ANDRA DAGEN...
...på jobbet, och snart börjar det kännas som att jag aldrig varit härifrån. Nåja. Det är rätt trevligt att vara tillbaka, faktiskt.

Både i dag och i går har jag haft pannband när jag cyklat till jobbet på morgonen. Det är inte så varmt vid 06-snåret... Dessutom får jag så himla lätt ont i öronen av vinddraget.

I morgon får vi besök från England! Det blir kul. Bodil, min bästis, är svensk, men resten i sällskapet engelskt. Sammanlagt ska fyra personer plus två (våra barn) samsas på övervåningen i några dagar, så i går ägnade jag större delen av kvällen åt att städa där uppe. Städa på det där viset som man verkligen inte gör till vardags: Jag packade ihop, packade undan, lyfte ut i förråd, ställde in i klädkammare, slängde trasiga/bortglömda leksaker, stuvade undan alla mina sy-projekt (och då menar jag alla), dammsög och torkade golv. Efteråt var jag beredd att ringa Sköna hem.

I söndags la jag mig klockan 22. I går blev den nästan 22.45... När jag ser mig i spegeln ser jag att jag är trött på ett vis som jag inte varit på sex veckor. Håhåjaja. Men om jag ska få åtta timmars sömn måste jag somna klockan 21! Och därmed lägga mig 20.30. Det går ju inte, det hör ni.

När jag handlade på tax free-shopen på Kreta unnade jag mig två supersköna och lyxiga produkter från Estée Lauder: Resilience Lift Extra-Firming Revitalizing Mask och Re-Nutriv Revitalizing Comfort Creme. *purr*
Re-Nutriv serien är så dyr och exklusiv att den enda parfymaffär som säljer Estée Lauder här i stan bara tar hem den på beställning. Eftersom den här krämen var en nyhet såldes den just nu till ett extra förmånligt pris (typ 89 euro...), och då kunde jag ju bara inte låta bli att köpa den! Och en bra mask behöver man ju alltid!
Jag är en riktig hudvårdsjunkie. And proud of it! [26 juli]

SISTA SEMESTERVECKAN
I dag börjar nedräkningen. Snart är det dags att börja jobba igen, och eftersom jag känner mig själv vet jag hur den här veckan kommer att bli. Den kommer att rinna undan snabbare och snabbare och jag får jobbångest och lyckas inte ta mig för med något och...snacka om att ha i-landsprobelm.

I fredags var jag på begravning. Maken till en av mina fastrar gick bort, 90 år gammal. Nu är pappa, hans systrar och deras makar alla döda. Känns lite konstigt. En stor del av min barndom är liksom för evigt borta.
Träffade mina fyra kusiner som tillsammans har tretton barn, trevligt, men varför ses man bara vid sorgliga tillfällen? Ytterligare tre kusiner var med, men de har bara tre barn sammanlagt.

Min älskade bror Kjell var också med. Kjell är tio år äldre än mig och bor i Uppsala (med sin familj) sedan 1973 och...varför ses vi så sällan egentligen?
Eftersom Kjell är så pass mycket äldre än mig har han alltid varit lite av min idol. Den här gången pratade vi en hel om sånt som vi aldrig riktigt pratat om förut; våra föräldrars ungdom, deras äktenskap, vår barndom, vår ungdom...
Har funderat jättemycket på allt detta sedan. I och med att pappa dog redan när jag var 20 och Kjell försvann till Uppsala redan när jag var 10 blev det ju väldigt mycket mamma och jag som liksom utgjorde familjen i den praktiska vardagen. Och det jag nu känner är att - herre gud, det finns ju en sida av mig som liksom aldrig får komma fram! Männen i vår familj försvann alltför tidigt och en slagsida uppstod. Togs ifrån mig, känns det som när jag blir emotionell. Som nu.

Det här blev inte alls den uppdatering jag hade tänkt mig.
Jag hade tänkt ojja mig över att jag i förra veckan inte tränade en enda minut, att vi hyrt rätt mycket film i sommar men inte sett nåt riktigt bra, att vi köpt femte säsongen av Vita huset och alla avsnitt hittills är skitbra, att jag sytt ännu en neccesär, att jag nu på allvar måste börja skärpa mig när det gäller maten...
Men i stället saknar jag pappa på ett sätt som jag inte gjort sedan han dog, tror jag.
Och när Kjell åkte hem till Uppsala igen kände jag mig som när jag var 12 år och han hade varit hemma på jullovet och måste åka tillbaka och jag skrev i dagboken att jag redan saknade honom.
Jag är 42 år utanpå men 12 inuti. Och det är bara sorg i mitt sinne nu. [18 juli]

TITTA VAD JAG GJORTneccesärer
Ja, det är varmt som tusan ute, men man får faktiskt sitta inne och sy ändå! Tre neccesärer på två dagar är inte så illa pinkat, om jag får säga det själv. Den minsta varianten använder jag som kameraväska till min Nikon Coolpix. [12 juli]

TROPISK HETTA
Fy sjutton vad varmt det är! Bor man i Jämtland får man inte klaga på värmen, men jag gör det ändå. Jag vill inte ha 28 grader och så hög luftfukighet att kläderna klibbar fast vid kroppen. Ge mig ett rejält åskväder med mycket regn som rensar luften, please!

Vi har som vår semestertraditon bjuder varit i Trondheim (femte året på Royal Garden, tredje på Pirbadet). Det var trevligt som vanligt. Trondheim är en vacker och gästvänlig stad. Men dyr. Pizza och hamburgare kostar hutlöst mycket och dessutom är den norska kronan dyrare än den svenska. Trots detta köpte jag ändå fem meter av den utmärkta vadden som finns på Janomebutiken, en amerikansk stack-and-slash-bok och en av Lise Bergene. I den finns beskrivning på jättefina väskor och neccesärer som jag bara måste sy!

Terrorister slog till i London. Upptäckte att det hänt nåt stort när vi stod i lobbyn på Royal Garden i torsdags och väntade på att få checka in. TV:n som stod på visade BBC World och de rapporterade bara om en sak...
Usch, hemskt är vad det är. Hörde eller läste en sak om terrorister för ett tag sen - terroristernas mål är inte att skaffa sig makt, störta regeringar eller roffa åt sig pengar. Det är rätt och slätt att skapa terror. På så sätt blir människor rädda, törs inte längre lita på att deras regeringar kan skydda dem och hela samhället undergrävs.

En ung sädesärla trippar förbi på gräsmattan just nu. Den är nästan helt grå, har ännu inte fått den karakteristiska svart-vita fjäderdräkten. Nu flög den eftersom en annan svartvit fågel, skatan, kom.

Två veckor återstår av min semester. Tänker ägna dem åt sömnad! Och träning. Ska försöka shejpa up matvanorna också. Herre gud, i mars skrev jag så här: Det här är nu tredje månaden som jag försöker leva sunt och förnufitgt, och det går mycket lättare än i början, även om jag naturligtvis inte är perfekt (vad nu det är). Jag kan konstatera att mitt sötsug har minskat rejält.
Ack, ack, ack! I sommar har jag ätit allt utom sunt, vräkt i mig godis och glass, grädde (till jordgubbarna), chips och dricka. Mitt mål är nu att under de två sista semesterveckorna kapa allt det dåliga! Åtminstone på vardagarna. Jag kommer visserligen fortfarande i mina 36:or, men magen börjar puta på ett obehagligt sätt... Karaktär, varför har du övergett mig?! [10 juli]