MYCKET ATT TITTA PÅ
Sjätte säsongen av Vita huset är inte alls så pjåkig, även om några avsnitt i början kändes lite spretiga. Nu har vi nåt fram till det ögonblick då CJ (jag är CJ) anställer en republikansk före detta åklagare, en man som en gång i en tidigare säsong var Donnas love interest. Känns mycket spännande!
I kväll börjar första avsnittet av Jan Guillous serie om häxprocesserna på 1600-talet. Delvis inspelad i härliga Härjedalen, så det måste förstås ses. Direkt efter (fast på annan kanal) börjar en ny omgång av kommissarie Lynley. Måste förstås också ses.
Fyndade så smått på rean hos Lindex i går; en skjorta och ett sött linne i grönt, en skjorta och ett sött linne i rosa. Passade på att köpa en silkespyjamas också, inte på rea, men eftersom jag hade en rabattkupong blev det nästan som på rea. Pyjamasen är ljust, ljust vaniljgul och jättefin! En måbra-pyjamas, helt enkelt. [29 december]
k o m m e n t e r aEN MÅNAD...
...är det i dag sedan mamma dog. Försökte komma ihåg om det någonsin gått så lång tid tidigare utan att jag pratat med mamma och insåg att det har det inte. Välkommen till resten av ditt liv, Kicki.
Dagen före julafton gick jag till Agnes Olssons parfymeri och salonger och berättade att jag ville lägga ett litet paket på mammas grav. Men istället för att ge mig en sån där röd liten påse med varuprov fick jag komma tillbaka några timmar senare. Då hade butikens ägare Eva gjort en jättevackert litet paket till mamma och ett större till mig, bägge inslagna i samma, väldigt vackra papper och omknutna med guldsnören. Sen kramade vi varandra hårt, hårt och jag tänkte: Hur kan det vara så här? Att en hel butik och dess personal känns som att de ingår i familjen?
På julaftonen åkte jag till graven och tände ett ljus och lade ned den lilla klappen. Det var fint och sorgligt och jag grät lite. Sen sjöng jag tyst O Tannenbaum eftersom mamma tyckte att den var så vacker.
Julen blev bra. Det var inte alls så tungt och konstigt som jag hade befarat. Tvärtom tycker jag att julens budskap om frid, ljus och glädje känts extra tydliga i år. 
Att det blev jul så snart efter mammas död var alltså ingen belastning utan snarare en tröst. Lite otippat, kanske.
Nu sitter jag på jobbet och doftar av en av mina julklappar, Sarah Jessica Parkers parfym Lovely. Den doftar riktigt gott, men kanske inte så som många föreställt sig, om man nu föreställt sig att parfymen skulle ånga av Sex and the city. Lovely doftar inte sexigt tycker jag, utan mera tidlös elegans, vuxen kvinna, cashmerekofta och pärlhalsband. Mera 5th avenue än MTV.
I går blev det bestämt att hela familjen ska ha godis-, glasspinnar- och chipsförbud nästa år (fram till jul)! Det var barnen som ville för egen räkning, eftersom de då anser sig förtjänta av 900 kronor (1000 bara om man håller på hela året). Lars och jag tyckte att det nog kunde vara värt 975 spänn och så hakade vi själva på. Ska bli spännande att se hur det går!
Vi har sett filmen om Narnia. Den var helt OK, men efter Harry Potter-filmerna och Sagan om ringen-triologin blir det tyvärr lite...jaha. Ännu en fantasyrulle, typ.
Vi har skaffat Vita huset-box nummer 6, dvs den årgång som visas på SVT24 just nu. Härligt! Jag har inte riktigt kunna känns någon glädje över Vita huset i höst så det känns bra att ta igen det nu. Blott det faktum att serien går i SVT24, denna mystiska kanal som ingen tittar på, har gjort att serien inte känts "på riktigt". Nu kör vi på och väntar inte in avsnitten på tv. [27 december]
EN SYNNERLIGEN GOD JUL TILLÖNSKAR JAG ER!
(OBS - granen är klädd enligt principen för mycket av det
goda är bara bra.)
(OBS 2 - julgransmattan har jag självfallet sytt själv.) [23 december]
SOM
VANLIGT – OCH ÄNDÅ INTE
Nu har jag jobbat tre dagar och
allt har gått bra. Ganska snart kändes
det som om jag aldrig varit borta. Men ingen mamma ringer på eftermiddagen
när det är som stressigast...och jag försöker tvinga
bort impulsen att ringa henne. Det känns konstigt när jag tänker
på att hennes telefonnummer aldrig mer ska komma upp på displayen.
Men så värst mycket hinner jag inte tänka på mamma.
Det är mycket på jobbet och julen står för dörren
och det är tusen miljoner saker att göra. Tankarna på mamma
kommer när jag lagt mig och släckt lampan. Jag minns hur hennes
sista dagar var och blir lite ledsen.
En annan sak som känns väldigt konstig är att jag inte ska
köpa någon julklapp åt henne i år! Jag funderar
på att gå till "vår" parfymaffär, Agnes
Olssons parfymeri och salonger, och handla någonting ändå,
och sedan ta det lilla varuprov på kräm eller parfym som man
alltid får i en julröd påse och lägga det på hennes
grav. Mamma tyckte det var så roligt med de där små extrapresenterna,
det var liksom en tillåten extravagans som man kunde unna sig.
Lars tyckte det lät makabert att lägga en pytteliten tub från
Lancome eller Dior på en grav, men jag tycker tvärtom att det är
mycket mänskligt. Vad tycker ni?
För övrigt har jag tur som har en man som tar
hand om det som har med mat och julgodis att göra. Knäck, ischoklad
och amerettoindränkta coctailbär i vit choklad är nu klara,
liksom köttbullarna. Allt övrigt som ska ätas och drickas är
inhandlat. Själv funderar jag på att göra en saffranskaka
eller saffransskorpor, men det kan mycket väl bli där det stannar
- vid en fundering.
Snart börjar andra avsnittet av "riktiga" Top
Model med
Tyra
Banks, yes! I övrigt följer vi bara två andra tv-serier
för närvarande, Cityakuten och Vita huset. Men Cityakuten blir allt mindre
angeläget.
Jag ska inte vara ledig någonting i mellandagarna men hoppas ändå att
vi kan komma iväg på bio och se Narnia-filmen. Jag älskade
böckerna (särskilt de två första) som barn, och
har läst samtliga sju högt för Märta.
[21 december]
TRE VECKOR...
...i dag sedan mamma dog. Det känns som det är längre sen.
Tiden när jag
sprang på sjukhuset nästan varje dag, när mamma skulle
hem, när vi
fick åka tillbaka...är det bara tre veckor sen? Tiden blir
så märklig
sådana gånger. De sista dygnen mamma levde blev på nåt
vis utdragna.
Tände ett ljus på graven i dag. Blommorna från begravningen i tisdags
ligger fortfarande kvar men är nu översnöade (det kom hur mycket snö
som helst i går, jag var ute och skottade tre gånger!). Stenen är borta
eftersom mammas namn ska huggas ut. Mamma och pappa ligger i samma
grav och har följaktligen samma sten. Vet inte när den kommer tillbaka,
gissar på februari.
Jag har grym träningsvärk i armar och axlar. Gissar att all snöskottning i går spädde på värken från gymmet. Det är trots allt en ganska skön känsla: Jag har faktiskt tränat. [18 december]
EN BRA DAG
Vad skönt det är att känna sig hyfsat normal igen! För att dra till med
en sliten liknelse skulle jag vilja säga att det känns som
att komma ut ur en tunnel.
Styrketränade för första gången på evigheters evighet i
dag och det var jätteskönt. Jag gick ner ganska rejält på vikterna utan
att känna någon frustration över det – jag vet ju så väl varför jag inte
tränat. Nu är det bara att komma igen!
Efter
duschen smorde jag in ansiktet med nyinköpta Biotherms
Line Peel som fått sådana
lovord i bland annat Tara. Den
var riktigt skön. Till kroppen använder jag sedan en tid deras Baume
corps. När jag ändå var på Kicks passade jag på att köpa Diors Skinflash
också. Inte för att jag lider brist på concealers, men jag testar gärna
nya varianter.
När
jag kom hem klev jag i den här sköna mysdressen som jag köpte på nyöppnade
Bik Bok i dag (blev inspirerad av Polly,
fast jag tror inte vi köpte exakt samma modell, min är i jättegosig plysh).
Oh, vilket underbart härligt ytligt inlägg det här blev!
Jag känner ett stort behov av det nu efter alla djupsinnigheter tidigare...
Jag kan verkligen rekommendera teet Stormvarning. Med smak av kanel, nejlikor, apelsinskal, äpple och vanilj passar det perfekt i juletider. Min snälla väninna Johanna skickade mig det i present i höstas när allt var så jobbigt. Turligt nog finns det att köpa även här i Östersund, men utan henne hade jag aldrig upptäckt det. [16 december]
PUSTAR UT
Det är vad jag gör nu och det känns riktigt bra. Alla tunga, jobbiga
saker ligger bakom mig (gå igenom lägenheten, fixa med mäklare, fixa
annons+minnesord, begravningen mm) och det är väldigt skönt att
kunna se framåt igen. I dag åkte Lars till Stockholm för
sista helgen med julgalan,
och det känns faktiskt inte ett dugg jobbigt att han är borta igen.
På söndag är han tillbaka och då ska vi ta fram resten av julpyntet.
På måndag börjar jag jobba och Lars är hemma och sköter
markservicen.
Till och med julen, som legat som ett tungt orosmoln över mig, börjar
anta rätta proportioner igen. Har förstås kvar en
del julhandling, men det hinner jag fixa i helgen/till veckan.
Till
alla er som under hela
den här tiden skrivit så fint i min gästbok och som mejlat vill jag säga
ett jättestort TACK! Det har betytt
jättemycket för mig. Ni är så snälla allihopa!
I morgon tänker jag chocka kroppen genom att gå på gymmet och styrketräna för första gången på...ja, hur länge som helst. Det blev inte så många pilatespass som jag tänkt mig den här terminen, men efter nyår hoppas jag kunna göra comeback.
Har ni provat My
heritage face recognition än? Jag ser
att många bloggare testat. Man laddar upp en bild på sig
själv, och sedan
matchas den mot en databas full med foton på kändisar.
Ja, så här blev det för mig med två olika bilder. Till vänster överensstämmer jag med Madonna (???!!!) till 72 procent, till höger med Audrey Hepburn till 69 procent. OK, visst är det lite kul, men...hallå? Jag är ungefär lika lik Madonna som jag är lik Bill Clinton.
När vi ändå snackar utseende måste jag få berätta om den
fina komplimang jag fick häromdagen av en kille som jag lärde känna på
gymnasiet. Han är ett år äldre än mig och driver en elbutik i Östersund.
I går när vi var in dit stannade han liksom upp ett tag, tittade på mig
och sa sen att jag var en sån där person som ser precis likadan ut som
när vi gick i skolan. Jag hade inte förändrats ett dugg!
Det var väldigt snällt även om det inte alls är sant, och det var väldigt
roligt att han sa det när Lars var med. Man kan väl säga som så att han
fick höra det ganska många gånger under resten av dagen och kvällen också...och
nu finns det till och med utlagt på internet (det världsomspännande datanätverket).
[15 december]
BLOTT EN DAG, ETT ÖGONBLICK
I SÄNDER
Jag har varit på många begravningar och
har alltid jämfört dem med den första jag var
på – pappas, för 22 år sedan. Även
om många varit gripande och sorgliga har jag aldrig varit på någon
där
personen i fråga stått mig så nära
som pappa.
Förrän nu.
Ibland fick jag flashar av overklighet medan jag satt och såg
på kistan - är det mamma som ligger där? Är det
på mammas begravning jag är nu? Men jag skulle ju just visa
henne den där kransen som kusinerna skickat...?
I bilen på väg
till Hoppet kapell slog mig en tanke – aldrig är
man så nära sin egen begravning som när man går
på sin mammas begravning. Där ligger de facto den kropp som
gav liv till mig. Hur kan det då vara möjligt att jag sitter
här medan hon är borta? [14 december)
ÄNTLIGEN...
har jag tagit mig samman och gjort i ordning mammas dödsannons samt skrivit
minnesordet. Jag har gruvat mig och skjutit upp det dag för dag, men
när jag väl tog itu med det gick det bra. Känner igen mönstret från
när jag ska skriva bokrecensioner och krönikor – då skjuter jag också
upp det till sista stund och tycker att det känns skitjobbigt tills
jag väl gör det.
En
sak som mamma och jag inte pratade om var vilken symbol hon ville ha
i annonsen, men när jag letade igenom alla 359 alternativen i ÖP:s
loggoarkiv (jo, det är sant!) hittade jag den här sädesärlan som känns
helt rätt. Mamma tyckte mycket om småfåglar och särskilt sädesärlan,
eller ringärlan som hon sa. Varje vår frågade hon mig om jag
sett den trippa fram över vår gräsmatta, och varje vår när jag gjort
det ringde jag mamma och berättade. [9 december]
BÄTTRE
Lars kom hem i går och då känns allt genast bättre. I går var det tacksägelse
för mamma så vi gick till Stora kyrkan klockan 11. Vi tog till och
med nattvarden och jag grät lite grand.
I dag har jag fortsatt att rensa ur lägenheten – det känns som det
aldrig tar slut! Någon försäljning blir det förstås inte så här före
jul, men jag vill ändå göra klart med utrensningen, det känns inte
kul att skjuta på ett arbete som ändå måste göras. Nu känns det som
om lägenheten är mer "avpersonifierad", så det är inte lika konstigt
att vara där.
Kicki
minns sitt 70-tal, del 4: Gibson
Brothers. Har äntligen fått tag i discorökarna (som Kaj
Kindvall skulle
ha sagt) Cuba, Que sera mi vida och Nonstop dance. Nostalgi, nostalgi och
nostalgi.
Gjorde en otroligt dum sak härom dagen. Jag spillde ut ett glas rödvin i soffan (jag hade inte ens börjat dricka ur det, men råkade svinga till det med fjärrkontrollen till dvd:n) och bestämde mig för att strunta i tvättanvisningen där det stod kemtvätt. Tog ett överdrag till de små prydnadskuddarna och tvättade först för att se hur tyget blev, och det såg bra ut, krympte inte eller blev konstigt på annat vis. Överdraget till sittplymån blev dock mycket mörkare efter tvätt, helt klart missfärgat på nåt sätt. *aarrgh* Beställde nytt på Mio i dag. Överdraget kostar 500 spänn och väntas inte bli klart förrän i början av februari! Är huvudet dumt får kroppen lida... [5 december]
GOING
DOWN
Jag har känt att byxorna sitter lösare, och mina muskler (som väger
mer än fett) får ingen träning, men ändå. I morse vägde jag 54,8 kilo.
Det är inte någon medveten viktplanering.
Tungt är det ändå. Den här dagen har varit skitjobbig utan att nåt
särskilt hänt. Kanske just därför.
I morgon ska jag se nya Harry
Potter-filmen med barnen, det ser jag
fram emot. Och på söndag kommer Lars hem. Då är det tacksägelse i kyrkan
för mamma, vilket jag vet att hon skulle ha velat att jag närvarade
vid. Alltså går jag dit.
[2 december]
LIVET&DÖDEN
Det visade sig att allt som poeterna sagt var sant.
Kroppen är blott ett skal – utan själen har den alls
ingen funktion eller lockelse.
I samma ögonblick som mamma gick bort förändrades hon och
det var så oerhört tydligt: Hon fanns inte längre kvar. Hennes väsen, hennes
ande och liv, hennes glädje, smärta och plåga – inom loppet av en sekund
försvann allt.
Den kropp som låg kvar kändes genast främmande och hade
liksom ingenting att göra med den kvinna som var maka och mor, syster
och svärmor, mormor och farmor, faster
och moster, granne och vän.
Det var det märkligaste och mest naturliga jag varit med
om i hela mitt liv.
RESTTENTA
1.
Vilken är din favorit bland julsångerna?
Stilla natt
2. Sänder du många julkort, alltså riktiga?
Inga nuförtiden. Många förr i världen.
3. Plastgran eller äkta vara?
Plast.
4. Vilken är din favorit bland juldekorationerna,
gran, bock, tomte, strumpa osv.?
Julgranen, överdekorerad så barren knappt syns.
5. Vem är din favorit bland tv:s julvärdar?
Arne Weise.
Vilken färg förknippar du
till:
1. Kärlek
Rött
2. Avundsjuka
Grön
3. Rogivande
Blå
4. Stress
Rött
5. Kvinnlig
Skär/rött
P.S.
Tack för alla fina mejl och hälsningar i gästboken
om mammas bortgång.
[1 december]