ONT I MAGEN
Hemma två dagar på grund av magkatarr. Uäk. Men
jag har mig själv att skylla. Ibland kan jag inte låta bli
att häva i mig sånt som veeet är direkt katarrframkallande
för mig, men som jag liksom väljer att glömma bort.
Och då går det som det går.
Det jobbigaste med att vara dålig i magen är att det
sänker en totalt humörmässigt. Och fysiskt. Ja, ja, nog
om detta! Jag kommer igen...
Har testgått min vanliga runda med stavar. Det var ganska
kul, men tänker man för mycket på hur man sätter
i stavarna och stegens längd och att man ska sätta i hälen
först och skjuta ifrån med tårna osv blir man tokig.
Rätt vad det är glömmer jag bort att andas!
Nåja, jag kände mig väldigt hurtig och sportig.
Liiite dum, men bara de första fem minuterna.
Det bor svartvita flugsnappare i en av våra holkar! Oj, vad
skojigt! Hoppas de får många fina ungar som vi får titta
på.
I går badade både herr och fru flugsnappare i mitt
fina fågelbad som jag gjorde förra sommaren. Det var så
otroligt sött att jag nästan grät. Först hoppade herr
flugsnappare i badet, och han tvättade sig länge och väl.
Helblöt innan han nöjde sig och skuttade upp i en rönngren.
Då var det lilla fruns tur! Medan maken badade stod hon på
gräsmattan bredvid och väntade - mycket väldisciplinerat.
Hon badade också en ganska lång stund. Tyvärr hann jag
inte se om de fönade fjädrarna efteråt och om de i så
fall använde mousse eller stylingspray.
I kväll åker Octava (min kör) på turné!
Konserter i Lidköping i morgonkväll och Falköping söndag.
Ska bli jättekul. [28 maj]
THOSE
WERE THE DAYS, MY FRIEND
Det är fortfarande roligt att scanna in bilder! Eller läsa
in bilder, borde jag väl säga, jag som irriterar mig på
allt för svengelska uttryck...
Bilden till höger är tagen i september det ädla
året 1976. Jag var 13 år och hade ganska nyss börjat
sjunde klass på Parkskolan i Östersund. Visst är jag söt?!
Jag tycker det här kortet känns ohyggligt mycket 70-tal,
utan att egentligen kunna säga varför, möjligen beror det
på frisyren men kanske mest på halsbandet. Visst hade ni också
så? Att man drog upp det så att halsbandet hängde utanpå
kragen men bara en bit?
Katastrof i skatboet i Göteborg! Av de fem skatungarna återstår
nu endast en. Spekulationerna om vad som gått snett är många,
men det tycks vara nån sorts "naturens ordning". Kanske
har det varit för kallt och regnigt och för lite föda?
Det har visst ösregnat i Göteborg i dag, och i skatans gästbok
är många oroliga över att skatmamman ser så härjad
ut i dag. Kanske en kombination av våta fjädrar och sorg?
Jag har aldrig varit särskilt intresserad av golf, men liksom
resten av världen kan jag nu inte få nog av Annika
Sörenstam. Vilken grej! Trean ändrade om i hela tablån
i går kväll och följde Sörenstams första runda,
och det gjorde vi med. Jag flyttade in strykbrädan i vardagsrummet
för att inte missa nånting. Vilken nervpärs! Törs
inte tänka på hur det ska gå i kväll, om hon "makes
the cut" eller inte. Helt klart är i alla fall att hon nu är
historisk. Go, Annika, go!
I går putsade jag fönstren i vardagsrummet och hängde
upp sommargardinerna, haleluja. Förhoppningsvis kan jag ägna
stora delar av helgen åt trädgårdsarbete. Snön hinner
knappt försvinna innan maskrosorna står som spön i backen.
[23 maj]
JAG - EN KLADDMAJA
Vi har skaffat en skojig grunka till hemmet: En kombinerad printer, scanner
och kopiator. Mycket praktiskt. Alltså ville jag genast
börja scanna in en massa bilder att visa upp för omvärlden,
alltså får ni här se hur jag fördriver tiden under
möten, telefonsamtal, kurser och diverse andra tillfällen där
man tillbringar mycket tid med att bara sitta och lyssna...
Vi
hade tur som tokar på Tjejgåingen i går. De sju kilometrarna
från Travet till Jamtli tog en och en halv timme att gå, mest
beroende på att vi var så många (nästan 2000).
Ibland fick vi stå och vänta för att bilar skulle kunna
passera, ibland var stigen så smal att man inte kunde gå mer
än tre i bredd...
Vi gick i alla fall, det gick bra, jag är lite stolt, och regnet
kom först när vi gått i mål! Jag fick några
droppar på mig innan vi satte oss i bilen, sedan började det
spöregna. Kan det vara ödet? Kanske inte.
Trots att jag inte är riktigt bra i ryggen (eller snarare
bäckenet) känner jag mig så sporrad av gårdagens
Tjejgåing att jag i dag köpte de där vandringsstavarna
jag funderat så länge på.
Det känns liiiiite....nervöst. Kommer jag att se fånig
ut? Å andra sidan: Visst fan kommer jag att se lite sportig ut?
Å tredje sidan: Jag är 40 år och gör som jag vill!
Ni håller väl koll på skatfamiljen i trädet
utanför Frölundaskolan? Här
kan du se det. Honan lade sex ägg, fem kläcktes och det
sjätte plockade skatorna själva bort från boet. Det ville
inte kläckas, helt enkelt.
Nu hjälps mamman och pappan åt med att mata ungarna
och hålla dem varma. Det verkar vara för skator som för
de flesta småbarnsföräldrar - det är slitsamt att
ta hand om avkomman, särskilt när de ska käka på
natten. Klart man tar varje tillfälle som bjuds till att stoppa huvudet
under vingen och sova. Märkligt vad det ser förunderligt gott
ut när en skata sover! Ungarna ser däremot direkt läbbiga
ut. Inte ett dun så långt ögat når. Påminner
mest om något från Alien-filmerna. [22 maj]
DET REGNAR
Grått, trist, vått. Fast bra ändå. Regn
behövs för allt som växter och gror. Eftersom jag har vuxit
färdigt hoppas jag att det inte regnar i kväll när det
är dags för Östersunds upplaga av Tjejgåing. Jag
och gäng kvinnor/tjejer från ÖP ska knata den 7 kilometer
långa sträckan från Travet till Jamtli, och då
vill jag ha sol!
Nästa år tänker jag inte sätta några
frön! Usch, vad mina tagetes sviker mig. De fiser ihop och dör
utan att jag fattar varför. Okej, de är i minoritet, men va
fan. Hur mycket begär de av mig? Hädanefter ska jag bara satsa
på perenner...
Någon undrar hur den där romancen av Mary Balogh
egentligen var? Slightly married, alltså. Den var JÄTTE-bra!
Det bästa är att nästa bok kommer i juni och nummer tre
senare i sommar. Totalt blir det sex böcker i serien. Mums!
I helgen läste jag om inte mindre än tre av Mary Baloghs
gamla böcker och tyckte fortfarande att de var jättebra. Hur
jag hade tid med det? Jag fick magkatarr och kände mig oförmögen
att göra nåt annat.
På söndagen gjorde jag i och för sig något
annat (tack gode Gud för Artonil). Jag var på guidad fågelskådning
vid Ändsjön på Frösön! Det var faktiskt en 40-årspresent.
En av våra vänner hade en kollega som var väldigt naturintresserad,
så jag fick liksom ett presentkort att utnyttja nu under våren.
Bengt och jag tittade därför på skrattmåsar som
häckar i tusental (?) på Ändsjön, svarhakedopping,
brushane, snäppa, brunand, bläsand, kricka, knipa och lite till.
Jättespännande! Det där måste jag göra om, känner
jag.
Annat på fågelfronten: Har ännu icke sett någon
sädesärla som trippat fram över vår gräsmatta
i jakt på insekter. Men jag vet att de finns i närheten, så
kanske de kommer...?
Såg till min glädje i förrgår för första
gången svartvit flugsnappare! Och min ömma moder såg
i går hur en fågel kom ut ur en av våra fågelholkar,
men hon var osäker på vad det var. Jag vill också se!
Och vid en jättestor rondell vid en av Östersunds infarter
håller några tofsvipor till. Ser dem nästan varje dag.
Vid en rondell! Fanns det inget lugnare ställe att häcka på...?
Inga sommargardiner i vardagsrummet än.
Jag har börjat motionspromenera. Försöker gå
raskt med rejäl armföring och funderar så smått
på att skaffa vandringsstavar. Tyvärr blev jag i helgen dålig
i ryggen och har fått ställa in...hoppas det går bra
i kväll på Tjejgåingen. [21 maj]
BARA EN HELT VANLIG TRÖJA [publicerad i ÖP
17 maj)
Ni vet hur det är.
Man kliver upp ur sängen varje morgon och tar på sig
kläder, äter frukost, går till jobbet. På kvällen
kanske man tvättar lite, lägger in rent i garderoben, flyttar
om några tröjor...och plötsligt inser man att herre gud,
jag har ju ingenting att ta på mig! Jag har inga kläder! Jag
har inga tröjor, jag har inga t-shirts eller kavajer, jag har inga
blusar och knappt några byxor heller.
Jo, det är klart man har, men det mesta är gammalt, urtvättat,
formlöst, helt enkelt jättetrist och egentligen mera lämpat
för soptunnan än Röda Korsets klädinsamling.
Alltså ägnar man lunchrasten åt att desperat springa
in och ut på stans klädbutiker bara för att upptäcka
att det inte finns några kläder att köpa!
Frustrerat konstaterar man att det är omöjligt att hitta ”bara
en helt vanlig-nånting”. Alltså en helt vanlig tröja,
en helt vanlig kavaj, ett par helt vanliga jeans som inte gått igenom
en trendmangel först och försetts med konstiga veck och batikfärg.
Kläder som passar på jobbet, till vardags. Inte det vi jagar
efter när vi ska på fest.
Kring detta fenomen förde vi nyligen en animerad diskussion
några kvinnliga kolleger och jag. Vi definierar oss samtliga som
vuxna (åldern ligger mellan drygt 30 och drygt 40) men absolut inte
gamla. Kanske håller vi på att växa ur begreppet tjejer,
kanske är vi mera kvinnor. Men vi är definitivt inga tanter.
Kärnfrågan var: Vart går vi för att hitta
kläder som passar oss? Besviket konstaterade vi att klädindustrin
ignorerar vår nisch. De stora kedjorna siktar i stället in
sig på den yngre generationen, som tydligen med liv och lust förväntas
kasta sig över folkloreinspirerade blusar med volanger, snörning
och fladdrande ärmar, och långkjolar i krinklad, småmönstrad
bomull.
Man försöker se cool ut där man vadar fram bland
S, XS och XXS och nyper i plaggen. Är detta jag? tänker man,
men svaret blir förstås nej, nej och åter nej. Nej, jag
vill inte klä ut mig till hippie, nej, jag letar inte maskeradkläder
till min 10-åriga dotter, nej, jag ser inte klok ut om jag tar på
mig det där.
Vart går vi då? Det var lättare att svara på frågan
vart vi inte ville gå – till tantaffärerna förstås.
Vad är en tantaffär och vad är det som är så
dåligt med dem? Låt oss säga så här: När
du kommer in i en tantaffär känns det som om personalen undrar
var din mamma är. För dem är du en söt liten flicka.
Det är i sig inget fel i sig på en tantaffär, det
är bara det att vi inte är där än! Vi är visserligen
vuxna, men någon måtta får det ju ändå lov
att vara. Vi är inte ute efter att lätta upp en käck vårdräkt
med en cardigan, vi vill ju bara ha en helt vanligt tröja.
Vi kom aldrig riktigt fram till vilken affär i Östersund
som var bäst för oss. Nästan varje förslag förkastades,
var det inte för ungt eller för tantigt så var det för
dyrt.
Ordet postorderkatalog nämndes över huvud taget inte.
Någonstans grodde en tanke att det kanske är så
att vi inte är mottagliga för förändringar längre.
Vi har vuxit fast i den stil vi anlade någon gång i 27-årsåldern
och är inte redo att överge den. Följaktligen hittar vi
inte länge några kläder när vi går ut för
att handla.
Fast så kan det väl inte vara? Nej, det måste
vara så att det faktiskt är omöjligt att hitta en helt
vanlig tröja!
INGET VANLIGT SKATBO
På Frölundagymnasiet (i Göteborg?) har några
elever gjort ett webcamprojekt som låtit talas om sig i hela Sverige
snart. De har riggat en webbkamera i ett skatbo! Här
kan du se det. Sex ägg har honan lagt, och just i dag kläcktes
det första. Det bidde en liten ämlig stackare, skär och
naken och inte större än en snigel. Inte en fjäder eller
ett dun syns till.
Hanen och honan turas om att ruva äggen. Nu idag har båda
två synts samtidigt i boet. Jag antar att det är kläckningen
som lockar.
Tänker mycket på Anna just nu. Ibland
känner man sig så maktlös. [15 maj]
TRÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖTT
Jag är så himla trött att det värker i ögonen.
Jag har snudd på tunnelseende och det liksom pirrar lite i kroppen
av ansträngningen att hålla mig vaken.
Varför detta? Jo, för att puckoida jag, i vanlig ordning,
inte kunde lägga ifrån mig boken som jag just börjat läsa.
Det var förstås en romance: Slightly married av Mary
Balogh.
Med en romance är det alltid så att Hon och Han får
varandra. Det vet man. Ändå ligger jag där och läser
med febrig blick och tänker "bara fem minuter till...kvart över
släcker jag...halv släcker jag...kvart i släcker jag...fem
över släcker jag...".
Att läsa romance är som att äta jordnötter,
knäck eller smågodis. Bara en enda liten bit räcker inte,
man vill mula hela munnen full!
Slightly married bygger på en av romancegenres verkliga hörnpelare
och ett av mina favoritämnen: Resonemangsäktenskapet. Här
har vi två personer som till exempel:
A) ...inte känner varandra men som efter
kontaktannons och brevväxling bestämmer sig för att slå
till (det s k mail order bride-temat. Förekom på riktigt i
vilda västern där det rådde stort underskott på
kvinnor).
B) ...känner till varandra men bara till
namnet; kanske tillhör man stora, rika familjer som vill slå
sig samman för att bli ännu större och rikare, föräldrarna
bestämde det hela redan när de blivande makarna låg i
varsin vagga.
C) ...gifter sig för att hjälten lovat
en döende man att ta hans om hans syster no matter what, och detta
är enda sättet för systern att kunna behålla gården
och tjänstefolket (Slightly married).
D) ...gifter sig för att ett konstigt testamente
gör att hjälten förlorar gård, mark, heder och ära
om han inte gifter sig 24 timmar efter ett visst dödsfall. Hjältinnan
övertalas att gå med på det hela eftersom äktenskapet
aldrig ska fullbordas i biblisk mening utan annuleras efter lämplig
tid (så sker naturligtvis aldrig eftersom hjälten och hjältinnan
alltid blir kära i varandra).
Och så vidare, och så vidare!
Städade äntligen uterummet i går. Det blev fint,
men uj uj uj vad skitigt det blir efter en hel vinter. Nu har jag torkat
av korgstolar, bord, hyllor, golv och fönster och det känns
såååå skönt. [14 maj]
NU ÄR DET DAGS ATT HOPPA KOHÅLLET (publicerad
i ÖP 13 maj)
Några av grannarnas flickor var ute och hoppade rep härom
dagen. Det var väl inget särskilt med det, ända tills en
av av dem sa:
– Nej, nu ska ju du hoppa kohållet!
Kohållet! Tänk att det fortfarande används!
Visst vet ni vad det är? Det är när man hoppar långhopprep
och repet ska vevas motsols. Då är det svårare att hoppa
in. Jag antar att det är ett dialektalt uttryck, möjligen begränsat
enbart till Östersund. Jag kunde inte avhålla mig från
att söka på Internet med hjälp av Google, men tyvärr:
”Din sökning – kohållet – matchade inte något
dokument”.
Jag tror varken jag har sagt eller ens tänkt på ordet
kohållet sedan jag slutade hoppade hopprep, vilket var ungefär
när vi slutade mellanstadiet på Odenslund och flyttade till
högstadiet på Parkskolan. Nu gick det en nostalgisk stöt
genom hela mig...
Kohållet! Jag ser exakt framför mig hur det såg
ut. Tjejerna i klassen är ute på skolgården och vi ”hoppar
ström”. Alla vi 12-åringar är vansinnigt fokuserade
och tävlingsinriktade, men med jämna mellanrum blir någon
sur, släpper sin ände av långhopprepet och marscherar
därifrån.
Används uttrycket kohållet i någon annat sammanhang
är hopprep? Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin
hört det utanför skolgården.
Funderar lite över vad det mer kan vara för ord och uttryck
som sipprat genom generationerna och vägrat dö ut, och frågar
min dotter om de hoppar gummi eller om de hoppar twist på Mimergården,
och hon skrattar bara. Hoppa gummi – vad fånigt! Det är
klart att man hoppar twist!
Men så var det minsann inte på 1970-talet i Östersund.
Då hoppade vi gummi (alternativt gummiband). Principerna var ungefär
de samma som vid långhopprep, det vill säga vi var viga, fokuserade,
tävlingsinriktade samt lättsårade (”Men jag såååg
ju att hon inte var på med högra foten! Den var utanför!
Nu skiter jag i er om det ska vara så här!” *sproing*).
Vi hoppade ström, vi hoppade plommon, vi hoppade Orvar. Om
man var tre personer i ett lag var alla tvungna att klara av att hoppa
samma sorts intrikata kombination, men gick det åt skogen kunde
man ”räddas” av att den bäste i laget hoppade i
ens ställe. Be mig inte förklara i detalj vad allt detta gick
ut på, för det har jag glömt. Men just de här uttrycken
finns kvar.
När jag ändå vandrade omkring i minnenas allé
kom jag ihåg jag hur jag redan första dagen i trean på
Marielundsskolan fick lära mig en förolämpning som jag
först inte förstod: ”
– Du är ju syk, du!
Syk? Menade de inte sjuk...? Nehej, inte det. Syk var en särskild
sorts knäpphet helt enkelt. Inte förrän jag var vuxen slog
det mig att syk nog skulle stavas psyk. Det rationella barnasinnet hade
bakat ihop orden psykiskt sjuk till ett enda. Vad psykiskt sjuk egentligen
var för något tror jag ingen av oss visste. Möjligen betydde
det att man var tokig i huvudet.
Vad säger ungarna, förlåt, kidsen, i dag då?
Diskuterar de verkligen så harmlösa ting som reglerna för
långhopprep när alla vill bli popstjärnor, dokusåpadeltagare
eller åtminstone programledare i ZTV?
Jo, kanske. Och då används ordet värsta ungefär
fyra gånger i varje mening. Det är ett slitstarkt ord som åtminstone
inte mina barn är beredda att överge:
– Och värsta jag då! Värsta pinsamt när
jag tappade glaset på värsta Anders fot när Lena värsta
skrämde mig!
På stark frammarsch är uttrycket ”ofta”.
Det används för att tala om att någonting verkligen inte
är på det viset:
– Varför ska du jämt sitta i bästa fåtöljen?
– Ofta... (rösten ska drypa av harmsenhet).
Håhåjaja. Nu ska jag gå ut och se om jag hittar
några generationskamrater som vill hoppa värsta långhopprep
med mig. Då ska vi hoppa värsta kohållet.
TANKAR EN FREDAG FÖRMIDDAG
1 Hur kan man vara så här hungrig när
klockan inte ens är halv elva?
2 Gud, vad jag är trött. Kan till viss
bero på att that time of the month började i morse.
3 Jag är trött på kallt och vill
ha varmt. Väder.
4 Varför går några av mina tagetesplantor
och rakar sig? Jag sköter ju om dem exemplariskt.
5 Mary Balogh fick D- i betyg av All About Romance
för sin senaste bok, Slightly wicked. D- !! Hennes böcker brukar
som lägst få B+ !
6 Jag tycker faktiskt det är vettlöst
att Joachim Berner ska få drygt 3 miljoner för
ett jobb han aldrig haft. OK för kompensation av något slag
för att han gick miste om den tjänst han trodde han hade, men
detta är ju helt sjukt. Besinningslöst.
7 Snart premiär för nya Matrixfilmen!
8 När det blev 4-1 för Finland i kvartsfinalen
mot Sverige slutade vi titta på matchen. Kanske borde vi ha fortsatt...
9 När jag fyllde 40 fick jag en Trisslott
av banken där vi har vårt huslån, och jag vann inte mindre
än 250 kronor. Härom dagen skulle jag ta fram den för att
lösa in vinsten och kunde inte hitta den. Putsväck. Otroligt
irriterande.
10 Fullproppad helg: Genrep i kväll för
barnens dansuppvisning, sedan föreställning både lördag
och söndag. Trädgårdsmässa på lördag.
Lars i Stockholm, också tänkte jag hinna byta gardiner och
städa och sy och läsa och... [9 maj]
FULL FART FRAMÅT
I måndags var jag redo att kasta in handduken, men på
kvällen vänder jag på en femöring och börjar
tokspurta, full av energi. Jag är en i många stycken märklig
person!
I tisdags storstädade jag hela nedervåningen. Skönt,
och snacka om att det behövdes. Lade in en ny gångmatta i hallen,
vilket också verkligen behövdes. Är man fyra personer
i familjen blir det en hel del tramp ut och in, särskilt som barnen
har en massa kompisar som kommer och går.
I går inledde jag projekt Torka Alla Fönster men hann
bara med köket. Å andra sidan fick jag även upp sommargardinerna
där och i kontoret. Vet ni vad som är det bäst med sommargardiner?
Att det blir så somrigt av dem!
Nu väntar gardinerna och fönstren i vardagsrummet, men
först måste jag försöka få någon ordning
på uterummet. Jag bävar för fönstren på ena
kortsidan, eftersom det blev så otroligt kladdigt och kletigt och
smutsigt efter humlen (som slog alla växtrekord) i fjol sommar. Men
tänk vad fint det kommer att bli sen...
Mina plantor växer och frodas, men hjälp vad less jag
är på att gå och vända dem efter solljuset hela
tiden och se till att de inte torkar ut och så vidare, och så
vidare. Nu börjar dessutom böket med att hålla på
och bära dem ut och in varje dag så att de härdas tills
det är dags att sätta ut dem på riktigt. Nästa år
tror jag att jag skiter i att sätta frö!
Jag måste snart sätta om mina tomatplantor, men känner
inte alls samma entusiasm som i fjol. Då hade jag ju tagit frön
från en tomat i kylskåpet, och det blev så underbart
fina plantor! Otroligt djupgröna. Årets plantor är ljusgröna
och känns lite tama i jämförelse. Tills nästa år
tror jag att jag ska spara frön från körsbärstomater
och se hur det blir.
Funderar en massa på trädgården (när det
är dags att sova). Ska jag följa råden i boken Latmansträdgården
av Kerstin Engstrand och skaffa barkmull för att
täcka naken jord? Kanske. Ska jag skaffa fler marktäckande växter?
Förmodligen. Ska jag vara experimentell och vågad och göra
lite tokiga saker, som att så sommarängsfrön där
trädgårdslandet tidigare låg? Värt att grunna på.
Gullvivorna som jag köpte i fjol har överlevt vintern
och ser ut att komma fint. Roligt! Gullvivor är så oerhört
söta, tycker jag. [8 maj]
TACK GODE GUD FÖR KÖREN!
Klockan är bara 07 på morgonen men jag vill ändå
berätta att jag mår mycket bättre nu. Tack gode Gud för
kören på måndagkvällar amen!
Det är nästintill omöjligt att inte må bättre
efter ett pass med kören. När man står där och bölar
Pingst av Oskar Lindberg (till exempel) i forte fortissimo
försvinner alla demoner. Det är otroligt renande för både
kropp och själ att sjunga ett par timmar, nästan som terapi.
Hur hårt hopsnörd bröstkorgen än var när man
började körövningen så har den vidgats betydligt
när man går därifrån, och därmed får
ju även hjärtat och själen större plats. Fint, va?
[6 maj]
Högt över land och vatten
Sig Pingstkvällens stjärnor tänt
Och sången doftar i natten
Som man kostelig rökelse bränt
Som solsken den dimmorna skingrar
Den stiger från världarnes ort
Och klappar med vitaste fingrar
På himlarnes stängda port
FAN, PISS OCH SKIT
Ja, precis så är det. Jag mår råtta. Vet
inte om det är min gamla måndagsångest som blommat upp
igen eller om det är nåt annat, men jag mår verkligen
inte bra just nu.
Det började som en allmän olust nu i helgen, mest under
söndagen. Plötsligt kändes allting bara jobbigt. Ingenting
var kul. Trädgården var bara jobbig och tråkig att ta
hand om, mina plantor stentrista att pyssla om, vädret bara kallt
och blåsigt, min egen kreativitet upplöst i tomma intet, barnens
kommande dansuppvisning i helgen en jävla öken, sommarens (obokade)
semester ångestskapande, jobbet vidrigt i största allmänhet.
Kan det vara en sån här månad när jag drabbas
av stenhård PMS nästan en vecka innan det är dags? Jag
ska till i helgen (intresseklubben antecknar!), så det är inte
otroligt. Eller närmar jag mig klimakteriet?! Vaknade vid halv fyra
i natt och var jättesvettig på halsen. Vallningar?
Helst av allt vill jag gå och lägga mig under täcket
och vakna första dagen på semestern.
Blä, blä, blä, fy och usch för allting, men
allra mest för mig.
Ägnade mig åt lite självplågeri i går.
Tittade på alla kort jag tog i trädgården i maj förra
året. Jisses, vad allting blommade och stod i! Årets trädgård
känns som rysk tundra vid en jämförelse.
Just ja, jag höll ju på att glömma att tacka
er som hörde av sig och berättade vilken mascara ni använder!
Max Factors 2000 Calories leder överlägset. Själv håller
jag på att vänja mig vid More Lashes och tycker nog att den
är rätt bra, faktiskt. [5 maj]