FETTISDAGEN
I dag åt jag årets första semla. Det var jag sannerligen värd!

Trots att jag sov kanske två timmar i natt och var så trött att jag hade öronsus och tunnelseende gick jag på pilatespasset. Och mådde mycket bättre efteråt, skönt. Jag gillar vår ledare, att man börjar känna igen de flesta som går dit, att man börjar kunna alla rörelser hyfsat... det är min stund. Min.

Nej, 24 Mbit lär vi aldrig få med Telias adsl. Vi bor för långt från stationen. Men 15 är ju ialla fall helt okej. Men då kan vi inte ha vår router inkopplad, och alltså inte vara uppkopplad två stycken samtidigt. Det kanske är ett i-landsproblem, men... Vi får ta tag i det i morgon.

Jag har också gjort jobbtestet. Regissör, mhm? "Du är ett kreativt kontrollfreak. [...] Helst av allt skulle du nog vilja vara Gud. [...] Att leda kreativt arbete är som klippt och skuret för dig.".

I morgon börjar mars. Det kan bara bli bättre. [28 februari]

k o m m e n t e r a

GULD OCH BRONS TILL JÄMTLAND OCH HÄRJEDALEN!
Herregud, vilket OS vi får uppleva! I går tog Anna Ottosson från Frösön brons och i dag tog Anna Carin Olofsson från Lillhärdal guld! Ibland är det helt underbart kul att jobba som webbredaktör trots att man får åka in en lördag och jobba lite extra. Så här blev det.

Märta och jag hade en fin dag på stan. Shoppade värsta coola jeansen på Bik Bok , nya skor, hudkräm, fem reaböcker och jättefin mysdress i aprikos på HM. [25 februari]

k o m m e n t e r a

SKULLE BARA TITTA...
Sprang in en kort sväng på Åhléns på lunchen för att kika lite hastigt på bokrean. Kom ut därifrån med sju (7) böcker! Det är knappt jag vet hur det gick till. För dessa sju böcker betalade jag inte ens 400 spänn – det kallar jag rea:

1) Tre svarta kjolar - allt du behöver för att överleva av Anna Johnson
Verkar vara en trevlig, lättsam bok med goda råd om allt från kläder, smink, arbete, sex, renovera möbler och sköta blommor.

2) Vardagsfeminism av Jennie Sjögren
Enkelt och lättfattligt om självklarheter som ändå kan vara så svåra att förklara. Hoppas hitta bra saker att säga när man möts av "men jag tycker att det har gått för långt i Sverige! Man får ju inte ens hålla upp en dörr längre!"

3 & 4) Flickan och skulden och En riktig våldtäktsman av Katarina Wennstam
Den första boken fick rejält med uppmärksamhet när den kom för fyra år sen. Tvåan kom två år senare men den hade jag faktiskt inte hört talas om. Bägge fanns till jättebra pris och jag kände att det här kunde jag inte gå förbi, även om jag redan nu blir trött bara jag tänker på hur förbannad jag kommer att bli när jag läser böckerna.

5) Porträtt av en mördare. Jack Uppskäraren – fallet avslutat av Patricia Cornwell
Tja, om man gör ett specialarbete på gymnasiet om Jack the Ripper så vill man veta mera. Den här deckarförfattaren lanserar teorin att konstnären Walter Sickert var the Ripper. Blir spännande att se om jag håller med.

6 & 7) Nödvändigheten i att dansa och Upptäckten av Kerstin Thorvall
Hon är ju bara bäst, Kerstin Thorvall.

På Bookia blev det:
En spricka i kristallen av Cecilia von Krusenstjerna
P G Gyllenhammars dotter bok har beskrivits som en nyckelroman. Alltid intressant att kika in bakom dörrenhos de rika och mäktiga...

Jag skulle kunna skriva en roman (nyckelroman, igen!) om våra turer med Telia men jag nöjer mig med att konstatera att helvetet är en plats där enda sättet att komma i kontakt med företag är via telesupport. FY FAN!
Snubben som var hem till oss i dag var kanon, men det känns lite trist att hela problematiken verkar handla om att det modem vi beställt inte funkar som det ska. Ett nytt är beställt och om Gud är god kommer det redan i morgon.

Hur det gick med fodralet till soffdynan? Det visade sig att det var inte det nya fodralet som var för stort – originaldynan var för liten! Skillnaden i storlek var inte gigantisk men det märktes. Nu har vi både ny dyna och nytt fodral. Tack!

I måndags var jag färdig att sjukskriva mig för tid och evighet, i dag känns det som jag skulle kunna resa jorden runt på 80 timmar. Märkligt, var ordet sa Bull. Hoppas det håller i sig. [23 februari]

k o m m e n t e r a

BÄTTRE
I dag är det tisdag och alltså inte lika mycket måndag som i går. Men jag tror jag håller på att dra in en överjordisk PMS... Hatar när det blir så. Kroppen är emot mig!

Handkräm är viktigt på vintern. Har hittat en ljuvlig nyhet på Body Shop: Handkräm med mandelolja. Helt underbar. Var tvungen att köpa deras rena mandelolja också, härlig till massage men även till ansiktet. På jobbet har jag Elizabeth Ardens Eight Hour handkräm, men den känns inte alls lika skön utan lägger sig liksom som ett tunt vaxigt lager utanpå huden i stället för att tränga in.

Jag tror inte jag har skrivit nånting om OS än, men jag har sällan varit så ointresserad som den här gången. Kul med Damkronorna och de andra medaljerna, men...nej.

Nu är försäljningen av mammas lägenhet helt klar. Skrev under papperen i går och lämnade över nycklarna. Min nyckelknippa känns så lätt nu! Som att något fattas.

I går kom äntligen det nya överdraget till soffan. Jag spillde ju vin på det gamla överdraget och tvättade det i tvättmaskinen vilket fick till följd att färgen blev helt fel. Tyvärr visade det sig nu att just den dyna som överdraget var till är mindre än övriga dynor i soffan, och överdraget är sytt för att passa den större storleken. Jag orkar inte gå tillbaka till Mio utan skickar maken istället...

Hur mycket ska man få sminka sig när man är tolv år och går i sexan? Vi nådde en kompromiss igår: Mascara varje dag är okej, ögonskugga bara på fredagar.
[21 februari]

k o m m e n t e r a

1. Vad skulle du ta med dig till en öde ö?
Ett fulltankat flygplan med full besättning.
2. Vem skulle du vilja ha med dig till ön?
Hela min familj!
3. Vad skulle du sakna mest?
Vårt hem.
4. Vem skulle du sakna mest?
Mamma.
5. Tror du att du kan göra upp eld utan tändare/tändstickor?
Jag har aldrig prövat. Kanske, kanske inte?

k o m m e n t e r a

BLÄ
Allt känns jobbigt och bläigt just nu. Extremt mycket måndag. Känner mig fet och ful och konditionstränar ingenting. Ser ut som en övergödd gris.

Telia kunde förstås inte hitta nåt fel på vårt ADSL. På torsdag kommer det hem en gubbe (kör de fortfarande orange Volvo duett?) som för inte mindre än 900 spänn ska försöka klura ut om det är fel i våra ledningar. *suck*

Ytterligare en vecka har passerat utan att jag ens tittat på körnoterna. Och det beror inte på att jag är stensäker på min stämma.

När ska jag sy färdigt Märtas överkast? Var på kviltträff med Östersundsgruppen i går och kände mig bara...blä. Folk är så duktiga och välorganiserade och har koll på allt, medan jag knappt vet vart symaskinen står längre, ännu mindre var papper och mönster finns. [20 februari]

k o m m e n t e r a

MAMMA RINGER INTE MER (publicerad i Östersunds-Posten 16 feb]
Snart är det tre månader sedan min mamma dog.
I bilen på väg till begravningen slog mig tanken: Aldrig är man så nära sin egen död som när man står vid sin mammas kista. För hur är det egentligen möjligt att den människa i vars kropp jag blev till och växte i nio månader kan vara borta medan jag bevisligen är kvar?
Jag håller fortfarande på att vänja mig vid att det aldrig är mamma när telefonen ringer. Och att jag aldrig kan lyfta luren och ringa henne när jag har något att berätta. Det känns väldigt konstigt.

En kväll övermannades jag helt av känslan: Nu finns det ingen kvar som verkligen känner mig och vet hur jag är.
Det var inte bara osant utan också väldigt orättvist mot min egen familj, min bror och mina vänner, men sorgen är inte rationell och inte heller praktisk. Den slår till när man minst anar det.

När mamma dog var jag hos henne, och jag upptäckte att allt det som poeterna sagt var sant. För vad finns det egentligen kvar av en människa när livet har flytt? Ingenting.
Kroppen som låg där var fullständigt ointressant och hade ingenting med min mamma att göra längre. Den var bara ett skal.
Och ändå fortsätter mammas liv på ett märkligt vis. Nej, jag menar inte det där med vilka gener jag ärvt av henne eller hur jag hör mig själv säga samma saker till mina barn som hon sa till mig, utan jag menar det långt mer världsliga: Dödsboet.

Det kommer fortfarande post i hennes namn. Man får ringa runt och avsluta prenumerationer och medlemskap. Man får betala hyra och sjukhusräkningar. Man får sälja möbler och bostad och låta pengarna gå in på ett konto som fortfarande står i mammas namn. Och snart är det dags att deklarera åt den mamma som jag inte längre kan träffa. Nästa år, långt mer än ett år efter att hon dött, ska försäljningen av hennes lägenhet deklareras.
Är det då verkligen för mycket begärt att få lov att ringa henne igen?
Sista gången mamma och jag pratade sa jag till henne att jag försökte föreställa mig det som skulle ske som att hon i själva verket bara skulle ge sig ut på en lång, lång resa.
Den strategin har inte fungerat alls, tyvärr. För om hon är ute och far, varför hör hon då inte av sig?

De bra dagarna är fler än de dåliga, och de dåliga blir färre. Jag önskar bara att de dåliga gick lika lätt att avsluta som medlemskapet i Konsum Jämtland.

[Om ni vill se den fina illustration som vår tecknare Ulla Granqvist-Kallström gjorde till den här krönikan kan ni gå hit.]

k o m m e n t e r a

NEJ SE, DET SNÖAR
En bloggare vars namn börjar på P och slutar på olly har bett mig lägga ut bilder på de smycken jag köpte på Snös utförsäljning. Och vem är väl jag att säga nej till en sådan begäran? Here goes (armbanden först)

Pärlor och glasblommor.	Smarrig strass.
Rosa och vita pärlor...	...och matchande halsband.
Orange pärlor och glas.	Lila pärlor, har ett vitt tidigare.

Vårt ADSL suger fortfarande. Telia felsöker men vi har ingen aning om vad som är fel eller när det blir klart. Det som retar mig mest är att man måste vänta typ en timme varje gång för support, dock alltid utan att få hjälp. *hfsfnguigaff*
[15 februari]

k o m m e n t e r a

1. Hur gammal var du när du blev kär för första gången?
Svårt att minnas exakt, men jag säger 6 år.
2. Vem var föremålet för din första kärlek?
Sångaren Peter Holm ("Monia", "Syster Jane", sedermera gift med Joan Collins) Han var det vackraste jag visste.
3. Hur gammal var du när du fick din första kyss?
Jag var 10 år och gick i fyran. Det var jag, Anki, Lollo (kille) och Nona (kille). Vi gömde oss i gången till vårt förråd och sa att vi "slätade". Vad nice det låter.
4. Har du haft en hemlig kärlek någon gång?
Ja, har inte alla det?
5. Brukar du ge presenter när du är kär?
Det har hänt.

k o m m e n t e r a

SKIT
Vi skulle uppgradera vårt ADSL hemma från 8 till 24 Mbit. Det skulle gå bra, sa Telia. Men icke. Nu har vi lägre hastighet - när vi väl lyckas komma ut, och det är nästan aldrig. Förmodligen måste vi byta tillbaka till 8, men när det är klart står skrivet i stjärnorna.
Därför denna tystnad. [14 februari]

k o m m e n t e r a

TVÅ FYND
Jag tror jag har hittat den perfekta foundationen. Lancômes Teint Rénergie Lift i nyansen porcelain. Den är tillräckligt ljus för mig som alltid är vit som ett lakan, den är inte för rosa i färgen, den täcker bra utan att för den skull se ut som en mask och den är lätt att stryka ut. Sen lyfter den naturligtvis ingenting, men det hade jag heller inte väntat mig. Som min nya guru Paula Begoun säger: Om det fanns en hudkräm eller foundation som kuunde ta bort rynkor och lyfta huden och ta bort rynkan mellan ögonbrynen (precis som Botox kan), då skulle ingen kvinna ha rynkig, slapp hud. Och fanns det ett ansiktsvatten (toner) som kunde göra porerna mindre, då skulle alla verkligen ha osynliga porer.

Jag köpte även ett puderfynd, även det från Lancôme: Color ID som är ett löspuder som förvaras i skaftet på en borste.
Jag har inte riktigt kommit överens med löspuder tidigare, men det här är en perfekt lösning. Precis lagom mycket puder kommer ut ur borsten, och det blir snyggt även utan foundation.

Det dear Paula tjatar mest om är att använda en hudkräm med solskyddsfaktor 15 (minst!) i ansiktet. Det är nämligen solens strålar, både UVA och UVB, som både är farliga för huden samt den främsta orsaken till att vi får rynkor (gener spelar också in). Har man inte SF i hudkrämen ska man ha det i sin foundation. Nu har min Lancôme det, men jag kände ändå att jag måste ha ny hudkräm också, så då blev det Clinique Superdefense triple action med SF 25 och anitoxidanter (fria radikaler är nämligen också väldigt bad for the skin).
I could go on and on and on, men...besök sajten, flickor! [9 februari]

k o m m e n t e r a

1. Vad för slags väska eller annat använder du som handväska?
En Monroe axelremsväska, inte särskilt stor, i brunt skinn.
2. Vad har du i din handväska (eller liknande)?
Plånbok, almanacka, mobil, lipgloss, pennor, kam, spegel...lite annat krafs.
3. Hur ska en riktigt bra handväska (eller liknande) vara?
Den ska rymma det jag rabblade upp ovan, men den får gärna rymma mera (dvd-film, anteckningsbok, that sort of stuff) utan att kännas för stor! Men det är svårt att shoppa handväskor tycker jag, jag får kvantångst. För många kriterier måste uppfyllas.
4. Vilken handväska (eller liknande) är den bästa du någonsin haft?
Minns inte.
5. Hur gör du med handväska när du går på fest eller går ut?
Är det stor, fin fest brukar jag ha nåt aftonväskeliknande, annars brukar jag ha axelremsväska men en liten variant, gärna svart skinn. [9 februari]

k o m m e n t e r a

5 KONSTIGA OVANOR/EGENHETER JAG HAR
Jag har blivit taggad från två håll att göra den här listan, men eftersom jag förmodligen är sist av alla att äntligen göra den, uppmanar jag ingen annan. Den som känner sig inspirerad får naturligtvis jättegärna göra den ändå!

1) När jag står i vårt badrum och ska sminka mig och/eller borsta tänderna, måste jag ha antingen vänster fot på badkarskanten eller höger fot på toalettstolen. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning.

2) Om jag sitter i soffan och tittar på tv eller läser en bok och ser att någon av gardinerna har hakat upp sig på fönsterbrädan eller liknande, eller om någon av kuddarna i soffan ligger med blixtlåset uppåt, då måste jag rätta till det innan jag kan läsa/titta vidare.

3) Jag pillar på mina nagelband och biter på skinnet runt naglarna. Fingertopparna blir inte direkt vackrare av det, men det är omöjligt att sluta.

4) Jag har haft samma basfrisyr sedan 1985 och kommer förmodligen aldrig att överge den. Jag har snedbena på vänster sida och luggen lika lång som resten av håret. Genom åren har jag visserligen permanentat håret, klippt upp det (fast inte så mycket...), haft hellångt eller inte längre än till käkbenet, men snedbenan och den långa luggen har alltid varit kvar.

5) Jag drabbas lätt av kvantångest (= den ångest som uppstår när man står inför oändliga val) i vissa typer av affärer, mest noterbart blomsterhandlare. Det känns som att det jag till slut köper måste uppfylla så många, samverkande kriterier; jag ska gilla det, priset måste vara rätt, jag ska vara nöjd länge efteråt, det jag köper ska på nåt vis vara "rätt i tiden". Det här inträffar även på Ikeas tygavdelning samt småförvaringen.

Svinkallt ute nu men det har inte kommit nån mer snö sen det stora slasket för några dar sen. Känns helkonstigt.

I går var Anna och jag på Snös utförsäljning av smycken. Det var smockat med folk (99 procent kvinnor) i lokalen och ganska vassa armbågar runt de fullproppade borden. Eftersom priserna var ungefär hälften mot det normala kändes det som att man bara måste köpa. Jag kom hem med tre armband och tre halsband om jag räknat rätt.

Och i dag var jag och Elin på Jamtli och såg Illustratörcentrums utställning Catwalk. 29 svenska illustratörer visade sina bästa modeteckningar. Det var jättekul! Sen lyssnade vi på Jane Bark som föreläste i en timme och visade sina underbara teckningar. Jag köpte äntligen hennes bok som jag länge suktat efter, visserligen till ett högre pris än hos Adlibris, men signerad.
Jag hade fyra-fem av de affischer som hon gjorde för Wahls på mitt flickrum, men tyvärr har jag inte sparat en enda av dem. Pucko! [5 februari]

k o m m e n t e r a

UR LED ÄR TIDEN
Man tittar och tittar i kalendern och det står 1 februari varje gång. Men ute regnar det och är cirka 5 plusgrader. Snart får man se skator som flyger med bopinnar i näbben, övertygade om att nu är det dags. Själv funderar man på om det kanske kan vara kul att testa cykeln.
Weird. Very, very weird.

2002 och 2003 sådde jag blom- och tomatfröer. Men sen fick det vara, tycker det är så mycket jobb, och jag har inget bra ställe att ställa de små krukorna på. Men i år känner jag att det börjar kännas intressant igen...i alla fall att så sådana där söta minipetunior som blommade så vackert. Men inte tagetes och inga tomater. Ska jag kanske ta mig iväg till en affär och se vad det finns...? Eller ska jag köpa färdiga plantor? Beslut, beslut. [1 februari]

k o m m e n t e r a