Just nu

TRÖTT, TRÖTTARE, TRÖTTAST
Ja, det är jag det, som åsyftas i rubriken. Dels sov jag såg vansinnigt dåligt i natt, dels var jag tvungen att kliva upp klockan 05 för att hinna tvätta håret innan jag åkte på jobbet.
Nånting säger mig att den här dagen blir lååååång...

Lite piggare blir man av att det är så ljust nu, halleluja! Redan när jag kliver på bussen klockan 06.15 har gryningen börjat, och en timme senare är det i princip full dager. Underbart!

Sitter med nya glasögon på mig i dag. Jag har skaffat skärmglasögon (”terminalglasögon” är väl den korrekta benämningen) eftersom mina vanliga glasögon är lite för starka på nära håll. Just i dag när jag är vimmelkantig och lätt iillamående av trötthet har jag lite svårt att bedöma om de nya glasögonen är en förbättring eller inte. Jag hoppas på det förstnämnda.

Fame Factory på TV 3 får allt fler tittare. Min man är en av dem som sitter klistrade framför TV:n när det är dags, och det började han med redan förra säsongen. Själv är jag ganska kallsinnig, men jag börjar bli lite mer intresserad, måste jag erkänna.
Det verkar vara en samling känsliga själar på skolan. I går grät jag nästan själv när den bildsköne Dennis vackra kinder vättes av tårar. Det var när Bert Karlsson och hans kollegor dömde ut Dennis låtval. Betyder detta att jag på väg att sugas in i dokusåpaträsket igen? Jag som hållit mig ifrån det sedan vi slaviskt följde första omgången av Big Brother.

Jag fick alla böcker som jag hade förhandsbeställt på bokrean. Det blev bland annat Musikens myter av Camilla Lundberg, Björn Ursings Fältflora, Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig av Kerstin Thorvall, Röde orm av Frans G Bengtsson och lite till. I går gick jag en kort sväng på Åhléns och fyndade bland annat Spårens av kungens män av Maja Hagerman.
Jag har nyss fått en laddning från AdLibris och väntar en andra inom kort, dessutom har jag några böcker på g som jag ska skriva om i ÖP. Nu är bara frågan: När ska jag hinna läsa allt det här?

Jag har fått många kommentarer på min språkkrönika, både från personer som läst den i ÖP och de som bara läst den här på nätet.
Eftersom jag är otålig över att få ut fortsättningen kommer här del två (som ännu inte publicerats i ÖP men som ligger och väntar):

JODÅ, MAN KAN VISST SÄGA SVENSKALÄRARE
I min förra krönika trodde jag att min gamla svenskalärare skulle häpna om hon hörde hur det låter när vi resonerar med varandra på redaktionen ibland.
Men, som en del läsare har påpekat för mig, kanske skulle hon bli mest häpen över att kallas svenskalärare och inte svensklärare.
Ja, vad skulle Nancy Notteman ha tyckt egentligen? Jag tror att hon skulle ha uppmanat mig att gå till botten med problematiken, och det har jag nu gjort.

TT-språket är en samling skrivregler som först utarbetades för medarbetarna på TT, Tidningarnas Telegrambyrå, men som med åren blivit rättesnöret för all press, radio, TV och Internet i Sverige.
På TT-språkets hemsida finns en rekommendation som Mediespråksgruppen lämnade i mars 2000:
”Kan man skriva svenskalärare i stället för det traditionellt korrekta svensklärare? Det är en bildningsform som nog har framtiden för sig, men rekommendationen är att alltfort skriva svensklärare”.
Hm. Hur ska jag vända det här till min fördel? Jag väljer att tolka det som att jag har framtiden för mig.

Svenska Akademiens ordlista (SAOL) ger inget stöd för svenskalärare. Men om man i stället studerar Svenska Akademiens grammatik (SAG) finner man ett intressant avsnitt under den lockande rubriken ”Substantiv som förled i sammansättning”.
Det visar sig nämligen att de flesta substantiv som slutar på -a och som börjat användas som förled under de senaste 200 åren förefaller att behålla det stamslutande -a vid sammansättning: Mamma-klänning, pizza-bagare, massa-fabrik, fasa-väckande.
Förleden svenska- borde ju vara äldre än 200 år, ändå är det tydligt att svenskalärare följer det här nyare mönstret.
Det går att dra paralleller med ordet såpa som har en gammal och en ny betydelse: såp-lödder, såp-bubbla, såp-hal och de nya såpa-stjärna, såpa-dramaturgi, såpa-genre.

Det här ser ju lovande ut, men än är jag inte hemma. Jag ringer über-språkorganet Svenska språknämnden och får prata med forskningsassistent Jan Svanlund. Han suckar lite när jag framför mitt ärende. Det är inte första gången han får frågan om man kan säga svenskalärare eller inte.
– Vi är faktiskt inte helt ense inbördes, erkänner han.
Språknämndens nuvarande hållning är att ordet svenskalärare fortfarande är ett ganska vardagligt stilläge, men man dömer inte ut det som felaktigt.
Enligt Jan Svanlund har ordet varit vanligt förekommande sedan åtminstone 1960-talet, och bland elever och folk som jobbar inom skolan säger nästan alla svenskalärare. Därmed inte sagt att alla svenskalärare vill bli kallade så...
Bland de sammansatta substantiv som har svenska- som förled verkar det bara vara i just ordet svenskalärare som a:et finns kvar.
– Förleden här syftar inte på språket svenska, utan skolämnet, säger Jan Svanlund.
På liknande vis bildar man till exempel franskalärare och tyskafröken. Och vem har nånsin hört talas om jymplärare? I rest my case.
Jan Svanlund skrockar lite och påpekar att Fredrik Lindström (i Värsta språket), som brukar vara tolerant mot det mesta, inte gillar sammansättningen svenskalärare. Han tycker att det strider för mycket mot gängse svenska regler för sammansatta substantiv.

När jag ändå har sakkunskapen på tråden passar jag på att fråga om ordet själv. En mig närstående person i Östjämtland upprörs över att allt fler använder ordet själv i betydelsen ensam:
– Var ni många som gick på bio i går?
– Nej, jag gick själv.
Men inte heller här delar Jan Svanlund ut något rött kort. Själv i betydelsen ensam har funnits ganska länge i vanligt talspråk, det som nu sker är att det träder in i officiella sammanhang.
Språknämnden kan man ringa varje vardag klockan 9–12 för språkrådgivning: 08-442 42 10.

Till sist vill jag bara säga att ordet kollegor är korrekt språkbruk, även om SAOL anger ordet kolleger först. Och att ordet ändån används i Västervik och söderut samt på Öland och i Halland. [26 februari]
Webbtips:
http://www.tt.se/ttsprak/
http://www.spraknamnden.se/

DUMMA JAG
Ibland slarvar jag när jag gör saker. När resultatet sedan inte blir det jag förväntat mig blir jag både arg och förvånad, men...egentligen är det rätt åt mig.
Ibland gör jag saker som jag vet att jag inte mår bra av, men ändå gör jag dem.
Håhåjaja.
Snart fyller jag 40 år. Man borde kunna räkna med att man vuxit upp vid det laget, men inom vissa områden blir jag tydligen aldrig mer än fjorton.

Melodifestivalen: Hur kan det komma sig att Alcazar inte gick direkt till final medan Sanna gjorde det? Man häpnar. [24 februari]

DET HETER INTE DATA, DET HETER DATOR! (publicerat i ÖP 22 februari)
Nyligen började den andra omgången av SVT:s populära serie Värsta språket. Succén var ett faktum redan efter första programmet då cirka 10 000 mejl damp ned i redaktionens e-postlåda.
Visst är Fredrik Lindström både en duktig programledare och språkforskare, och visst är programmet både upplysande och rejält underhållande på samma gång, men en annan anledning till de höga tittarsiffrorna måste vara att ämnet berör precis varenda en av oss.
Hur vi uttrycker oss är sammankopplat med vår personlighet, och kommunikationen med ord sker på det mest intima sätt: med läppar och tunga (ja, och stämbanden nere i halsen). Klart att språket angår oss alla och att det är lätt att ha åsikter om det!

Ett återkommande inslag i Värsta språket är Språkpolisen. Hur ser det ut i er omgivning? Har ni språkpoliser på jobbet, i skolan, hemma? Irriterande människor som med kraft förklarar Hur Det Faktiskt Ska Heta?
I vår familj är jag rädd för att det är jag som är språkpolisen (och en del kollegor skulle nog hävda att jag är det på jobbet också...).
Just nu använder mina barn två återkommande uttryck som jag bara inte står ut med. Se följande exempel.
1) ”Jag ska bara stänga av datan”.
2) ”Men hon fick ju godis ändån”.
Det heter med andra ord inte datan, det heter datorn. Data är den information som datorn innehåller! Kan ni aldrig lära er det ungar?
Och ordet ändån är så fult att jag ryser när jag nu tvingas skriva det. Är det en dialektal förvanskning som bara finns i Östersund? Jag kan inte påminna mig om att jag hört det det där onödiga n:et någon annanstans än här.

Ett annat felbruk som jag irriterar mig på är hur ordet personal ofta används av personer som jobbar inom vård och barnomsorg. Så här:
1) ”Förut var vi tre personal som jobbade här, men vi skulle helst vilja vara fem”.
2) ”Jag har ringt in en extra personal till kvällsskiftet”.
Svenska Akademiens ordlista definierar ordet personal så här: ”De anställda vid ett företag mm”.
Personal är alltså en benämning på en grupp människor. De enskilda individerna utgör personalen, men en person är inte en personal.
Puh!
När jag ändå är i farten kan jag tala om att jag inte gillar när folk blandar ihop uttrycken ”på grund av” och ”tack vare”. Folk drunknar inte tack vare att de inte kan simma, de drunknar på grund av det!
Personer som inte kan simma borde för övrigt bara bada på grund...(hö hö hö).

Men jag är inte sämre än att jag kan se en sak från två håll. Ett språk är som ett levande väsen och förändras och utvecklas hela tiden. Om det nu är så att den uppväxande generationen tycker att data är ett ord som även kan betyda dator, ja, då kanske det är så det kommer att heta i framtiden.
Och om nu vård- och dagispersonal tycker att de har rätt att använda ordet personal på vilket sätt de vill eftersom det inte alls är ovanligt med en viss yrkesjargong på arbetsplatser, vem är då jag att stå där och käfta emot?

Jag jobbar med ÖP:s hemsida, och som många vet blir det mycket engelska när det handlar om datorer och Internet. Jag försöker att hålla mig till svenska ord och benämningar så långt det är möjligt, men defaultläget är engelska, om
man säger så...
Min gamla svenskalärare skulle häpna om hon hörde hur det låter när vi resonerar med varandra på redaktionen ibland.
Faktum är att jag tror att hon skulle skicka en språkpolis efter mig!

IRRITERANDE SAKER
Vissa månader märker man knappt att det är dags för det gamla vanliga, andra gånger har man en PMS som är så stor och stark att det ger utslag på richterskalan. Varför är det så?

I dag är det mycket kallare än jag trodde när jag vaknade i morse. Alltså frös jag när jag gick till bussen. Dessutom blir allting så elektriskt i den torra luften. Mitt hår står rakt ut som en dammvippa ungefär.

När jag flyttade den här sidan från Torget till Spray var jag ordentlig och sorterade alla bilder i bildmappar och alla textdokument i HTML-mappar. Men även fast det var klokt tänkt var jag dum nog att lägga alla förstasidor till avdelningarna i HTML-mappen också, villket betyder att denna sida har adressen http://hem.spray.se/kicki.gustafsson/HTML/justnu.html och inte http://hem.spray.se/kicki.gustafsson/justnu.html, vilket jag önskar att vore. Om nån säger "i-landsproblem" biter jag! [19 februari]

URRK
Har mått pyton och var hemma från jobbet i måndags och tisdags. Sitter nu på jobbet men känner mig fortfarande kvalmig och smått illamående. Blä. Skulle helst vilja ligga under täcket hela veckan. Eller varför inte fram tills snön smält bort?

I lördags var jag på en miniwebbträff med Anna S och Maria. Vi fikade bort några timmar på Wedemarks, mycket trevligt! Men vi saknade dig, Karin!

Både Anna och jag hade med oss våra kameror, men tog vi fram dem för att föreviga detta historiska tillfälle? Icke. Det kändes bara besvärligt. Så nu får ni inte se vad trevliga vi ser ut tillsammans.

I fredags var jag på ett 50-årskalas som hette duga. Ett rejält party, helt enkelt. Tack och lov var vi så pass förståndiga att vi for hem "redan" klockan 00.30, men visst var man lite trött dagen efter.

Jag såg en ny fågel i rönnen i går! En svartmes. Tog det på den vita fläcken i nacken, annars kunde man lätt tro att det var en talltita. [19 februari]

JAG HAR INGET ATT TA PÅ MIG
Ni vet hur det är.
Man kliver upp ur sängen varje morgon och tar på sig kläder, äter frukost, går till jobbet. På kvällen kanske man tvättar lite, lägger in rent i garderoben, flyttar om några tröjor...och plötsligt inser man att herre gud, jag har ju ingenting att ta på mig! Jag har inga kläder!
I går började det med att jag hade en lyckad shopping av underkläder, och det var när jag började lägga in det i lådorna som insikten drabbade mig… Jag har inga tröjor, jag har inga t-shirts, jag har inga utanpåskjortor/koftor/kavajer, jag har inga skjortor.
Jo, det är klart att jag har, men det mesta är gammalt, urtvättat, formlöst, helt enkelt jättetrist och egentligen mera lämpat för soptunnan än Röda Korsets klädinsamling.
Sprang en kort stund på stan under lunchen men allt jag såg var folklore-blusar och tröjor med volanger och snörning. Vill inte, vill inte, vill inte.

På lördag börjar schlagermaraton igen. Ser faktiskt fram emot det! Det går inte att komma ifrån att melodifestivalen är en riktig snackis. Alla har en åsikt.

I år var jag snabb att lämna in kupong till bokrean. Redan samma dag som vi fick katalogerna kryssade jag för mina böcker. Det slutade på 998 spänn... Det blev bland annat en synonymordbok, en fågelbok, Kerstin Thorvall (Jag minns alla mina älskare), Frans G Bengtsons Röde Orm och en del annat smått och gott (eufumism som betyder "resten har jag redan glömt"). [13 februari]

JAG HAR FÅTT PIPPI PÅ FÅGLAR (publicerat i ÖP 13 februari)
Alltihop började med att jag skulle gjuta ett fågelbad.
Jag var ledig tre månader i somras, och hade gott om tid att förverkliga sådant som i vanliga fall aldrig blir mer än en tanke.
I alla heminredningstidningar och inte minst i TV- programmet Äntligen Hemma predikas ständigt hemmagjutandes lov. Gör vackra krukor, gör fiffiga parasollfötter, gör konstiga-men-vackra-rännor som leder bort regnvatten från husgrunden. Och, framför allt: Gjut fågelbad!
Japp, jag hade blå mosaik som blivit över sedan vi renoverade badrummet, så det var bara att sätta i gång.

Jag tvingade maken att gjuta (jo, jag kunde kanske ha gjort det själv, men prova först själva att lyfta en 25-liters säck med finbetong innan ni fnyser åt mig...) och svarade själv för den konstnärliga utsmyckningen.
Fåglarna var väldigt skeptiska i början. Men efter några veckor lossnade det. Jag vill inte påstå att små pippifåglar med badring och cyklop stod i kö till badet, men en del skuttade faktiskt glatt i och plaskade runt. Ännu flera använde badet som ett ställe att dricka vatten på. Det gjorde till exempel skatorna, som är så stora att mitt fågelbad egentligen bara passar som fotbad åt dem.

När fågelbadet väl var klart dök nästa tanke upp. Hur låter fåglarna egentligen? De där som aldrig badar och aldrig syns men som sjunger oavbrutet, vilka är de?
Bofinkens sång kunde jag identifiera, liksom talgoxens och gulsparvens. Gulsparven är som ni säkert vet känd för att den sjunger 1-2-3-4-5-6-sjuuuuuuu, utom i Bergs kommun där den sjunger väl-kom-men-till-Sven-sta-viiiiiik.
Jag minns att vi hade ett biologiprov i sjunde klass som gick ut på att vi skulle identifiera ungefär 25 fåglar utifrån deras läten. I flera veckor hade vi suttit och lyssnat på Kjell Jönssons fågelskivor, och jag vill minnas att jag hade alla rätt på det provet.
Nu var jag ju inte längre en sjundeklassare. Det mesta vi lärde oss om fågelsång hade jag glömt.
Dessutom irriterade det mig att jag till utseendet bara kände igen de allra vanligaste arterna – de fåglar som svepte in på tomten och inte var björktrast eller sädesärla, vad var de?

Jag började med att beställa Benny Anderssons fågelskiva: Fågelsång i Sverige — 90 välkända fåglars läten. Det är inte Benny själv som kutat runt med en mikrofon ute i skogarna, men han tog initiativet till att skivan blev gjord (var
lika irriterad som jag över att inte veta vad det var som lät) och finaniserade den.
En nätt liten bok följer med. Texter och inspelning svarar Lars Svensson för, Dan Zetterström har målat de vackra bilderna.
Att smälla i sig 90 fåglar på ett bräde, det gör man inte. Däremot är det jätteroligt att faktiskt ha ett uppslagsverk att kunna gå till när man kommer in från trädgården och undrar vad det var som kvittrade så skönt. Jaså, en lövsångare? Va’ kul! Det är visserligen Sveriges vanligaste fågel, men det är inte ofta man får syn på den. Den är sällan nere på gräsmattor och spankulerar som sädesärlan ofta gör.

Stärkt i anden gick jag vidare och köpte även Norstedts faktapocket om fåglar. I ett mycket händigt och bära-med-sig-vänligt format får man veta det väsentligaste om inte mindre än 250 olika fågelarter.
När man vill riktigt grotta ned sig i detaljer om skator och andra bevingade varelser finns ju alltid Internet. Här får man verkligen bevis för att svenskarna är ett naturälskande folk.

När sommaren gick över i höst och fågelbadet fått flytta in i garaget tog jag beslutet att jag nu var mogen att börja med utfodring. Fröautomat, femliterssäck med rätt kost för småfåglar samt talgbollar fick det bli. Och plötsligt var rönnen utanför fönstret full med pilfinkar, hackspettar, grönfinkar, gulsparvar, nötväckor, sidensvansar, tallbitar och gråsiskor och jag kände mig sååå duktig som kände igen alla.
Men koltrastarna som inte hade vett att flytta till varmare trakter fast de borde göra det oroar mig fortfarande. Klarar de sig till våren?

Och allt detta bara för att Martin Timell&co tycker det är roligt att slaska med murbruk och vatten!
Webbtips:
http://www.sofnet.org/ (Sveriges ornitologiska förening)
http://hem.passagen.se/jorf/ (Jämtlands läns ornitologiska förening)

INTE BARA JAG
Min make sa en bra sak härom dagen, apropå mina måndagar:
- Du måste ju komma ihåg att det är måndag för alla andra också.
Så sant, så sant. Jag ska försöka komma ihåg det nästa måndag.
Påminner så smått om känslan när man måste kliva upp 05.15-05.30 varje vardag och tycker att man är ensam i världen om att behöva göra det. Men så kliver man på bussen 06.15 och upptäcker att det är massor av människor som är uppe lika tidigt.

Precis som Anna åker jag alltså buss till jobbet nuförtiden. Det är faktiskt skönt att slippa parkeringseländet här på jobbet, slippa tänka på motorvärmarsladd, frostiga rutor, isskrapor, snö som måste sopas av osv. Det tar mig fem minuter att gå till busshållplatsen på morgonen och under den tiden hinner man vakna ordentligt.
Det som är lite tradigt är att det tar 25 minuter från det att jag kliver på bussen tills jag är på jobbet. Från Torvalla och in till stan måste bussen stanna på ett oräkneligt antal platser nämligen. [12 februari]

TANKAR EN MÅNDAG
Jag brukade verkligen hata måndagar förut. Helt obegripligt egentligen, för måndag är ju en vardag precis som alla andra.
Nu när jag varit sjukskriven har jag sluppit ta ställning till måndag, för då har jag alltid varit hemma. Men nu är sjukskrivningen slut och jag måste härda ut (observera rimmet).
Inte för att jag känner sånt extremt obehag som jag gjorde en tid, men...kul är det inte. Inte förrän jag kommer hem från kören vid 21-tiden brukar det kännas bra igen. Då har liksom veckan verkligen börjar, jag har tuffat igång och den värsta dagen är snart slut. Nu väntar tisdag och då är det snart onsdag och innan man vet ordet av är det torsdag och så är det fredag igen!

Mirre vann inte Robinson. Synd. Å andra sidan var det verkligen en jämn final, så det var spännande. Och Antoni är på intet sätt en ovärdig vinnare, tvärtom. Kanske de skulle ha delat segern...? För mjäkigt förstås.

Märta har meddelat att hon vill ha en morgonrock. Hon har varit på besök hos en kusin och inspirerats, och mitt intryck är att det inte är badrock som är modellen, utan mera mysplagg liksom. Jaha? Finns det såna att köpa i Östersund? Det känns mer som något man måste sy. Kanske i något mulligt fleecetyg? Men då måste jag ha ett mönster och jag har inte sytt efter mönster sen jag gick ut nian 1979. Jellp! Fast samtidigt känns det som en rolig utmaning också.
Håhåjaja!
Under kusinbesöket åktes det slalomskidor också, både lördag och söndag. Så nu har min skidångest fått rejäl påspädning. Märta tycker nämligen att vi ska börja åka skidor varje helg, hela famlijen...
Jag vet inte varför jag har en slalomneuros. Men jag hör liksom ett kollektivt utrop i stil med "HUR kan man bo i Jämtland och INTE åka skidor?!? "
Jag hör dock inget rop om varför vi inte seglar trots att vi bor vid Sveriges femte största sjö, varför vi inte spelar golf när Frösö Golfbana är en av landets vackraste, varför vi inte tävlar i hundspann eller skidskytte, varför vi inte pimplar regelbundet eller varför vi inte åker spark runt Storsjön. I min ungdom kände jag dock en viss ångest för att jag inte vindsurfande. Det har sedan släppt. Varför inte skidsyndromet?! [10 februari]

TANKAR EN FREDAG
Arbetsveckan är snart slut, så skönt.
I helgen måste jag fila på min festinbjudan. Men Bodil kan inte komma!! Fy...
Den här vintern är så kall och snöig att man borde få göra förlustavdrag i deklarationen.
Vem vinner Robinson? Jag hoppas på Mirre, men det lär väl bli nån av grabbarna. I år har jag sett precis alla avsnitt av Robinson! Har aldrig hänt tidigare.
Vissa personer vet man aldrig var man har. Är man deras kompis eller inte?
Min första alldeles egna ljuduppspelningsapparat var en grammofon som jag fick julen 1973 när jag var 10 år. Det var en sån där som fälldes ihop så att den såg ut som en fyrkantig portfölj, och ljudet var obetydligt bättre än det som kommer från en telefonlur. I dag äger jag en mp3-spelare som är ungefär lika stor som en kortlek och som rymmer 1 000 låtar. Vad lyssnar jag på om ytterligare 30 år?
Sex veckors semester i sommar! Härligt. [7 februari]

MYCKET ATT GÖRA, LITE TID
Jag jobbar första veckan heltid, Lars är borta två dagar, jag ska fixa festinbjudan, öva körsång, läsa läxor med barnen, rådda lite tvätt, fixa program och affisch och biljetter till Stabat Mater-konserterna, skriva krönikor, hinna med lite läsning, träna... Jellp!
I dag har jag känt mig jättestressad, men största anledningen till det var att jag lyckades pricka in inte mindre än tre möten plus ett besök hos företagshälsovården! Knappt hann jag sätta mig vid skrivbordet förrän det var dags att resa sig upp igen. Usch, sådana dagar känns ungefär som när man försover sig, man hinner aldrig ikapp.

Jag har äntligen fått min iPod! Den blev på 20 GB som kompensation för att jag fått vänta så länge, hihi! Den är vacker och smart och elegant och jag har bara hunnit använda den en gång...
Att tanka över de 619 låtar jag har i datorn gick snabbt som en grisblink och tog bara upp cirka 2 GB. Hm. Vad gör jag med övriga 18...? Liksom Lars undrar jag, finns det verkligen så många bra låtar att man kan fylla hela utrymmet? Vi är skeptiska...

Vi har köpt nya täcken till våra sängar. Wow! Det känns så lyxigt när man har nya, svällande täcken som liksom vräker ut sig. Trots att de är pösiga är de lätta och luftiga och vilar på något sätt inte direkt på kroppen utan svävar liksom ovanför, men värmer ändå.
Visst förstår ni vad jag menar? Visst? Visst?!
Jag tror det är dags att jag kryper ned under det där täcket innan jag spricker av speed-stress! [5 februari]

JAG SKA BLI TANT (publicerat i ÖP 1 februari)
I mars fyller jag 40 år. Nej men herre Gud, stopp och belägg, det där kan väl ändå inte stämma?! Inte ska jag fylla mer än 34? Var är mitt körkort...fåsenu...630319. Och i år är det...2003? Okej – sjutti, åtti, nitti, tjugohundra...det blir fyra decennier.
Fyra decennier!

Varför känns det så overkligt att vi som gick ut Parkskolan 1979 nu blir tanter och farbröder? Hur kan det komma sig att vi fortfarande inte definierar oss som vuxna utan tycker det är jätteskoijgt att fylla i tester för att ta reda på hur lika mamma och pappa vi blivit?
Om din favorithobby är TV-spel ger det 5 vuxenpoäng, om du redan har barnbarn rasslar till det till och blir 500. Den som får flest poäng är värsta medelsvensson och det skulle vi ju aldrig, aldrig någonsin bli, vi som älskade Va’ ska du bli när du blir stor? med Ebba Grön (Ebba Grön var en svensk punk/new wave-grupp som existerade samtidigt som sauropoderna under juraperioden).

Jag minns när min mamma fyllde 40. Eller rättare sagt, jag minns det inte alls, men det finns på bild i mitt äldsta fotoalbum. Det är så vansinnigt länge se att pappa fortfarande använde svartvit film i kameran.
TV:n var svartvit den med och vi hade bara en kanal.
Socialdemokraterna satt vid makten, hade alltid gjort det och skulle alltid göra det, Sovjet skulle vara för evigt och begreppet ”gamle kungen” syftade på Gustaf V.
Hur kan det vara möjligt att jag nu är lika gammal som den mörka, korthåriga kvinnan som sitter omgiven av sina två barn på det svartvita kortet från 1971?

På nåt sätt känns det som att min generation aldrig riktigt lämnat tonåren, åtminstone har vi gjort det väldigt ogärna.
För oss väntar fortfarande den period då vi bestämmer oss för vad vi ska bli. Många av oss är ännu mitt uppe i familjebildningen. Jag kan på rak arm räkna upp fyra 40-åriga väninnor som har barn under två år! Och då är den ena till och med född 1962.
Ska vi någon gång känna oss lika stora och självsäkra som treorna på Wargentin framstod när man själv gick i ettan?

Om jag rannsakar mig själv kan jag väl i och för sig komma på flera saker som avslöjar min ålder.
Känner du igen dig? Du får tio poäng för varje svar. Har du mer än 60 är du välkommen in i klubben!

1) Det snackas så mycket om att Leonardo di Caprio är sexig, men du tycker att han mest påminner om en fjunig 15-åring som fått första moppen.

2) Allting på MTV låter ju likadant hela tiden! Det är bara dunka-dunka och inga melodier längre.

3) Du ser ett gäng 17-åriga tjejer som flockats vid sminkdisken på H&M och tänker att ”de behöver inte måla sig så hårt, de är ju så himla fina ändå...”.

4) Är det någon EU-anpassning som gör att storlek 38 är mycket mindre nu än för några år sen? Varför märker de storlek 38 med 40 eller 42?

5) Visst är det kul att gå på bio, men vi tar tidiga föreställningen, va? Det blir så sent annars!

6) Du och maken/makan/sambon möter en av dina gamla skolkompisar på stan. Det första du säger efter att ni gått åt skilda håll är: ”Meeeeeen, vad han/hon hade blivit gammal!”

7) I ett försök att verka vig för dina barn lägger du dig på rygg för att visa hur man går upp i brygga, men hur mycket du än trycker ifrån med händer och fötter så vägrar häcken att lämna golvet.

8) Samtal om filmer och TV-serier blir nästan alltid obegripliga: ”Han som spelade huvudrollen, han den där mörke...nej, inte han, utan han som var med i tredje filmen om de där poliserna...han var gift med hon som är så blond och har opererat brösten...han var i alla fall jättebra, men det är klart det var ju en bra regissör också...han har ju gjort den där filmen som fick så himla bra kritik...den där hon som är så lik Madonna var med...eller menar jag den där TV-serien nu?”

9) Krämpor är intressant att diskutera. Det är jobbigt med ryggen, det är jobbigt med magen och hur är det egentligen med sömnen?

10) Optikern förklarar diskret att det kan vara läge att gå ned i styrka på glasögon och linser. Din närsynthet går nu tillbaka för att...ja, det blir ju så med åren...och...
Webbtips: http://hysteriskt.viktigt.nu/vuxentest/

Upp igen