FÖRUNDERLIG INFLUENSA
Jag har en riktig skitjul bakom mig. Usch och fy! Vad som hände? Kom inte Tomten? Jodå, men då låg jag redan nedbäddad...

Allting började så bra den 23:e. Vi provåt av julbordet, rimmade på paket, testade julsnapsen. Fnitter och julsånger och skön förväntan inför julaftonen.
Men vad händer?
När jag tidigt på morgonen går på toa känner jag i hela kroppen hur nånting är fel. Allmän muskelvärk, hosta, tung i huvudet...tillståndet är inte bättre när jag väl kliver upp vid 10-snåret, och allt eftersom dagen går mår jag sämre och sämre. Ändå tar jag Alvedon vid fyra tillfällen!
De två sillsorter jag gjort, kycklingleverpastejen, skinkan...inget smakar och huvudet känns griljerat i 225 grader.
Julklappsöppningen blir en mardröm och vid 18-tiden orkar jag inte längre. Går och lägger mig men tar tempen först: 38,9!
Nästa morgon tar jag tempen det första jag gör: 39,2!!! Min moster konstaterar:
- Influensa!

Herre gud, så här sjuk har jag inte varit på år och dag. Jag låg faktiskt i sängen nästan fyra dagar. I går var jag ut för första gången och trodde jag skulle dö.
Bara någon dag efter mig blev naturligtvis Simon lika dålig, med den skillnaden att hans feber gick ända upp till 39,9.

Nej, fy vad ledsam den här julen blev. Piss och skit! [30 december]

24 FÖRUNDERLIGA FRÅGOR DAN-FÖRE-DAN

FÖRUNDERLIGT PYSSEL
I dag har vi dekorerat pepparkakor med kristyr. Se så fint det blev! Men det var rackarns vad svårt det var att få kristyren dit man ville. Jag använde, enligt instruktionerna i Vår kokbok, en plastpåse som man klippt av ett minimalt hörn på. Så gjorde verkligen inte mamma och pappa! De gjorde strutar av smörpapper som tejpades ihop och det blev minsann så bra så.
Jag kan heller inte minnas att mamma och pappa spritsade oss med kristyr på näsan, men det borde de ha gjort. Titta så fint det blev.

I dag var hela familjen och såg Hitta Nemo på bio. Den var bra, men inte så där hejdundrande bra som jag hade hoppats. Bara nästan.

Undrar hur många kilon jag kommer att gå upp den här julen? Känns som över hundra. På jobbet har vi inte gjort annat än smaskat i oss choklad från stora presentaskar och korgar. Härom dagen slog vi till med saffranssemlor! Mycket goda, men oj vad de lade sig som stenar längst ned i magen... [21 december]

FÖRUNDERLIGA FOLKSAMLINGAR
Ja, jag vet, om man ger sig ut på stan sista lördagen före jul får man naturligtvis finna sig i att det myllrar av folk vart man än går, men ändå förundras man.
Inne på Skivhörnan var det så mycket folk att det liksom immade därinne.
Är i alla fall klar med nästan alla julklappar nu, skönt! Ska ge mig ut en gång till, antingen i morgon eller på måndag/tisdag. Lars är ledig så jag kan gå en sväng efter jobbet.

I morgon är det dags att göra kristyr och spritsa på mina fina pepparkakor. "Men barnen måste få spritsa som de vill" sa Lars nyss vid middagen. Hm. Vad kan han ha menat...?

Här kommer bilder på den nu färdiga julgransmattan. Håll med om att det är bland det finaste ni någonsin sett! :-)
Jag är särskilt nöjd med rosetterna. Mallen har jag ritat själv men formen påminner ändå lite om Disney. Jag övergav planerna på att göra julstjärnor med guldpaljetter i mitten - det är ju trots allt bara en matta som ska ligga under en julgran! I morgon ska vi klä granen och då får vi se hur mycket som egentligen syns av mattan.

Vi har haft julavslutning på Hit eller inte? i Radio Jämtland, programmet där två jurygrupper varsin gång i månaden lyssnar på ett gäng nya låtar och flippar eller floppar dem. Till julen möts bägge lagen i en tävling som brukar vara väldigt rolig, och som vanligt vann mitt lag. Jag namngav oss: Snyggast och Bäst (och Charmigast). Ödmjuk, moi?

I morgon klockan 13 ska vi gå på Hitta Nemo, hela familjen. Äntligen! Jag vet inte vem som längtat mest, jag eller barnen.

Såg ett 1000-bitarspussel som föreställde kungafamiljen i dag och blev lite sugen på att köpa det som en julklapp till hela familjen (vår familj alltså, inte kungens). Att bygga jättepussel verkar vara ett sånt där barndomsminne som alla har: "Och det var alltid jättemycket himmel och hav så att det var svårt att lägga". Men var ska man ha det? Det är ju inte direkt så att det vimmlar av stora bord där det inte står nånting hemma hos oss. Skaffa spånplatta?

I dag köpte jag en ny fröautomat till småfåglarna, en specialare för jordnötter. Ungefär fyra minuter efter att jag hängt upp den kom den första talgoxen och efter en stund flera av hans kompisar. Hur gör de? Ringer de varandra på mobilen? Hur kan talgoxen se att det är jordnötter och hur vet han att det är gott?
På en bokaffär såg jag ett fantastiskt praktverk om flyttfåglar i dag, men det kostade typ 800 spänn. Vill ha! [20 december]

DEN FÖRUNDERLIGA JULGRANSMATTAN
Har jag berättat att jag syr en julgransmatta? Det är så tossigt att jag fnissar varje gång jag tänker på det. Det är heltokigt! Jag menar, nog har en heltidsarbetande tvåbarnsmamma många andra sysslor som kan fylla ut tiden?!
Men jag bestämde mig förra julen, när vår dåvarande julgransmatta av papper meddelade att den inte tänkte närvara nästa jul. Och så tackade den för sig. Topp, tänkte jag, jag syr en egen!

Jag kände mig nästan som Karin Mannerstål i Äntligen Hemma när jag stod i tygaffären (där jag numera är en känd kund) och betalade för 2,40 m grön filt samt nästan 4 m rött kantband (snedremsa).
Så här ser mattan ut just nu - tjusig, inte sant? Jag har klippt till fyra lika stora "tårtbitar" som jag sedan sytt ihop. Diametern är 1,20 m.
Till höger en detaljstudie av hur man kan sy fast kantband (Husqvarna Viking rules!). Det som nu återstår är att dekorera. Men jag ska inte sy utan stryka fast dekorationerna med vlisofix, detta fantastiska hjälpmedel för applikationsentusiasten (tufft ord)! Jag har ett jultyg i grönt och rött med lingonmönster. Ur det ska jag klippa rosetter, tror jag, och stryka fast. Eller fåglar? Stjärnor? Vem vet.

Om jag inte vore så förbannat trött skulle jag kunna skriva hur mycket som helst om den fantastiska dokusåpan The Bachelorette vars sista avsnitt gick på Kanal 5 i tisdags. Snacka om romance på riktigt! Jag hamnade framför TV:n helt oplanerat när första avsnitt gick, och sen var jag fast. Helt otroligt. Och mycket, mycket bättre än The Bachelor och andra liknande dokusåpor! Om ni, precis som jag, tycker att Trista Rehn valde rätt när hon gav den sista rosen till Ryan Sutter rekommenderar jag er varmt att besöka denna sajt...
I går tillbringade jag obscent mycket tid framför datorn och läste tills ögona blödde om dessa Americas sweethearts. De är nu megakändisar och publiken verkar inte kunna få nog av dem. *suck*

Om någon känner till ett smart script som man kan lägga in på sin indexsida för att slippa den fula Sprayribban högst upp, hör av er. Den här sidan går fortfarande inte att se i Apples webbläsare Safari och det är Sprays fel. Hata! [18 december]

FÖRUNDERLIGT FÖREVIGAD

Jojo, nog kan jag kavla och mjöla alltid! Detta skedde i fredags och jag har fortfarande kvar av pepparkaksdegen. Blir det ett till bak i kväll? Den som lever får se.
Hur blev kakorna då? Förvånansvärt goda. Men det är svårt det där med mjöl. Det var på tok för lite i degen från början, så de första försöken flöt ut för mycket under gräddningen. Och under hela baket gick jag och mumlade "så där skulle mamma aldrig göra, mamma skulle kavla mycket tunnare, mamma skulle aldrig kladda ner så här mycket" och så vidare, och så vidare.

Har i dag städat badrummet och duschat kristallkronan, tagit fram alla tomtar, lagt på nya julduken som jag sydde i går (vitt linne med röd blombård sydd med brodyrgarn och speciell nål för hålsöm) och snott runt som ett skållat troll. Har ändå en jobbig känsla av att det är mycket mer som borde göras och hinnas... Ska försöka sy lite mer på det babylapptäcke som vänner ska få. De fick nyss sitt första barn, en liten gosse.

Är inne i en jobbig period och vet inte riktigt vad det beror på. Mörkret? Jag funderar mycket men tankarna går bara runt, runt och leder inte fram till nånting. Älta, vända och vrida, formulera samma saker igen och igen och igen. Varför kan man inte haka loss hjärnan och spola av den i badkaret, precis som vi gjorde med kristallkronan? Det skulle behövas. [14 december]

FÖRUNDERLIGT GOTT (börjar ni ana temat för decembers rubriker...?)
Varje år brukar min mamma baka pepparkakor till jul, och varje år brukar vi få en eller ett par rejäla burkar så att hela familjen ska kunna njuta av dem.
Mamma bakar efter ett recept i Stora kokboken (hennes upplaga är från typ 1955) som heter Kungens pepparkakor. Det blir möra, tunna pepparkakor som smälter på tungan. De är inte så starka i smaken som vanliga, köpta pepparkakor, och för mig blir det ingen jul utan dessa kakor.
Men nu har mamma meddelat att det blir inget bak i år! Himmel och pannkaka, då måste jag ju baka själv! Och det har jag bara gjort en enda gång tidigare!

Jag känner att det är jag som bör göra det eftersom Lars i kväll ska baka saffransbullar med ungarna, och eftersom det är Lars som gör nästan allt annat i mat-, kak- och godisväg. Tror jag ska göra som mamma brukar: Sätta en deg men vänta någon dag med att baka ut den. Ja, så får det bli.

I kväll hinner jag inte för det är sykurs. Fleecejackan jag håller på med till mig känns som fleecejackan från helvetet! Den blir aldrig klar och jag har fått pilla i evinnerlighet med detaljerna. Men nu börjar den äntligen bli färdig...

I helgen var min kör i Uppsala tillsammans med våra respektive och såg OD:s Caprice i universitetsaulan. Det var fantastiskt bra! Ann-Sofie von Otter och Martin Stenmark var hemliga gäster, liksom Bob Chilcott, kompositör, arrangör och en gång medlem i The Kings Singers. Jublet visste inga gränser när denne engelsman plötsligt började sjunga Nudistpolka på svenska!

Vi åkte tåg både ned och upp vilket nuförtiden bara tar fem timmar. Förr om åren tog det både sju och åtta timmar. Men man ska inte ropa hej förrän man kommer över bäcken. På hemvägen blev vi stående i Bräcke eftersom träd blåst omkull över rälsen. Efter en halvtimme kom beskedet att vi måste bussas de sista sex milen till Östersund... I stället för att komma hem till huset 22.30 anlände vi 24.00. Inte roligt.

Jag är så trött på dessa decembrar som pendlar mellan snö och regn hela tiden. Vår garageuppfart är som en skridskobana och i morse hade det kommit några centimeter nysnö. För att inte halka fick jag gå med små, små myrsteg men höll ändå nästan på att ramla. Och det får bara inte hända! Då måste man nog amputera foten är jag rädd.
Jag tror att jag stukade min fot så mycket det går utan att det blir benbrott eller att ledbanden slits av. Fortfarande svullen, öm...kommer det nånsin att bli bra? [9 december]

EN FÖRUNDERLIG OTUR
När man går till bussen en tidig decembermorgon i Östersund ska det inte regna. Nej, jag är ledsen, men jag kan faktiskt inte gå med på det. Snöstorm och ishavsvindar är kanske inte heller så kul, men det är åtminstone riktig vinter.
Gatorna var följaktligen vansinnigt hala i går, vilket resulterade att när jag gick in på ÖP:s gård så halkade jag.
Och höll på att ramla.
Med foten under mig!
Nej, det blev inte ett helt rammel och foten vek sig inte åt sidan, men jag sjönk ned så djupt att vänstra knät nästan tog i marken.
Alltså blev påfrestningen stor på de redan sargade ledbanden, alltså svullnade fotleden igen, alltså fick jag ont, alltså är det fruktansvärt synd om mig igen!
Mandariner, clementiner, satsumas...jag älskar dem allihopa. Skulle lätt kunna käka 20 om dan eller flera. Och så luktar de gott också. [5 december]

VI LEVER I EN FÖRUNDERLIG VÄRLD (publicerad i ÖP 8 december)
Åh, vad det är synd om Skandias sparkade finansdirektör Ulf Spång! Han fick visserligen 115 miljoner kronor i bonus för 3,5 års arbete, men nu känner han sig "orättvist behandlad" enligt DN i dag.
Han känner inte alls igen sig i den bild som ges i Otto Rydbecks rapport om skandalerna i Skandia. Och den nya Skandiastyrelsen ger han inte mycket för. På frågan om han är beredd att betala tillbaka pengarna svarar Spång:
- Om de kommer med skadeståndskrav så kommer jag att bemöta dem stenhårt. Så som de har behandlat mig så är det jag som ska kräva skadestånd i så fall.

Va? Vad sa han?
Vi tar det igen:
- Om de kommer med skadeståndskrav så kommer jag att bemöta dem stenhårt. Så som de har behandlat mig så är det jag som ska kräva skadestånd i så fall.
Om ni hör nåt i luften som surrar kan det vara ljudet av de andra direktörerna som hurrar.

Ulf Spång var med och tog fram Sharetracker, ett av de två program som gav Skandialedningen så många sköna slantar. Han var alltså med och drog upp riktlinjerna, bestämde hur det skulle gå till. Ändå har denne man mage att på frågan om det är rimligt med 115 miljoner i bonus svara DN så här:
- Det är självklart att man inte kan säga att det är rimligt. Och jag har aldrig sagt att det är rimligt.
- Om någon hade sagt så här till mig: Du ska få 115 miljoner för de här 3,5 åren så hade jag inte accepterat det. Men vad man sade var att jag fick x tusen andelar i ett program och sedan galopperade allting.

Man tar sig för pannan.
Man kvider av skrattblandad gråt.
Man svär en lång ramsa och slår näven i bordet.
Man skakar på huvudet och känner sig tröttare än en tusenåring.
Man undrar varför spöstraffet och skampålen är avskaffade nu när behovet av dem är så stort.

Direktör Spång såg själv till att han fick en bonus som han i dag tycker är orimlig, men som han vägrar betala tillbaka eftersom allting tydligen galopperade.
Dessutom tycker denne arme krake att han faktiskt är värd mera pengar eftersom den nya styrelsen behandlat honom så illa. Han vill ha ett skadestånd.
- Men vad man sade var att jag fick x tusen andelar i ett program.
Det skulle vara väldigt roligt att veta vem eller vilka "man" står för. Själv är jag tämligen övertygad om att Spång använder "man" på det där sättet som kungligheter alltid gör:
- One tries one's very best (drottning Elizabeth).
- Man hoppas självfallet att det ska gå som bra som möjligt för ens barn (vår egen kung).

Spång var finansdirektör i Skandia och han hade varit med om att ta fram ett program för bonusutbetalningar. Tror ni att det var Gud Fader själv som steg ned från himlen och började ösa miljonerna över Spång och grabbarna? Eller var det en fysikalisk lag som gjorde att pengarna sögs in i Skandialedningen på samma sätt som ljuset sugs in i ett av rymdens svarta hål?
- Och sedan galopperade allting.

Ja, stackars, stackars Ulf Spång.
Han gråter säkert hela vägen till banken.
- Pengar gör ingen lycklig, men jag gråter hellre i en Jaguar än i en buss, är en ofta citerad rad av den franska författarinnan Francoise Sagan.
Men så träffande elegant uttrycker sig inte Ulf Spång. Nej, för honom galopperade allting.
Men den som formulerat sig allra bäst, det var Robinson-Errol från Storuman. Visst minns ni vad han sa i fjol när Robinson-Leif inte ville gå med på att en tävling måste gå om?
- Skämmes, tamejfan!
Och det är är väl vad jag helst skulle vilja säga till Ulf Spång och hans polare: Skämmes, tamejfan. [4 december]

DET STRÅLAR EN STJÄRNA FÖRUNDERLIGT BLID
Så har då julmånaden december infallit. Tänka sig! Tiden har gått så fort på slutet att jag knappt hunnit med. Ska jag alltså börja köpa julklappar igen? Det känns som det var alldeles nyss fast det är ett år sen.

Min stukade fot/fotled har varit så svullen att man måste skratta åt eländet. Nu börjar den dessutom bli lika färggrann som en smällkaramell. Blå, lila, grön och gul. Jag kan gå på foten även om det inte går fort, och att ta sig nedför trappor är svårt. Håhåjaja. Alltid är det nånting. I fjol ramlade Lars och fick en fraktur på armen, i år stukar jag foten. Ack, ack, ack.
I dag börjar man i alla fall att kunna se fotknölen på utsidan. Jag försöker "mjölka" svullnaden genom att dra med händerna upp längs benet. Det verkar som att det hjälper.

Just nu har jag det rätt bra. Lars är i Svenstavik och kommer hem i morgon. Jag, barnen och mamma har ätit middag och stökat undan efter den. Mamma har åkt, barnen är ute och leker. Klockan är snart 18 och jag lyssnar på Enya. Jag njuter av lugnet och stillheten. Kanske, kanske orkar jag sy om midjan på mina byxor?
På fönsterbrädan framför mig står två fina, röda hösteldar i vackra krukor, ovanför hänger en adventsstjärna och sprider ett milt ljus.

Jag är verkligen inte en person som är inne på new age, men Enya gillar jag stenhårt (Lars kan inte förstå varför). Musiken är ibland nästan meditativ och det är så skönt. Jag släpper med mentala och fysiska axlar.

Om Skandia och debaclet med bonusar och lägenheter ids jag inte säga nåt. Jo, kanske en sak: Puckon! [3 december]