OM TÅRAR ÄNDÅ VORE GULD (publicerad i ÖP 21 oktober)
Jag är löjligt lättrörd. Jag gråter åt det mesta,
faktiskt. Bra saker, sorgliga saker, storslagna saker, gulliga saker, hemska saker, häpnadsväckande saker, vardagliga saker...
Jag har alltid gråtit åt sorgliga filmslut, men det verkliga Niagarafallet uppstod när jag väntade min dotter (nu 11 år). Kulmen kom när vi tittade på Fångarna på fortet, och jag till min egen stora häpnad kände hur tårarna började trilla när skådespelaren Kjell Bergqvist inte hann ut ur sin cell i tid utan blev fånge. Jag både skrattade och grät samtidigt – vad var det som hände egentligen? Jag sket väl i Kjell Bergqvst! Det måste vara hormonerna som löpte amok.

Men det där lättrörda stadiet gick liksom aldrig riktigt tillbaka.
Tvärtom har det tilltagit med åren. Jag gråter när jag lyssnar på musik, när jag ser film, när jag läser böcker, när jag lyssnar till någon som berättar något, när jag ser tv-nyheterna...
Jaja: inte konstant, inte hela tiden, inte jämt, inte varje sekund, men säkert flera gånger i veckan. Och det är lite jobbigt. Man måste till exempel huka bakom datorskärmen på jobbet när man sett något speciellt på tv. Eller läst en särskilt bra artikel.
Ibland är det nästan som att det bara är mina ögon som reflexmässigt reagerar, utan att jag egentligen tycker att det finns något att bli rörd över. Droppen (!) var när jag låg på soffan och läste en bok medan min man planlöst bläddrade mellan TV-kanalerna och fastnade en stund i "En värsting till syster" med Whoppi Goldberg. I filmen, som är en komedi, klär Whoppi ut sig till nunna och blir körledare på ett kloster (om jag minns rätt). Jag tittade alltså inte på filmen, men med ett öra hörde jag hur nunnekören sjöng något vemodigt sakralt...och plötsligt flöt bokstäverna ihop på sidan jag höll på att läsa. Hallå?!

De senaste åren har jag märkt att jag ofta blir tårögd när jag tycker att saker och ting är oerhört bra gjorda; filmer eller tv-serier i Vita huset-klass. Intrigen behöver inte handla om döende barn eller kärlek som slutar olyckligt, men om alla roller (inklusive statisterna) är besatta med exakt rätt skådespelare, om fotot är toppklass, om scenografin är den bästa...ja, då ryser jag. Och famlar efter pappersnäsduken.
Hur var det nu Agnetha Fältskog brukade sjunga? ”Jag skulle äga miljoner om tårar vore guld”.
Jag hade inte kunnat säga det bättre själv.

MITT I VECKAN
Förra veckan cyklade jag en gång till jobbet, denna vecka hittills ingen gång. Det är kallt och det känns som att cykelsäsongen verkligen är över, men det är så synd för jag känner redan hur jag mår sämre att av inte röra på mig.
Jag får helt enkelt ge mig ut på min stavgångsrunda igen. Eller bita ihop och hoppas att jag inte cyklar omkull på isfläckar?

Väninnan Johanna med dotter Fanny var på besök i helgen. Mycket trevligt. När vi träffas pratar vi oavbrutet, det riktigt skummar i mungiporna.

Skönt att Zoey är hittad (Vita huset). Och i november ska Cityakuten komma tillbaka.

I går var jag riktigt flitig och sydde på det som ska bli Simons överkast. Nu är alla de stora blocken sammanfogade. Det som fattas är ramar och lite annat. Kvilta i helgen? Vore roligt.
Jag har fått en ny förfrågan om jag vill sy och sälja ett täcke, ett docktäcke denna gång. Jag har sagt ja men sen inte hört nåt mer, så jag vet inte om det blir nån affär. Men det vore roligt! Rosa hjärtan, pastellfärgade rutor och spetsar...det går att göra hur puttenuttigt som helst.

Jag har varit så infernaliskt trött de senaste dagarna. Till viss del beror det på att jag har sovit för lite, men lite tror jag årstiden spelar in också. Och bristen på motion...JAG MÅSTE UT OCH RÖRA PÅ MIG! [27 oktober]

GRÅARE OCH TRISTARE
De vackra höstlöven blir allt färre. Nu är det mesta grått, grått och dystert ute. Och blött! I går morse snöade det...inte kul. Som tur var var det inget som la sig, men i alla fall. Jag tog bussen till jobbet både i dag och i går, fast i dag hade det gått att cykla. Om det är lika milt (och dimmigt och vått) i morgon t-r-o-r jag att jag cyklar...vill inte vara utan vardagsmotionen.
En annan fördel är att man kommer nära naturen. Och vilken dramatik det blir ibland: Nu har jag varit nära att vid tre olika tillfällen köra över 1) en sork 2) en sork och en katt som jagade sorken samt 3) en ekorre.

I dag ska jag tona håret - första gången hos den här frisören. Jag är liite nervös. Vill inte att det ska bli för rött, för skrikigt, för hårt. Jag var faktiskt till frisören redan i går eftersom jag trodde att det var då jag skulle vara där. Men när jag tittade i min kalender stod det mycket riktigt att det var på tisdag jag hade tid. Suck. Jag blir mer och mer som min mamma...

Inget mer sytt på Simons täcke. Skar till några bitar i går. När ska jag hinna göra nåt av hösttygerna jag fick från Keepsake? Jag skulle vilja sy ett mystäcke med fleece som baksida. Och alla julgrejer! Jag vill sy bonader och dukar och tallriksunderlägg och...när ska jag hinna? Ibland känner jag mig panikslagen när jag ser hur duktiga och snabba andra är på kvilt-mejlinglistan.

Vita huset började i går, och vi har precis sett färdigt boxen med säsong 4. Upptakten i går kändes dramatisk och ångestfylld. Hur ska det gå? är frågan.

I går var jag och Lars på Storsjöteatern och såg Patrik Zackrisson i enmansshowen Soloquist. Fullsatt, och folk skrattade så de skrek, däribland jag. En härlig kväll! På fredag blir det teatern igen (när hände det sist??!), för då är det föreställningen En käft och en flygel med Östersundsbördige Mikael Tornving (Parlamentet mm) och läkaren/pianisten Thomas Olsson. Det kan bli hur bra som helst.

Jag krattade löv i söndags. Tror jag fick ihop sex stora svarta plastsäckar. Allt detta böjande upp och ned har gjort att baksidan på mina lår känns svårt förkortade. Aj.

Och så har jag börjat utfodra fåglarna igen! Jordnötter och vildfågelfröblandning. Talgoxar, grönfinkar, pilfinkar, nån blåmes, en nötväcka, en nötskrika och ett par skator har utgjort merparten av gästerna. Det är så kul när det myllrar av fåglar i rönnen och på backen under den. [19 oktober]

UNDERBARA HÖSTDAGAR
Det är så vackert ute att man nästan vill gråta. Gula och röda löv, klarblå himmel och solsken. Hög och klar luft. Sniff!
I förrgår när jag cyklade hem längs Rådhusgatan ansträngde jag mig för att rulla igenom så många gula lövhögar som möjligt bara för att det var så roligt. Jag kände mig som ett levande vykort med min knallröda jacka. Härligt!
Det är visserligen ganska kallt (frost) på morgnarna att cykla till jobbet, men det är torrt på vägarna och därmed låg halkrisk. Och med skidhandskar i Gore-tex fryser man inte sååå mycket...

Jag har börjat sy på det som ska bli Simons nya överkast. Mönstret blev inte alls det jag hade tänkt från början, utan visade sig för mig först när jag börjat sy.
Jag hade tänkt sätta en blå fyrkant på "höjden" (tänk rutern i en kortlek) inuti en vit fyrkant och sedan en grön ram runt. Men när jag sytt fast de första två vita hörnbitarna visade det sig att jag fick en byggsten som kunde användas till något roligare. Så nu blir det som på förklaringsmodellen här intill. Kul, va? Tyget är blåspräcklig batik med gröna, gula och orange inslag. Känns jätteroligt att sy, även om det är lite pirrigt när så många sömmar ska mötas...

För övrigt vill jag bara säga att Lars "Jag är kommunist" Ohly är ett pucko. Liksom David "Jag drog på mig varningen med flit" Beckham.  [13 oktober]

TYGER ÄR DET VI KVILTARE VERKLIGEN GÅR IGÅNG PÅ
(publicerad i ÖP 23 sep 2004)
- Du är precis som en golfare! utbrast min man härom dagen när jag pratade mer än vanligt om ett av mina största fritidsintressen.
Om man är som en golfare, hur är man då? Jo, man har ett specialintresse som kan sluka hur mycket tid som helst och som kräver mängder av specialutrustning. Men det är inte golf jag ägnar mig åt utan - lapptäcken.

En lapptäckessömmerska (jo, det är mest kvinnor som ägnar sig åt här, och så Kaffe Fassett förstås) tror ni kanske är en liten gumma som sitter ensam på kammaren och med en sax klipper fyrkantiga bitar av utslitna kläder.
Fel, fel, fel.
Lapp- och kviltteknik är i dag en tekniktung hobby. Vi som syr använder oss av rullknivar, skärmattor och flera olika linjaler beroende på vilken geometrisk form man är ute efter. Eftersom raksöm är den vanligaste sömmen går det i teorin bra med en gammal häck, men de flesta vill ha en ny symaskin med inbyggd dator.
Tyger beställer man helst från de hundratals amerikanska nätbutiker som finns på internet (det är sååå mycket billigare än att köpa i Sverige trots frakten). På auktionssajten Ebay slåss vi om gamla årgångar av kvilttidningar från USA, England och Australien, mängder av mönster laddas ned från nätet och många av oss är med på e-postlistor. Där kan man till exempel grotta ned sig i ämnet pressarfotsbredder, nackdelar respektive fördelar med ångstrykjärn samt gräla om en fjärdedels inch (tum) ska avrundas till 6,5 eller 7 millimeter.

En fjärdedels inch?
Jo, som så mycket annat här i världen är det jänkarna som är världsledande på kviltar och lapptäcken. Traditionen att sy lapptäcken uppstod när människor emigrerade från Den Gamla Värden och som fattiga nybyggare var tvungna att ta vara på utslitna kläder för att sy varma täcken.
Rullknivar, skärmattor och snabbmetoder för att sy utvecklades också i USA fast flera hundra år senare. Vissa koloniala värden har man dock behållit: Måttsystemet. Vill man vara en sömmerska av sin tid bör man alltså veta att en inch är 2,54 cm och att en fjärdedels inch är den korrekta sömnsmånen vid lappsömmnad.

Internet har förstås inneburit en revolution även för lappsömmerskor. Plötsligt är ju utbudet enormt! En sökning på ordet "quilt" hos Google ger, mina damer och herrar, drygt 2,7 miljoner träffar. Häpp!
Via internet kan man alltså köpa tyger, och tyger, det är det som vi kviltare verkligen går i gång på. Jisses!
• På jakt efter ett tyg med bingobrickor och en sån där liten färgduttare? Inga problem.
• Tyg med kontrabas och cello? Japp, finns.
• Tyg med skruvdragare och elhyvel? Det blir fint till pappa!
Hur känner man igen en kviltare? På de röda örsnibbarna och mumlandet: "35 kronor per bit, om jag tar fyra bitar...och så fyra av de där som kostar 45 kronor...och mellanlägg...eller har jag det hemma?...och trådrullar...970 kronor, alltså...tur att barnbidraget har kommit..."

För en tid sen var vi 94 kvinnor från föreningen Jämtkvilten som umgicks en hel dag och lärde oss nya mönster. På många sätt var det som ett bekännelsemöte: Ja, jag blir också alldeles galen om jag inte får köpa läckra tyger, ja, jag har också nittioelva böcker om lapptäcken hemma, ja, jag använder aldrig något annat än bomullsvadd!

En dag bubblade och babblade jag om denna så oerhört intressant hobby vid middagen tills min man till slut la ned gaffeln och med tillkämpat lugn sa:
- Snälla Kicki. Om du säger "lapptäcke" en enda gång till så sprängs jag. Hur skulle det kännas för dig?
Jag tror jag måste sy honom ett sånt där täcke med skruvdragare på. Då blir det nog annat ljud i skällan.

TIDEN GÅR SÅ FORT
Man vaknar och det är måndagmorgon. Sen går man och lägger sig på kvällen och då har det blivit fredag! Hur är det möjligt? Detta är en av anledningarna till att jag inte hinner uppdatera den här sidan.

Lars och jag inledde ett Vita Huset-maraton i går och klämde fyra avsnitt. För vi har nämligen köpt fjärde säsongen på DVD! Hurra! Nu har vi boxar med säsongerna 1-4 i filmhyllan hemma. Känns bra. De flesta avsnitt tåls att se både två och tre gånger, de bästa fler ändå.

ÖP har bytt format och är nu en tabloid, dvs lika stor som en kvällstidning. Och så har vi invigt den nya tryckpressen som gör att vi kan trycka fyrfärg på alla sidor, va' bra! Dock innebär alla övergångar tillfälligt merarbete, så just nu sitter jag med huvudet surrandes av styckeformat, teckenformat, vinjettribbor, mappning, märkning, XML-filer, postscriptning, maxbredder och en outsinlig ström av pixlar. Ibland vet jag knappt vad jag gör utan följer förvånat fingrarnas dans över tangentbordet.

Cityakuten är också en väldigt bra TV-serie. Sista avsnittet (kortaste säsongen hittills, TV3?!) blev rätt likt det jag förutspådde - åtminstone ringde Sams son till Kovac och sa att han måste komma till undsättning. När får vi veta hur det går? Omöjligt att veta. TV3 yppar inte ett skit på sin hemsida. Någon...?

Tre olika sorters batikttyger anlände från USA härom dagen, alla mycket fina. Men vad ska jag sy? Av det ena vill jag göra ett överkast till Simons säng, men jag är osäker på vilka andra tyger jag ska ta och framför allt: Vad ska jag sy för mönster? Är lite sugen på att pröva stjärnor...när jag nu ska få tid. [6 oktober]