1.
När flyttade du senast?
Augusti 1998. Vi lämnade vårt radhus och flyttade 300 meter
sydväst till huset vi bor i nu.
2. Hur många gånger har du flyttat?
Om man räknar med flyttar under studietiden blir det tio gånger.
3. Vad tycker du är det värsta med att flytta?
Allt kånkande på tunga grejer, men även när man ska
packa upp på nya stället och allt bara känns som ett enda
kaos.
4. Det bästa?
Att man förhoppningsvis får det bättre (gärna större...) än
på gamla stället.
5. Vill du flytta nu och i så fall, vart?
Jag har alltid en diffus dröm om att flytta till ett arkitektritat
hus som uppfyller alla våra önskemål. Det får gärna
ligga på ett ställe utanför stan med vid utsikt över
både
land och vatten. [31 janauri]
PRIDE & PREJUDICE
I går var jag och Märta på bio och såg den senaste
filmatiseringen av Jane
Austens Pride
& prejudice, Stolthet och fördom (den har actually bara
filmats två gånger men gjorts för tv betydligt fler). 
Tyvärr
var det svårt att inte jämföra med BBC:s
version från 1995, för att inte säga omöjligt. Förmodligen skulle
man behöva se den nya filmen tio-tolv gånger för att riktigt kunna
känna in den... Just nu betraktar jag liksom BBC-serien som "den riktiga"
versionen av PP. Men fatum är att den nya filmen visar en mer realistisk
bild av England och de människor som Jane Austen skrev om än tv-serien.
Det är lite skitigare, lite torftigare, färre blanka sidentyger och
mer leriga kjortelfållar. Framför allt gillar jag hur huset
som Lizzie och hennes familj bor i ser ut.
Men, let's face it, sedan Colin
Firth gjorde den definitiva tolkningen
av Mr Darcy spelar det ingen roll hur bra Matthew
McFadyen är, han
har ändå ingen chans. Han blir bara blek. Keira Knightley är lättare
att acceptera, fast...tja, ändå inte. Jennifer
Ehle är ju så perfekt
som Lizzie!
Men vad tyckte då Märta, tolv och ett halvt år? "Den var bra". Alla
försök från min sida att få henne att förklara varför misslyckades,
tyvärr. [30 januari]
TVÅ ROLIGA LISTOR
Öppna iTunes eller liknande
program. Gå till låtbiblioteket och svara, hur pinsamt det än
må vara. (klart jag hänger på, Anna!)
Hur många låtar? 1273
Sortera låt efter titel:
Första låten: 19 med Paul Hardcastle
Sista låten: Öppna upp ditt fönster
med Lisa Ekdahl
Sortera
efter tid:
Kortaste låt: Recitative, He that dwelleth in heaven
shall laugh ur Händels Messias, 0.12
Längsta låten: Schicksalslied Op. 54 av
Johannes Brahms, 14.52
Sortera efter album:
Första album: 7 lyckliga elefanter med Dag Vag
Sista album: Yesyears med Yes (men här vill jag
bara säga att
jag har hur många låtar som helst där jag inte skrivit
in vilket album låten ligger på)
Sortera efter artist:
Första låten: Donna med 10 CC
Sista låten: Love me med Yvonne Elliman
De fem
mest spelade låtarna: Boadicea, The First of Autumn,
Pax Deorum, Afer Ventus och Cursum Perficio, samtliga med Enya
Första låten som kommer upp på shuffle: Sweet
and lovely med Bryan Ferry
Sök och räkna antalet låtar
"sex": 6 spår
"love": 68 spår
"death": 3 spår
"you": 112 spår
"chewbacca": 0 spår
Den här kommer från Annica:
Four jobs you have had in your life:
1. Au pair
2. Städare
3. Kopieringsassistent
4. Journalist (har jag fortfarande)
Four movies you could watch over and over:
1. Elizabeth
2. Notting hill
3. A beautiful mind
4. Alien
Four places you have lived:
1. Storfinnforsen
2. London
3. Göteborg
4. Malmö
Four TV shows you love to watch:
1. Vita huset
2. Top model (originalet med Tyra Banks)
3. Cityakuten
4. Kommissarie Lynley
Four places you have been on vacation:
1. Cypern
2. Kalifornien, USA
3. Marbella, Spanien
4. Bulgarien
Four websites you visit daily:
1. Östersunds-Posten
2. Aftonbladet
3. The Guardian
4. Fountain
Four of your favorite foods:
1. Ugnsbakade rotsaker
2. Fläskfilé
3. Crème caramel/brylépudding
4. Hemmagjord hummus
Four places you would rather be right now:
1. I soffan med en riktigt bra bok
2. London
3. New York
4. Pigg och stark i en solig slalombacke
Four bloggers you are tagging:
1.Lipgloss
bitch
2. Johanna
3. Anna
S
4. Annica
I dag har hela familjen utom jag åkt till Bydalen för att åka skidor. Men inte jag. Varför? Fick mens tidigt i morse och känner mig som om jag vore överkörd av en ångvält. Go figure. [28 januari]
MEN LIVET FORTSÄTTER!
I dag har jag känt mig mycket, mycket bättre. Inte alls vemodig
utan glad, riktigt glad. Det verkar som att efter varje sån här "sorgvärk" så flyter
jag upp till ytan med ett rejält plopp, och det är ju skönt.
Särskilt
som jag i början av veckan kände mig färdig för
heltidssjukskrivning...
Fortsatte att rensa ut skräp här hemma för att få plats
med gamla papper och foton från mamma. Bland annat visade det sig att
jag kunde tömma nästan fyra byrålådor med dukar som jag inte använt på
typ 15 år. Men jag har fortfarande två flyttlådor i garaget som inte
är uppackade...
Efter att ha funderat ganska länge på om Body Shops Body Butter är nåt för mig, slog jag härom dagen till på mango-varianten för torr hud. Vilken underbar produkt! Härligt krämig konsistens utan att att det blir för tjockt eller kladdigt. Man känner sig underbart mjuk och skön. Och doften! Det är nästan så att jag börjar nafsa på mig själv. [26 januari]
1.
Skulle du gå till den nya lågpristandvården
(finns f.n. endast i Stockholm, City Dental) om den fanns i din närhet?
Tror inte det. Jag har haft samma tandläkare på folktandvården här i
säkert 20 år, bättre kan det inte bli.
2. Borde tandvården ingå i den allmänna sjukförsäkringen?
Ja. Tänder är numera en klassfråga, inte kul.
3. Vore det bättre om barnbidraget behovsprövades
precis som bostadsbidraget?
Nej. Gör inte skillnad på barnen.
4. Tycker du att klassklyftorna ökat i samhället?
Tycker? De har ju det, det är ingen åsikt.
5. Vad skulle du tycka om trängselskatt/biltullar infördes
i din stad/ort?
Lite overkill i Östersund.
DEN STORA TOMHETEN
I dag var jag till mammas lägenhet för att se hur den ser ut när alla möbler
är borta. Den såg tom ut, kan jag meddela.
Och ändå var den inte det. Den var proppfull med minnen.
Det
var en bedövande vacker januarieftermiddag och solen höll just på att
gå ned. Himlen var ljus och klar men skymningen började falla. I fjärran
glimmande ett flygplan på väg upp, bort...men jag var kvar.
Jag gick in
i alla rum och såg alla möbler som inte stod där, alla människor som
inte var där. På tv:n som inte längre fanns kvar visades inte längre Follyfoot, Arvingarna eller Herrskap
och tjänstefolk.
I det som inte längre är mitt rum och där jag inte längre sitter beredd
med fingret på pauseknappen eftersom Poporama slutat
sändas och min bandspelare blev till skrot för 27 år sen, kände jag mig
som 10, 12, 14, 16, 19 och 42 år samtidigt. På dörrhandtaget sitter fortfarande
de gula bokstäver som jag klippte ut i självhäftande plast:
ROXY (mina idoler var Roxy
Music). Och i köket satt fortfarande den hängare med tre knoppar
som jag gjorde på träslöjden i trean eller fyran, och som mamma hängde
kökshanddukar på.
I bilen på väg hem slog mig tanken: Jag är snart 43 år och har inget
hem längre.
I kväll börjar äntligen Lost igen. Och säsong 6 av Vita huset går på "riktiga" SVT, inte SVT24. Men vi har redan sett hela serien eftersom vi köpte boxen. Och så meddelar USA att efter säsong 7 blir det inget mer! Bu. Hu.
Jag har hittat en fantastisk sajt för alla som är det minsta
intresserade av smink och hudvård: Paula
Begoun - The Cosmetics Cop. Rusa genast dit. Konstigt att få bekräftat
av en kvinna som ser ut som om hon varit modell för Estée
Lauder det
personalen på Apoteket alltid försökt övertyga oss om: Det finns ingen
kräm som kan ta bort rynkor.
På tal om Estée Lauder, så här sammanfattar Paula deras skincare:
It only takes a cursory look at the stable of Estee Lauder products, from the line itself to its protégés, to notice that there is an overwhelming number of antiwrinkle products (over 300 in all). But the question to ask is this: If just 10 of its products could live up to their claims to get rid of wrinkles, why would you need an additional 290 products claiming to do the same thing? The Estee Lauder lineup boasts some wonderful moisturizers, but also some absurd prices for products that can't live up to their more glorious claims.
Häpp! Jag har bytheway redan beställt två av hennes böcker. [25 januari]
STÖK&BÖK
I
helgen var det meningen att vi skulle ha åkt till Bydalen (fjällen)
med kören, men vädret gjorde att vi fick ställa in.
Vi hade dock redan bestämt att barnen skulle inhysas hos mor-
och farföräldrar, så Lars
och jag blev barnfria. Riktigt trevligt!
I
dag har vi hämtat det sista från mammas lägenhet, en sekretär, några
småbord, några tavlor, min brorsas gamla frimärkssamlingar (!) och
en massa inramade fotografier. På tisdag kommer en auktionsfirma och
hämtar det som är kvar, dvs 
nästan alla möbler och en hel del glas
och porslin, lite tavlor (det här är min pappa tecknad av Hans
Norman 1947) och annat.
När vi kom hem tog vi ut vår gamla vita trista Ikea-sekretär och satte
in den som stått hos mamma, och som en gång i tiden köptes när min
farfar blivit änkling och sålt gården och flyttat
in till stan.
Det här innebar förstås att vi måste tömma Ikea-möblen,
och då måste vi slänga en massa bjäfs som bara legat och tagit plats,
och var ska man lägga alla foton och kuvert med papper och bröllopskort
och gipstavlor som man gjorde på lågstadiet och halsband och frimärkssamlingar
och gamla femkronor från Danmark och betygsavskrifter och diabilder
från semestern i Härnösand 1966?
Vi blev tvungna att rensa våra plåtbyråer som står i vårt
kontor/musikrum, och visst gick en del grejer ned, men...
Är problemet att vårt hus är för litet eller kan det
vara så att vi har för mycket stuff?! *aaarrrgh* [22 januari]
k
o m m e n t e r a
DIVERSE
Nu
börjar Svennis ha gjort så många dumheter att till och med jag tycker att kritikerna har rätt. Hur girig får
man bli?
Nej,
Commander-in-chief med Geena Davies är inte tillräckligt bra för att jag ska fortsätta följa
serien.
Jag har svårt att förstå varför Elizabeth Ardens Eight hour cream är så berömd. Så himla märkvärdig är den inte. Nariga läppar blir bättre med t ex Repair som man kan köpa på Apoteket.
Man mår alltid bättre efter att ha tränat, hur oändligt jobbigt det än kan te sig innan.
11-årskalas på bowlinghallen, tänk vad skönt när det är över! [18 januari]
MAMMA...
Sorgen har många ansikten. Nu har jag passerat den där förnuftiga fasen,
den när man säger att "det var ju tur ändå att det gick snabbt på slutet
så att hon slapp bli liggande". Det är slut på den där lättnaden jag
kände så oerhört påtagligt efter begravningen.
Nej, nu är jag ledsen och ibland oresonlig. Varför skulle hon dö nu?
Varför är det aldrig hon nu när det ringer? Varför kunde hon inte
få leva tills hon var 92?
Frågor som naturligtvis saknar svar, det vet jag. Men mitt hjärta
vägrar förstå.
I går när jag skulle sova övermannades jag av en gråt som var så
häftig att jag var tvungen att kliva upp igen. Om och om igen såg
jag hur hon satt i soffan i sitt vardagsrum på torsdagskvällen, den
torsdag hon skrevs ut från sjukhuset.
– Tänk ändå, nu är jag här! sa hon och såg glad ut.
Vi tittade på Aktuellts 18-sändning, och efter en minut gick jag ifrån
för att bädda rent i mammas säng. När jag kom tillbaka efter bara
en liten stund hade mamma lagt sig ned i soffan – hon orkade inte
sitta.
Och på fredag, en av de värsta dagarna i mitt liv, åkte vi ned på
sjukhuset igen.
Tidigt på söndag morgon dog hon.
Och här sitter jag och känner mig ...lämnad. Och undrar
– hur kunde mammas läkare, dagen innan hon skrevs ut, säga att mamma
nog hade "månader kvar", men att "hon är nog inte kvar till sommaren"
?
Ja, jag vet att det är väldigt svårt att förutspå utgången, jag säger
det mest för att visa hur fort det gick på slutet.
Inte undra på att jag sitter här och sväljer och sväljer.
När
jag och min brorsa gick igenom alla gamla papper hittade vi en
påse med gamla fotografier från vår pappas barndomshem. Bland annat den
här bilden (klicka på bilden så öppnas den i större format) som är tagen
i USA i vad man kan förmoda är början av 1900-talet.
Fotografen hette Suph Hikell och hade ateljé i Beresford, South Dakota.
Men vilka är människorna på bilden? Jag har inte en aning! Och ingen
finns det kvar att fråga längre, pappa, hans systrar och alla deras äkta
hälfter är borta.
Om någon skickar hem ett så här fint fotografi så borde det ju vara
till någon som tillhör familjen, alltså borde jag vara släkt med någon
av dem på kortet. Men hur?
Jag tycker det är en så fascinerande bild! Titta på de unga kvinnornas
ansikten: De ser samtliga så levande ut. Oftast när man tittar
på gamla foton brukar det kännas som att människor förr såg helt annorlunda
ut mot för idag, men på det här fotografiet ser kvinnorna ut som om de
fanns nu och bara hade klätt ut sig!
Måste ta kontakt med några av kusinerna och höra om de vet nåt... [17
januari]
1.
Vilken sport tycker du mest om att se på (antingen
på plats eller på TV)?
Tittar så sällan på sport nuförtiden. Men det får bli tennis och fotboll
(EM och VM).
2. Vilken sport tycker du är roligast att själv utföra?
Skidor utför.
3. Vilken/a idrottare är/var bästa ambassadör/er för
Sverige?
Ingemar Stenmark, Björn Borg, Carolina Klüft, Pernilla Wiberg, Anja Pärson...är
de som först ploppar upp.
4. Varför?
För att de var/är så outstanding i sina idrotter och har sån karisma.
5. Vilken sport finner du mest tråkig?
Allt som har med motor att göra.
LA NILSSON GICK SLUTLIGEN AV
SCENEN
Överallt läser man att vi i Sverige inte kunde förstå hur stor Birgit
Nilsson faktiskt var ute i världen. Och det kan nog stämma. Kan någon
fatta?
Hon hade rekord i antal inropningar (72), hon fick
en ring av ståplatspubliken i Wien och ansåg sig därmed förlovad med
den, hon blev som den första kvinnan hedersmedlem i Wiens filharmoniker osv.
Tidningar världen över skriver nu de mest fantastiska hyllningsartiklar
(läs till exempel New York Times Birgit
Nilsson, Soprano Legend Who Tamed Wagner)
...ja, det är inte utan att man ryser över hela kroppen. Och överallt
nämns hennes fantastiska sinne för humor: Ms.
Nilsson was known for her one-liner humor. The secret to singing Isolde,
she said, was "comfortable
shoes."
På fredag klockan 20 sänder SVT2
Världens
bästa Nilsson i repris. Missa inte det! Vi såg det förra året
och har bittert ångrat att vi inte spelade in det, men lita på att vi
ska göra det den här gången. Jag kan även rekommendera hennes självbiografi, La
Nilsson, som kom 1998. [12 januari]
EN ANNAN DAG
Både i går och i dag har jag bokstavligt talat släpat mig upp ur sängen. Det känns som ett under att jag tog mig iväg till jobbet. Kan någon
skicka en medalj?
Ännu en presidentserie har börjat på tv, Commander in chief med Geena Davies. Den känns väl...sådär. Producenterna för Vita huset behöver inte ligga sömnlösa. Det är kanske lite för tidigt att uttala sig alltför tvärsäkert när man bara sett två avsnitt, men... Vi satt hela tiden och jämförde med Vita huset och tyckte att allt var fel; möblerna i the Oval office, tjejen som blev pressekreterare, staben runt presidenten, och kanske värst av allt: Presidentens make. Vilken blekfis!
Jag fick ju Sarah Jessica Parkers Lovely i julklapp, och visst luktar den gott, men inte särskilt länge. I alla fall kan inte jag känna det. Hm. [11 januari]
TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT
Jag är trött som en tok i vanlig ordning. Sover för lite. Jag ligger och läser för länge och sen är det en massa tankar som väller runt, runt. Helst skulle jag vilja gå hem direkt efter jobbet och sova, men jag ska träna i stället. Det blev bara en gång förra veckan, fast jag bestämt att jag nu ska vara benhård på att gå två gånger. Bah!
I går var det träff med jurist för bouppteckning och i dag är mammas lägenhet med i Mäklarhusets annons på webben och i tidningarna. Jag har skickat tackkort till dem som skickade blommor. Så det rullar på. Vi ska även försöka sälja hennes gröna Nissan Micra från 1997 på Blocket men har inte riktigt hunnit än... I kväll ska vi till lägenheten för att ta bort lite jox inför visningar i veckan.
Jag saknar mamma.
Det är konstigt att inte kunna ringa henne och berätta när det är något som jag vet att hon skulle vilja veta. När det är något som jag vill dela med henne.
K
onstigt att någon som brydde sig om en i hela ens liv plötsligt är borta.
Konstigt att inte längre ha någon mamma, det är ju det mest självklara!
Just nu känns mycket ganska jobbigt, faktiskt. [10 januari]
1. Hade du en trevlig jul&nyårshelg?
Ja, den var jättefin.
2. Var du hemma eller hos släktingar, kanske rentav utomlands?
Vi var hemma oss oss, både jul och nyår. Men med besök!
3. Fick du någon mysig julklapp och isåfall, vad?
Jag gillar min nya tekanna Assam från Bodum stenhårt
4. Har avgett något nyårslöfte?
Ja. Träna mer, äta bättre, inget godis förrän julafton.
5. Står granen kvar?
Ja, men inte länge till.
JAG STÅR INTE UT!
Vi har precis sett det fjärde och sista avsnittet i årets omgång av Kommissarie
Lynley - snacka om att det slutade med jordens
mesta cliffhanger!
Jag rusade genast till datorn för att se om det fanns nyare avsnitt
att köpa, men tji fick jag. Att döma av seriens hemsida hos BBC har
inga nyare visats, och inte ett ord står det om när (eller ens om!)
nästa serie kommer. *aaaarrrrggh*
Om man bor i Östersund och är nyfiken på en
av de mest hypade sminkprodukterna på senare år, nämligen Nars
rouge Orgasm, vad
gör man då? Rouget säljs endast i en butik i Sverige,
och det verkar helt kört att köpa via nätbutiker på grund
av licens-bla-bla-bla. Jo, som en av de sista reggar man sig på eBay och
handlar det privat. Häpp!
På eBay kom jag dessutom över Jane
Fondas första workout-video från
1982. Den är ganska fascinerande - men det är lite svårt att fatta att
detta är videon som startade den enorma vågen av träningsvideor.
Nå, vad tycker jag då om Orgasm? Jodå. Den är lite mera ljust skär än mitt vanliga rouge (från Max Factor och hur gammalt som helst) och innehåller dessutom guldskimmer. Färgen sägs passa alla, men jag vet inte...? Jag har svårt att förstå hysterin kring produkten. Visst är den helt okej, men...vadå?
Jag är ingen storkonsument av foundation. Men ibland får
jag för mig att om jag bara hittade den perfekta flaskan för just
mig, då skulle jag använda det varje dag. Jag har tyvärr tvingats inse
att makeupartisten från (svenska) Dior som
sminkade mig i höstas, hon måste ha blivit lurad av ljuset på scenen,
för den Diorskin Fluide som hon sa att jag skulle köpa (och som jag förstås
köpte), den är för mörk för mig. Ohyggligt irriterande!
I
går begav jag mig till Kicks och
för att botanisera bland Clininques och
Estée
Lauders foundations. Tyvärr är inte Kicks i Östersund lika välsorterade
som, säg Saks
Fifth Avenue på Manhattan, så de varianter jag var mest nyfiken på
fanns förstås inte. Kom ändå ut med Futurist
Age-resisting make-up SPF 15 i ljusaste nyansen. Provade den i dag
och den kändes riktigt bra! Jag har torr hy, och let's be frank here,
det var inte i fjol som jag fyllde 23 år.
Gjorde nånting som jag nog inte gjort sen jag var 22: Jag köpte senaste numret av Vecko-Revyn. Ville kolla in vad det egentligen är Ebba von Sydow gör. Well, jag är glad att jag inte tillhör tidningens målgrupp. Nästan bara vimmelbilder och shoppingtips, en pliktskyldig artikel om anorexi men långt, långt bak så att man lätt kan missa den. Och precis när som helst kan det vara dags för Märta att börja köpa den. [5 januari]
GOD FORTSÄTTNING...
på det nya året. Hoppas det blir ett bra år. Det kan inte vara alltför svårt att överträffa 2005 som innehöll en hel del tråkiga
saker...
Nyårslöftena är de gamla vanliga om att äta bättre och träna
mer.
Nyårsafton firade vi hemma hos oss tillsammans med Lars syster och hela hennes familj. Mycket trevligt. Vi ordnade en Buzz-turnering och folk spelade som galningar hela helgen. Jättekul! Vad Buzz är? Ett tv-spel från Playstation för 1 till 4 spelare som är en frågetävling om pop/rockmusik. Spelet var en julklapp till hela familjen och blev genast en succé. Rekommenderas varmt!
Vi har tittat färdigt på sjätte säsongen av Vita huset. Har redan abstinens. Men jag lovar, Johanna: Inga fler spoilers!
Världens bästa Simon, vår egen Simpelimpa, fyller 11 år i dag. Otroligt vad fort tiden går! Jubilaren har fått det han önskade mest av allt: En mobiltelefon. Något säger mig att den mest använda funktionen inte blir själva ringandet utan spelen... [2 januari]