NATUREN ÄR FÖRUNDERLIG
Jag bara måste få citera ett TT-telegram som jag nyss läst:
Våmhus TT
Tjäderhöna som skolkompis
På Våmhus skola har skolbarnen fått en tam tjäderhöna som skolkompis. När barnen spelar fotboll på planen intill skolan har fågeln centerplats i matchen, skriver Mora Tidning.
– När hönan sitter i vägen för fotbollsspelet och vi lyfter bort den, knallar den efter oss, berättar skolbarnen som döpt tjäderhonan till Gun-Britt.
Fågeln landade på Våmhus skola redan i tisdags och där har den stannat.
Gymnastikläraren har burit bort fågeln flera gånger, men det har varit resultatlöst. Fotboll är något som verkar intressera hönan som återvänder till spelets centrum som en bumerang.
Inget tyder på att hönan är skadad. Hon kan flyga och går obehindrat. Att det sparkas fotboll verkar hon inte bry sig om, inte ens intim uppvaktning, som smekningar av barnen, verkar störa hönan nämnvärt.
Är det inte alldeles underbart?! *sniff*
I dag är jag trött som en tok. I går gick det jättebra att cykla, till och med hem fast det är så mycket uppför. Kände mig stark och pigg och störtade direkt ut i trädgården och krattade en stor del av gräsmattan (måste ju passa på när det är sol och vindstilla). I dag är jag supertrött och tyckte det var skitsegt att cykla till jobbet. Men det är klart, femte dagen på raken sätter sina spår...
Himla skönt att helgen väntar. I eftermiddag åker vi till Krångede och Ulla-Britt och Stig. Jag hoppas att någon kan bära mig till bords och mata mig och sedan bara bädda ned mig i närmaste säng...
Våren har hittills påmint om rekordvåren 2002. Så gott som snöfritt hela april - kommer det mera värme kan maj bli hur bra som helst. Hoppas! Jag städade i en av rabatterna igår och det är så roligt att se hur det kommer nytt under vissna blad och nedfallna grenar. Naturen föds på nytt (så poetiskt).
Känner stor lust att lägga ned jobb i trädgården. Jag vill gjuta runda betongplattor (läste om det i en bok) som man kan lägga som marktäckare eller använda som kantsten, jag vill gräva om en rabatt som har för dålig jord, jag vill fixa, förbättra, pula, jobba, dona och meka. Sådetså.
I år ska jag dessutom måla om vår slitna parkbänk. Det blir tredje året i rad som jag bestämmer mig för detta - nu måste det bara ske.
Och så ska vi handla nya trädgårdsmöbler till vårt fina trädäck som vi byggde under pilträdet i fjol.
Men när ska jag putsa fönstren? [30 april]
TOUR DE FRANCE
Minns ni cykelbröderna Fåglum? Nu har de fått en lillasyster. Mig. För som vanligt när Kicki ska göra nåt så görs det inte halvhjärtat... ja, jag tänker förstås på cyklingen.
Jag har skaffat hjälm (röd!) och gelfyllt sadelöverdrag (så att man inte får så ont i arselbenen) samt överdragskläder att ha när det regnar. Och eftersom det är så kallt och jag får ont i öronen av vinddraget har jag även handlat ett fleecepannband som går upp extra över öronen. Det är särskilt bra eftersom det stängs med kardborrebard så att man kan spänna åt bandet så hårt man vill (ni antecknar väl?!) En liten ryggsäck har jag också fått tag i.
Sen har vi som är med i Utmaningen fått våra cykeldatorer. Oj, vad skoj!
Men lite sur blev jag. Jag har liksom "vetat" att det är 8 kilometer från oss till jobbet, men det visade sig "bara" vara 7,5. Vad gör Kicki då? Jo, i morse tog jag en lite längre väg till jobbet! Så att det skulle bli just 8 kilometer! Duuuuuktig, Kicki!
Och i morse satte jag nytt personbästa nedför backen vid Lillsjön: 34 km/h.
Ja, herre gud.
Om jag inte hade min iPod skulle det inte gå lika bra att cykla som det trots allt gör. En komisk effekt blev det för några dar sen när jag skulle cykla uppför den hemska backen vid Lillsjön: Just när stigningen började hörde jag i iPoden Because we can med Fatboy Slim (soundtracket från Moulin Rouge). Den är helt manisk med frasen "because we can-can-can! because we can-can-can-can-can". Jag kände mig som det lilla blå loket i sagan, ni vet: Jag tror jag kan, jag tror jag kan, jag tror jag kan".
Och vet ni vad? Jag kunde. [28 april]
TRAMPA PÅ
Uj, uj, uj vad jag cyklar! Till och från jobbet, varje dag. Det tar ganska precis 25 minuter ned på stan och 30 minuter hem. Drygt! Det är mycket mera uppför när man ska hem, framför allt såna där långa, svagt lutande partier som egentligen inte känns så himla mycket nedåt när man cyklar utför, men som är mördande när man cyklar uppför! Dessutom har det varit grym motvind varje dag när jag ska hem. Vindstilla på morgonen, blåsigt hem.
Jag hatar motvind och blir jävligt arg av den, men jag insåg att det är ett otroligt slöseri med energi. Det är ju ingens fel att det är motvind. Det är ingen som har kopplat galet nånstans så att man kan ringa och klaga. Nej, det är bättre att bara lugnt trampa vidare och tänka: Jag klarar det här också (Kickis goes zen-buddhist).
I morse var kallaste dagen hittills. Jag hade behövt mina skidhandskar, tjockare jacka samt överdragsbyxor. Får ta det i morgon i stället. Men när ska jag köpa hjälm?
Som om det inte var nog med att jag 1) köpt ny cykel, 2) börjat cykla till jobbet och 3) skrivit en krönika om det (se nedan) drar nu Östersunds kommun och Korpen igång Utmaningen . Tremannalag samlar poäng efter hur mycket man går och cyklar och kan vinna fina priser. I går var vi alldeles tossiga här på jobbet och sprang runt och bildade lag kors och tvärs. Jag, Jessica och Gun heter Triss i ess - lagom ödmjukt. Förutom att man kan vinna är tävlingen en sporre, plus att man får en stegräknare eller cykeldator på köpet. Jag tog cykeldatorn.
Vi har träffat Sandra Dahlberg! Här ses hon med Märtas bästis Nichole, Märta och Simon. Lyckligast var Märtan som inte kunde prata om nånting annat under resten av dagen. "Tänk att jag har träffat henne!"
Bekymrad fråga på kvällen: "Men mamma, varför tog inte du hennes autograf?" Tja. Vad säger man? "Både du och Simon har ju autografer så jag kan titta på era".
Vi har sett två bra filmer: Master and commander med Russel Crowe och Seabiscuit med Tobey Maguire. Särskilt den sistnämnda var bra. Rekommenderas!
Anna S har liksom jag tröttnat på ovälkommen reklam och skaffat sig egen domän hos Loopia. Way to go, girl! [22 april]
NU SUSAR JAG FRAM LÄNGS CYKELVÄGARNA (publicerad i ÖP 21 april)
Jag har köpt en ny cykel. Kanske ingen världsomvälvande nyhet, men eftersom det var nästan 21 år sedan (1983) jag köpte min gamla cykel känns det lite smått som att börja ett nytt liv för mig.
Den 5-växlade DBS jag skaffade inför studietiden i Göteborg har varit en god kamrat, men de senaste åren har den fört en pensionärstillvaro i vårt garage. Den orkar inte mer. Det är inte utan att man känner sig lite som en pensionär själv när man går in i en cykelbutik i dag. Här snackar vi cykling som livsstil; en modern cyklist är en ung man som helst kastar sig nedför Åreskutan med sin mountainbike, iklädd alla de rätta plaggen och prylarna.
Med lätt röda kinder trevar jag mig fram mellan mountain-, sport- och citybikes, tuffa hjälmar och svindyra handskar med halva fingar men rejäla prislappar. Inte en pakethållare så långt ögat når, ej heller stänkskärmar eller cykelstöd. Finns det inga ”vanliga” cyklar längre som passar 41-åriga kvinnor?
Men jo. En snäll men ganska trött ung kille förbarmar sig över mig och hjälper mig till rätta. Våren är den mest hektiska årstiden för den som säljer cyklar, och killen har varit på väg för att ta sin schemalagda rast i flera timmar nu. Det har helt enkelt inte gått.
Tålmodigt förklarar han för tanten (mig, alltså) att branschen inte längre tillverkar 5-växlat, drar fördelarna med 7 växlar jämfört med 21 och 24 (kräver inget underhåll eftersom själva växlings...vad-heter-det-mojängen ligger innesluten) samt berättar att alla 7-växlade cyklar har fotbroms. Här finner jag det av någon anledning nödvändigt att likt en papegoja upprepade gånger tjata om att min gamla cykel minsann hade bakåttramp (uttrycket lånat av min 9-årige son) och endast handbroms trots att den bara hade fem växlar. Killen suckar lätt. Ja, så var det förr, typ, tanten, känns det som han tänker.
Han skyndar sig att berätta vilka färgsättningar som finns för den 7-växlade cykel han anser passar mig. Just då känns det som att jag skiter i vilken färg det blir bara jag hittar en hoj som jag trivs med. Men det är ju ett välkänt faktum (eller kanske bara en myt) att när en kvinna ska köpa ny bil är färgen av avgörande betydelse – helst ska den vara röd. Har cykelbranschen dragit lärdom därav...?
Okejdå, jag funderar en stund. De flesta ser rätt lika ut för mig; grå-metall, grå-svart-metall, svart-metall...men årets modell är minsann upppiffad med en orange rand som jag gillar. Lite uppkäftigt, nästan. Den tar jag!
Men försäljaren tvekar. Med lätt bekymrad min säger han att man måste komma ihåg att den här stilen kan bli snabbast omodern. Kännas gammal redan om något år.
Jag blir lite rörd av hans omtanke men står ändå fast vid mitt val. När jag betalat och vi skiljs åt känns det nästan som jag skulle vilja krama honom för att han inte skrattat åt mig.
Så nu susar jag fram på cykelvägarna mellan Skogsmon i Torvalla och ÖP och känner mig nästan fjantigt duktig. Jag får motion och sparar in buss- och bensinpengar. Tre bra saker på samma gång!
Kanske törs jag snart gå tillbaka till butiken och köpa en sån där tuff cykelhjälm som jag såg men inte vågade prova.
Då ska jag välja en röd.
REDAN MÅNDAG
Swisch sa det och sen var helgen förbi. Gjorde jag något av det jag hade föresatt mej?
Nej, jag sopade inte bort grus från uppfarten.
Nej, jag krattade inte gräsmattan (den är faktiskt lite för blöt ännu).
Nej, jag skrev inte de två bokrecensioner som borde vara inlämnade nu.
Nej, jag tog inte tag i pappershögen på mitt skrivbord.
Nej, jag städade inte och gjorde i ordning uterummet.
Vad gjorde jag då?
Åt och drack gott både på fredag och lördag (och söndagsmiddagen var också väldigt god med glass och hemlagad chokladsås till efterrätt!).
Läste ut Shadowheart av Laura Kinsale.
Dammsög hall och kök både på fredag och söndag (grus och sand, sand och grus).
Tog en rätt så lång cykeltur med min man.
Packade upp och stuvade undan barnens väskor och kläder från påsklovet.
Jag har fått en finne på hakan som är nästan lika stor som en bröstvårta. Hur kul är det? Trodde att man slapp sånt när man fyllt 41 år.
Cyklade till jobbet i morse igen. Känner mig redan starkare - nästan i alla fall. I dag tog jag med min iPod och lyssnade på musik hela vägen in. Det blev betydligt roligare då. Noterade att de enda människor man ser ute strax efter klockan 06 är hundägare.
Klockan 16 i dag ska jag och barnen träffa Sandra Dahlberg på Vero Moda. Jag ser inte fram emot det...och barnen tycker jag är knäpp. Vad finns det att inte älska hos Sandra Dahlberg? Tja. Massor? [19 april]

SÅ SER DET UT
Här ser ni min fina cykel, den 7-växlade Meridan. Och sedan
ser ni Simpan med sin älskade 21-växlade, heldämpade samt
bakåttrampade nya cykel! Den köpte vi i går, plus den
tuffa cykelhjälmen. Citat: "Hoppas jag somnar riktigt fort så
att det blir morgon så jag kan cykla igen!" [18 april]
JAG HAKAR PÅ EN TREND
En svensk version av en internetfluga:
1. Ryck närmaste bok i din omgivning.
2. Öppna sidan 23 i boken.
3. Leta upp femte meningen på sidan.
4. Posta meningen i din blogg/dagbok tillsammans med dessa instruktioner.
5. Lägg gärna till bokens titel och författaren.
"She smiled."
Detta står på sidan 23 i Shadowheart av Laura Kinsale
(Berkley).
Och här har jag tjatat om vilken litterär författare hon
är! Om jag räknar den halva första meningen överst
på sidan 23 som en hel mening blir mening nummer 5 denna:
"Yes, I think not".
Kul grej! [16 april]
SNART SOMMAR
Som vanligt i Östersund går våren fort. Nyss var det
vinter - på lunchen räknar jag med att se de första shortsbärarna...
Men visst, ett bakslag kan fortfarande komma, och vi förbereder oss
alla mentalt med att det kan snöa på sista april.
Den här veckan har jag gått stavgång tre gånger, min vanliga 45-minutersrunda. Känner mig så duktig!
Men i dag gör jag det duktigaste av allt: Jag cyklar till och från jobbet. *trumvirvel* Sammanlagt blir det nästan 50 minuters motion.
Tänk att det kan vara så kallt klockan 06.05! Trots vantar och mössa frös jag. När jag ska hem blir det annorlunda - då har solen lyst hela dagen så både jacka, mössa och vantar får ligga i min nya cykelkorg.
Men det är inte bara cykelkorgen som är ny - hela cykeln är sprillans ny! Köpte en 7-växlad Merida Sport (Dam) på Söder sport i onsdags efter viss vånda (bild kommer!). Sist jag köpte cykel var 1983, en 5-växlad DBS som verkligen varit bra. Men går man in i en cykelaffär nu känner man sig som en fåntratt. Mountainbike eller city eller sport eller gammaldags? 3, 7, 21 eller 24 växlar? Ram, däck, stänkskärmar? Jag kände mig 100 år gammal...
För några år sen fick jag en 21-växlad cykel i morsdagspresent, men ska jag vara ärlig kom jag aldrig riktigt överens med den. Den byttes senare in när maken skulle skaffa nytt. Alltså blev det 7-växlat denna gång, och den stora fördelen (enligt försäljaren) är att då krävs inget underhåll. Växel...mojängen ligger innesluten och det är bra, till skillnad från 21-växlat där allt ligger "utanpå" och kräver justeringar med tiden.
Till skillnad från min gamla DBS har Meridan fotbroms. Hjälp, tänkte jag, jag har inte fotbromsat sen 1982! Men det visade sig att det gick på 20 sekunder att lära om...
Hela hojen är gjord i aluminum som tydligen är jättetoppenbra. Då blir den stadig.
Stadig var även summan jag fick punga ut med, men det kan det vara värt!
Jag skäms nästan när jag tänker på hur lite jag cyklat de senaste åren. Jisses, förr i världen räknade man vårens ankomst efter när man fick ta ut cykeln. "Förra året tog vi ut cyklarna redan i mars, nu är det maj och fortfarande snö!"
Simpan vill också ha ny cykel, och han har faktiskt vuxit ur den han fick för två år sen. "Det ska vara bakåttramp, 21 växlar, handbroms åsså ska den vara heldämpad!" säger han. Varför just bakåttramp är så livsviktigt är svårt att förstå eftersom det inte fyller någon som helst funktion. Men det är fränt.
Följer med vad som skrivs på de engelska tidningarnas
nätsidor om David Beckhams affär med sin före
detta personliga assistent Rebecca Loos. Ibland vill
man nästan spy! Rebacca kallas genomgående för Sleazy
Senorita av The Sun. Jag menar; något ansvar måste väl
ändå ligga på mannen?! Det var inte Rebecca Loos som
var gift och hade två barn och hoppade över skaklarna. Det
var Becks. Mr Golden Balls. Tidningarna vinklar det också så
att Posh är förbannad på Rebecca, "get
your hands off my man", typ. Men vad säger hon till maken då?
Rår han inte för nånting? Puckon!!!
Läser Shadowheart av Laura Kinsale. Känns mycket bra, men varför blir alltid klockan för mycket så fort? [16 april]
SLUTPÅSKAT
Jaha, då var påsken slut och på torsdag har halva april gått och jag undrar bara: Hur kan tiden gå så fort?
Liksom Anna har inte vi heller någon rutin på att fira påsk hemmavid, men det är nog dags att ändra på det. På påskafton kom mamma och svärfar och firade en mysig påskafton med oss. God påskbuffé (skinka, ägg, sill, tonfiskpaté, två sorters gravlax, rökt lax mm) och ofattbara mängder godis (varför är det så svårt att sluta äta Marabous Never Stop?!).
Det blev alltså ingen skidåkning, men med tanke på hur det stormade i stan är jag glad att vi inte åkte till fjällen.
Barnen är just nu på påsklov hos moster Ulla-Britt och Stig i Krångede.
På väg hem från Krångede i går såg vi tolv tranor! Oh, vad fina de är. Först såg vi två tranor och fyra kanadagäss, en bit längre bort en klunga med åtta tranor och ytterligare en bit bort två tranor till. Våren är nu officiellt här!
Hemma i trädgården såg jag en bofink härom dagen. Nu väntar jag bara på sädesärlan. Tofsvipor har jag sett men inte vid den stora rondellen vid en av Östersunds infarter där jag såg flera i fjol. Fick de nog av trafiken?
Lars och jag hyrde tredje och sista Matrixfilmen. Blää, vilken besvikelse! Den var till och med sämre än tvåan. Vad var vitsen med hela alltihopa när konflikten uppenbarligen inte var svårare att lösa än att "maskinerna" frågade Neo: What do you want? och han svarade Peace och så blev det så? Och så allt detta meningslösa tuggande av "visa" fraser...har någon nån gång fattat vad oraklet egentligen är och vad det är hon säger?
Den första filmen är bra, originell, rent av nyskapande. Men det borde ha stannat där.
Fame Factory blev också en besvikelse. Hur kunde Johan Östberg få flest tittarröster? Varför tog sig inte en enda tjej till final? I Sara Löfgrens fall tror jag det kan vara så att hon varit för osynlig i programmet den här terminen för att folk ska förknippa henne med Fame Factory.
Jag tror jag var 18 år första gången jag tonade håret rött. Sen gjorde jag det nån gång då och då, men från det jag var 23 år blev det väldigt regelbundet. Typ jämt.
Hur länge höll jag på så? Tja, fram tills jag var så där 30, tror jag. Sedan tonade och gjorde slingor hos frissan, men så fick hon barn och nu måste det vara nästan två år sedan jag sist hällde färg i håret. Jag känner hur det börjar suga mer och mer i färgtarmen...jag slår lovar runt håravdelningarna på varuhusen, kikar i färgkartor, läser utanpå förpackningar...men fånigt nog känner jag mig mycket fegare nu än jag gjorde förr. Tänk om det blir alldeles för rött? Tänk om jag ångrar mig? Varför finns inte längre Jane Hellen nummer 12 som jag alltid använde förr?
Ett rejält flamewar har livat upp stämningen på AAR i helgen. Det startade med ett pucko som inte kunde acceptera att recensionerna skrivs på ett visst sätt, och som dessutom antydde att saker och ting planerats i lönndom... Och de som argumenterade emot henne anklagades för att vara planterade supportrar för att hjälpa de som styr (och äger) sajten. Den här personen är ett bra exempel på det som kallas Internet Trolls - personer som det inte går att argumentera med, som vägrar att förstå hur enkelt och tydligt man än pratar med dem och som bara gör andra arga.
Själv tog jag läsningen av alla inlägg som ett test för mig själv - skulle jag klara av att inte lägga mig i? Det var svårt! Jag kan ha ganska hett temperament och har inget tålamod alls med puckon av det här slaget, men jag var ju rent personligen inte alls inblandad i det aktuella bråket. Jag har hittills inte skrivit några inlägg alls och kommer inte att göra det heller, men ibland är det nästan så att man får sitta på händerna för att inte fingrarna ska börja dansa över tangenterna... [13 april]
OCH SÅ BLEV DET APRIL
Tack till er som sänt kramar och annat omtyck.
Sitter på jobbet och tycker väldigt synd om migsjälv. Jag har nämligen blivit förkyld... Grus i halsen, diffus olustkänsla i hela kroppen, lätt tryck över bröstkorgen. Lätt snuvig. Dimmig i bollen. Suger på Vicks (körsbärssmak).
Vad ska vi göra i påsk? Inget är bestämt. Själv skulle jag inte ha nåt emot att åka lite skidor i Vemdalen, men jag vet inte hur det blir. Känns som det är sista chansen att åka den här säsongen.
I dag kommer nya Harry Potter-boken med posten! 1008 sidor som Märta kräver att vi ska läsa högt. Orkar jag det? Orkar min hals?
I samma bokpaket kommer Suzanne Brockmanns Gone Too Far, den ser jag fram emot.
Men allra mest ser jag fram emot att läsa Laura Kinsales Shadowheart som jag nyss beställt. "The long awaited sequel to For my lady's heart" som det heter. Laura Kinsale skriver otroligt bra böcker och det är hur konstigt som helst att hon inte är översatt till svenska. Hennes hjältar är komplexa, svåra och inte med nödvändighet "the good guy". Hon visar hur hennes romangestalter tänker och fungerar genom det de gör, inte bara genom det de säger.
Kinsale är helt klart en av de mest litterära författarna inom romancegenren. I For my ladies heart (som jag nyss läst) är en stor del av dialogen skriven på medeltidsengelska (fast med modern, begriplig stavning). En ordlista och kort grammatik finns längst bak, och fast det var lite knepigt ibland känns det en smula tråkigt att uppföljaren inte är skriven på samma sätt.
Jag tänkte köpa mig en cykel i vår. Törs knappt ge mig ut och börja leta eftersom cyklar är så förbannat dyra nuförtiden. Å andra sidan var det så himla länge sedan jag köpte en att jag känner mig förtjänt av en sprillans ny, inte en begagnad. Vem vet, kanske kommer jag att börja cykla till och från jobbet? Sträckan är liiiite väl lång, tycker jag. Tar typ 20-25 minuter in till stan, 25-30 hem (mera uppför). Å andra sidan är det gratis motion.
Vi har skaffat en snabbare ADSL-uppkoppling (Telia Bredband 2000 - intresseklubben antecknar). Det märks mest när man tankar hem filer (t ex hela George Michaels nya skiva...) men även när man surfar, i alla fall lite grand.
England håller andan: Har David Beckham varit otrogen mot Victoria? Den engelska slaskpressen (The Sun, The Mirror, News of the world m fl) slår nästan knut på sig själv när man försöker övertrumfa varandra med de snaskigaste detaljerna. Mitt svar på frågan: Tja. Förmodligen. [7 april] |