GOD JUL OCH GOD FORTSÄTTNING
Ännu en jul att lägga till handlingarna. I år var den grönare än nånsin, och då är det inte julbordet jag tänker på. 4-5 plusgrader varje dag! Helt otroligt.
Hela familjen bröt på julaftonen planenligt godisförbudet och alla fick ta emot tusen spänn. Hur gott var det då att äta godis igen? Tja. Ganska, men inte så vansinnigt som jag föreställt mig. Godast var knäcken och mina saffransskorpor (som blev enormt goda!) och, faktiskt, fikonen. Jag funderar allvarligt på att fortsätta mitt godisförbud nästa år också!
En av mina bästa julklappar var en pulsklocka från Polar. Jag har ännu inte satt mig in i hur den fungerar, för det verkar lika komplicerat som att bygga en rymdfärja, men jag ska. För nu måste jag på allvar ta itu med min (obefintliga) konditionsträning. [27 december]
DET LACKAR...
mot jul och jag har varken tid eller lust att skriva här. Men nu har jag ialla fall stökat undan två julkonserter, en sjungning på polisens julavslutning, pepparkaksbak (med hemmagjord deg!! mycket viktigt!) samt handlat det mesta av julklapparna.
Tror att jag måste kompletteringshandla någon mer sak, men huvudjobbet är gjort. Åtminstone inköpen, jag har inte slagit in alla eller satt på etiketter.
Sen ska jag baka saffransskorpor. Fick recept av min svägerska Lena redan ifjol, men i år ska det bli av!
Men hur gick det egentligen med den där röda julklänningen som jag höll på att sy...? Jag har lagt ner det, åtminstone tillfälligt. Den där jädra stretchsammeten är helt hopplös att sprätta i! Använde en elastisk raksöm och tråd i samma nyans som tyget – det är helt tji att hitta rätt på stygnen när man måste sprätta. Så nu ligger klänningen som ett rött bylte på symaskinen.
Jag siktar in mig på tomtebonaden jag sydde ifjol, och som bara väntar på att kantas. I kväll kanske?
Vi har skaffat sjunde och sista boxen med Vita Huset, världens bästa tv-serie. Härligt! Nu ska vi frossa. [20 december]
UR LED ÄR TIDEN
Östersund, Jämtland, 11 december 2006. Snart lucia. Men. Klockan 16.45
när jag ska åka hem från stan är det fem (5) plusgrader och regnet
vräker ned. När jag tar E 14 hem visar det sig att risken för halka
är obefintlig, men man får passa sig för vattenplaning!
Det känns helt overkligt att det snart är jul.
På tal om det, ja. När ska jag börja köpa julklappar? [11 december]
k
o m m e n t e r a
SÅ SER
DET UT
Här är vårt vackra julhus. Lägg märke till Snögubben Sören som står
inne i den inglasade altandelen och vinkar mot folket.
Och
här är mina julgrisgardiner i närbild. [6 december]
DET LACKAR MOT JUL...
...och i det gustafssonska köket sitter julgardinerna uppe. Röd- och vitrutiga med små grisar (borde jag lägga ut en bild kanske?), samma som jag haft i alla tider men som alltid känns rätt till jul, och som är i så bra kvalitet att jag förmodligen
kan ha dem livet ut.
Adventsljusstakarna är framplockade liksom stjärnan, men vi har även några nytillskott i ljusfloran: I uterummet står en snögubbe med röd tomteluva (vi har döpt honom till Snögubben Sören), och i överkanten på hela långsidan hänger ett sånt där draperi med ljus i olika långa tåtar. Och så har vi ljus i en av buskarna. Jag måste verkligen försöka få till ett kort och lägga ut här!
Så värst mycket julstämning har vi dock inte eftersom nästan all snö är borta och det är
5-6 plusgrader varje dag...
Efter flera års uppehåll har jag börjat handla hos Gudrun Sjödén igen. Köpte några reaplagg i somras, och nu har jag slagit till med en jättevacker vit blus och denna ljuvliga röda väst från julkollektionen (bägge syns på bilden). Nu är inte min midja fullt lika smal som modellens, men de där snörena som man knyter ger ändå lite effekt...
Har även blivit en person som får förhandstjing på deras vårkollektion! Den ligger inte ute på sajten, men jag har ändå redan kunnat beställa det jag vill ha. Det finns jättemycket fint! Men det är inte precis billigt... Köper man flera plagg grävs det ett djupt hål i plånboken.
Min eminenta kör, Octava, var i Sveg i lördags och gav julkonsert. Jag måste få skryta lite för vi gjorde faktiskt succé. Kyrkan var nästan fullsatt och efteråt fick vi stående ovationer! Det kändes helt underbart.
En av höjdpunkterna i konserten är O magnum mysterium i tonsättning av Morten Lauridsen. Det är så vackert att man lätt tappar bort sig om man ger sig hän för mycket. På ett ställe ligger vi förstasopraner på några höga, långa toner där det känns som att vi nästan flyger fram, framburna av understämmorna. Det är en sån där stund när man liksom upphör att vara enskild individ för att istället uppgå i ett enda levande instrument. Det är ljuvligt!
På vägen hem i bussen åt vi och drack vin och hade hur trevligt som helst.
Lycka är att vara med i en kör! [5 december]