AJ.
I onsdags började jag få ont i halsen. På torsdagen blev det värre och
till slut var jag tvungen att gå hem från jobbet eftersom jag fick
feber och kände mig riktigt eländig. I dag är det måndag, jag har inte
jobbat och halsen gör fortfarande ont som fan.
Jag vill inte!!! [30 oktober]
<ironi>NEJ,
SE DET SNÖAR, NEJ,
SE DET SNÖAR,
DET VAR VÄL ROLIGT, HURRA!</ironi>
Östersund är en stad som håller på att försvinna
under ett snötäcke som
blir tjockare för varje minut. Det snöar groteskt mycket. Kan
inte minnas att jag varit med om att det varit så här nån
gång i oktober.
Snön som kom förra helgen har inte ens hunnit smälta bort.
Nu börjar det komma kraftiga vindar också...
Jag
har skrivit om vår fina pil som står i ena hörnet av trädgården
och som på sommaren bildar ett fantastiskt lövtak. Vi har byggt ett trädäck
under som det är ljuvligt att sitta på. Så här såg det ut i juli, och
så här ser det ut i dag...
Den jättetunga snön som kom för precis en vecka sedan knäckte många
träd här i stan. Snön var tung, de flesta lövträd hade inte tappat särskilt
många blad och träden var mjuka eftersom de inte hade frusit. Tunnare
stammar böjde sig som märlor.
Och vår fina pil, som känns som en familjemedlem, orkade inte bära
all tyngd. Flera grenar, främst de i toppen, har gått av. Det är så
man vill gråta! Jag hoppas verkligen att den tar sig i sommar, att den
klarar vintern. Tack och lov har inga större grenar gått av (peppar,
peppar, ta i trä). På vissa ställen har pilarna praktiskt tgit gått
mitt itu!
Och Märta och Lars sitter på en buss full med tävlingsdansare som ska till Åmål för att tävla i discodans i morgon. Jisses.
För andra gången på kort tid är jag hemma med ond hals och feber. Vad är det här? [27 oktober]
k
o m m e n t e r aSÅ HÄR BLEV DET
Är det inte ganska stiligt? Till dessa dräkter hör även ett smalt rosa band som man ska ha runt huvudet, och till gulddräkten ett brett rosa band som ska vara runt ena vaden.
Eftersom jag är så stolt över mig själv vill jag gärna framhålla att jag visserligen använt mönster till dessa dräkter, men bara som grund - benlängder, topplängder och axelband är alla anpassade. Samma med passformen.
I sidan på guldshortsen sitter ett blixtlås, och i ryggen på guldtoppen likaså. Och jag som nästan har fobi för blixtlås! [25 oktober]
ATT
SY EN TÄVLINGSDRÄKT
- EN HISTORIA I ETT OÄNDLIGT ANTAL DELAR
Så här mejlade jag tidigare i dag:
”Har sytt som en galärslav i helgen (fast galärslavarna
rodde väl mest?). Det visar sig att för varje moment man gör
uppstår nya frågeställningar. T ex så är
byxorna så lågt skurna att jag vek ned infodringen så lite
som möjligt, vilket fick till följd att blixtlåset inte
går ända upp, så då måste jag hitta på en
liten tamp med tryckknapp för att det inte skulle bli en glipa i
sidan.
Fast egentligen är det ju rätt kul att sy! I går
när
jag skulle somna låg jag och tänkte på allt jag faktiskt
har klarat av med dessa tävlingskläder, och då kände
jag mig rätt duktig.
Nu funderar jag på om ska jag tordas sy en julklänning åt
mig själv! På Tygcenter har de nämligen ett sånt
vansinnigt vackert rött sammetstyg med tungt fall, och det skulle
bli perfekt till en julklänning. Har letat efter en sån i
affärerna i flera år utan att hitta nån.
Men är det inte väldigt svårt att få till en snygg
fåll nedtill när man ska sy åt sig själv? ”
Sen kom jag hem i eftermiddag och fortsatte sy på överdelen av dressen (byxorna är TACK GODE GUD klara). Det började bra, men sen startade brydderierna. Hur ska det egentligen se ut fram? Vi var tvungna att bege oss till Märtas danspartner för att samråda. Det var i och för sig bra, men nu måste vi göra överdelen tajtare, och då måste vi skaffa blixtlås, och sen har det jämrans guldtyget SPRUCKIT på ett ställe men det syns väl inte om man inte är närmare än 15 centimeter men för mig som gärna vill att allt ska bli RÄTT och SOM DET SKA VARA är det inte roligt men fan i helvete att jag tänker sprätta upp och byta ut tyget där för guldtyget är inte sprättvänligt alls. Sytt stygn sitter!
Om jag inte blir klar med den satans dräkten i morgon kväll kommer jag att kasta ut symaskinen genom fönstret. [24 oktober]
JAG FINNS...
...men tiden räcker inte till för den här sidan. Och lusten försvinner också när jag har mycket att göra - lusten till att skriva här,
menar jag. Korta noteringar:
• Jag vill se Djävulen bär Prada som har premiär i kväll. Läste boken när den var ny och är mycket nyfiken på hur Meryl Streep gestaltar Anna Wintour (som
ju hela boken bygger på).
• Det har toksnöat här sen natten mot i går. Hur trist som helst. Decimeterhögt med slask överallt.
• Jag har sytt färdigt den första av Märtas två nya dräkter till tävlingsdiscon. Den första i svart och chockrosa som hon ska ha när hon dansar singel. Ett stretchtyg med glatt yta som var ett helvete att hålla på med!
• Har börjat med dräkt nr 2 som ska vara till par. Guldlamé. Och en top som är figurnära - herre gud vilken ångest jag haft för att sy detta! Framstycke, sidvåder fram, bakstycke, sidvåder bak. Men trots att jag kände mig grinfärdig lyckades jag i går få ihop det hela. Det är inte klart än, men jag känner mig hoppfull! Bör jag byta yrke...? Kanske inte ändå.
• Sedan en tid tillbaka ingår jag som fast medlem i Radio Jämtlands fredagspanel. Strax efter halv nio på fredagsmorgnarna orerar jag tillsammans med två andra om allt mellan himmel och jord. Mycket tramsigt men jättekul! Här kan ni höra hur det låter: Klicka på ljudlänken panelen.
• Två veckor på raken nu har vi missat Lost. Trist! Men Top Model med Tyra sätter vi varje gång. [20 oktober]
MEN MAMMA, LÄGG AV ! Publicerad i ÖP 17 oktober)
Vi har en 13-åring i familjen. En dotter.
Ni som är i samma situation vet att det kan vara ganska prövande, för att inte säga enerverande, att ha en 13-åring i huset. Man vet liksom aldrig vad man har att vänta sig:
- Hej, hur är det i dag?
- Men mamma lägg av!! Sluta!
Eller:
- Har du sett att jag lagt din tröja på stolen?
- ...
- Har du sett att jag lagt din tröja på stolen? (aningen starkare)
- DU BEHÖVER INTE SKRIKA!!!
Eller:
- Nu är det tredje gången jag säger åt dig att stänga av datorn.
- MEN MAMMA TA´RE LUUUUGNT!!!
Men det värsta är att jag själv en gång var en 13-årig dotter som hade en (tyckte jag) skitjobbig mamma. Jag borde alltså vara lite mer överseende, men klarar sällan av att vara tålmodig.
En gång försökte jag för övrigt förklara för min dotter just detta faktum, att jag faktiskt varit 13 och visste en del om hur det var.
- MEN MAMMA DET VAR JU PÅ STENÅLDERN!! vrålade min dotter till svar och där dog den diskussionen.
Ibland svindlar det när jag hör mig själv i dag säga allt det som min mamma sa till mig, och när jag hör min dotter svara allt det som jag själv levererade redan 1976. Vem är jag och vem är hon och vilket år är det egentligen?
Det mest utmärkande draget i min 13-åringspersonlighet visar det sig att jag bevarat helt intakt. Jag tycker nämligen hela tiden att det är jag som har rätt, fastän jag nu så att säga bytt sida.
Min dotter har ärvt samma gen, samt det där fina karaktärsdraget att alltid vilja få sista ordet.
Hörde jag någon säga "hett temperament"?
Ibland vill jag skrika åt min dotter att fattar hon inte vilken toppenmorsa jag i själva verket är? Vi tittade kanske inte på Desperate housewives, men vi hade Arvingarna! Jag är faktiskt en modern mamma som har koll på musik, mode, internet, smink, film och en massa annat. Hade jag varit min dotter hade jag fan alltid velat gå på stan med mig!
Kanske är det där tankefelet uppstår.
Jag är ju vid närmare eftertanke inte mest av allt den där 13-åringen som visste bäst och mest längre. Jag är mamman. 13-åriga döttrar har i årtusenden opponerat sig mot sina mammor, varför skulle inte min egen dotter göra det trots att jag har bättre koll på populärkultur och kosmetika än min mamma hade?
Nu ska jag gå och ge min dotter en kram, få en knuff och en fnysning tillbaka och sedan klippa ut den här krönikan och sätta upp den på kylskåpet.
För min egen skull.
SENKOMMEN ANALYS
Jag hade tänkt säga och skriva så mycket om Maria
Borelius men här tog
verkligheten ett så fast grepp om dikten att jag hade fullt sjå med
att hänga med.
Dock vill jag ändå berätta att när jag födde vårt första barn, Märta, i juli 1993, så var Borelius hetare än nånsin tack vare boken Sedan du fött. Ja, Maria, du var så välvilligt inställd och ville verkligen gjuta mod i oss stackare som inte var födda i Djursholm, men det jag känner så här efteråt är att herre gud, vad lätt det måste vara att sitta och dela ut pekpinnar när man har svarta barnflickor och svarta hembiträden!! Helt plötsligt frigörs ju eoner av tid som man kan ägna åt annat. För oss andra stackare är det som vanligt grottekvarnen som gäller.
Men hej och hå. Nu hoppas vi på att moderathoppan Cecilia Stegö får avgå! [ 15 oktober]
FÖR MYCKET ATT GÖRA
Jag skulle behöva putsa fönster, byta gardiner, rensa ut garderober, sy färdigt Märtas tävlingsdräkt, öva körsång, läsa recensionsböcker och en massa, massa annat. Men 40 timmar varje vecka försvinnner på jobbet, timmar som jag skulle behöva för att hinna med allt det där
andra.
Håhåjaja.
I går föll den sista bastionen hemma – barnen har numera tv på sina rum. Vi höll emot i det längsta, men...
Märta och hennes kompisar drar runt mellan varandra för att titta på film, och då är det liksom ett oavvisligt krav att det kan ske ostört (dvs utan att lillebror eller pinsamma mamma och pappa råkar gå förbi). Och det känns så trist att inte kunna erbjuda den möjligheten hemma hos oss.
Simon och hans kompisar spelar mycket tv-spel, och den aktiviteten passar egentligen bättre på hans rum än ute i allrummet.
Det finns dock ett villkor: Smygtittande på tv efter att man sagt god natt innebär att tv:n plockas ut ögona böj!
Vita huset och Lost är tillbaka och på måndag kommer Cityaktuen. Ordningen är återställd. Åsså har vi köpt Rome-boxen!
På fredag är det ett år sen jag första gången skrev om att mamma tacklat av och att jag var orolig för henne. Sen rullade det på i snabb takt. Jag tänker ganska mycket på den hösten nu, och känner det som att allt som hände då fortfarande händer, fast i en annan, parallell värld. Jag tänker liksom: nu händer det, då läggs hon in, nu känner hon så, nu pratar jag med doktorn osv.
Konstigt. Det är som att jag måste gå igenom det igen fast ändå inte.
[10 oktober]
ÅRETS DAGSTIDNING!
ÖP har utsetts till Årets Dagtidning! TJOHO! [5 oktober]
SY-ÅNGEST
Jag har lovat Märta att jag ska sy nya kläder till dansen. I helgen var vi i Eskilstuna på tävling och blev inspirerade båda två, men nu när jag är hemma igen känner jag mig inte alls lika säker på att jag kan sy nåt som går att använda...
Köpte på mig lite mönster i förrgår och ett krossad-sammet-tyg med stretch som jag tänkte använda som övningstyg. Tyvärr visade det sig vara ganska svårt att sy i, i alla fall när man ska göra smala fållar... Misströst, misströst!
I dag ska vi åka på stan för att kika på tyg som ska användas i "skarpt läge", men... jag är redan nervös.
Jag som syr så mycket har noll självförtroende när det gäller att sy kläder! Men övning ger färdighet, heter det ju. *gaaaaaaaaaaaahhh*
En lista jag hittade hos Anna och Agata:
Hemma hos mig: Vi bor i ett gult Älvsbyhus byggt 1986. Cirka 150 kvadratmeter stort fördelat på två våningar.
Jag beskriver min stil som: Har ingen speciell stil, men vill att det ska vara hyfsat modernt och "medvetet", dvs inte bara ett enda "det blev så".
Gäster brukar oftast säga: ”Vad härligt med så stort kök!”
Jag samlar på: Hm. Tidigare samlade jag inredningstidningar men inte nu längre. Jag har dock kvar några årgångar med Sköna hem och Elle interiör som står i tidskriftssamlare i klädkammaren, men jag har aldrig tittat i dem sedan jag ställde undan dem. För säkert 6-7 år sen!
Tyg samlar jag förstås på.
I mitt hem hittar du inte: Skinnmöbler. *brr*
Jag skulle gärna ha: Ett eget syrum. Hemmabio-rum. Mycket större tvättstuga med plats för klädvård. Mycket större klädkammare/förråd. Större garage. Fler garderober.
Gammalt eller nytt: Nytt. Men gärna en och annan gammal grej för att blanda lite.
Favoritsaken hemma är: Symaskinen ligger bra till.
Jag skulle gärna byta ut: Badkaret mot elegant duschvrå. Takfönstret mot takkupa. [4 oktober]