En lista
  Nytt: En nougat/bronsfärgad/metallic Nissan Primera, 99 års modell! Ja, vi har bytt upp oss. Och jag är sååå nöjd. Känns lyxigt att kunna se utetemperatur, att ha en klimatanläggning, att kunna låsa upp dörren på flera meters håll. Mums.
  Gammalt: OS. Och att det är kvinnan bakom allt, det visste vi ju redan.
  Nytt: Min Powerbook G4. Känns både roligt och jobbigt. Jobbigt för att jag inte kan Mac OS X men vill kunna det till 100%. Känner mig orolig när jag inte vet hur jag ska jobba och vad som är det optimala sättet just för mig. Roligt för att datorn är så snygg och snabb och...sleek. Fantastisk skärm.
  Gammalt: Jag. Fyller 39 i mars men tänker hela tiden på mig själv som (snart) 40.
  Nytt: Phenomen-A, retinolhudvård från Dior. Börjar redan ge viss effekt. Prestige serum känns också bra.
  Gammalt: Överdesignade webbsajter. Diors, till exempel. Skitjobbigt att hitta de produkter man är nyfiken på.
  Nytt: Bokrea. Alltid kul att fynda. Hittade bl a ett par inredningsböcker, Vibeke Olsson och Liza Marklund.
  Gammalt: Kunskapen om att fett är smakbärare. Alltså är kokosparfait med kokosflingor, kokosmjölk och grädde underbart gott.
  Nytt: Att kunna se DVD-filmer. Men jisses så tjorvigt det var innan jag fick Powerbooken att visa på TV:n som det skulle. Fråga mig inte hur det gick till, skulle inte kunna göra om det.
  Gammalt: Julgardinerna i barnens rum. Dags att byta, va? [27 februari]

Allt är guld som glimmar
  Jag vet att jag sagt att försäkringsbolaget ersatte min borttappade vigselring, men jag tror inte jag sagt att ringen nu är klar och pryder mitt vänstra ringfinger.
  Det kändes väldigt märkligt när jag satte på den för första gången. Där var min vigselring, precis som vanligt. Och ändå inte! En sprillans ny ring är det ju, även om det är exakt samma modell.
  Först trodde jag att diamanterna var större i denna nya ring, men sen insåg jag att stenar som är alldeles rena och repfria reflekterar ljuset på ett helt annat sätt än de som är tio år gamla gör. Repfritt och rent guld glimmar också mycket vackrare än gammalt och använt.

  Jag investerade därför i ett rengöringsmedel för guld och ädla stenar och har framgångsrikt testat det på gamla smycken hemma. Plötsligt gnistrade det och glimmade så det stod härliga till.

  Jag följer inte OS särskilt noga, men lördagens skidskytte var otäckt spännande. Visst var det för sorgligt att Magdalena Forsberg inte fick det OS-guld hon så väl förtjänat.
  Curlingen är extra intressant eftersom lag Peja Lindholm kommer härifrån Östersund. Lite kan jag önska att de inte behövde snusa så förbannat, typ lägga in halva dosan när de är i närbild. Det ser inte bra ut...

  Stackars Percy Barnevik. Hur kan någon missunna honom 900 miljoner i pension? Han som lagt ned hela sin själv i ABB (påstår han själv). Tragiskt och bittert, tycker han och gråter säkert hela vägen till banken.

  Sydde frenetiskt under helgen. Har gjort klart det andra fodralet till extratäcke-som-får-tjänstgöra-som-kudde, så nu har vi två stora, härliga kuddar i soffan uppe, i stället för två täcken som bara ligger och tar upp plats i klädkammaren.
  Till förra kudden klädde jag knappar, denna gång nöjde jag mig med att sy fast vanliga knappar med symaskinen. Tänk att man faktiskt kan göra det. Otroligt fiffigt.
  Större delen av söndagen ägnade jag åt det hemliga babytäcket. Det blir bra, men vilken tid det tar när man ska kvilta hela täcket! Jag har köpt ett kviltset till min Husqvarna, så nu har jag både övermatare och två pressarfötter för frihandskviltning.
  Ack ja. Jag var helt slut i nacke och axlar i går kväll efter att krampaktigt och med 100 procents koncentration ha sytt hela dagen. Men roligt är det. [18 februari]

Ljusare tider
  Tänk vad skönt det är att dagarna är längre nu. Det börjar faktiskt inte skymma förrän vid 17-tiden.

  Jag ser fram mot våren och försommaren när kvällar och nätter blir så där magiska. Det är tack vare dem man klarar av att leva här.
  Jag minns förra året när vi hade gjort i ordning i uterummet, och jag satt där till långt in på natten, insvept i min yllefilt. Någon gång vid halv tre-tiden övergick natten till tidig morgon - det hände medan jag blinkade en enda gång. Ljuset förändrades på en nanosekund från skymning till gryning. Fantastiskt.
  Oh, vad jag ska sitta där ute i sommar! Och vad fina alla mina kuddar och dynor som jag ska sy ska bli! *längtar*

  Det känns faktiskt bra att längta ibland. Inte längta ifrån, men längta till. I höstas längtade jag till julen, nu längtar jag till vår och sommar.
Att längta till är att se framåt, att längta bort är att vilja fly. Eller? Är jag en floskelmaskin?

  Jag njuter just nu av en kopp café au lait. Jag har helt slutat med att dricka kaffe på jobbet, men i dag är det ju fredag...
  I stället för kaffe dricker jag te, och det får mig att känna mig klok. Dessutom mår magen bättre. [8 februari]

Fadime - en modern martyr
  Ordet martyr kommer från grekiskans martys och betyder vittne.
Och nog måste man säga att Fadime Sahindal blev vittne till hur en hederskultur kan fungera. Ändå var hon stark nog att stå emot. Det kostade henne livet.
  Uppmärksamheten kring mordet på Fadime har varit överväldigande men berättigad tycker jag. Plötsligt förstod alla vad det här handlade om. Insåg det ofattbara, att en pappa faktiskt kan mörda sin egen dotter om hon inte gör som han vill.
  Den andra insikten som jag tror många delar är att Fadime var en medmänniska till oss alla. Hon var inte bara en invandrare som levde bland andra invandrare och som därför hamnade utanför det vanliga Sverige. Fadime stod fram som en person som skulle ha kunnat vara vem som helsts syster, väninna, kollega eller dotter. Och det alla verkar känna är: Vi kan inte tolerera att man behandlar kvinnor på det sättet i Sverige!
  Minneshögtiden som sändes på TV4 i går var vacker och gripande. Lite svårt att sitta på jobbet och diskret försöka torka tårarna...

  Och så dog Astrid Lindgren. Men egentligen kommer hon aldrig att dö, hennes ande finns kvar i alla de böcker hon skrev.
 Alla frågar varandra efter favoritfigurer. Jag hade många. Pippi, Nils Karlsson-Pyssling, Kajsa Kavat... För er som vill hitta något av det mindre kända av Astrid Lindgren rekommenderar jag Rasmus, Pontus och Toker. Rolig och spännande och perfekt för 10-åringen.
  Margareta Strömstedt har skrivit den definitiva biografin över Astrid Lindgren. Köp den. [5 februari]

Hata måndag!
  Jag hatar verkligen måndagar. Jag vet att jag skrivit om detta förut, men jag vill gärna påpeka det igen. Måndagar är min absolut värsta dag i veckan - usch!
  Egentligen begriper jag inte varför jag har sån avversion mot måndagar. Vissa veckor är värre än andra, men det har nästan aldrig något samband med vad som hänt under helgen. Söndagen kan ha varit rolig, trist, tröttsam, spännande...måndagen är ändå piss&pest.
  En del måndagar är riktigt hyfsade ska jag erkänna, men vad det beror på har jag ingen aning om. Mitt måndagshumör verkar avgöras av mina biorytmkurvor, månens dragningskraft, tiden på året, TV:s programtablåer, vädret, arbetstider...

  I fredags var vi på bio, Lassegubben och jag. Ocean's Eleven med bland andra Brad Pitt och George Clooney. Riktigt bra! Det är kul med filmer som man både skrattar och ryser åt, och som man undrar hur de ska sluta fast man ju vet att allting kommer att reda upp sig.
  Reflexion: Brad Pitt börjar se lite sliten ut. Knark? Ålder? Jennifer?

  Ägnade en stor del av lördagen åt att gå i sybehörs-affärer samt att sy. I tidningen Äntligen Hemma fick jag nämligen det fiffiga tipset att sy kuddfordral till extra täcken som bara ligger och tar plats i garderoberna. Med ett snyggt fodral blir täcket en mysig storkudde att ha i TV-soffan eller på golvet.
Sagt och gjort! Ett av planerade två fodral är nu klart , och mitt förråd av gamla hemmasydda gardiner har krympt. Kände mig vansinnigt stolt som lyckades med att:
1) Sy på frillig kant runt hela kudden. Kanten består av gardinprydnadsband som jag hittade i exakt rätt färgnyans och som dessutom reades ut för två kronor metern.



2) Klä knappar med tyg.
3) Sy knapphål på maskin och få dem på exakt rätt ställe!
  Att sy knapphål visade sig vara en barnlek när man, som jag, har en Husqvarna Lily med automatisk knapphålsmätare. Allt man gör är att bestämma hur långt knapphålet ska vara och var det ska sitta. Sen trampar man på pedalen och maskinen gör jobbet. Fantastiskt.
  Sist jag sydde knapphål var i syslöjden, och det minns jag som svårare än en provräkning. Så svårt att jag allt sedan dess fått något dimmigt i blicken när ämnet knapphål varit aktuellt. Typ: "Det där kan ju inte jag".   Så fel jag hade.

  Jag hade tänkt sy även på söndagen, men vi var på barndop med påföljande lunch, och sedan var det dags för tvätt och så måste jag dammsuga och sen var liksom tiden slut. I kväll är det kör och sen är det Cityakuten och sen är det nanna. Men jag kanske hinner gå min vanliga lunchsväng på Åhléns och planera tyginköp? Rött och blått, randigt, rutigt och blommigt till uteplatsen. [4 februari]

Håhåjaja
  Det är ingen bra start på dagen när man vaknar av att maken puffar på en och frågar: "Ska du vara hemma i dag?".
  Hatar att försova mig. Man kommer liksom aldrig i kapp. Trött är jag också.

  Romance från AdLibris i går! Har snart plöjt Allie's moon av Alexis Harrington. Helt okej, men ibland blir jag trött på alla författare som låter sina 1800-talsfigurer prata som psykoterapeuter.
  The Marriage Bed av Claudia Dain, The Nightingale's Song av Kathlee Eschenberg och A Place To Call Home av Deborah Smith ligger på vitrinskåpet och väntar.

  Såg ni säsongsavslutningen av Vita Huset? Så jävla bra! När får Aaron Sorkin nobelpriset?
  Tårarna rann under nästan hela avsnittet. Inte för att allt var så sorgligt, utan för att allt var så bra.

  Oftare och oftare blir jag rörd över saker som är just bra, alltså inte nödvändigtvis sentimentala eller sorgliga. Och Vita Huset är ju snuskigt välgjord i allt; valet av skådespelare, skådespelarnas insatser, manuset, regin, miljöerna, dialogen...you name it.
  Filmen Elizabeth med Cate Blanchett i huvudrollen är ett annat verk som jag också gråter åt hela tiden. Varje scen är så filmiskt komplett att man vill ställa sig upp och applådera. Om ni inte sett den borde ni skämmas...

  Vi har ju skaffat en digital videokamera. Se så söt den är! Obegripligt att man kan göra så komplicerade saker så små. Resultatet bli riktigt bra dessutom.

  Först kom det ingen snö, ingen snö, ingen snö. Sen kom det snö, snö, snö. Vad hände egentligen med begreppet lagom?

  Läser på Expressens hemsida att Whitney Houston legat i kokaincoma. Herregud. Hur kan en människa som bokstavligen hade a-l-l-t slänga bort sitt liv på detta sätt? Guess what: Knark är inte gott.

  I höstas längtade jag till julen, nu längtar jag till sommaren. Jag ser verkligen fram emot att göra fint i uterummet och sitta där och läsa, tänka, umgås, vila.

  Jag har stora planer för allt jag vill sy till uterummet; dynor, kuddar, plädar.
  Jag befinner mig i en stark textilperiod just nu. Har lånat lite inredningsböcker på bibblan och vill sy, sy, sy!
  I en av böckerna finns bilder på fina överdrag i rött och blått ,randigt, rutigt och blommigt. Det blir så fint tillsammans och jag vill skapa.
  I tidningen Äntligen Hemma såg jag den fiffiga lösningen på extra kuddar/täcken som tar plats: Man syr trevliga överdrag och använder dem som sitt- och myskuddar! Jag har gamla gardiner som skulle passa perfekt att sy om för detta ändamål.
  Jag vill sy passpoaler, fästa stora tofsar, stänga öppningar med knappar...jag tror jag ska ägna en stor del av helgen vid symaskinen. Härligt. [1 februari]

Upp igen