FÖRSTA SEMESTERVECKAN...
...är över om några timmar. Den har varit bra, även om jag har svårt att ta mig ur min borde-borde-borde-sjuka. Det lägger lite sordin på semesterglädjen.

Vi har varit turister i vår egen hembygd och besökt Tännforsen som ligger i västra Jämtland. Tännforsen brukar kallas Sveriges största vattenfall och var vackert och dramatiskt.
Vi firade midsommar i Ramsele hos svägerskan Lena med familj. Mycket trevligt. När vi åkte därifrån i går var det bara jag och Lars i bilen. Simon kom hem i dag med farfar, och Märta får vi inte hämta förrän på tisdag. I Ramsele finns ju kusinerna Nina och Klara och att träffa dem är som att gå en kurs i Så Blir Du Tonåring. Klara gick ut nian i våras och Märta dyrkar marken där hon går...

Fotbollen gick ju helt åt helvete för både Sverige och England. Och båda var tvungna att förlora på straffar, så outsägligt grymt! Stackars Zlatan som gjorde en Beckham.
Det är en viss skillnad på hur de engelska tidningarna skriver om sitt landslag och dess förbundskapten och hur de svenska medierna rapporterar om sitt. I Sverige är det mera tack för den underbara festen, grabbar, i England dömer man ut såväl Beckham som Svennis. Fast det kunde ha varit värre. Flera krönikörer skriver att det är livsviktigt att Svennis stannar, bara han kan ta oss vidare till VM om två år.
Ack ja.
Själv har jag totalt tappat allt intresse för fotbolls-EM och I couldn't care less vem som vinner. OK, Danmark borde man kanske hålla på, men...fuck it.

Jag har köpt mer minne till min Powerbook G4 och har nu 768 MB. Men jag tycker inte det är någon skillnad mot 512. Antingen har nånting hänt med min dator som inte jag kan förklara, eller så är processorn för slö för det uppgraderade systemprogrammet. Jag tycker allt går slött och tungt och det känns som att jag måste ha en ny dator NU! Men datorn jag har är ett sånt här personalköp där betalningen sker via löneavdrag (före skatt) under tre år. Och de tre åren har tyvärr inte gått än, bara typ två och ett halvt... (hörde jag "dagens i-landsproblem"??!)

En bra sak med semester är att man kan hyra bra filmer som man inte hunnit se. Man kan titta på TV när man i vanliga fall måste gå och lägga sig, man kan till och med titta på TV mitt på dagen! Just nu håller vi på att plöja Taken, en amerikansk miniserie om hur aliens besöker oss och för bort människor. Fast miniserie är lite fel ord, det är i så fall en miniserie i maxformat - tio avsnitt som alla är snudd på långfilmslånga. Den är i alla fall bra, och ingen blir väl förvånad över att Steven Spielberg är inblandad i projektet.

Jag har jobbat lite i trädgården. Förnyat en stor del av ena rabatten med helt ny jord (Lars grävde bort den gamla först) och nya växter. Nu behöver jag "bara" lägga på ny jord i resten av rabatterna, samt fundera på om jag ska förnya växterna. Jag var på Växtvaruhuset här i stan och fick jätteångest. Hur ska man kunna välja rätt och hur ska jorden egentligen förbättras och ska jag skaffa vanliga ettåriga plantor också?
Usch, jag gör precis allting till problem!!! Jag blir galen på mig själv.

I måndags cyklade jag en motionstur på 17 kilometer och var stolt som en tupp. I dag cyklade jag två mil! Men tyvärr, tyvärr kraschade jag fysiskt när det var 5-6 kilometer kvar. Jag hade helt enkelt inte druckit tillräckligt med vatten innan jag for, och jag hade inte med mig någon flaska eller ens pengar så att jag kunde köpa något att dricka. Usch, det var jätteläbbigt. Jag kände rent fysiskt hur alla depåer i kroppen var helt tömda. Jag fick ta det ganska lugnt hem, men när jag cyklat uppför den gräsliga backen i östra Odensala (Lillsjön) var jag ändå tvungen att stanna för jag trodde jag skulle få en stroke. Strupen och lungorna snördes ihop och jag fick inte nog med luft. Scary stuff!
Vad lär vi oss av detta? Att jag måste köpa en flaskhållare till cykeln samt ta med mig druvsocker och kanske salt tills nästa längre tur. Och att jag måste förbereda mig lite bättre.
Jag lider fortfarande av att jag får ont i öronen av vinddraget, så för det mesta använder jag mitt fleeceband, men det blir ju lite i varmaste laget. Måste kolla om det finns nåt tunnare alternativ i kanske bomull? Kanske kan jag sy ett själv, men det får bli sista alternativet.

När det gäller ett visst område i mitt liv har jag bestämt att jag måste skärpa mig. Enough is enough. Nej, jag kan inte berätta mer än så här, men det känns ändå bra att få tala om att jag fattat ett beslut som kan vara av avgörande betydelse på många sätt. Om jag nu kan stå fast vid beslutet, vill säga. [27 juni]

OCH TIDEN GÅR
Dagarna rinner iväg, men det är egentligen i dag som jag först börjar fatta att jag snart har semester! Torsdag och fredag och sen...fem veckors ljuvlig ledighet! Tjoho!
Hittills har jag mest känt mig stressad över allt som måste göras färdigt och allt jag måste lära min semestervikarie, men i dag löste sig flera frågor så nu känns det bättre.

Om jag tittar på fotbolls-EM? Jodå, men inte riktigt så mycket som jag skulle vilja. Det blir ju så när man måste upp strax efter 05 på morgonen. Men snart så...
I alla fall så var det ju väldigt roligt att vi vann med 5-0 över Bulgarien. Heja Henke, Freddie och Zlatan!
Jag har föresten inte fattat förrän nu hur enormt stor Henke Larsson var/är i Skottland/UK. Tillbringade lång tid i går med att läsa gamla artiklar på skottska och engelska nättidningar om när Henke slutade i maj...uj, vad rörd jag blev!
Naturligtvis har jag även läst om Svennis och England, men jag är inte riktigt lika intresserad som vid VM för två år sen. Men vilken rackarns otur de hade i matchen mot Frankrike!!

Nästa gång Sverige spelar har jag semester. S-e-m-e-s-t-e-r. Vacation. [16 juni]

DET ÄR BÄTTRE!
Fast det snart är mens känner jag mig ändå gladare nu, trots att jag inte gjort alla måsten och borden.
Men i fredags gjorde jag en hyfsad shopping: Tre par byxor som jag hittade i samma affär (personligt rekord) samt ett par grå/svarta Eccosandaler. Som alla vet kan man faktiskt konsumera sig lycklig. Och nu när jag, precis som alla andra, äger sandaler samt linfärgade linnebyxor, ja, då känner jag att jag är en normal människa.

Grillkvällen med tjejerna i vinlotteriet blev jättetrevlig. Det är ett skönt gäng att sitta och surra med. Och lördagens 40-årskalas var också jätteroligt, trots att det regnade ute.

Jag har rensat bort hur många maskrosor som helst och Lars har klippt gräsmattan, så just nu är den ångesten i schack. Nu är det bara att lägga ny jord i rabatterna samt fixa lite nya växter som återstår. "Bara".
Humlen gör mig ängslig i år, föresten. Den måste ha fått nån sjukdom eller angripts av insekter. Bladen är knörvliga och fula och jag måste nog klippa ned rubbet. Trist.

I går var jag så vansinnigt trött när jag vaknade att jag inte orkade cykla till jobbet. Jag hade sovit typ fyra timmar och höll på att svimma av utmattning när jag vacklade ut i badrummet. Fick lägga mig en stund på golvet och vänta tills blodet nådde hjärnan igen. Sen blev det bilen. Kallt och jävligt var det också.
Men i dag blev det cykling igen! Fast det var jobbigt. Är som sagt på väg mot mens och då försvinner ork och energi.

I går var jag hos tandläkaren för att för andra gången laga en visdomstand som jag bet sönder på en knäck en gång. Den här gången var det den första lagningen som släppt. Jag vill inte säga att jag har tandläkarskräck eller så, men...kul är det inte. Särskilt inte när man ska laga en tand som sitter längst in i käften i överkäken. Trångt, trångt. Efter ett tag funderade jag på att föreslå att de skulle klippa ett jack i mungipan - det skulle bara göra obetydligt ondare. [8 juni]

DYSTERKVIST
Ja, det är jag det. Vet inte varför, men har lyckats mura in mig själv i en bur som består av borden, måsten och mörka tankar.
Det är jättefint väder, vackert och varmt, men för mig blir det bara jobbigt.
Nu ska man vara extra lycklig och jag borde vara ute i trädgården och jobba och fast jag egentligen hatar att sola borde jag kämpa för en snygg solbärnna fast jag vet att det är farligt och så borde jag verkligen köpa lite plantor att sätta ut i krukor och när ska jag köpa nya blommor till köksfönstren och när ska jag byta till sommarmatta i köket och när ska jag röja på övervåningen och när ska jag rensa ogräs och när ska jag gjuta de där runda betongplattorna och när ska vi åka och köpa nya utemöbler och varför är allting så förbannat dyrt och varför kan det inte gå att hitta ett par justa, ljusa sommarbyxor som inte slutar mitt på vaden och varför är jag så fet och när ska jag köpa nya sandaler och har barnen sommarkläder och skor och var kan jag hitta bra träningskläder och när ska jag testa hur det känns att jogga nu när cyklingen gett mig hyfsad kondis och även benstyrka och visst borde väl även jag kunna skriva en bok och ska jag skriva en sista krönika i tidningen innan jag går på semestern och varför känns ingenting roligt utan bara jobbigt?

Puh.
Det sjuka är att inget av ovanstående kommer från någon annan än mig själv. Det har aldrig hänt när det ringt på dörren att det stått en mänska utanför som kräver att man tar bort maskrosorna på gräsmattan eller som klagar på att jag har skor och strumpor när man kan vara barfota med målade tånaglar i söta sandaletter.
Hur kommer man undan sig själv? Varför kan man inte bara trycka på en knapp och sen är man fri?
Ibland blir jag så trött på mig själv att jag vill spy, kräkas och kasta upp.

På gatan utanför kommer den ena lastbilen efter den andra med nybakade studenter. De skrålar "fy fan vad vi är bra" och andra poetiska rader, men allt jag kan känna är - på måndag är ni arbetslösa. [4 juni]

SAKER JAG FUNDERAR PÅ:
Nu har jag cyklat 33 mil sedan vi gick med i Utmaningen. Bra, dåligt? Känns bra.
Åh, vad klantigt att glömma kjolen i församlingsgården efter att vi bytt om! Måste jag åka 9 mil t o r bara för att hämta hem den eller finns det nån snäll människa i Sundsjö som ska in till stan...?
Varför är jag tjockast i hela Universum och har konstigaste kroppen? Det känns i alla fall så när jag står i en provhytt. Alla andra kan ha alla sorters kläder men inte jag. Jag känner mig som ett solklart fall för Extreme makeover. Nutrilett 14 dagar, pallar jag?
Fast det kunde ha varit värre. Jag kunde ha bott i Knutby och haft Kristi Brud som granne. Maskrosorna på vår gräsmatta skulle göra henne vred.
L'Oreals Whitening nail polish är jättebra. Naglarna blir inte direkt vita, men de får den där french manicure-looken. Det vita längst ut på naglarna känns vitare. Ser vårdat ut.
Da Vincikoden av Dan Brown var jättebra! Rekommenderas. Fast jag blev lite snopen när jag läste vad docenten Per Beskow skriver på Nationalencyklopedins hemsida om Prieuré de Sion:

I själva verket är alltsammans fantasier som härrör från en enda person, fransmannen Pierre Plantard (1920-2000). Han var son till en slaktare men drömde sedan barndomen om att vara av kunglig börd. Redan i ungdomen anslöt han sig till ett hemligt rojalistiskt sällskap. År 1956 bildade han sin egen orden, Prieuré de Sion, men den var bara en sällskapsorden och upplöstes redan 1957.

En av mina planer för sommaren är att jag ska läsa de olästa böcker jag har hemma. På fem veckor borde man hinna beta av ett gäng. [3 juni]

HÅHÅJAJA
Jag känner mig i starkt behov av semester. Är trött, oinspirerad och tycker att det mesta känns jobbigt.
Konsert med Octava i kväll - åh, då måste vi åka ändå till Sundsjö och när är vi hemma då?
Grillkväll med vinlotteriet - åh, då måste jag fixa egen mat till grillen
Vän som fyller 40 år - åh, vad ska man ge för nåt och vad ska jag ha på mig?
Trädgården - åh, vad jobbigt varför måste maskrosor finnas och när ska jag lägga på den nya jorden jag köpt?
Hålla på med hemsidan - åh, vad jobbigt att uppdatera och ska jag ändå inte lägga ned trots att jag skaffat egen domän?

Suck.
Suck.
Suck.
(2 juni]