet inte riktigt vad jag ska sy... Förhoppningsvis nått nytt till soffan i vardagsrummet.

I söndags var det val och då jobbade jag på kvällen. Det är kul att jobba vid såna tillfällen när det händer mycket och centralredaktionen kokar. Men oj, vad trött jag var dagen efter! Kom hem strax efter 02, och jag har fortfarande inte återhämtat mig. Hur orkade jag jobba som nattchef i fem år..? [19 september]

k o m m e n t e r a

HÖSTEN ÄR HÄR
Jag har sytt färdigt ett täcke till en nyfödd liten flicka i min närhet. Jag hade en hel bunt med skära/rosa tyger liggande, och det var så roligt att verkligen få frossa i nåt riktigt flickigt!

Det börjar bli kallt. Känner att jag inte är van vid det efter denna varma och torra sommar. Det är trist att frysa.

Tar tillbaka det jag skrev om pilatesen. Torsdagens pass var mördande! Det kändes som en traktor hade kört fram och tillbaka över magen.

Var duktig förra veckan och styrketränade två gånger. Nu ska vi bara se om jag orkar hålla i det...

Fem år sedan de två flygplanen flög in i World Trade Center, tre år sen Anna Lindh mördades. Tunga minnen är knutna till den 11 september.

Såg två bra filmer i helgen: Capote och Flight 93. Bägge var bra, under den senare grät jag en del.

I helgen åker vi till Stockholm, maken och jag. Vi ska vara kulturella och gå på Dramaten och se John Gabriel Borkman av Henrik Ibsen. Det ska bli jättekul! På söndag räknar jag med att vi hinner med Kaffe Fassett-utställningen på Waldemarsudde. [11 september]

k o m m e n t e r a

DITT OCH DATT
Vita huset börjar igen 15 september! Äntligen tillbaka i SVT (istf SVT24). Men 22.30...varför vill de till varje pris begrava världens bästa tv-serie?

Clinique har lite otippat seglat upp som ny favorit när det gäller hudkräm. Är nu inne på andra omgången av dagkrämen Superdefense, och är helnöjd med nya nattkrämen Repairwear. Tycker man att Estée Lauders krämer är dyra kan man ofta kolla vad Clinique har. Clinique ägs av Estée Lauder...

Har som sagt börjat träna igen. Men det är ny instruktör på pilates och tyvärr en mycket sämre. Bu. Hu. Ska ge henne en chans till på torsdag.
Ställde mig på vågen med viss bävan i morse, men 56,6 får godkänt. Fast helst vill jag väga 55,0. Eller 53.

Såg ni Rome? Jag tycker det var en jättebra serie! Omgång två har tyvärr ännu inte börjat spelas in, det blir först i mars nästa år.

Försökte berätta för Märta att jag också varit 13 år och att jag vet hur det känns. Hon svarade då med illa dolt förakt:
– Men mamma, det var ju på stenåldern! Det är annorlunda nu!
Tack. [6 september]

k o m m e n t e r a

OM VÅDAN AV ATT KÖPA NY BIL
(publicerad i Östersunds-Posten 31 augusti)
Det är en av skidsäsongens sista dagar vårvintern 2006. Trots att vädret är blaskigt med regn i luften, bestämmer sig familjen Gustafsson (av vilken artikelförfattaren utgör en fjärdedel) att åka från hemmet i Torvalla till skidbackarna i Bydalen.
Liftkort har de redan, men det främsta argumentet för att ge sig iväg i bilen är just bilen. Den är nämligen helt ny! Fabriksny! Den är inte begagnad, det är årets modell och den så kallade nybilsdoften är påtaglig. Faktum är att det är nästan det första som vänner, kolleger, grannar och släktingar kommenterar när de får höra att den nya bilen är alldeles tok-ny: ”Jaha, då luktar den väl så där nytt då, inuti?!”
Doften är rent förförisk. Det kanske inte kommer att bli en heldag i skidbackarna, men vad gör det, det blir ju åtminstone en bilutflykt! Med den nya bilen! Låt oss åka iväg med en gång!

Inte otippat blir det bara några få skidåk. I Bydalen öser regnet ned, och efter att ha masat sig fram i slasket tre–fyra gånger bestämmer sig familjen för att åka hem.
På väg till Bydalen var det pappan som körde, men på vägen hem är det mamman. Det måste ju vara rättvist. För det är ju så roligt att köra den nya bilen! Den går tyst och lätt, den har farthållare, det är en kombi med gott om utrymme och... Plötsligt en bit från Ytterån måste mamman bromsa in. En polis står framme vid vägkanten och vinkar in bilen. Kollar de efter rattfyllon? tänker mamman.
Men nej. Hon har fastnat i en fartkontroll. Med den nya bilen!
Hon öppnar fönstret och försöker samla sig.
– Det är så här, säger polisen ganska bestämt, att det här, det är ett radarinstrument som vi använder för att kontrollera hur fort bilisterna kör.

Här blundar mamman en mikrosekund och minns smärtsamt tydligt de båda reportage hon skrev i ÖP på 80-talet om just det hon nu själv blivit utsatt för. Ena gången stod hon och intervjuade poliser på Stuguvägen vid krematoriet, andra gången på Frösön vid 50-sträckan i Mjälle.
– Och det här är ju en 90-väg, fortsätter polisen och ser mamman stint i ögonen, men enligt vår mätning körde du 101 kilometer i timmen.
Paus.
– Är det ny bil, förresten?
Jaha. Mamman sväljer. Vad händer nu? Ryker körkortet?
– Får vi se på körkortet, ber polisen.
Javisst får ni det, skulle mamman vilja säga, men det går inte, för körkortet ligger i plånboken i handväskan och den är hemma. För mamman hade liksom inte tänkt sig att hon skulle köra den nya bilen i dag, det skulle bara pappan göra.
Hon anar att det är en förklaring som polisen inte kommer att godta. För om hon inte hade med sig körkortet, varför körde hon då...?
Tyvärr, tyvärr visar det sig att pappan inte heller har körkortet med sig.
Rodnaden hettar i mammans kinder. Polisen ser lite bekymrad ut och undrar retoriskt vilken nytta körkortet gör hemma. Mamman andas in för att svara men – nej, det finns verkligen ingenting att säga.
– Du får följa med bort till bilen då, säger polisen, och nickar bort mot piketbilen en bit bort.
Då tvingas mamman säga, så värdigt hon bara kan:
– Jag ska bara ta på mig byxorna först.

Tyvärr öppnar sig inte jorden och sväljer mamman, hon tvingas i stället öppna dörren och kliva ut i bara strumpbyxorna. Alla skidbyxorna blev så blöta i Bydalen att hela familjen har lagt dem i bagageutrymmet. Man vill ju inte blöta ned de nya sätena i den nya bilen.
Mammans strumpbyxor är av en lite tjockare modell men är samtidigt så pass noppiga och genomskinliga efter många tvättar att hon helst bara vill dö.
Polismannen är professionell och vänder sig bara bort, medan hans två kolleger har väldigt svårt att hålla sig för skratt när mamman öppnar bakluckan och klär på sig.
– Jaha, det är ny bil? konstaterar de, och mamman ler ansträngt och säger att ja, den är alldeles ny. Jätteny.

I piketbilen ska en blankett fyllas i (mamman måste betala 1 000 kronor i böter men behåller körkortet och slipper åka in i kurran). Det görs av en betydligt yngre polis, medan han som stoppat mamman går ut för att fånga nya fula fiskar.
Mamman rabblar personnummer (det
visar sig att det här utspelar sig dagen före hennes födelsedag) och adress, polisen skriver och frågar.
Mamman skruvar på sig. Det börjar lukta surt från skidbyxorna.
– Är den alldeles ny, bilen? frågar polisen och tittar upp från blanketten.
Ja. Jo. Kan det vara en förmildrande omständighet? Nähä.
Och körkortet har hon inte med sig.
Legitimation? Nej, inte det heller. Polismannen kliar sig i huvudet och ropar in sin äldre kollega.
Hur styrker man identiteten?
Kollegan, som var den som viftade in mamman, kommer tillbaka, rynkar ögonbrynen och tittar mamman djupt i ögonen. Mamman rodnar så att det ångar om kinderna.
– Trovärdig, sammanfattar han kort.

Resten av färden hem sitter mamman på passagerarplatsen fram. Skidbyxorna har hon på sig och hon skäms.
Men ändå. Trovärdig. En polis har sagt att hon är trovärdig! Det måste väl ändå vara bra?

Fotnot: Alla eventuella likheter med verkligheten är avsiktliga. Alla personer i texten finns på riktigt. [För att se den underbara illustrationen till denna krönika, klicka här.]

k o m m e n t e r a