VARFÖR MÅSTE PRECIS ALLTING HANDLA OM SEX?
(publicerat i ÖP 30 september)
  Jag har alltid trott att MTV betyder Music Television, men jag inser mer och mer hur fel jag haft. MTV betyder naturligtvis Mjukporr-TV.
  Titta där, Beyoncé ligger kråmandes på regnvåt asfalt. Hennes shorts är så korta och tajta att det nästan gör ont i ens egen stjärt.
  Och titta där, Christina Aguilera skrevar så det stramar i ljumskarna och juckar som en löptik. Hur är det möjligt att så lågt skurna byxor kan sitta uppe? Med självhäftande tejp kanske.
  Och Mariah Carey, Mariah Carey! Hur små kan kläder egentligen bli? Är det inte enklare att visa hela härligheten rakt av, utan de där minimala linnena och kort-kort-korta kjolarna? Det verkar ju ändå vara det som är meningen.
  Eller ta vilken hip hop- eller r&b-video som helst: Killarna har byltat in sig i plufsiga sportoveraller medan brudarna åmar omkring i tanga och paljetterade bröstlappar obetydligt större än näsdukar.
  Och hurra, hurra, äntligen ska Britney Spears vika ut sig! Som vi har väntat. Det var ju rena mesfasonerna att hon hade trosor på sig när hon var på omslaget till Rolling Stone. Nu ska hon posera i amerikanska Esquire ”endast iförd ett leende”.
(För säkerhets skull: Det där jag skrev om Britney Spears var erotiskt. Förlåt, jag menar ironiskt.)

  Vad är det som hänt egentligen? Varför måste precis allting handla om sex? När jag kom in i puberteten i början av medeltiden brukade vi prata om vad svårt det var för tjejer och killar att mötas: Tjejer var uppfödda med Starlet och Mitt Livs Novell (kärlek, kärlek, kärlek) och killarna med Fib Aktuellt och Lektyr (herrtidningar med naket och ”läsarnas egna sexberättelser!”).
  I dag måste allting vara mycket lättare, för i dag vet ju alla flickor att när killen vill köra in den där bak, då är det bara att säga ja tack och se glad ut. Eller förlåt, se s-e-x-i-g ut, menar jag förstås.
  Den osäkra tjej som försöker hitta svaren på livets gåtor i de sexspalter som kvällstidningarna publicerar varje söndag, får för det mesta svaret att allting är okej ”så länge båda är med på det”.

  Kerstin Thorvall brukar då och då undra i sina krönikor vad som hände med kärleken, kyssarna, och ljuv längtan efter varandra. Ja, vad hände egentligen? När blev pang på rödbetan det enda gångbara?
  Den enda romantik jag kan påminna mig om på MTV i dag är den som förmedlas av pojkbanden. De sjunger mer om ”love” än ”fuck”, men det är väl bara en tidsfråga innan de rättar in sig i ledet, gissar jag.

  Att ifrågasätta denna massiva sexvåg gör att man framstår som värsta moralkärringen, men hur kul är det att det mest framträdande budskapet som våra döttrars förebilder lyckas förmedla är att det är alltid är bra att slänga av sig kläderna? Och det gäller inte bara stjärnorna på MTV: Pernilla Wahlgren, Charlotte Nilsson och Robinson- Emma, känns de namnen bekanta?

  Våra stora klädjättar är också duktiga att hänga på sextrenden, och då inte bara på vuxenavdelningarna. Självklart ska man kunna visa magen redan när man bär storlek 116! Och stringtrosor för 12-åringar – man är väl bara en idiot som tycker att det är lite väl tidigt.
  Lindex är ett intressant exempel. I november 2000 drog företaget efter massiv kritik tillbaka sexiga barnkläder. Det gällde främst toppar och underkläder i glansiga och glittriga material.
  Men skam den som ger sig! I augusti i år hamnade Lindex i hetluften igen för att man sålde vadderade barn-behåar i storlek 65 AA. De var dekorerade med Mimmi Pigg och andra figurer. Och precis som förut försvarar sig företaget först med att det här är vad kunderna efterfrågar innan man till sist efter hård kritik bestämmer sig för att dra tillbaka kollektionen.

  Vad blir det nästa gång? Vore det inte skojigt med ett litet strip-set för 11-åringar?   Små tofsar i glada färger som sätts fast över bröstvårtorna. Höfthållare och nätstrumpor med Kajsa Anka. Och så lösögonfransar och vulgorött läppstift som säljs separat i ett litet glittrigt etui!
  Kom igen nu. Säkert finns det efterfrågan på sånt här. Även pedofilers pengar ger klirr i kassan. (Ja, jag är ironisk den här gången också.)

GRÅ MÅNDAG
  Som vanligt är det måndag, som vanligt känns det uppförsbacke, som vanligt kommer allt att kännas bättre redan i morgon. När jag gick ut för att hämta tidningarna i morse snöade det...snacka om måndag! Tack och lov är det inget som lagt sig.

  Jag har ett helt gäng med böcker hemma som jag ska recensera (i ÖP) så jag börjar känna mig lite stressad. Just nu håller jag på med Hillary Rodham Clintons tegelsten Levande historia. När jag säger tegelsten menar jag verkligen tegelsten - den är så tjock att mina barn knappt orkar lyfta den...hoppas jag hinner läsa ut den innan oktober är slut.

  I lördags gick jag en jättelyckad runda med mina gångstavar. Jag använder sällan mössa eftersom jag inte tycker jag passar i det (hallå, är jag 40 eller 14?!), men i lördags var jag tvungen eftersom det var så pass kallt (+5-6 grader) och jag hatar att frysa när jag är ute och går. Jag får ganska lätt ont i öronen, till exempel.
  Jag kände mig väldigt sportig med stavar, mössa, träningsoverall och spänst i steget. Här var det minsann inte frågan om en liten stillsam promenad, här skulle det motioneras! När jag kom hem var jag alldeles varm i hela kroppen och kände mig lätt euforisk. Endorfiner? Mössa ska hädanefter bli min melodi!
  Jag brukar alltid ha med mig min iPod och lyssna på musik när jag är ute och går, men den här gången gick inte det eftersom jag glömt att ladda den. Men faktum var att det nästan var skönt att inte ha den med. Det kändes som att huvudet rensades mycket bättre.
  I dag tänker jag gå rundan igen när jag kommer hem från jobbet. Fast då blir det nog med iPoden i alla fall.

  För ett tag sedan fattade jag ett beslut som jag inte har hållit. Jag blir så sur på mig själv! Hade jag hållit det löftet hade allting varit mycket bättre i går.
  Men, det är bara att kavla upp ärmarna och fortsätta. Förlåta sig själv för misstagen och gå vidare.

  Mina hjärnspöken har lugnat ned sig lite, och Artonilen som jag nu äter för sjätte dagen börjar ge effekt. Skönt!

  Jag har gjort om min ingångssida. Läste om tips och tricks i Cap&Design och beslöt mig för att testa. Fint, va? [29 september]

OCH SÅ BLEV DET FREDAG IGEN!
  Så här såg vi ut när vi kom hem idag, jag och Märta. Vi stod framför stora spegeln i hallen och fånade oss och så slet Lars fram kameran, och...visst är vi fina?

  En del medier, bland annat TV 4 och DN, publicerar i dag namn och bild på den häktade 24-åring som är misstänkt för mordet på Anna Lindh. Den s k 35-åringen släpptes i går.
  Vi satt några stycken på jobbet i dag och diskuterade detta, och vi kom in på den oerhört detaljerade redovisningen av 35-åringens liv som man kunnat läsa i framför allt kvällstidningarna. Bra, dåligt, hur, varför?
  Jag lade fram min teori som går ut på att alla dokusåpor gjort att vi förväntar oss att få veta rubbet om den "vanliga" människa som för tillfället är i ropet - Robinson-Emma, Farmen-Christina, Big Brother-Linda.
  Jakten på Anna Lindhs mördare är, om man vill, den yttersta dokusåpan. Enligt de dramaturgiska spelregler som alla nu känner till är 35-åringen inte konstigare än Robinson-Linda. Alltså förväntar vi oss att få veta även de mest intima hemligheterna. I Robinson ser vi hur människor bryter samman på grund av frivillig svält, i Big Brother ser vi deltagare som knullar framför öppen kamera. Det är med andra ord helt logiskt att vi får veta att 35-åringen minsann har bisexuella böjelser.
  Döm om min förvåning när jag tittade på 21.30 med Carin Hjulström i kväll. Hennes första gäst var Liza Marklund, som jobbade som kvällstidningsjournalist innan hon blev succéförfattare. De pratar om medias hantering av 35-åringen, och vad säger Liza Marklund? Exakt samma saker som jag satt och sa på jobbet tidigare i dag!
  Jag ska inte säga att det kändes otäckt, för det gjorde det inte, men jag fick verkligen lägga band på mig för att inte ringa upp kollegorna och skrika: "Hallå!!! Det var ju precis det där som jag sa i dag!!!"
  Vid närmare eftertanke var det faktiskt lite otäckt, för det kändes som att jag hörde mina egna ord komma ut ur en annan människas mun.

  Inte för att jag egentligen längre bryr mig, men jag måste ändå få tala om att Bryan Ferry fyller 58 år i dag. Happy Birthday. [26 september]

HOPPAS, HOPPAS...
  att det är rätt snubbe som polisen tagit den här gången! Den som mördade Anna Lindh måste åka fast, så är det bara. Jag törs inte tänka på att det kan bli ett nytt Palmetrauma.

  Här kommer ett litet smakprov på vad man kan göra med trista tallrikar. Den nedersta bilden är en närbild av mönstret på tallriken i mitten.

  Dålig sak 1: Det är nån sorts glapp i ljudet på min dator. Först trodde jag att det var fel på sladden till mina högtalare, men det uppstår även när jag har hörlurar (fast inte lika ofta). Det som händer är helt enkelt att ljudet i vänster utgång försvinner. Jag vill inte tänka på hur länge det kan ta att laga eller hur dyrt det kan bli.
  Dålig sak 2: I dag har jag haft ont i huvudet hela dagen och det kommer från nacke/axlar. Jobbigt.
  Dålig sak 3: Min mage har varit ovän med mig ett bra tag nu. Gick därför på apoteket i dag och tänker köra en vecka med Artonil och hoppas att det hjälper.
  Dålig sak 4: Jag brottas fortfarande med hjärnspöken. Inte så att jag känner mig i behov av sjukskrivning som i fjol, men det är så oerhört tröttande att inte kunna stänga av de där slingorna som bara går och går i huvudet.
  Det är inte exakt samma saker som jag funderade på i fjol, men det övergripande temat är detsamma. Kan man ringa Dr Phil?

  Bra sak 1: På tisdag börjar sykursen! Man ska ta med tyg, tråd och mönster. Vilken tur att jag skaffat allt det till Märtas mysrock, och vilken tur att jag inte börjat sy den.
  Bra sak 2: 11 oktober är det fest i Lund för min bästa väninna Bodil som fyller 40. Det ska bli så himla roligt! Både jag och Lars åker ned. Måste bara hitta nåt raffigt att ta på mig. Gärna svart men inte hellångt.

  Hemsk sak: Lars var ute och åkte båt i helgen, Viking Lines Cinderella (Trion spelade). När de skulle tillbaka från Tallinn blåste det 26 sekundmeter! Lars blev sjösjuk och tillbringade natten med att...ja, ni förstår säkert. Och hela tiden tänker man Estonia, Estonia... [24 september]

SEPTEMBERSNÖ
  Det snöade i Östersund i dag. Visserligen blöt, så den smälte bort, men i alla fall! Snön kan gärna få komma men inte nu. November helt OK, september usch och fy.

  I morse skickade mina duktiga barn sig själva till skolan. *sniff* Märta är 10 år och Simon 8 (blir 9 i januari). I går började jag senare så jag kunde fixa frukost och se till att jumpapåsar kom med, i dag övervakade jag barnen via telefon.
  Det gick förstås jättebra. Simons klocka ringde, han klev upp, klädde på sig och väckte sedan Märta (som var arg som ett bi för att han inte väckte henne på direkten utan klädde sig först...).
  Märta fixade fil och flingor åt sig, och till Simon hade jag gjort en macka.
  Vi testkörde scenariot i somras två dagar när Simon gick på fritids själv. Den stora skillnaden nu är att det är mycket viktigare att komma i tid och att det är mycket mera kläder man ska ha på sig.
  Mina barn! Jag är så stolt! [23 september]

SÅ VAR DET MÅNDAG IGEN
  Jaha. Då sitter man här igen då. Måndagar är inte roliga. I kväll har jag ingen kör att pigga upp mig med heller, men jag får trösta mig med att jag kan se Cityakuten redan klockan 21 (och inte inspelat en timme senare).

  I helgen har jag, förutom att tvätta ungefär två ton kläder, ägnat mig åt porslinsmålning. Vi har vita, helt odekorerade tallrikar från Ikea som vi använder som vardagsporslin. Nu har de börjat bli repiga och fula, men innan vi slänger dem tänkte jag se om jag kunde piffa upp dem med lite färg.
  En glad överraskning väntade i hobbyaffären: Porslinsfärg finns inte bara i burkar utan även i pennor! Jag köpte en blå penna som var lika lätt att använda som en vanlig tuschpenna och gick loss på tallrikarna. Det blev g-a-n-s-k-a fint, så i dag ska jag bränna de bästa tallrikarna i ugnen. Sedan är färgen diskmaskinssäker.

  Jag läste mina två första dagböcker från gymnasiet i går eftersom jag ska medverka i en bok som min gamle studierektor på Wargentin ska göra om gymnasieskolan i Östersund 1950-2000.
  Jag säger bara: Herre Gud. Ungefär 1 promille handlar om skolan, resten är om killar, killar, killar och fester, fester, fester. Och kompisar. Mina föräldrar nämns nästan inte en enda gång!
  Så här efteråt kan jag tycka att det är sorgligt att mina föräldrar liksom var så lite närvarande för mig under gymnasiet. Jag menar inte att det var deras fel, det var lika mycket jag som bara vände dem ryggen, diskvalificerade dem. Det är ju möjligt att de fanns där och frågade saker om skolan, men jag har inga minnen av det. Jag började på nåt sätt ett nytt liv och lämnade dem bakom mig.
  Jag funderar ganska mycket över det nu när barnen börar bli större. Jag vill vara delaktig i deras liv i mycket högre grad än mina föräldrar var i mitt, men kommer jag att ha något att säga till om när den dagen kommer? [22 september]

JAG HAR EN TVILLING
  Inte många vet det, men det finns faktiskt en kopia av mig. Det är jag som är till vänster, hon med den sleeka, proffsiga frisyren. Den som frisören gav mig. Bruden till höger är kopian. När hon tvättat håret ser det ut så här. Lite hemmafru på 1930-talet, va?
  När jag var 11-12 brukade jag ibland få bukt med håret genom att kamma med våt kam och sedan dra en toppluva över. Hm. Har jag nån toppluva nu?

  Här kommer min fina lilla körväska! Den är gjord för att rymma en notpärm eller två. Jeansen kom från Esprit en gång i världen.

  Härom dagen hade Simon några kompisar hemma. De var väl 4-5 grabbar som lekte på hans rum en timme ungefär, sedan gick de ut. Snacka om att det luktade omklädningsrum där inne sen! Jord, svett, gräs, otvättat hår och lortiga händer.
[18 september]

ATT SY ÄR ROLIGT
  Det är på intet vis så att jag har för lite att göra i mitt liv, men nu har jag ändå anmält mig till en nybörjarkurs i klädsömnad. Tio gånger och man får sy vad man vill. Spännande! Kursen (om den kommer att hållas, det fattas en person just nu) håller till på Parkskolan här i Östersund, det vill säga mitt gamla högstadium. Vilken grej! The Return To The Syslöjden! Hoppas de har bytt ut symaskinerna sedan jag gick ut 1979.

  Håller just nu på att sy en väska åt mig själv. Jag blev så inspirerad av jumpapåsen jag sydde till Simon av jeanstyg, så nu har jag klippt sönder ett par av mina gamla favoritjeans (jag använder dem inte längre men var för sentimental för att slänga dem) och förvandlat dem till en körväska. Där ska jag ha min notpärm hade jag tänkt. Den ska utrustas med praktisk ficka (på insidan, Lena!) där jag kan förvara penna, kalender och mobiltelefon. O, så praktiskt!
  Kände mig nästan professionell när jag i går köpte vliselin för att ge väskan lite mer stadga...

  Har polisen gripit Anna Lindhs mördare? Jag hoppas verkligen det. Om kvällstidningarnas uppgifter stämmer verkar det vara en sällsynt slemmig typ.
  [17 september]

TRÖTT, TRÖTT, TRÖTT
  Hur orkade jag jobba som nattchef i nästan fem år? Nu har jag jobbat kväll två gånger på en vecka och jag är fullständigt slut!
  I går var det ju euro-omröstningen, så jag satt på redaktionen från 19.30 till cirka 01.00. Puh!
  Så värst stor valdramatik blev det inte. Nej-sidan vann en rejäl seger. Själv bor jag i Sveriges mesta nej-fäste, Jämtlands län. Här sa 77,4 procent nej till euron. I vissa valdistrikt fick nej mer än 90 procent av rösterna! Det är sjukt tamejfan. Jag röstade ja eftersom jag anser att är vi med i EU bör vi vara med fullt ut.

  Hur ska jag orka med kören i kväll?!

  Och Anna Lindhs mördare går fortfarande fri. [15 september]

LIVET GÅR VIDARE
  I går åkte jag från jobbet 23.40. Klockan 08.25 var jag här igen i morse.
  Jag ska villigt erkänna att det kändes som jag gått igenom en mangel när jag vaknade, men nu känns det bättre.
  Inget nytt har egentligen hänt i jakten på mördaren, men Sverige står kvar, vi ska ha folkomröstning på söndag och vi låter oss inte tystas av våldsverkare.

  Här kommer äntligen (?) bild på det vackra tyget i köksgardinerna:

 
Jag tycker det går i stil med Josef Franks tyger (Svenskt Tenn).

  Och så har vi då Simons jumpapåse. Det syns dåligt på den här bilden, men påsen är fodrad med vit bävernylon. Tanken är att en fuktig handduk ska kunna ligga en stund utan att hela påsen börjar mögla.
  Tyget kommer från två gamla jeans som Simon vuxit ur.

Sist men inte minst har vi Märtas örsnibb försedd med örhänge.
- Det gjorde faktiskt jätteont, mamma!
Att ta hål, alltså. Men hon varken skrek eller grät, och nu har hon lovat att absolut inte pilla på öronen eller snurra på plopparna de två månader som hålen tar att läka.
[12 september]

ANNA LINDH DÖD
  I morse vaknade jag innan klockan ringde och klev upp 05.20. Slog på text-TV och såg att tillståndet för Anna Lindh förbättrats något men var fortfarande kritiskt.
  När jag kom till jobbet klockan 06.30 hade Anna Lindh redan varit död en timme, men det visste ju inte jag.

  Nu är klockan snart 21.00 och jag sitter fortfarande på jobbet, men jag känner mig nästan lika chockad som för tolv timmar sedan, då beskedet om utrikesministerns död kom.

  Hur kunde det hända?
  Varför har inte Sveriges utrikesminister livvakt?
  Varför har inte mördaren gripits?
  [11 september]

SYFRÖKEN EFTERLYSES
  Jag skulle behöva en syfröken som kunde komma vid akuta situationer. När man ska sy i ett blixtlås, till exempel. Jag känner mig som Bambi på hal is när jag tänker på blixtlås. Jag sydde fast ett i en kudde för några år sen, men det blev verkligen inte som jag hade tänkt mig...ynk! Sen dess har jag inte vågat prova igen.

  Har i alla fall sytt färdigt Simons jumpapåse nu. Den blev jättefin! Jag använde tyg från hans gamla urväxta jeans, och så fodrade jag med bävernylon. Det står emot fuktiga handdukar. Kanske lägger jag ut ett foto? Jag lovade ju foto på mina fina köksgardiner, men av det blev intet. Jag ska skärpa mig, promise.

  I eftermiddag ska det ske: Märta ska ta hål i öronen! Hur ont kommer det att göra? Jag tog hål i öronen för...fåse...25 år sen, faktiskt på samma ställe som vi ska till i dag (Agnes Olssons parfymeri). Märta har velat ta hål sedan hon var fem år ungefär, men eftersom hon haft lite problem med torr hud har vi fått rådet av avvakta. Men nu är det dags! [10 september]

MYCKET MÅNDAG
  Usch och fy vad det är mycket måndag i dag. Jag är trött och på dåligt humör och vill helst bara krypa ned under täcket och gömma mig.

  Övade Händels Messias både lördag och söndag i Länsmusikens lokaler. Det gick ganska bra med tanke på att jag aldrig gjort den förut, men visst behöver jag öva mycket hemma! Som tur är har jag en bra inspelning av verket.

  Ujujuj, vilken TV-kväll det är på trean i kväll: 19.00: Fame Factory, 20.00: Top Model och 21.00: Cityakuten (säsongsstart)! Och jag har kör på måndagar, så Lars måste spela in alltihopa. [8 september]

VILSE I VARDAGEN
  Man behöver inte vara hemma mer än ett par dar för att man ska bli vilse i almanackan. I dag är det torsdag men för mig känns det som tisdag. Typ.

  I helgen är det första repetitionen för Händels Messias. Jag har inte övat en sekund, trots att jag aldrig sjungit detta verk tidigare. Är jag dum i huvdet? Ja, kanske. Jag förlitar mig på mina soprankollegor från Octava som sjungit Messias tidigare. Hör jag bara dem kan jag nog hänga med rätt så bra.
  Men, visst, jag borde kanske kasta ett litet getöga på noterna...

  När ska jag sy barnens jympapåsar?
  När ska jag sy Märtas mys/morgonrock?
  När ska jag fortsätta med lapptäckena? [4 september]

SMÅ FÅGLAR ÄR OCKSÅ NYHETER (publicerat i ÖP 2 september)
  I maj flyttade svartvita flugsnappare in i en av våra fågelholkar.
För mig var det en så omvälvande händelse att jag nästan ringde vår nyhetschef för att be honom skicka reporter och fotograf hem till oss. Dock lyckades jag lägga band på mig i sista stund – kanske var inte detta av sådant stort allmänintresse att en artikel på bästa nyhetsplats var befogad.
 
Men ÖP rapporterar då och då ganska utförligt om småfåglarnas göranden och låtanden. Ibland bedöms nyheten så viktig att den hamnar på ÖP:s förstasida – mer sällan på löpsedeln.
  Den 3 juli i år kunde vi berätta om ett par sädesärlor som byggt bo strax under förarhytten på en hjullastare. Sex ungar lyckades de ruva fram, men Jan Olof Olofsson, som körde hjullastaren, var orolig för hur det skulle gå. Fåglarna kom ju inte åt att mata ungarna när han var ute och körde, och han ville (förstås) inte bara slänga boet i ett dike. Alltså hörde han av sig till oss, och vi rapporterade.
  Är det inte en fantastisk historia? Men tror ni någon skulle ha brytt sig om att ringa oss om det var råttor eller getingar som byggt bo under förarhyttan? Knappast. Ingen vill läsa om sånt.

  Ett annat gripande fågeldrama skrev vi om 3 januari. Det hamnade visserligen inte på förstasidan men fick gott om utrymme på Härjedalssidan. Historien handlade om en rödhake som blev ensam kvar i Hede sedan resten av hans kompisar hade flyttat söderut. Rödhaken bodde i ett uthus hos Inez och Alvar Hansson, och levde där på maggots och limpa som han utfodrades med.
  En oemotståndlig berättelse.

  Men småfågelöden kan ibland bli riksnyheter också. I november förra året åkte såväl Aftonbladet som Expressen, Sveriges Television, TV 4, Dagens Nyheter och många andra svenska medier till lilla Masungsbyn, tio mil söder om Kiruna.
  En liten azurmes hade nämligen landat i byn. Den flög 3 500 kilometer fel och hamnade i Norrbotten i stället för Kazakstan.
  Azurmesen är släkt med talgoxen och blåmesen men är ytterst sällsynt förekommande i Sverige. Den har bara observerats två gånger tidigare, 1786 och 1986. Nu vallfärdade fågelskådarna i hundratal till Masungsbyn för att få se en skymt av lilla Aztrid som mesen raskt döptes till. Ortsbefolkningen häpnade över det enorma intresset, men för de mest inbitna fågelvännerna var det en självklarhet att göra allt för att få se azurmesen.
 
  Inga ornitologer syntes till i vår trädgård när flugsnapparna etablerat sig. Nåja, vi slapp trängas vid fönstren och hade fri utsikt i stället.
  Det verkade tyvärr inte som att flugsnapparparet var nöjt med sin bostad, för några ungar såg vi aldrig till. Däremot gillade de mitt fina fågelbad som jag gjorde förra sommaren.
  Scenerna som utspelade sig var så otroligt söta att jag nästan grät. Först hoppade herr flugsnappare i badet, tvättade sig länge och väl och var helblöt innan han nöjt skuttade upp i en rönngren.
  Då var det lilla fruns tur. Medan maken badade hade hon stått på gräsmattan bredvid och väntat – mycket väldisciplinerat. Hon badade också en ganska lång stund, och sommaren igenom kunde vi konstatera att flugsnappare helt enkelt gillar att plaska i vattnet.

  Vad är det egentligen för känslor som småfåglarna väcker hos människan? Kring detta har betydligt skarpare hjärnor än jag funderat. Författaren Niklas Rådström och hans familj tog en sommar hand om en blåmesunge som ramlat ur sitt bo och lyckades rädda honom till livet. Om detta skriver han i den ljuvliga lilla boken Absint som ges ut en bit in i september.
  Fåglar är inte bara små flygfän, om ni trodde det.
  Fåglar är faktiskt filosofi.

AVBROTT I VARDAGEN
  Hemma för andra dagen eftersom Märta är förkyld. Det är tredje dagen hon är hemma, men i måndags var Lars här och jag jobbade.
  När barnen var små ställde ofta min mamma upp som barnvakt för att vi inte skulle behöva vara hemma för vård av sjukt barn, men nu vill jag inte göra så. Jag vill inte utsätta henne för smitta. Mamma är 72 år och hade TBC som ung - när hon blir förkyld nuförtiden blir hon ofta jättedålig och det känns inte bra.

  Hösten kom fort. Att sommaren är över är ett faktum, även om träden inte fått några gula löv att tala om än. Men det kommer...

  Vår rönn har inte alls lika mycket bär som i fjol, och redan har trastarna börjat kalasa på bären. Finns det nåt kvar i vinter? Förra vintern kom sidensvansar i enorma flockar, men saknas bären lär de ge sig ut på jakt i andra trädgårdar.

  Dokusåpor kan handla om allting. Nu har vi fastnat för Top Model i TV3 där supermodellen Tyra Banks leder jakten på "Americas next top model". Fantastiskt vad tjejer kan vara bitchiga! [3 september]

 
  Upp igen