SISTA DAGEN I FÖRSTA MÅNADEN
  Jaha, det var det, det. I morgon börjar februari. Mina dagsverser är färdiga men jag har inga planer på att göra en februarikalender.
  Det är kul att ha lite plopp upp-grejer, men jag vet inte vad nästa sak skulle vara. Bilder? Har haft. Dagens ja/nej? Har haft. Dagens...franska glosa? Tyska verb? Shakespeares sonetter?

  Har börjat träna och det går bra. Känner mig sporrad att fortsätta. Bra! Har dock inte vägt mig...tänker vänta i det längsta.

  Intresseklubben noterar: I början fanns bara Netscape. Sedan kom Internet Explorer. Jag avskydde Explorer och höll fast vid Netscape ända tills...tja, ända tills jag skaffade den här datorn, tror jag, dvs för knappt ett år sen.
  Men nu! Nu har jag två nya webbläsare som tagits fram för Mac OS X, Safari och Chimera Navigator. Båda är snabbare än Explorer, men eftersom bägge är betor finns fortfarande saker som inte funkar. But I like'em! [31 januari]

FEELING GOOD!
  Tänk ändå vad lite sömn kan göra. I går var jag så trött att jag nästan kräktes och tanken på att jobba heltid kändes skrämmande.
  Gick och la mig 21.30 och släckte lampan då, jag låg inte och läste en stund först (då blir klockan gärna 22.30 eller 23 eller varför inte 23.15?). Och se! I dag har jag varit mycket piggare och allting känns mycket lättare (och roligare).

  Läser just nu en riktig tegelsten: Joyce Carol Oates Blonde, som inte är en biografi utan en roman om Marilyn Monroe. Den är på över 800 sidor men väldigt bra och svår att lägga ifrån sig.
  Jag har aldrig varit så där jätteintresserad av Marilyn Monroe, hon är på nåt sätt så ikoniserad att hon inte känns personlig längre. Ungefär som när man ser ett trafikmärke: Man undrar inte vem personen var som tog fram den stiliserade gubben som går över ett övergångsställe.
  Man vet att Marilyn levde hårt, blev utnyttjad av män, filmbolag och media, att det var tragiskt, men...Det har blivit en industri att skriva böcker om henne, att "lösa gåtan" osv osv.Jag har helt enkelt inte känt mig så berörd av henne.
  Men Blonde är nästan kusligt bra. Det är en roman, man ska inte leta efter biografiska fakta, namn har ändrats, blablabla men här stiger verkligen människan bakom logotypen Marilyn Monroe fram. Jag läser och läser och känner hela tiden "ja, så där måste det ha varit, herre gud!".
  En annan person dyker upp i mitt huvud då och då under läsningen: Elvis Presley. Inte för att han förekommer i handlingen (han kanske gör det längre fram?), men Elvis och Marilyn dök upp i samma tidevarv och blev stora sexsymboler i en tid när underhållningsindustrin och massmediesamhället började växa sig riktigt stora. Bägge var unika och vansinnigt begåvade och ingen av dem hade egentligen en chans att klara sig - att Elivs inte dog förrän 1977 är märkligt.
  Jag tror att de helt enkelt slets i stycken av mekanismer vars krafter hittills varit okända; den enorma genomslagskraften som till exempel TV fick, konsumtionsmönstren som började växa fram i en västvärld som hämtat sig från andra världskriget och som gjorde att en beundrare kunde "äga" och "känna" en person via skivor, bio, tidningar, kort, böcker, intervjuer, kläder med bilder på osv, samt, inte minst, de enorma monetära strömmar som blev följden av allt detta!
  Jojo, nu fick ni nåt att fundera på... [30 januari]

HATA NETSCAPE: en följetong i en babiljard delar
  Förmodligen har jag mest tid av alla människor på hela jorden eftersom jag kan tillbringa så många timmar med att få mina stilmallar att funka i Netscape.
  Allt för att de 9 procent av mina läsare som använder Nätskräp ska kunna läsa vad jag skriver.
  För om det råkar bli så att en enda fånig liten hake eller annat skittecken inte står exakt som det ska så kan inte Netscape läsa, medan Explorer "förlåter". Jag trodde verkligen inte att jag skulle hylla Microsoft, men just nu gör jag det. Förlåt.

  Cityakuten och Vita Huset började i går! Hurra! Men oj, oj, säger jag bara. I våras tyckte jag det kändes som att Cityakuten var ett program på deken, men efter denna säsongsstart känns det fräschare än nånsin.
  Doktor Romano! Aldrig trodde jag den dagen skulle komma när mina ögon tårades över hans öde. Nu skulle han kunna vara med i en romance, som en mycket, mycket svårt plågad "tortured hero" (som bara kärleken kan rädda).  
  Sniff! Ska han blir ihop med Doktor Corday? Ska han bli au pair åt hennes lilla flicka? Framtiden får utvisa.
  Men snälla någon, varför måste doktor Kovac vara en sån skitstövel nuförtiden? [28 januari]

NERVÖS
  Ska strax iväg på kören och känne mig osäker på varenda ton...ni som brukar läsa mig vet ju att jag inte får göra fel eller begå några misstag, så detta är verkligen skitjobbigt! *gggaaaah*
  Vi är 20 pers och det är inte bara jag som är osäker på min stämma, men vad hjälper det? Blääää vad jag hatar det här! [27 januari]

APRIL IN PARIS
  Ja, egentligen är det ju januari i Östersund, men jag håller på att importera soundtracket till den eminenta filmen Forget Paris med Billy Crystal och Debra Winger (som ni bara måste se! en film för vuxna människor, inte tonåringar).
  Jag är lite fixerad vid att hitta musik som passar till mingel just nu - i dag fattade vi nämligen beslutet om var mitt 40-årskalas ska hållas! Utan att avslöja för mycket kan jag säga att det är en lokal som är perfekt för mingel, och mingel kräver musik.
Har importerat en massa Frank Sinatra tidigare ikväll.
  Om man är lite fräck kan man sköta hela kvällens musik med hjälp av endast en liten iPod och en ljudanläggning...om jag nu får min iPod i tid, vill säga. Den rackarns lilla apparaten är fortfarande kvar i Stockholm. [24 januari]

SNART KLART
  I morgon är det fredag och jag har jobbat 75 procent i två veckor. Känns helt okej, faktiskt.
  Dessutom får vi lön i morgon! Tjoho! Jag har bestämt mig för att jag ska ge mig själv en belöning för att jag är så duktig (?) och jobbar - en flaska parfym får det bli. Jag doftade på Cacharels Noa på lunchen i dag, mmmmmm vad gott den luktade. Cacharel är annars mest förknippat med Anaïs, Anaïs för mig. När jag gick ettan på gymnasiet var det vad alla doftande. Åsså Yves Saint Laurents Opium.
  Ack ja...
 Paula berättar om sitt lapptäckesprojekt och jag känner hur sugen jag blir på att sy jag med. Men ibland hämmas jag av mitt sporadiska ordningssinne. Det känns som att jag kan inte sätta igång med något nytt innan jag gjort färdigt det som ligger och inte är avslutat än. Varför? Det finns ingen lapptäckespolis! [23 januari]

DEN SMÄRTFYLLDA MODERN
  Ja, det skulle kunna vara jag (that time of the month), men rubriken är den svenska översättningen av Stabat Mater dolorosa.
  Jag har i kväll varit hemma hos en soprankollega, som dessutom är körledare och kyrkomusiker, och haft en enskild stämrepetition skulle man kunna säga.
Stabat Mater är ett verk för tio stämmor, och vi två delar en stämma. Tyvärr är min sångkamrat sjukskriven tre veckor för problem med rösten och ska egentligen vara knäpptyst. Hur känns det för en person som därmed är ensam om att sjunga sopran 1 och som själv varken är körledare eller kyrkomusiker, dvs personen som skriver dessa rader? Svar: SVÅRT!
  Jag anser mig vara normalbegåvad, men inför den musikaliska grammatiken känner jag mig ibland stendum.
  Hur ska man räkna här? Varför är det noterat så här? Nej, där missade jag min insats, nej, där var jag för tidig, nej, nu höll jag för länge, nej, nu blev pausen för kort, nej, där skulle man binda, nej, där måste vi vänta på tenorerna och så vidare in absurdum!
  Just nu är jag så trött att jag kräks snart, men det känns som att jag borde fortsätta att traggla min stämma tills örona blör, men förmodligen kommer det bara att sluta med att jag kastar ut pianot genom fönstret. Förutom att min make skulle bli ganska arg skulle det bli väldigt kallt i huset. Alltså säger jag i stället god natt! [22 januari]

Heminredning för dig och mig (publicerad i ÖP 22 januari)
Heminredning intresserar mig. När jag var som mest inne i det prenumererade jag på Elle Interiör, Sköna hem och Hus&Hem samtidigt. Efter några år stod det mig upp i halsen. I dag räcker så väl med att titta på Äntligen Hemma på tisdagarna - av någon anledning anser barnen programmet lika angeläget som Gladiatorerna på fredagarna. Det måste vara pysselfaktorn som attraherar dem (gör de inte sånt i skolan nuförtiden?!)

Nu har jag inte någon inredningstidning hemma, men ibland köper jag lösnummer. Men jag blir så trött på alla dessa glassiga magasin ibland! Det är väl ingen match att inreda ett underbart hem om man har fyra meters takhöjd och bor i en sjurummare på Östermalm? Alla möbler ser bra ut då! Och vad är det för utmaning med att välja möbler om man har en så fet plånbok att man kan sätta åtta fåtöljer av Mats Theselius i samma rum? För att inte tala om hans National Geographic-skåp.

Förutom alla drömreportage som görs från loftvåningar, Östermalmsschabrack med fyra meter i tak samt arkitektritade villor i 10 miljonersklassen som uppfyller alla ekologiska krav, finner vi tre andra subgenrer:
Den Lilla Tokfräna Lägenheten På Söder
Det Starkt Minimalistiska Ungkarlsboendet
Det Bitterljuva Sommarhuset

Den tokfräna lägenheten är sällan större än 35 kvadratmeter, men den generösa takhöjden (har någon någonsin sett en normal takhöjd i Sköna Hem?) gör att varje centimeter går att utnyttja. Under den obligatoriska loftsängen ryms till exempel skrivbord, TV-soffa, 21-växlad cykel med mera.
Den här typen av lägenhet är alltid inredd i starka färger, textilierna kommer från Carina Hägg och den som bor här är en Karin Mannerstål-typ (den blonda träslöjdsbomben i Äntligen Hemma) som jobbar med grafisk design. Här finns draperier av plastpärlor (såna som används till pärlplattor), mattor av koskinn och duschdraperier flätade av Systempåsar.
Typ.

Det minimalistiska ungkarlsboendet har samma utgångspunkt som den tokfräna lägenheten (etta eller tvåa med högt i tak), med den viktiga skillnaden att här är allt så subtilt att man nästan inte kan hitta till toaletten.
Neutrala färger, handtagslösa skåpluckor, alla sladdar dolda bakom lister, platt TV fäst på väggen, alla sängtextilier i exakt samma fröskalsfärgade nyans...möjligen kan man hitta en biffig Le Corbusier-fåtölj som fungerar som lägenhetens ankare.

Det bitterljuva sommarhuset har tre olika adresser: Österlen, Gotland eller Provence. Sommarhuset används inte som när du och jag hyr en stuga vid kusten i två veckor under semestern, utan här bor man säsongsvis.
Här inreder man i blått, grått och vitt (gult i Provence), går över såpskurade trägolv och sitter på charmigt nötta trästolar från gustaviansk tid. Längs en gavelvägg löper bokhyllor ända upp till taknocken, vilket ger en härlig känsla av rymd. Pelargoner blir en charmig påminnelse om Carl Larsson-arvet.

Nästan undantagslöst sysslar sommarhusets ägare med någon form av konsthantverk; det vanligaste är att man målar tavor. Flera av dem står lutade mot väggarna.
Ser det ut så hemma hos er? Nehej, inte det.
Inte hos mig heller.
Jag tror att det finns en rejäl utmaning för alla dessa tidningsgurus. Vad sägs om att släppa lös hämningarna i en trea på Körfältet, en mexitegelvilla i Valla, en timmerkoja i Överammer och en tandläkarbostad i Föllinge?
Jag väntar med spänning!

ÄNTLIGEN!
  I går ringde jag äntligen det samtal som jag skjutit upp så länge, vilket i sin tur ledde till att jag ringde ett annat samtal redan i dag (jag sköt alltså inte upp det), vilket i sin tur ledde till en träff på fredag vilket förhoppningsvis ska leda till att jag har ett stort, stort problem ur världen!
Det har med en viss födelsedag att göra...och då menar jag inte att mamma fyller 72 den 13 mars.

  Jag har ju berättat på den här sidan om en del insikter som jag drabbas av med jämna mellanrum. I dag hände det igen och på Hemköp av alla ställen.
  Jag hade just fått lådan med lunchmat och skulle gå och betala när det liksom bara slog mig: Nu är det tid för mig att börja gilla livet igen!
  Det låter flummigt, jag vet, men det kändes jätteskönt. Jag vet inte varifrån tanken kom, men jag hoppas att den var ett resultat av allt ältande och malande som pågått inom mig sedan i höstas.
  Jag vet att det fortfarande är toppar och dalar, och säkert kommer jag att sucka tungt även framöver, men i dag kändes det...annorlunda. Någonstans inom mig var det någon som tryckte på en klar-knapp. Eller var det jag som värpte ett ägg?
  Klyschornas häxmästare, Kicki Gustafsson, voilà.
  Allvarligt talat: När jag ser tillbaka märker jag att jag efter varje fall kravlar mig upp på en högre platå än jag var innan. Håll tummarna för mig! [21 januari]

VITT, VITT, VITT
  I dag har det snöat så där infernaliskt som det bara kan göra i Östersund. Eller kan det bli så här tokvitt på andra ställen också?
  Höll på att bli snöblind när jag pulsade iväg till frissan i dag. Nästan, i alla fall...
  Om vädret ska fortsätta som det börjat kommer det i morgon att bli plusgrader och världens värsta slaskeldorado på gatorna. Jag tar bussen!

  En tanke efter kvällen körövning: Fy helvete vad vi måste öva var för sig! Fy helvete vad JAG måste öva för mig själv!

  Jag vet inte om jag nämnde att jag fick en 10GB iPod av Lassegubben i julklapp?
Jo, det sa jag nog. Grejen är den att jag ännu inte fått den. Först var det nån på posten som helt enkelt snodde paketet (Karl-Bertil Jonsson?), sedan drog Apple in alla iPodar eftersom de skulle släppa nya modeller. Men nu sägs det att just min lilla iPod anlänt till Stockholm! Så i slutet av veckan kan jag ha den i min hand. Jag håller tummarna. [20 januari]

SKJUT-UPPAR-DROTTNINGEN
  Jag har fortsatt att skjuta upp sådant som jag vet att måste ta tag i. Å andra sidan har jag fått en del annat gjort - det var länge sen det var så tomt i backarna för smutstvätt!
  Jag har dessutom lagat Simons jumpapåse, gjort kopior på svenska översättningen av Stabat Mater, tränat, importerat en del klassiska skivor till iTunes, arbetat lite med ett skrivprojekt...
  Nåja.

  Min duktige make åkte skridskor med barnen i dag. Jag följde med som publik. Jo, jag har skridskor, men förra gången jag åkte (minst två år sedan) gick det så himla dåligt att jag inte vill uppleva det en gång till...ja, jag vet att jag är fånig!   När jag gick i mellanstadiet var jag ganska duktig på isen, vill jag minnas. Övade piruetter och var allmänt smidig. Åsså nu då. Herre gud. Jag får stenont i vaderna efter två minuter och rör mig som en 103-åring. Ramlar man lär man bryta lårbenshalsen. [19 januari]

BACK IN TOWN
  Om ni undrar varför jag inte uppdaterat min kalender (eller denna sida) är det för att jag varit bortrest och valde att lämna datorn hemma (vansinnigt, eller hur?!).
  I torsdags åkte jag och några kollegor till Växjö för att besöka Smålandsposten, och på fredagen hälsade vi på hos Helsingborgs Dagblad.
  En mycket trevlig resa, men oj vad trött man blir! Så många intryck på så kort tid gjorde att jag kände jag mig som en klubbad oxe när jag sjönk ned i fåtöljen hemma i går kväll...
  I Småland och Skåne fanns förstås ingen snö. Det var grått och blåsigt och inte alls vidare inbjudande, men man kunde ändå känna att våren inte var långt borta.
  Och så landar man på Frösön och det är vinter och i flygtaxin susar man förbi snötäckta lägdor och det är svinhalt eftersom det just nu är plusgrader och underkylt regn och jag vill inte ha det så här!
  Men hemma är ju hemma. Borta bra men hemma bäst.
  Och ändå. Kanske man skulle satsa på en sommar på Österlen? Fast det lär väl
kosta en mindre förmögenhet att hyra ett sommarhus där...

Spridda tankar just nu:
Det ska bli spännande att testa Apples nya webbläsare Safari. Om jag nu orkar sätta mig in i alla detaljer.
Mary Jo Putney skriver så bra att man man inte vill sluta läsa, men varför varför varför måste alla hennes 1800-talsmänniskor analysera sina problem lika vigt som Dr Phil hos Oprah Winfrey? Läser just nu The Wild Child och klämde dessförinnan One Perfect Rose.
Tu es foutu med In-Grid är hypnotisk! Jag tänker spela den intensivt nu tills jag kräks på den...
Måste ta tag i mina födelsedagsförberedelser men det känns så oerhört jobbigt att jag bara skjuter upp det och skjuter upp det....(hej, Karin!)
Quiltingkatalogen från Keepsake kom i går och plötsligt kändes det som att jag bara måste börja sy igen. [18 januari]

ETT, TVÅ ,TRE, FYRA, FEM...
...och om jag fortsätter att räkna och andas alldeles lugnt så kommer allting att bli så bra, så bra. Men först ska jag bli buddhist och frigöra mig från allt begär och uppnå verklig frid i nirvana.
  Det går säkert om jag bara verkligen, verkligen försöker. Eller hur? Allt är möjligt, vet ni väl. Det hänger bara på den egna viljan.

  Jag har upptäckt att jag gör en del saker som i en förlängning...ja, jag vet inte riktigt vad som skulle kunna hända. Det var först i dag som jag började inse att det kan ligga en plan bakom det, att det kanske är så att mitt undermedvetna försöker säga mig något.
  Men jag vet inte.
  Jag vet verkligen inte.

  En väninna fick ett chockbesked härom dagen, men tack och lov ser slutet ut att bli gott. Men det var av den här arten att man skäms för att man pustar över att det är jobbigt att byta gardinerna (ja, jag tog ned julgardinerna i dag!). Hallå H, tusen kramar!

  Kören började i går. Stabat Mater av Scarlatti i tio satser, wow! Skrivet för tio stämmor, så det gäller att räkna rätt och passa sina insatser. I går gjorde vi en första genomkörare, och tack gode Gud för att det finns de som kan sjunga äkta a vista! Jag är inte en av dem, men jag satt nära en klippa. [14 januari]

KLANTIGA JAG
  Med skammens rosor på kinderna tar jag tillbaka min kritik mot Telia. Det var inte deras fel att vi inte kom ut på nätet, det var en sladd som åkt ur vår router när vi drog fram hurtsen den står på...
  Jag hade alltså inte behövt låta så förnärmad när jag ringde supporten i dag.
Killen i luren var dock professionell och verkade inte ta illa upp...*host*

  Påminner mig om när vi ringde efter en tvättmaskinsreparatör för några år sedan.
Mot slutet av tvättprogrammet sipprade det ut vatten ur maskinen, framför allt när man centrifugerade. Reparatören kom, drog ut facket där man doserar tvättmedel och sköjlmedel, drog igen så att hela lådan lämnade tvättmaskinen och frågade om jag hade en diskborste.
  I facket där sköljmedlet hälldes hade det bildats äckligt guck, vilket det gör om man inte rengör där lite då och då.
  Jag, en vuxen kvinna med högskoleutbildning, hade alltså tagit hem en reparatör för att han skulle diska vårt sköljmedelsfack!
  Pinsamt, var ordet. Enligt reparatören ryckte han ut på liknande uppdrag ett par
gånger i veckan. Tra la la...

  I dag har jag städat hela dagen men hann ändå inte byta köksgardiner. Dammsuga, torka golv, köra några maskiner tvätt, byta lakan i våra sängar...helt slut var jag efteråt.

  Fågelrapport: Gråsiskan har varit här. Så söt! Och så liten! Möjligen har jag även sett grönsiskor, men där är jag osäker. Det kan ha varit gulsparv. En tallbitshona landade i dag, och som vanligt denna vinter drar enorma flockar med sidensvansar fram och åter i Torvalla. [13 januari]

NÄT-FRUSTRATION
  Vi har tillbringat helgen i Svenstavik hos mina svärföräldrar. God mat, kortspel och avkoppling. Samt en hel del jobb vid datorn för min del.
  Så kommer man hem och ska koppla upp sig och vad händer? "Det gick inte att hitta den angivna servern". Morr! Jag vill ut på nätet nuuuu! Varför funkar det inte?!

  Det enda jag kan bocka av i tabellen här nedanför är läsningen av Maggie Osbornes nya bok. Den läste jag ut samma kväll, faktiskt, och den var jättebra! Jo, jag har jobbat färdigt med det där textprojektet (hurra!), men städningen sparar jag tills på måndag, liksom bytet av köksgardinerna. [12 januari]

EN LITEN TABELL 9 januari...

OCH SÅ BLEV DET TISDAG
  Folk gör om sina hemsidor till höger och vänster och skaffar fotodagböcker och allt möjligt. Det är jättekul att ta kort på allt som finns i ens vardag, men efter att ha lagt ut dagens bild nästan varje dag under hela hösten känner jag mig lite mätt på just den upplevelsen. Nu kör jag med dagsverser i stället.

  Och så har vi städat ut julen. Plock av, plock av, plock av. Stopp in, stopp in, stopp in. Puh. Hur många gånger böjde jag mig upp och ned innan det var klart? Det tråkigaste med att ta bort alla adventsstjärnor och ljusstakar och annan
elektrisk julbelysning är att det blir mörkare och dystrare inomhus. Det känns som att jag måste köpa en liten lampa att hänga i fönstret här på kontoret, och det redan i morgon.

  Syftet med min januarikalender är ju att visa på att det blir ljusare och ljusare ute för varje dag som går (dagens längd är den tid under dygnet då solen står över horisonten här i Östersund), men vi är ännu bara i början av månaden så det märks inte så mycket. Men vänta bara. Redan den 14:e är dagen en timme och fyra minuter längre än vid vintersolståndet! [7 januari]

GRÅ VARDAG IGEN
  Jaha, den sista helgen är över. I morgon börjar skolan.
  Jag jobbar tre dagar denna vecka. Och så hoppas jag att jag får träffa min doktor, annars måste jag börja jobba heltid pang på nästa vecka. Jag hade tänkt gå upp till 75 procent först, i alla fall några veckor.

  Simons 8-årsdisco ägde rum i dag. Åtta killar och tre tjejer, vad ger ni mig för den?
Tidvis var det väldigt larmigt och stojigt, men det gick bra ändå. Alla verkade nöjda när de troppade av efter de två timmar som kalaset varade. Femkampen var en succé, till och med Daniel som nästan började gråta för att det gick så dåligt kom igen på slutet. Då vann han och Amanda limbogrenen.

  I morgon tänker jag börja städa undan julen. Bort med krubba, gran och tomtar. Jag tillhör inte dem som anser att gränsen går vid tjugondagknut eller "ända fram till påska", för mig är julen slut efter trettonhelgen, basta!

  Sussi, nu har jag inlett Projekt Harlequin! Men uj, uj, uj...jag sitter och funderar och vrider och vänder på allting så det går i snigelfart. Är detta realistiskt?

  När börjar Cityakuten? När börjar Vita Huset?! [6 januari]

TIO TANKAR EN SÖNDAG
1) Jag vill inte att det ska vara så här kallt!
2) Varför har jag inte börjat på det där Harlequinprojektet som Sussi tipsade mig om? Jag har ju grejerna!
3) Nu är jag trött på julen och jag vill ta bort alla julsaker. I morronkväll? Efter Simons 8-årskalas, förlåt, födelsedagsdisco?
4) Är jag ensam i Sverige om att tycka att Charles kanske förtjänar att vinna Robinson? Han härdar verkligen ut och har hittills lyckats slå ut alla motståndare (även om det inte blev riktigt svårt förrän i går).
5) Gud, vad jag börjar bli less på många låtar i iTunes som jag laddat in!
6) I går åt jag ganska mycket godis fast det är januari och Ett Nytt Liv. Nåja. Det är efter trettonhelgen som det verkligen börjar...
7) Tråkigt att "Signs" med Mel Gibson inte har nåt videobutiken.
8) Jag borde tvätta de röda tallriksunderläggen som jag köpte på Indiska, men hur kul är det?
9) Jag längtar faktiskt till kören börjar igen. Nytt projekt och ny, större sättning för just detta projekt. Fan, Helena, vi rockar fett!
10) Jag måste duscha. [5 januari]

FÅGELRAPPORT
  Jag förstår att ni håller på att förgås av nyfikenhet på hur det går med fåglarna som håller till kring fågelmaten i vår rönn! Framför allt nu, när det är så kallt (-30 när jag klev upp strax efter 10 i morse). Jag skulle vilja göra en uppvärmd fågelmatsstation (med kupévärmare?) där de små liven kunde värma sina kalla klor.
  Usch, det ser så sorgligt ut ibland när t ex skatan sitter nere i snön och letar frön och håller upp än den ena än den andra foten!
  Det finns inte längre så många bär kvar i rönnen, vilket gör mig orolig för hur det ska gå med koltrastarna som kommer hit.
  En hane och en hona sitter i rönnen mest varje dag vilket är ovanligt. Dels är ju koltrasten egentligen en flyttfågel, dels håller den mer till längs Norrlands kustland
än inland. I dag såg jag ytterligare en hona.
De är mycket vackra och jag kan faktiskt inte komma på att jag sett några koltrastar alls förut.
  Det finns också ett mindre gäng björktrastar som brukar komma hit.
Hur ska man hjälpa dessa bärätare när bären tar slut? Det finns gott om fågelfrö i fröbehållaren, men sånt käkar inte trasten. Ska man leta bär i frysen och hänga upp i rönnen...?
  I början av vintern var det gott om grönfink och pilfink, men de ser jag mycket sällan nu. Lockas de av andra fågelbord?
[Nejmen! Precis nu när jag skriver dessa rader dök det upp en grönfinkshona!]
  Gulsparv kommer lite då och då. Jag kallar dem för saffransbullar (till Märtas stora förtret) eftersom de har samma gula och bruna färger som en nygräddad lussekatt. Märkligt nog äter de aldrig direkt från vårt fågelbord utan tar bara frön som ramlat ned på marken. Någon som vet varför? Mejla eller skriv i min gästbok, please!
  De trogna talgoxarna är här varje dag. Vi fick kokosfett över sedan vi gjort ischoklad, och det har jag skurit i bitar och tryckt fast på små grenutskott på
rönnen. Talgoxarna gillar ju fett, och de verkar gillar kokos också.
  Sidensvansarna som är så tjusiga driver runt i mycket stora flockar. Rätt som det är slår sig 50 och fler av dem ned i vår rönn, käkar en stund och sen - poff, iväg igen, som på ett givet tecken.
  Blåmesen är rar, men jag ser sällan mer än en här. Domherrarna kommer inte heller i några större grupper. 4-5 som mest. Dessutom äter de mest rönnbär, mycket sällan frön. Passar inte automaten dem?
I Härjedalen har en liten rödhake blivit ensam kvar. Den överlever tack vare snälla människor som matar den med kärnmjölkslimpa och maggots! [4 januari]

FRÄMJAR SÖMNBRIST KREATIVITETEN?
  Ja, det är vad jag funderar på. Nu har jag sovit pyttelite två nätter i rad eftersom jag A) Gått och lagt mig för sent B) legat vaken jättelänge och sedan C) klivit upp 05.30 och jobbat åtta timmar.
  Ofta när jag är trött blir jag paranoid, men ibland kan jag gå in i nåt sorts kreativt rus också. Det verkar som att tröttheten gör att inga tokiga infall kan hållas på mattan längre, idéerna bara väller fram för jag har inte ork nog att stoppa dem.
  Flummigt?

  Det jag just nu alltså inte kan sluta att fundera på och planera kring är två saker; mitt 40-årskalas i mars och de krönikor jag börjat skriva på vår kultursida i ÖP.
  Om kalaset är egentligen ingenting bestämt, men jag funderar en massa på var jag vill att det ska vara (en lokal i Östersund där jag för övrigt var på mitt första 40-årskalas som gäst - en körkollega som bjöd) och vilka jag ska bjuda.
  Det vore så himla kul att verkligen göra en rejäl fest! Med 60-70 gäster, toastmaster (om nu någon skulle vilja säga några små ord om lilla, lilla mig), bordsplacering och hela paketet. Men en sån fest blir ju ganska dyr och hur ska vi ha det med bar efteråt och ska mamma också vara med och herre gud om jag inte har gått ned minst 150 kilo tills dess och hur var det egentligen med kök därborta och ska Lars vara min bordskavaljer och vad ska jag har för skor jag undrar just om Micke skulle kunna sätta ihop lite justa blandband...?

  Det andra jag funderar kring är alltså mina krönikor. Fem stycken har jag levererat hittills, och samtliga är lätt polerade versioner av sånt som jag skrivit om på denna sida.
  Nu går jag och funderar över sånt som jag vill skriva om i ÖP (och säkert kommer att skriva om här också i en eller annan form) och efter en snabb genomräkning konstaterar jag något förvånat att jag lätt skulle kunna få ur mig 15 krönikor till utan större ansträngning. Det känns som att ämnena tar aldrig slut! Eller är det jag som är för trött? [3 januari]

SJUKT VÄRRE
  Hos familjen Gustafsson har det varit rena sjukstugan. Det började ett par dagar före jul när Simon blev förkyld och fick jobbig hosta och feber.
  Dock återhämtade han sig tämligen snabbt, men hostan är ännu inte helt borta. Lars blev lite småförkyld, men inget allvarligt.
  Och så några dagar före nyårsafton blev Märta sämre och sämre. Samma jobbiga hosta som Simon haft, med den skillnaden att den satt hårdare fast i Märtas bröst.
  Och så jag då. Som fick jätteont i halsen, snuvig, hosta...vi var tvungna att ställa in nyårsfirandet som vi skulle ha haft här hemma tillsammans med Lars syster och hennes familj. Kändes inte roligt alls! Bittra tårar trillade längs Märtas kinder, men eftersom hon hade sin sjukaste dag hittills i går förstod hon att det inte skulle gå.
Lars och jag åt våra humrar (supergott!) och visst skålade vi in det nya året (i alkoholfri cider) och visst hade vi en trevlig kväll med bara familjen, men en viss känsla av antiklimax kan inte förnekas.
  Som extra lök på laxen hade Märta i natt så ont i öronen att hon bara kunde sitta upp i sängen och gråta. Håhåjaja. Vi som trodde att tiden med öroninflammationer var över... Blir hon inte bättre blir det doktor i morron. Och penicillin?
  Jag känner mig ganska mosig men ska försöka jobba i morron och på fredag. Får väl se hur det känns när klockan ringer 05.30.

  Som ni ser har jag gjort om lite här. Dagens-avdelningarna är nedlagda (men finns kvar i arkivet), i stället har jag gjort en januarikalender!
Det var ju så många av er som gjorde fina julkalendrar i december, så det här är liksom min variant.

  Är inne i en liten Jan Guillou-frossa. Köpte de två böckerna Arvet efter Arn (om Birger Jarl) och Häxornas försvarare för jättelänge sen, men de har bara blivit liggande. Nu har jag klarat av häxorna samt nästan första hälften av Arvet efter Arn. Det finns faktiskt annat än romance att läsa ;-)

  BÄST 2002:
Den fantastiska sommaren!
Mina tre lediga månader; juni, juli och augusti.
Vår semester, speciellt helgen i Trondheim när vi bodde som kungar på Royal Garden och badade likt sälar på Pirbadet.
  SÄMST 2002:
Några oväntade dödsfall i bekantskapskretsen.
Det svaga börsåret (mina pensionspengar!!)
Min "kris".
  Å andra sidan: Jag vet inte om krisen var så himla dålig egentligen? Jag kan visserligen erkänna att det varit jobbigt, men det har varit lärorikt också. Och är jag egentligen klar med den nu? Tror inte det.
  Vad förväntar jag mig av 2003? Tja, det vanliga: Träna mer, äta bättre/mindre...
  Och 40-årsdagen!! Har faktiskt börjat göra en lista över alla jag skulle vilja bjuda, och konstaterar att jag nog måste hyra en lokal/restaurang om alla ska få plats. Alternativen är 1) Bara ordna en mindre familjemiddag hemma, eller 2) Ordna fest av öppet hus-slag hemma men inte bjuda så många som jag skulle vilja. Alternativ 1 är så gott som uteslutet. Det andra måste jag räkna på!
[1 januari]

Upp igen